Kronvittnen allt närmare?

Regeringens utredare föreslår att åklagaren och inte domstolen ska avgöra hur strängt ett straff kan bli. Det blir ett steg närmare kronvittnen, menar kritikerna.

Den av regeringen utsedde lagmannen och före detta rikspolischefen Stefan Strömberg, överlämnade igår Straffprocessutredningens betänkande till justitieminister Beatrice Ask. Utredningens uppdrag har varit att se över hur man kan verka för att öka parternas inflytande och medverkan i processen, för att anklagelser om brott ska kunna prövas inom rimlig tid och med hög kvalitet.

Har redan väckt debatt

Till ett av de mer kontroversiella förslagen hör förslaget att en domstol inte ska kunna döma till ett högre straff än vad åklagaren yrkar. Åklagaren ska också ges möjlighet att ändra sitt yrkande under domstolsprocessens gång. Tanken bakom förslaget är att rättegången ska bli mer förutsebar för den tilltalade, men förslaget har väckt debatt redan innan utredningen överlämnade sitt betänkande till Beatrice Ask.

Roberth Nordh, docent i processrätt vid Uppsala universitet, framförde i en artikel i SvD den 30 mars att förslaget kunde leda till att åklagare kan komma att förhandla med den misstänkte, och att den tilltalade mot löfte om sänkt straff erkänner eller vittnar mot andra. Alltså ett steg närmare ”plea bargain” eller kronvittnessystem.

 – Det är en väldigt stor principiell fråga där man traditionellt i Sverige har sagt att domstolarna har ansvar för att bestämma vilket straff som står i proportion till det begångna brottet. Att överlåta det på åklagaren innebär att man öppnar upp för uppgörelser mellan åklagare och tilltalande, sa Nordh till SvD.

Ingen koppling

Stefan Strömberg håller inte med om den slutsatsen:

– Utredningen har tittat på den frågan och åklagaren måste ju motivera sitt påföljdsval, och avviker det från det som är praxis kan rätten sätta ut det till en förhandling och påpeka att den här påföljden stämmer ju inte riktigt.

Strömberg medger dock att åklagaren rent faktiskt skulle kunna göra en tilltalad till kronvittne men menar att rättegångens övriga ombud skulle påpeka om åklagarens yrkande på en tilltalad inte stämmer med praxis. Inte heller justitieminister Beatrice Ask ser några faror med förslaget, hon säger till Para§raf:

– Jag har inte tagit del av förslaget på djupet, men jag kan säga att jag inte ser någon koppling mellan kronvittnen och förslaget. Däremot ser jag det som en tydlighet för den tilltalade av vad man kan förvänta sig av en domstolsförhandling.

– Du ser inga risker med förslaget?

– Nej, jag gör som sagt inte den kopplingen. Kronvittnen får vi nog diskutera i ett helt annat sammanhang. Jag har ju föreslagit att man ska överväga att utreda kronvittnen och det får man göra i rätt ordning men det här förslaget kopplar inte ihop de två frågorna.

Naivt synsätt

Docent Roberth Nordh förvånas över Asks uttalande när vi når honom:

– Det är en ganska naiv syn på förslaget av Beatrice Ask, om hon inte ser att förslaget ger utrymme för åklagaren att förhandla med en tilltalad. Det är en främmande syn på ansvarsfördelningen. Att hävda att det handlar om tydlighet för den tilltalade är fint men domstolen ska inte vara bunden av det.

Även advokat Peter Althin är kritisk till förslaget:

– Det finns enligt mig två saker att ha synpunkter på, säger Althin. För det första stärker man åklagarens makt i förhållande till de oberoende domstolarna, för det andra finns det både utrymme och en risk att man för in kronvittnen bakvägen. Jag anser det vara utomordentligt tveksamt att domstolarna inte ska straffmäta, för att inte säga rättsosäkert.

I efterspelet av Quick-rättegångarna höjdes många röster för en mera aktiv domarkår. Av den anledningen var det lite förvånande att Straffprocessutredningen föreslår att domarna inte ska tillåtas vara aktiva och begära in utredningsåtgärder, inaktiviteten ska enligt förslaget leda till en mera objektiv rättegångsförhandling

– Domarens uppgift är att ta ställning till om åklagarens åtal ska räcka för en fällande dom. Som det ser ut idag finns det utrymme för domaren själv att känna att denne skulle vilja reda ut oklarheter. Det menar vi i utredningen att man inte ska göra, för i praktiken får det inte vara så att i den ena rättssalen sitter en aktiv domare och ställer frågor och i den andra salen sitter en helt tyst, inaktiv domare. Det leder till godtycke. Men de flesta domare idag är som vi tycker att dom ska vara, det vill säga inaktiva, förklarade Strömberg.

– För mig låter det här som ett mycket märkligt förslag, säger Nordh. Det står ju helt i strid med vad lagstiftaren tidigare verkat för. Domaren ska ju försöka klargöra vad som har hänt och komma så nära verkligheten som möjligt.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.