Förorterna brinner

Om man kan skämmas och samtidigt vara väldigt glad, så är det precis vad jag är just nu. Jag skäms när jag får beröm för något som jag inte alls förtjänar. Som nu med vår krönikör, ungdomspolisen Calle Paulsson, och hans fantastiska gensvar från våra läsare, som jag är väldigt glad för.

Jag har fått mejl om hon hur klok och duktig jag är som har värvat Calle till Para§raf. Men nu gick det inte alls till så. Calle har faktiskt tjatat sig in. Och det tog tid innan redaktionschefen Peter Isaksson och jag släppte in honom. Så vi ska definitivt inte ha beröm i den frågan – snarare skämmas. Det finns mycket som rör Para§raf som vi är stolta över att ha åstadkommit men i det här fallet är det Calle och ingen annan som ska ha allt beröm.

   Calles första krönika, Vart tog ni vägen, alla ni föräldrar, satte ett antal rekord på Para§raf. Den har fått flest Gilla hitintills. När jag skriver det här är det drygt 4000! Och under ett dygn var det så många läsare inne att vi fick problem med tekniken i tisdags. Sajten blev överbelastad. (Ni som inte kom in kan försöka igen via länken till Calles krönika under den här artikeln.)

   Varför blev krönikan så uppskattad? Sannolikt för att den är mycket bra och handlade om något som idag är väldigt centralt, föräldrars ansvar för sina ungar. I ett läge där skolan fungerar allt sämre måste föräldrar stiga in.

   Det här har blivit högaktuellt de senaste dagarna med vad som händer i Husby och i andra förorter till Stockholm. Ungdomar gör uppror mot något som i och för sig kan vara nog så befogat, den sociala nedrustningen av deras bostadsområde. Det fick sin tändande gnista av att en förvirrad pensionär i Husby viftade med en stor kniv och sköts ihjäl av polisen med fem skott i bröstet. 

   Folk i Husby har gjort framställningar till polisen om en utomstående undersökning av det som hände. De vill inte att polisen själva ska utreda det hela. Alltså ett högst rimligt krav. Men så går det inte till i Sverige 2013. Och de boende i Husby har inte ens fått ett svar på sin framställning.

   Vi vet vad polisens utredning med stor sannolikhet kommer att resultera i: Brott ej styrkt. Det kommer att ses som nödvärn – självförsvar. Slutsats, ett antal tränade poliser ska inte kunna klara av en förvirrad pensionär som viftar med kniv utan att döda honom. Jag har skrivit det tidigare, men det kan upprepas: Jag och några kompisar skulle ha klarat av det om vi hade haft polisens batonger.

   Det som hänt, och det här är inte den första gången, är naturligtvis rent för jävligt. Men – det kan inte en sekund försvara att ungdomar sätter eld på grannarnas bilar och krossar en massa fönster i sitt bostadsområde. Det är inte att försvara sina rättigheter. Det är rena dumheter – hur väl man än kan förstå frustrationen.

   Därmed landar vi i vad Calle skrev om, var finns föräldrarna? Var fanns vuxenvärlden när ungdomarna spred skräck omkring sig och förstörde grannarnas egendom? Vi fick möta några av dem i tv-nyheterna. Bland annat kvinnan som skakande av skräck fått associationer till det hon flytt ifrån – krig. Kunde inte ett antal vuxna män ha stoppat det här? Kunde inte pappor och mammor ha agerat tidigare? Eller är dagens föräldrar så indoktrinerade i att samhället ska ta hand om deras barn att de helt har släppt sitt föräldraansvar?

   Vad värre är, ska vi andra vuxna känna oss tvungna att ta itu med förvirrade människor som viftar med knivar – för att därmed förhindra att polisen dödar dem? Så värst svårt är det ju inte. Om vi skaffar oss basebollträn eller lagom långa armeringsjärn, så är det ganska enkelt att slå till över en arm eller hand så att personen ifråga släpper kniven. För att därefter lämpligen transportera personen ifråga till någon psykakut. Kanske är det så det måste gå till år 2013 för att undvika att rädda poliser skjuter ihjäl människor? Vilket därmed kan bli den gnista som tänder alltför många unga överhettade hjärnor.

 

Calles krönika finns att läsa här: Vart tog ni vägen, alla ni föräldrar

Calles samtliga blogginlägg på Para§raf finns att läsa här

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.