En död fånge?

I lördags blev det värsta kalabaliken när vakterna trodde att jag var död.

Det är sällan jag ligger och drar mig, men natten till i lördags hade jag suttit uppe och pluggat fram till småtimmarna och kom inte i säng förrän efter tre. Jag stoppade då in öronpropparna och somnade. När väckningen sedan skedde vid åtta var jag alltså helt utslagen.

Osäkra levnadstecken

Det som jag berättar härnäst är vad jag har fått berättat av intagna och vakter, eftersom jag själv låg och sov så kan jag inte riktigt garantera sanningshalten, men jag utgår ifrån att det stämmer någorlunda.

Först vid upplåsningen så stod de länge och stirrade på mig i min säng. Slutligen sa en av vakterna att de hörde mig andas och så gick de. Men de var fortfarande osäkra och återvände därför några minuter senare. Denna gång stod en intagen bredvid och hörde hela konversationen. Vakterna konstaterade då att jag hade bytt sovställning och tog det som ett slutligt bevis på att jag levde. Men ändå var det ytterligare en vakt som var osäker och insisterade på att jag skulle kontrolleras en tredje gång. Så nu kommer de in och väcker mig, vilket gjorde mig aningen irriterad, till och med ganska ilsk. Därefter klarade jag inte av att somna om.

Gjorde bara sitt jobb

Jag förstår att vakterna bara gjorde sitt jobb och min irritation la sig ganska fort. Att man är lite morgontrött och blir lite ilsk är något som den tjänstgörande personalen tog med gott mod. Men sedan kan jag förstås fundera över hur mycket bevisning som krävs för att en intagen lever. De konstaterade att jag andades och att jag hade skiftat sovställning. Ja, det kan jag tycka bör räcka. Men som sagt, de gjorde bara sitt jobb och om jag skulle vara sjuk eller kanske ha fått en stroke, då hade jag nog varit tacksam för att de kontrollerar en gång för mycket istället för en gång för lite.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.