Svar på frågor

I samband med artikeln om min ansökan om tidsbestämt fick jag i kommentarfältet ett antal frågor som jag försöker besvara här.

Så här skrev signaturen Christian:

Till: Ricard och/el Dick Sundevall


Hej brukar läsa det Ricard skriver med visst intresse. Har länge tänkt skriva en kommentar eller maila en fråga (nu är det gjort).


Imponerande mängd högskolepoäng! Kan man studera på forskarnivå (doktorand) i fängelset eller är det ”grund-nivå” som gäller? 


Till mina egna funderingar angående artikeln: Hur lång tid innan villkorlig frigivning kan man få tidsbestämt straff? Om jag räknat rätt skulle du släppas efter [gt]16.5 år el om ca 3-4 år om du fick straffet bestämt till 25 år.


Kan man få obevakade permissioner om man har icke-tidsbestämt straff(inser ev moment 22)?


Varför är det bra att söka om man tror att det inte kommer lyckas (det vet man iof inte…)?


Skulle du benåda/tidsbestämma ditt fall om du var i deras (rätten mfl) situation? och vad menar du med lång ut-sluss?


Vad skulle du vilja säga till dina 3 offers anhöriga idag ang dina gärningar om de frågade (privat fråga jag vet)?


I ansökan ser jag att du radar upp en mängd bra saker som du gjort/uppnått i fängelset, men vad ska du göra för att det(grova brott) inte ska hända igen? 


Var det skulder, pengar, brist på arbete el yrke, dålig självinsikt, kaotiskt liv el bara otur som ledde till morden?

Det är iof kanske inget man går in i detalj på i en ansökan men det skulle vara intressant att höra dina tankar om detta.

Ricard skriver att ”…jag gjort allt för att bättra mig själv och jag har försökt skapa så goda förutsättningar som möjligt…” vad inbegriper detta (om du kan/vill svara)?


Oj det blev långt för en kommentar, egentligen mer riktad till Ricard.


Lycka till med tidsbestämningen.

Ska här försöka besvara dina frågor Christian:

Möjligheterna att studera på forskarnivå var den första frågan och visst finns en i alla fall teoretisk chans att studera på denna högre akademiska nivå. Vissa kurser som kan tillgodoräknas en doktorandutbildning finns på distans, även om en del praktiska moment blir svårare att genomföra. Det gäller att hitta ett universitet där man kan bli antagen och som anser att man kan genomföra utbildningen enligt kursplanen.

Önskar tre års utslussning

Sedan gällde det hur lång tid innan den villkorliga frigivningen man kan få tidsbestämt, och detta varierar. Det sker en individuell bedömning beroende på hur lång utslussning som den sökande (i detta fall jag) anses behöva.

Tror inte att någon har fått längre än tre år, men jag kan ha fel, det vill säga att det har som mest varit tre år fram till den villkorliga frigivningen när en tidsbestämning skett. Själv hoppas jag få en utslussning på minst tre år. Att sitta inlåst i över ett decennium sätter sina spår och ett återinträde in i samhället vill jag göra så varsamt som möjligt.

Obevakade permissioner

Svaret är ja, gällande om man kan få obevakade permissioner innan man fått tidsbestämt. Det är återigen en individuell bedömning som sker från fall till fall där ett stort antal omständigheter beaktas. Den viktigaste av dessa är samhällsskyddet, det vill säga om jag som livstidsdömd kommer begå brott igen, är denna risk hög får man alltid avslag på sin ansökan.

Även om jag inte tror att jag får tidsbestämt denna gång, så finns det en poäng i att förutsättningslöst känna på hela processen med riskbedömning, förhandling med mera. Har man inga förväntningar känner man sig mer avslappnad.

Är ångerfull och ledsen

Om jag skulle ge mig själv tidsbestämt i det fall jag var i rättens skor var en lite konstig fråga, jag är ju trots allt partisk. Men om jag ser på det så objektivt jag kan är svaret ja. Inom mig vet jag att den person som sitter här och skriver inte är farlig och dessutom skulle frihet ge mig större möjlighet att bidra till samhället.

Vad jag skulle säga till de anhöriga är vad jag sagt i flera intervjuer, nämligen hur ångerfull och ledsen jag är. Det är bara ord som jag vet inte lindrar något, men tyvärr kan jag inte göra mina gärningar ogjorda. Inget som jag skriver eller säger kan mildra det lidande jag har orsakat, men inombords känner jag skuld och skam.

Vilka omständigheter som gör att jag inte kommer att återfalla är en viktig fråga. Den största skyddsfaktorn för att jag inte ska begå några grova brott (eller brott överhuvudtaget) är den förändring jag har genomgåt med hjälp av psykologer och andra som bidragit med terapi genom åren. Mina gränser är idag tydliga och framförallt ligger min självkänsla på en bra nivå. Mina brott kommer ifrån dels en dålig självkänsla och dels min tro på att jag måste upprätthålla en fasad. En otroligt skev självbild där jag trodde att min framgång var en förutsättning för att jag skulle tyckas om och älskas låg bakom mycket. Detta är naturligtvis bara en del av förklaringen, men detta är en del av det viktigaste.

Vad jag har gjort under mitt straff för att bättra mig själv handlar bland annat om en lång process där jag har utvecklats och lärt mig ta ansvar för mina egna handlingar. Jag har vågat konfrontera mig själv med hjälp av bland andra psykologer och därigenom även förändrats. Jag har genomgått en del av Kriminalvårdens programverksamhet och även studerat samt gjort annat som ger mig framtida försörjningsmöjligheter.

Jag är en annan person idag än jag var för 13 år sedan. Mina möjligheter att klara av ett liv i frihet är större och mina egna självinsikter gör att framtiden inte känns oöverstiglig.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.