Kokainets väg till Europa

Kokain har blivit den nya innedrogen hos många kändisar och rika. Tonvis smugglas till Europa årligen. Här berättas om den långa vägen från Sydamerika till Stureplans nattliv.

För den nattklubbsfestande ungdomen verkar det inte finnas några gränser för efterfrågan på det vita pulvret. Men det är inte bara i Sverige som drogen blivit vanligare. Ser man till övriga Europa så pekar de flesta undersökningar på en markant ökning av bruket, endast cannabis är populärare. I princip allt kokain på den europeiska marknaden härstammar från Sydamerika, men färden från de fattiga kokaodlarna till inneklubbarna i Sverige är lång, farofylld och komplicerad.

Kokainets tillverkning

Första steget är att skörda kokabuskens blad och behandla dessa med bensin, cement och andra substanser. Resultatet kallas kokapasta. Denna råprodukt kan rökas, men inte sniffas. Nästa steg blir därför att med hjälp av ett flertal kemikalier förvandla pastan till kokainhydroklorid – de saltkristaller som utgör slutprodukten. Eftersom det krävs vissa kemiska kunskaper för att göra denna omvandling brukar detta steg skötas av kartellernas särskilda ”kockar”, medan tillverkning av kokapasta kan göras av vilken bonde som helst.

Men ingenting är färdigt bara för att kokainet har framställts, tvärtom är det nu som den stora utmaningen måste klaras av: Transporten till Europa. Uppskattningsvis 70 procent av allt kokain smugglas hit via båt, ofta med containerfartyg som avgår från Venezuela, Brasilien eller Karibien. På grund av sina kulturella band till Latinamerika är Portugal och Spanien de främsta inkörsportarna i Europa, men stora mängder skickas även till Nederländerna och Belgien eftersom kontinentens största hamnar finns där. På sistone har också Syditalien kommit att bli viktig för smugglarna, detta på grund av de starka maffiaorganisationer som har sin hemvist i den delen av landet.

Styrs av organiserad brottslighet

/wp-content/uploads/content/utblick/kokainets-vag/kokainsmuggling.jpgVilka ligger då bakom allt? För att planera och utföra en transport via containerfartyg krävs en välfungerande organisation och gott om resurser, så denna sorts smuggling genomförs nästan uteslutande av stora, kriminella nätverk. Framförallt handlar det om colombianska grupperingar som samarbetar med organisationer i Spanien, Italien och Nederländerna. I Spanien utgörs dessa kriminella nätverk oftast av spanjorer och människor med sydamerikansk härkomst, i Nederländerna av människor från de holländska Antillerna och i Italien av inhemsk maffia som ’Ndranghetan och La Cosa Nostra.

De allra flesta beslag görs dock på vanliga segelbåtar som anländer till Europa från Karibien och en majoritet av dessa seglare är europeiska medborgare. Denna smuggling är betydligt mer småskalig än den som de stora, kriminella organisationerna ägnar sig åt, men det handlar ändå inte om några småsummor eftersom ett kilo kokain är värt 5 eller 6 gånger mer i Spanien än i Karibien. Det är dessa prisskillnader som gör att den globala kokainhandeln årligen omsätter cirka 500 miljarder kronor.

Européer tjänar mest

Trots Hollywoods bild av de mäktiga narkotikabaronerna i Sydamerika är det alltså européerna som tjänar mest på kokainhandeln. Knappt 1 procent hamnar i kokaodlarnas fickor, 25 procent tillfaller de smugglare som tar kokainet från Sydamerika till Europa samtidigt som 56 procent av totalvinsten görs i destinationslandet. Ur ett handelspolitiskt perspektiv skiljer sig således kokainhandeln inte från någon annan handel: I-länderna tjänar stora pengar på en produkt som produceras av u-länderna. Men kokain är inte vilken vara som helst – det är en vara vars handel ger upphov till stora sociala och politiska bekymmer. Och hur dessa problem ska lösas finns det i dagsläget ingen konsensus om.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.