Dömdes till döden för otrohet

Bondhustrun Ingeborg Jonsdotter var en sexuellt frustrerad kvinna som inte fick sina lustar tillfredsställda av sin make, därför var hon otrogen och för detta dömdes hon till döden. Under 1600-talet var otrohet, eller hor som det då kallades, tillräckligt för att dömas till döden. Utomäktenskapliga sexuella relationer ansågs nämligen vara en stor samhällsfara eftersom det var en stor synd och kunde därmed leda till vrede från den gudomliga makten. 

I syfte att undvika Guds ursinne förbjöds hor år 1608, med dödsstraff som möjlig påföljd – något som Ingeborg Jonsdotter skulle få erfara.

Begick dubbelt hor

I en socken strax utanför Vimmerby bodde bondhustrun Ingeborg Jonsdotter tillsammans med sin make Karl Persson. Utåt sett var deras liv normalt, men problem i sängkammaren drev henne till att söka efter tillfredsställelse på annat håll. Hon fann en man, som också var gift, och hade sex med honom i en beteshage. Trots att de bara var tillsammans en enda gång så uppdagades otroheten och det blev ett fall för rättsväsendet.

Hade blivit gravid

Såväl Ingeborg som hennes älskare greps för dubbelt hor, det vill säga att bägge de anklagade var gifta med andra när de hade sin utomäktenskapliga relation. Älskaren erkände direkt, men rymde för att undvika straffansvar. Kvar fanns Ingeborg, som dessutom hade blivit gravid, något som nästan garanterade att dödsstraff skulle utdömas. Även om dödstraff ofta blev resultatet efter hor så var det relativt sällan det verkställdes, ofta letade man efter ett skäl för benådning. Men i Ingeborgs fall var graviditeten en försvårande omständighet. Trots detta var det egentligen ingen som ville se henne avrättad.

Maken var impotent

När Ingeborg själv tillfrågades om varför hon begick hor, blev svaret att hennes man Karl aldrig haft sex med henne trots att de varit gifta i två och ett halvt år. Detta ansågs minst sagt besynnerligt varpå Karl utfrågades om påståendet verkligen var sant och i så fall varför han aldrig fullbordat äktenskapet. Hans svar var att Ingeborg aldrig varit kärleksfull mot honom vilket gjorde att han blev impotent.

En böneskrift

Trots förklaringen dömde Häradsrätten den anklagade till döden, något som fick Karl att bryta ihop vid högmässan ett par dagar efter domen. Med stor sorg och tårarna rinnandes ner för kinderna bad han om att hustrun skulle slippa undan med böter. En så kallade böneskrift sammanställdes där Karl, prästen och andra prominenta män inom socknen anhöll om att Ingeborg skulle benådas. När skriften nådde Hovrätten i Jönköping började ledamöterna fundera närmare över situationen och beslöt slutligen att beordra en närmare undersökning av Karl Perssons impotens.

Var för blyg för sex

Fyra män undersökte den impotente maken, men fann inget fysiskt fel med honom. Då ändrade Karl sin förklaring, det handlade inte längre om Ingeborgs brist på kärlek utan om hans egen blygsel. Men trots detta klargjorde Karl och Ingeborg att de ville vara fortsatt gifta. Ärendet skickats till domkapitlet i Linköping som gav dem tre veckor på sig att fullborda äktenskapet, något de dock misslyckades med. Karl kunde helt enkelt inte få upp den.

Äktenskapet ansågs ofullbordat

Hovrätten och domkapitlet var nu överens om att äktenskapet mellan Karl och Ingeborg aldrig hade fullbordats. Detta innebar i sin tur att Ingeborg inte längre anklagades för dubbelt hor, numera ansågs endast hennes älskare vara den som var gift. Anklagelsen reducerades därför till enkelt hor, något som också gav rätten möjlighet att benåda Ingeborg från dödsstraffet och istället utdöma böter.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.