Felaktig bevisning

Fingeravtryck, DNA och dylikt ses ofta som absoluta och otvetydiga bevis i brottmål, men dess tillförlitlighet är faktiskt begränsad.

Jag såg senaste avsnittet av Vetenskapens värld och de granskade hur säker kriminaltekniken egentligen är. Slutsatsen jag drog var att det faktiskt finns en övertro på denna typ av bevisning. Bland annat lyftes det i programmet fram hur en man i Spanien greps för terrorbombningar eftersom hans fingeravtryck liknade någon annans. En annan dömdes till livstids fängelse i USA efter att en rättsläkare felbedömt tandavtryck. Kontentan av programmet var att mycket av den kriminaltekniska bevisningen handlar om bedömningar, och bedömningar görs av människor, och människor gör ibland fel.

Oskyldigt dömda?

Att oskyldiga personer har dömts till fängelse såväl i Sverige som i andra länder är ett bevisat faktum. Jag undrar hur många idag som sitter på just feltolkad teknisk bevisning?

När SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) gör en undersökning av bevis åt polisen görs en bedömning av hur stor sannolik ett visst blodspår eller liknande kommer från en misstänkt. När det gäller en analys av biologiska spår dras slutsatser enligt nedan skala:

Det kan uteslutas

Det kan inte uteslutas (frekvens ej beräknad)

Det kan inte uteslutas (högre än 1 på 100)

Skäl talar för (1 på 100 – 1 på 9 999)

Starka skäl talar för (1 på 10 000 – 1 på 999 999)

Det kan hållas för visst (1 på 1 miljon eller lägre)

Vad som är helt uppenbart är att även när det handlar om DNA så finns en viss felmarginal. Som sagt, hur många oskyldiga sitter i fängelse?

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.