Stämplad som kriminell

Man påverkas av sin omgivning – något som polis, sociala myndigheter med flera bör tänka på i sitt arbete.

Som ni mina bloggläsare vet så har jag pluggat en del under mitt straff. Ibland ser jag på min fängelsevardag genom akademiska glasögon. Något som ger upphov till olika tankar.

Häromdagen lyssnade jag på hur ett par av mina medfångar diskuterade hur de behandlades av socialtjänsten för några år sedan när de fortfarande var minderåriga. Det kom fram hur de hade känt att vuxna såg ner på dem och tjatat om att de inte hade någon framtid. De pratade om hur de hade känt att vuxenvärlden och samhället knuffat dem i en riktning, mot kriminaliteten.

En sa att hans socialarbetare hade kallat honom för ”värdelös”. Och nu satt de alltså här, tillsammans med mig på en anstalt med högsta säkerhetsklassificeringen. Något som jag, i alla fall delvis, kan förklara genom stämplingsteorin.

Man blir som man behandlas

Att en person stämplas eller stigmatiseras innebär kortfattat att han eller hon avviker från de samspelsnormer som finns inom en viss social grupp, samhället kan i detta sammanhang ses som en enda stor social grupp. Om exempelvis en person begår ett brott utdömer en domstol ett straff. Samhället har i uppgift att rehabilitera personen under straffet för att man inte ska fortsätta begå brott efter frigivning. Men efter frigivning har man – trots det avtjänade straffet – fått en stämpel på sig som kriminell/brottsling.

Man är av polis och andra myndigheter numera stämplad som en så kallad ”känd kriminell”, deras syn gör att man börjar se sig själv som alltmer kriminell, kanske även ett samhällshat utvecklas. Den kriminella karriären fortsätter och för varje domslut blir straffen längre. Efter att ha varit inlåst är det svårt att få bostad och arbete. Man marginaliseras och hamnar alltmer utanför. Samhället har genom sin behandling klassificerat/stämplat individen som avvikare/kriminell och därmed förstärkt den syn som individen har på sig själv. När detta görs på ungdomar – alltså in och ut på ungdomshem, olika fosterhemsplaceringar, med mera – identifierar de sig till slut som avvikare samt kriminella och ser det som en självklarhet att de inte måste följa lagar och regler.

Ungdomar i riskzonen

Hela poängen med mitt akademiska resonemang är att påpeka hur viktigt det är att de som avviker från förväntade normer och regler inte behandlas på ett sätt som förstärker deras exempelvis kriminella identitet. Detta gäller speciellt ungdomar som ofta är lättpåverkade. Alltså, behandlar man någon som annorlunda, farlig, samhällsfientlig eller kriminell – ja, då är risken att han eller hon slutligen blir den typen av person.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.