Visst bröt vi mot lagen

Han var känd i kriminella kretsar som en hårdhänt snut och menar att poliser måste få bryta mot vissa lagar. Han har själv gjort det, upprepade gånger. Som kriminalkommissarie var han chef för SSI. Hans bok, Den aningslöse, handlar om det.

Tage Åström, 51 år.

Före detta kriminalkommissarie och chef för SSI.
Idag manusförfattare, delägare i säkerhetsföretag och konsult vid tv- och filminspelningar.

Aktuell med spänningsromanen Den aningslöse.

Speciella egenheter: Börjar gärna dagen med en usel frukost i form av en Pepsi Maxi.
Se vidare: www.tageastrom.se

Vi träffades första gången 2008 när jag arbetade med en bok om polisens infiltratör Peter Rätz. Ville veta hur Tage Åström såg på hela problematiken med att polisen använde privatpersoner som infiltratörer. Inte minst för att det var Tage som en gång i tiden hade värvat Peter.

– Peter är mentalt stenhård, sa Tage. Och det måste man vara för att klara det där livet. För att överleva. Det gör man inte om man inte har förmågan att stålsätta sig.

Första gången träffas vi på ett fik. Tage ville inte ställa upp på en intervju, utan att ha träffat mig först. Andra gången, då det skulle bli en intervju, sågs vi hemma hos honom. När han öppnade dörren, frågade jag samtidigt som jag såg mig om utanför huset:

Var sitter kamerorna?

Hans svar, insåg jag med tiden, är typiskt för honom:

– Det är kanske inte meningen att du ska se dom.

Snabbt märkte jag att han hade för vana att skämta bort saker han inte vill prata om. Det i kombination med att journalister inte är hans mest älskade yrkeskår, gjorde honom inte helt enkel att intervjua.

Mikael Tornving som Åström

/wp-content/uploads/content/intervjuer/visst-brot-vi-mot-lagen/Thornving2.jpgI långfilmerna om Johan Falk spelar Mikael Tornving, bilden till höger, rollen som Patrik Agrell, chefen för den speciella polisgruppen GSI, Gruppen för Särskilda Insatser. Det är Tage Åström som han gestaltar. Tage var chef för SSI, Sektionen för Särskilda Insatser, i Stockholm. Den polisenhet som bland annat arbetade med infiltratörer. I filmens värld har de hamnat i Göteborg och blivit GSI.

Joel Kinnaman som spelar infiltratören Frank Wagner gestaltar infiltratören Peter Rätz, och har träffat Peter några gånger inför att han skulle spela den rollen. Tage och en kollega har tränat Joel Kinnaman i vapenhantering:

– När Joel skulle spela Robocop fick han en mer avancerad vapenutbildning, berättar Tage. Han har skjutit mer än 2000 patroner. Och idag törs jag påstå att det är få skådespelare i världen som är bättre skyttar än vad han är.

Tage Åström engagerades först som poliskonsult för filmerna. Men då han kom mer och mer in i arbetet, skickades han iväg till en manusskrivningskurs och har nu skrivit manus till två av filmerna och varit med och petat i andra manus.

Poliser och snutar

Som jag uppfattade det så lyckades jag vid vårt möte hemma hos Tage, för fem år sedan, komma honom närmare, genom att vi insåg att vi hade en gemensam syn på våra respektive yrkesgrupper:

– Det är gott om poliser men ont om snutar, sa han.

Jag svarade med vad jag många gånger sagt och skrivit:

– Det är gott om journalister men ont om murvlar som gör jobbet.

Det visade sig att snut för Tage Åström avsåg samma sak som jag menar med uttrycket murvlar – ett hedersbegrepp. Något som står för den minoritet som är engagerade, gräver i skiten – och därmed ibland får lite skit under naglarna.

Då var han tjänstledig, misstänkt för en hel liten hög med olika brott. Han hade blivit gripen hemma av nationella insatsstyrkan en tidig morgon, misstänkt för att bland annat vara villig att placera knark på flera personer, mot betalning. Påståendet kom från en kriminell person. En del av anklagelserna var rena tramset och annat var inte heller mycket att tjafsa om. Det slutade med att han dömdes för att ha gjort en olaglig dataslagning.

– Något måste dom väl fälla mig för efter att ha hållit på med sin förundersökning i drygt tre år, säger Tage. Det larviga var att uppgiften jag tagit fram var offentlig handling. Vem som helst hade kunnat ringa tingsrätten för att få fram den.

