Fallet Ari Mattinen del 1: Mord eller självmord?

Att fel person döms för ett mord får inte hända. Men än värre blir det när en person döms utan att det har begåtts något brott. Ari Mattinen dömdes för mord till livstids fängelse – alltför mycket tyder på att det han dömdes för var ett självmord. 

Av Dick Sundevall
Peter Isaksson
Nina Silventoinen
Wille Eriksson

Någon minut efter klockan fyra på natten till den 31 oktober 2001, hör en man i Jakobsberg norr om Stockholm, en kvinna skrika.

Han har gått upp på natten för att gå på toaletten, när han hör skriken. När han tittar ut genom fönstret ser han en kropp som kommer uppifrån och faller ner i marken. Det är en kvinna, Tarja Köngäs, som hamnar en dryg meter ut från husväggen.

När polis och ambulans kommer till platsen är hon död. Då det lyser från ett fönster på sjunde våningen åker en grupp poliser upp och ringer på dörren till den lägenheten. Ingen öppnar och de hör inga ljud inifrån. De ringer återigen på, dock utan resultat. Då de börjar bulta på dörren och ropar att de är poliser, hör de till slut ljud inifrån.

Dörren öppnas av Ari Mattinen, som sedan kommer att bli misstänkt och åtalad för att ha mördat Tarja Köngäs, genom att kastat eller knuffat ut henne genom köksfönstret.

Polisens vittnesmål

Polisinspektören Mats Eliasson vittnade i tingsrätten om vad som utspelade sig efter att Ari Mattinen öppnat dörren. Hans vittnesmål som det beskrivs i tingsrättsdomen, återges här i sin helhet:

Mannen som öppnade var klädd i en skjorta, kortkalsonger och bar eventuellt strumpor. Han var påverkad av något. Mats Eliassons första intryck av mannen var att denne var alkoholiserad och hade druckit mycket alkohol. Det kan inte uteslutas att mannen var nyvaken. Mats Eliasson frågade om de fick komma in, varvid mannen backade undan.

Mannen frågade två gånger vad som hade hänt. Mats Eliasson frågade om mannen var ensam. Mannen sade att hans sambo skulle finnas i lägenheten men att hon låg och sov. Han verkade ganska 
säker på att sambon skulle finnas där och var kanske till och med övertygad därom.

På fråga var sambon låg visade mannen med huvudet snett mot höger, mot sovrummet, och sade att hon nog låg där. Mannen tittade själv ditåt och såg att sambon inte fanns där. Han frågade var sambon var och verkade förvånad över att kvinnan inte var i lägenheten. Hans uppträdande kan ha varit äkta, men Mats Eliasson har svårt att avgöra om så var fallet. Mannens beteende var emellertid märkligt så till vida att han verkade rätt lugn och inte sa förvånad över att polisen hade kommit hem till honom. Beteendet kan dock ha berott på berusningen.

Mannen började att titta sig omkring och gå mot köket. Mats Eliasson och hans kollega beordrade mannen att stanna kvar i hallen. Mannen undrade varför polisen hade kommit till hans lägenhet, varvid Mats Eliasson svarade att det hade skett en olycka. Mats Eliassons kollega gick in i vardagsrummet med mannen, medan Mats Eliasson själv gick in i köket. Belysningen i köket var tänd. Han observerade bl.a. att köket var i oordning, att fönsterbrädan låg på golvet och att det låg en trasig stol bredvid köksbordet. Han tyckte att det var en märklig syn och misstänkte att det tidigare hade ägt rum någon form av strid i köket.

Mats Eliasson konstaterade vidare att han stod i det rum som han hade sett ljus ifrån när han befann sig nere på marken, utanför fastigheten. Köksfönstret var stängt men dess vred var inte i helt låst läge, d.v.s. det var inte böjt hela vägen ner. Vredet hade en svag böjning neråt och stod inte vinkelrätt utåt. Mats Eliasson vet inte ifall fönstret faktiskt var låst. Han gick inte i närheten av det. Hans kollega befann sig i vardagsrummet tillsammans med mannen och frågade denne var hans sambo kunde vara. Mannen gav inget direkt svar. Mats Eliassons kollega kom ut till köket. De samtalade i låg samtalston, nära nog viskandes, om iakttagelserna där. Sannolikheten att mannen i vardagsrummet skulle ha hört vad som sades dem emellan är väldigt liten.

