Vakten med solfjädern

När jag gick in i vaktkuren häromdagen så stod en av kriminalvårdarna med en solfjäder och försökte fläkta bort hettan. Det såg lite komiskt ut samtidigt som det gav en mänsklig bild av vakterna.

Det finns en tydlig gräns mellan fångar och vakter. Två olika sidor i en pågående strid. Okej, strid är lite att ta i, men faktum är att vakternas främsta uppgift är att jag och mina medfångar ska förbli inlåsta. Sedan kommer rehabiliteringsaspekten och annat i andra hand. Detta ger en grogrund för konflikter.

Arg på vakterna

Dagligen uppstår gräl mellan vårdare och intagna, men de flesta av dessa är inte särskilt allvarliga. Alla har vi våra dåliga dagar då humöret inte är på topp och i anstalt blir dessa dagar av naturliga skäl fler till antalet. Genom åren har jag blivit arg på vakterna vid många tillfällen, ibland har det varit befogat och ibland inte. Många motsättningar härstammar från att jag som fånge tycker att det ibland är svårt att se förbi uniformen och det som uniformen står för – nämligen mitt fortsatta frihetsberövande. Då kan det vara lite underhållande att se en vakt stå med en solfjäder och fläkta sig själv samtidigt som ett par flamencoliknande danssteg tas.

På samma sätt blev jag ställd när jag gick ut till vakterna en dag för att hämta en rulle toalettpapper och en av vakterna på ett skämtsamt sätt sa till en kollega:

– Stäng dörren [till vaktrummet] och släng ut de intagna, det är fikadags.

Det skämtas nämligen ganska mycket om att vakterna sitter och fikar mycket, precis som det skämtas om att poliser äter munkar så fort de får en chans.

Min poäng är i alla fall att om man ibland kan se på livet i anstalt med glimten i ögat så kan lite av den ”strid” som pågår mellan vakter och fångar mildras.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.