Okänt uppdrag

Karin Aspenström fick inte veta av förlaget vem personen hon skulle basera sin debutroman på var, ändå tackade hon ja. Personen var Peter Rätz som infiltrerat Sveriges mest våldsbenägna, kriminella grupperingar. 

Karin Aspenströms har fått strålande recensioner för sin debutroman Brännmärkt. Boken är den första delen i en trilogi som bygger på Peter Rätz dramatiska liv. Peter Rätz var polisens mest avancerade infiltratör. Under närmare ett decennium var han som privatperson på uppdrag av kriminalpolisen långt inne i Sveriges farligaste och mest organiserade kriminella grupperingar. Dessutom agerade han i elva andra länder. Nästan alltid utan den lokala polisens vetskap.

År 2004 sprack allt när en lokaltidning avslöjade honom, och sedan dess har han och hans familj varit på flykt utomlands. Hur många gånger han flyttat minns han inte själv. Någon slutgiltig lösning ser han inte när Para§raf efter stor möda får kontakt med honom.

/wp-content/uploads/content/portratt/okant-uppdrag/Brannmarkt_omslagfront_HIGH1.jpg– Nej, jag håller på och förhandlar med Rikskriminalpolisen, förklarar Peter. Vi får se hur det går, vi måste komma till en permanent lösning.

Nu har ni skrivit en roman baserat på ditt liv, hur mycket har du haft att säga till om i det hela?

– En roman? Det är tre! Jag har varit delaktig i processen hela vägen. Det var mitt önskemål att det skulle vara en kvinna som skrev böckerna. Jag tror att det blir bättre beskrivningar av relationer då.

Hade ingen aning

När Karin Aspenström tackade ja till att skriva boken fick hon inte reda på vem personen var som boken skulle bygga på.

– Jag var bara rädd att det skulle vara en okänd kändis, minns Karin. Peter Rätz hade jag ingen aning om vem det var.

– Hur fick du reda på det?

– Peter ringde mig på en dålig linje när jag stod på tunnelbanan, jag hörde knappt vad han sa, så jag fick googla på honom när jag kom hem.

– Vad tänkte du när du såg vem det var och läste om hans liv?

– Jag blev nervös till en början för att det här var en värld som bara fanns i fiktion för mig.

– Hade du någon aning om att det kunde gå till så här?

– Absolut inte, men jag har nog alltid varit en person som trott att det mesta är värre än det verkar.

Nya utmaningar

Nervös eller inte, det här var inte någonting som stoppade Karin från att fortsätta med projektet. När jag träffar henne på en av vårens soligaste dagar berättar hon att hon tränar inför sitt andra Stockholm maraton, men säger att det inte är lika roligt den här gången. Hon verkar vara en person som vill testa sina gränser och när utmaningen är avklarad letar hon efter nästa. Det här drivet och självförtroendet har dock inte alltid funnits. Hon berättar om en episod då hon i början av sitt skrivande arbetade som frilansjournalist för Nöjesguiden.

– Det har aldrig varit min grej att göra intervjuer, det har aldrig känts naturligt. Jag fick en gång uppdraget att intervjua ett band som hette The Charlatans som var mitt och min dåvarande pojkväns favoritband. Bandet skulle ringa mig 10.00 på morgonen vilket de gjorde, men jag svarade inte. Jag och min pojkvän satt bara och stirrade på telefonen som ringde. Där någonstans insåg jag att journalistik inte var min grej.

Werner Aspenströms barnbarn

/wp-content/uploads/content/portratt/okant-uppdrag/KarinHojd.jpgMen att släppa skrivandet var det aldrig tal om, vilket kanske inte är så märkligt när morfar är ingen mindre än författaren Werner Aspenström som satt på stol nummer tolv i svenska akademin 1981-1997.

Kritiker har uttalat sig positivt om de korta scenerna och den trovärdiga dialogen i Brännmärkt.  Detta har troligen sin förklaring i att Karin Aspenström år 2005 lade om fokus, från journalistik till att skriva manus. Hon tog med sig pojkvännen hon hade tagit med sig från tidigare studier i London till Göteborg och började studera manusförfattande.

[-]– Jag träffade massor med intressanta människor, det var inte alls så elitistiskt som Dramatiska institutet. Under utbildningen utvecklade jag det här med dialog, och när man skriver manus jobbar man mycket med korta scener, säger Karin.

Efter praktik var Karin en av hundratals som 2007 bjöds in av Sveriges Television för att provskriva för tv-serien Andra avenyn. Efter gallringar var hon en av de sex som var kvar och hon fick börja jobba. Sedan dess har hennes huvudsyssla varit manus, ända tills erbjudandet om att skriva Brännmärkt dök upp.

På Peters villkor

– Hur gjorde du research inför boken?

– Jag läste bland annat Dick Sundevalls bok Hanteraren och Lasse Wierups bok Infiltratören. Man ska komma ihåg att det här är en roman som bygger på Peter Rätz subjektiva historia och inte den journalistiska sanningen. Därför har jag inte gjort några intervjuer med till exempel poliser.

– Men hur höll du kontakt med Peter Rätz, han är ju gömd någonstans i världen?

– Det var ju speciellt eftersom det alltid var på hans villkor. Han kontaktade mig, jag kunde aldrig kontakta honom, men vi hittade former för det, Peter är väldigt strukturerad. Vid några tillfällen träffade jag honom också utomlands för veckolånga intervjuer.

– Peter Rätz berättade för mig att ni varit på skjutbana och skjutit med olika handeldvapen, allt för att du skulle komma närmare det du ska beskriva i böckerna. Han beskrev dig som en skådespelare som går in för en roll.

– Haha, sa han det? Ja, jag fick testskjuta olika vapen jag skulle skriva om. Det var en absurd och rätt obehaglig upplevelse för mig eftersom arbetet med boken gjorde verkligheten så påtaglig när jag sköt. Pistolerna och revolvrarna jag testade blev till riktiga mordvapen på något sätt, berättar Karin.

Fick datorn stulen

Karin valde att åka till New York för att färdigskriva de tre böckerna. Hon hyrde ett rum i Brooklyn i några månader. En dag klättrade en inbrottstjuv in genom brandtrappan och stal datorn med Karins texter.

– Fick ni tag på honom?

– Nej, säger Karin skrattande, men det var kul att se poliserna som kom. New York har ju nolltolerans mot brott, så det kom utredare som såg ut att vara hämtade ur någon film, med tändsticka i munnen och hela köret.

– Hur gick det med din text?

– Jag hade backup, så det var lugnt.

– Hur känns det nu när boken är ute i handeln, nu är du författare?

– Jag känner en tomhet, som en förlossningsdepression, skrattar Karin. Nej skämt åsido, det känns overkligt och jag är otroligt stolt. Men det absolut skönaste är att jag nu kan berätta för människor vad jag har hållit på med.

– Men det ska ju komma två böcker till?

– De är redan klara. I nästa del hoppar vi bakåt i kronologin och får följa Peters tidigare liv. Du får läsa den när den kommer om ungefär ett år, avslutar Karin.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.