Inte en chans

Men då hade Tage för länge sedan sagt upp sig. Han säger det inte rakt ut men jag förstår att han höll på att gå sönder av att gå hemma med full lön och inte göra något. Han konstaterar torrt:

– När jag var ny inom polisen fick jag höra ett uttryck som löd; ”det är ingen som blivit avskedad från polisen för att han gjort för lite, men några har blivit det för att dom gjort för mycket”. Efter 25 år som snut insåg jag att det låg något i det, även om jag inte blev avskedad.

Vilka det var som låg bakom de olika anklagelserna, är svårt att säga. Kanske handlade det om att det fanns krafter i polishuset som ansåg att han var en lite väl självsvåldig snut?

När jag senare frågade den pensionerade före detta chefen för spanings- och narkotikaroteln på länskriminalen i Stockholm, Leif Brunell, om vad han trodde om det hela, svarade han:

– Inte en chans att Tage har gjort det där som dom påstår. Hade någon kommit och sagt att han varit lite väl hårdhänt mot det tunga buset, hade jag trott på det men aldrig det här. Jag har känt Tage i många år. Och du ska veta att han aldrig slirar, som vissa andra.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/visst-brot-vi-mot-lagen/TageAstromHogsmal.jpgMöjligen slirar han när man intervjuar honom, tänkte jag. Eller snarare, är lite mer hemlig än vad man önskar som journalist. Som när vi nu återigen sitter på ett fik och jag undrar vad det där säkerhetsföretaget egentligen gör som han är delägare i.

– Det är spaning, utredningar och olika sorters analyser.

– Alltså vanligt polisarbete, säger jag.

Svaret blir ett snett leende. Tage Åström är väl medveten om att jag är mycket skeptisk till allt som liknar privata små poliskårer, som inte behöver rätta sig efter polislagen.

Så jag tar ny sats:

– Är det enligt din mening befogat att poliser bryter mot lagen då och då?

– Ja.

– Har du gjort det?

– Ja, upprepade gånger.

– Medvetet?

– Ja, ytterst medvetet.

Lögner i anmälningar

Han förklarar att det har skett i arbetet med privatpersoner som varit informatörer och infiltratörer åt polisen. Hur han mörkat existensen av den personen i anmälningar. Eller att ”någon” som varit ute med sin hund har hittat en massa vapen som ett kriminellt gäng har gömt, när det egentligen varit en infiltratör som klargjort var vapnen har varit gömda.

– Så domare, nämndemän, advokater och dom åtalade får därmed aldrig reda på att det finns ett centralt vittne, i form av en infiltratör, som skulle ha kunnat klargöra vad som egentligen har hänt?

– Ja, för att därmed skydda infiltratören.

– Ni mörkar alltså existensen av ett centralt vittne, kanske huvudvittnet, från dom aktörer som enligt lagen ska ta ställning till vad som egentligen utspelat sig.

– Ja, så kan man ju se det, säger Tage med ett snett leende. Det är enkelt att sitta på en läktare och säga vad som är rätt och fel.

– Du menar, som vi journalister gör…

– Precis. Det är klart att det är fel att mörka infiltratörens medverkan eller till och med ljuga i en anmälan. Men det vore direkt korkat att skriva ut vem han är och vad han gjort i ärendet. Då skulle risken vara stor att han blev dödad. Poliser ställs inför sådana där val ibland. Det är inget man pratar högt om, men alla vet att det måste gå till på det viset.

– Efter vad jag förstår så har en av dina infiltratörer, eller om han var informatör, blivit mördad?

– Ja, det stämmer, tyvärr.

– Har du haft fler som blivit mördade.

– Nej.

– Känner du till flera infiltratörer eller informatörer, som har blivit mördade?

– Ja, säger Tage Åström och markerar att han inte vill prata mer om det.

– Men om man nu börjar välja vilka lagar i lagboken som man ska bry sig om, så kan man väl snabbt hamna på ett sluttande plan?

– Ja absolut. Det blir en del snack om att lagarna inte hänger med och så vidare. Men samtidigt kan jag konstatera att väldigt ofta måste man skriva anmälningar och rapporter som inte överensstämmer med verkligheten.

– I laglig mening är det bevisförvanskning.

