”Psykisk tortyr på svenska häkten”

Uppdaterad 2013-02-13

Häktesförhållandena i Sverige får skarp kritik från omvärlden och jämställs med tortyr. Kan det leda till falska erkännanden? Nyligen hölls ett seminarium på Stockholms universitet om den här problematiken och nu tas frågan upp i Vetenskapsradion i P1. 

I Sverige kan du häktas på obestämd tid och du kan sitta med fulla restriktioner som innebär att du inte får ha någon kontakt med omvärlden. Du har brev- och telefonförbud, du sitter isolerad i en cell på drygt sju kvadrat, 23 timmar om dygnet. Som häktad är du alltså ännu inte dömd för något brott och ska därför betraktas som oskyldig. Dessa förhållanden betraktas av FN och Europarådet som tortyr och kan leda till falska erkännanden.

Häktad i över två år

I Vetenskapsradion Forum diskuteras situationen på svenska häkten och falska erkännanden. I veckan sändes den första delen i programserien. De medverkande i programmet har en mycket god insyn i situationen på svenska häkten;

Fängelseprästen Birgitta Winberg, som under 18 år arbetat på Kronobergshäktet, berättar om vad häktestiden innebär och hur man bit för bit bryts ned.

Försvarsadvokaten Johan Eriksson, vars klient i dagsläget suttit häktad i över två år utan att domen ännu fallit.

Psykologen Bengt Holmgren, som gjort en av få studier om hur häktesförhållanden påverkar en människa, berättar om den psykiska ohälsa som drabbar flertalet häktade personer. Han ger även förslag på hur situationen skulle kunna förbättras om vi nu måste använda oss av denna typ av isolering.

Kriminologen Magnus Hörnqvist berättar om hur häktet är en kvarleva från 1800-talets fängelser och som redan då började kritiseras som ett inhumant straff. Han förklarar även hur de häkten som byggts på 2000-talet snarare förstärker trenden mot isolering, med mer teknik och mindre mänsklig kontakt.

Är häktesförhållandena i Sverige extrema?

Vissa internationella rättsexperter hävdar att det är så. Programledaren Urban Björstadius klargör att de ställt frågan till Justitiedepartementet som per mail svarade:

”Det svenska systemet är ändamålsenligt och leder i normalfallet inte till långa häktningstider. Som en yttersta gräns ska ingen vara häktad längre än det frihetsberövandet som bedöms följa av brottet. Häktade måste ofta åläggas restriktioner för att på ett ändamålsenligt sätt utreda brottet. Det är en viktig del i vår processordning. Även om restriktionsanvändningen i Sverige är annorlunda än i många andra rättsordningar så leder den i normalfallet inte till långa tider av isolering. Endast i drygt 10 % av fallen har den häktade restriktioner över 61 dagar.”

Framtida förändringar

På frågan vilka förändringar som är på gång framöver svarar Justitiedepartementet:

”Bland annat ökat tillgången till psykolog och psykiatrikompetens på storstadshäktena. Numera används screeninginstrument för att förebygga självskadehandlingar. Vid ett antal häkten finns numera särskilt utbildad personal med självmordsförebyggande funktion. ”

Nästa del i programserien, där bland andra Para§rafs chefredaktör Dick Sundevall intervjuas, sänds måndag 11 februari klockan 13.35 och tar bland annat upp frågan om situationen i svenska häkten leder till falska erkännanden.

Det första programmet kan man lyssna på här.

Tillägg 2013-02-13

”Svenska häkten skapar falska erkännanden”

Förra veckan diskuterades i Vetenskapsradion kritiken som FN och Europarådet riktat mot Sveriges häktesförhållanden. Nu fortsatte man med frågan om svenska häkten skapar falska erkännanden?

Försvarsadvokaten Johan Eriksson förklarar hur stark erkännandets kraft är och hur alla runtomkring påverkas av det.

– När en häktad erkänner sprids en slags glädje; polisen får bekräftelse, utredningen blir lättare och försvararen kopplar av. Ett erkännande måste stödjas av bevisning, enbart ett erkännande ska inte räcka för fällande dom. I realiteten krävs det mycket lite stödbevisning.

Ett påstående gör det inte sant

Åklagare Ola Tingvall håller inte med:

– Min uppfattning är att man påstår att det förekommer falska erkännanden, inte att det faktiskt är så. Jag har inte sett några uppgifter som gör att man kan dra slutsatser om att falska erkännanden är vanligt förekommande.

– Det förefaller ibland lite som att häktestiden används för att pressa fram erkännanden, på ett sätt som inte är ok, även om det inte är huvudsyftet naturligtvis, säger kriminologen Magnus Hörnqvist.

Ett erkännande kommer eventuellt att få en ännu viktigare roll i framtiden, då Straffprocessutredningen blir klar. Uppdraget består i att göra en bred översyn av en rad olika frågor som rör brottmålsprocessen. Den ska redovisas 28 mars 2013 och leds av lagmannen och före detta rikspolischefen Stefan Strömberg. Där föreslås bland annat att man ska kunna erkänna mindre brott per post för att minska antalet domstolsförhandlingar.

Inte bara Quick

Anna Dåderman är medicine doktor i rättspsykiatri och docent i psykologi. Hennes granskning av Quicks journaler och vårdkontakter har använts i hans resningsansökningar. Hon är övertygad om att Quicks falska erkännanden inte utgör ett enstaka fall.

Hon förklarar att de individer som är i riskzonen är exempelvis personer påverkade av droger eller mediciner. Då kan det vara lättare att erkänna saker som man faktiskt inte minns. Även depression kan utgöra en risk för ett falskt erkännande, man vill helt enkelt slippa en utredning och komma därifrån.

Anna Dåderman som även utbildar poliser och civila påpekar också hur viktigt det är med utredningsarbetet:

– Cirka 40 procent av våra interner lider av dyslexi, vilket innebär nedsatt verbalt minne. Man minns helt enkelt inte namn på ställen eller personer. Därför är det viktigt att de som utreder brott, har det här i åtanke och istället utnyttjar det visuella minnet, som oftast är utmärkt. Att man helt enkelt visar telefonnumret på en telefon, istället för att försöka minnas det.

Skotten i Knutby

Andra fall där det kan finnas falska erkännanden är skotten i Knutby, som vi skrivit om här på Para§raf. Dick Sundevall pratar i programmet om varför han är övertygad om att barnflickan Sara Svensson inte sköt de dödande skotten.

Vetenskapsradion fick in många mail efter förra veckans program. Ett av dem kom från en anställd vid Kriminalvården som reagerade över Justitiedepartementets uttalande om ökad tillgång till psykolog och psykiatrikompetens vid storstadshäktena. Häktet i Sollentuna som nämndes i programmet, är ett av de nyaste, största och modernaste i landet – men saknar helt psykolog.

Programmet om falska erkännanden finns att lyssna på här.

En tidigare artikel om seminariet på Stockholms universitet om falska erkännanden finns att läsa här.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.