Mats Eliasson gick sedan runt i lägenheten och letade efter någon form av identitetshandling tillhörande den anträffade kvinnan. Lägenheten var smutsig och rörig. I hallen fanns en väggbelysning som lyste dunkelt. I vardagsrummet fanns också ett dunkelt ljus, medan en stark belysning var tänd i sovrummet. Det starkaste ljuset kom från köket. Mats Eliasson hittade inga identitetshandlingar. Mannen frågade på nytt vad som hade hänt. Mats Eliassons kollega sade ungefär följande ”Din kvinna har förts till sjukhus med ambulans, hon är svårt skadad”. Mannen blev förbannad och sade
”Är det någon jävel som har gjort något mot henne?”.

Mats Eliasson kom att misstänka att ett brott hade begåtts. Han bad mannen att denne skulle klä på sig och följa med dem ner. Mats Eliasson och hans kollega begärde ytterligare en patrull till platsen. När mannen hade klätt på sig och klev ut i hallen tittade han mot köket och sade spontant: ”Hon har väl inte hoppat? Hon har väl för fan inte hoppat? Säg inte att hon har hoppat”.

Varken Mats Eliasson eller hans kollega hade då nämnt något om att någon hade ramlat eller hoppat ut. De tog hissen ner. De hade då tillbringat cirka 20 minuter med mannen.

/wp-content/uploads/content/grav/ari-mattinen/AriKoketLangd.png

Skrek på hjälp

Ytterligare ett vittne har hört en kvinna ropa på hjälp. Ett par i samma hus har hört vad de uppfattar som bråk mellan en man och en kvinna. Och vid polisens undersökning tyder inget på att fönstret har kunnat blåsa igen. Inget framkommer heller som kan visa att någon annan har kommit in i lägenheten under den aktuella natten.

Både Ari Mattinen och Tarja Köngäs är gravt alkoholiserade och lever på socialbidrag och Tarja har blåmärken här och där på kroppen som har uppkommit innan hon hamnade nedanför fönstret.

Alltså tycks allt vara klappat och klart. Den bild som åklagaren målar upp visar: Två alkoholister som därtill visade sig ha höga promillehalter i kroppen under den aktuella natten, bråkar i en lägenhet. Kvinnan skriker hjärtskärande på hjälp och allt tyder på att hon har blivit kastad eller knuffad ut genom köksfönstret, då fönstret är stängt och inte kan ha blåst igen. Och även om det inte är låst så kärvar fönstret. Alltså tyder allt på att Ari Mattinen kastat eller knuffat ut henne.

Livstids fängelse

Den 2 februari 2007 dömer Sollentuna tingsrätt Ari Mattinen till livstids fängelse. I domskrivningen framgår bland annat:

De blåmärken på Tarja Köngäs armar som sakkunnigvittnet Riitta Kauppila har berättat om visar att det har förekommit handgemäng mellan parterna. Tingsrätten anser att omständigheterna tillsammantagna är sådana att det kan uteslutas att Tarja Köngäs skulle ha ramlat ut från fönstret eller själv tagit sitt liv. Det måste ha varit en annan person som har slängt ut henne från fönstret./…/

Tingsrätten anser det ställt utom varje rimligt tvivel att det är Ari Mattinen som har berövat Tarja Köngäs livet genom att kasta ut henne från köksfönstret. Av vittnes- bevisningen framgår, att detta utgjorde upplösningen på ett bråk mellan parterna./…/

I förevarande fall har brottet begåtts mot en närstående i parternas gemensamma bostad. Tarja Köngäs var en liten kvinna och berusad vid tidpunkten for brottet. Hon befann sig således i en skyddslös situation. Såsom tingsrätten redan har anfört måste det antas att Tarja Köngäs förorsakades allvarlig dödsångest genom Ari Mattinens hänsynslösa handlande. Dessa omständigheter leder tingsrätten till slutsatsen att påföljden bör bestämmas till fängelse på livstid.

Var det mord?

Allt tycktes alltså vara klart och tydligt. Men brottsplatsundersökaren Evald Knutsson som tillsammans med kollegor ägnade en vecka åt att gå igenom lägenheten, kunde inte finna några tecken på strid.

Och på frågan om han kunde vara säker på att det var ett mord, svarar han så här några år senare:

– Nej, det kan jag inte. Inte utifrån platsundersökningen.

– Kan du utifrån platsundersökningen utesluta att det var ett självmord?

– Nej, det kan jag inte heller.

Vad det var i den tekniska bevisningen som fick honom att avge de här klara och tydliga svaren, återkommer vi till i nästa artikel om fallet. Vi kommer att publicera minst en artikel i veckan under de närmaste veckorna om fallet Ari Mattinen – och påvisa att allt, inte minst den tekniska bevisningen, tyder på att det var ett självmord.

 

Nedan som separata filer, tingsrättens och hovrättens domar.
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.