– Ja, men likafullt skyddade vi livet på våra informatörer och infiltratörer på det sättet.

Sköt ner honom med två skott

I filmens värld liksom i den roman Tage precis kommit ut med, Den aningslöse, är naturligtvis handlingen koncentrerad och dramatiserad, även om Tage tillstår att det mesta i boken bygger på verkliga händelser. Framförallt skjuter svenska poliser mer i filmer och böcker än vad de gör i det vardagliga jobbet.

Men Tage Åström har själv sett sig tvungen att skjuta. När en rånare fick för sig att han skulle rikta sitt automatvapen mot honom, och Tage därmed sköt ner honom med två skott.

– Han överlevde, säger Tage. Vilket ju var skönt. Men jag hade kunnat leva med att han hade gått åt också. Det delas ju inte ut några silvermedaljer i en eldstrid.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/visst-brot-vi-mot-lagen/TageAstromLiggande.jpg

En cynisk hårding?

Är Tage Åström en hårding. Ja, tveklöst. Men han är inte en cynisk person. Det märks när vi pratar om vad som händer med infiltratörer när de vill lägga av, eller blir avslöjade:

– Med det jag vet idag skulle jag aldrig ha börjat jobba med informatörer och infiltratörer, säger han. Det är en cynisk verksamhet. Men man blir väl klokare med åren. Det är ju inte så att man märker dag för dag att håret växer. Men en dag märker man att man blivit både långhårig och gråhårig. Men tro nu inte att jag kritiserar informatörsverksamheten, den behövs. Den är enligt min åsikt faktiskt det viktigaste verktyget som polisen förfogar över idag.

– När en polis eller en före detta snut som du säger informatör eller informatörsverksamheten blir jag misstänksam. Försöker han dölja att man arbetar med infiltratörer, tänker jag.

– Vem som helst som är normalbegåvad inser väl att om en informatör blir erbjuden en plats i samma gäng som han lämnar information till polisen om, så tar han det erbjudandet. Och det innebär självklart att hans arbete kommer att intensifieras och att han blir en infiltratör. Dom som påstår något annat ljuger.

Det är mycket nu

Tage arbetar nu med den tredje omgången av Johan Falk-filmerna. Och med säkerhetsföretaget. Och med nästa bok, Kodnamn mormor. Och med ett amerikanskt filmprojekt med några riktigt tunga namn.

– Låter intressant, säger jag, berätta?

Återigen det där sneda leendet:

– Du skulle må då, säger han. Nej, det kan jag inte göra.

Får en känsla av att han njuter av att få vara lite lagom hemlig. Eller är det kanske bara en gammal yrkesskada?

– Välkommen till det privata näringslivet, säger jag. Här sitter vi inte bara och fikar hela tiden.

– Nej, för nu är det dags för lunch. Var ska vi gå? frågar Tage och reser sig från fikabordet.

Efter en både rolig och intressant lunch, med avstängd bandspelare, där Tage gjort stor sak av att hans bok har några fler sidor än någon av mina böcker och menar att jag ska sluta skriva ”häften”, så säger han innan vi skiljs åt:

– Läs nu boken för fan.

– Jaja, jag ska läsa den. Lika kritiskt som du har läst mina böcker. Och sedan kommer jag med en lista på alla fel jag hittat.

– Räknar inte med något annat, säger Tage Åström.

Boken, Den aningslöse, börjar med en förklarande text som är nog så talande:

/wp-content/uploads/content/intervjuer/visst-brot-vi-mot-lagen/BokenHog.jpgI augusti 2007 beslutade Rikspolisstyrelsen att införa en tjänsteföreskrift, 490-1, på sammanlagt 40 paragrafer som innehöll reglerna för hur informatörer får användas av svensk polis.

I februari 2009 beslutades om en unikt snabb förändring av tjänsteföreskriften, då infördes paragraf 41 med följande lydelse:

”Rikspolisstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter.”

Den här boken handlar om varför denna paragraf behövs…

 

Ovanstående gäller än idag. Att begreppet ”infiltratör” inte finns med i Rikspolisstyrelsens direktiv beror på att man hävdar att man inte använder privatpersoner som infiltratörer, då det inte finns lagligt stöd för det.

Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Riksåklagaren och Högsta domstolen har dock, var för sig, konstaterat i olika yttranden och domar – att polisen använder privatpersoner som infiltratörer. 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.