Upploppet på Tidaholmsanstalten

Våld, upplopp, fylla och mordbrand – det var vad ett av Sveriges mest hårdbevakade fängelser utsattes för en varm sommarnatt i slutet av juli 1994. Vad som i sammanhanget kunde ses som en mindre incident skulle på bara några timmar eskalera till katastrofliknande proportioner. Förödelsen som följde skulle nästan bli total.

Natten mellan den 22:e och 23:e juli 1994 har gått till historien som det största upploppet i svensk kriminalvårdshistoria.

Tre fångar slogs

Det var på förmiddagen strax innan tio som larmet gick på C-paviljongen. Ett par av fångarna hade börjat slåss efter att en av dem hade slängt använt toalettpapper i papperskorgen istället för att ha spolat ner det. En tredje intern la sig sedan i. Vakterna får inom kort kontroll över situationen och de tre männen förs till isoleringsavdelningen, men det är här som berättelsen tar den vändning som blir början till upploppet.

Para§raf har varit i kontakt med en av de intagna, ”Jesper”, som vid tiden för upploppet satt i fångarnas förtroenderåd och därför hade full insyn i allt som hände.

– Jag bodde på D-paven och bråket hände på C som ligger bredvid. Grabbarna på C var som vanligt inlåsta efter slagsmålet och vi hade släppts ut på promenad strax efter att plitarna fått ordning på allt. Vi står då nyfiket och försöker få reda på vad som hänt när några plitar kommer till oss och tar med en kille från vår avdelning. Ingen förstår någonting, han kunde uppenbarligen inte ha haft med bråket att göra eftersom han satt hos oss.

Vägrar låsas in

Anstaltens förtroenderåd, där bland andra Jesper ingick, kontaktade fängelsets ledning för att få den felaktigt isolerade fången släppt. Inspektör Ingvar Johansson förde ledningens talan men gav inte de intagna något gehör för sina krav. Därför valde förtroenderådet att tillsammans med de andra fångarna som bodde på den så kallade banan (paviljongerna B-E) att markera sitt missnöje. Genom att vägra inlåsning på sin respektive avdelning i samband med lunchen ville de visa att de menade allvar.

– Vi stannade ute på promenaden och käkade. Sen var vi kvar ute och allt var än så länge lugnt. Det var lönedag och utbetalningen gick som vanligt. Plitarna på avdelningarna hade inga problem med oss. När kvällen kom hämtade vi filtar och bestämde oss för att stanna ute. Men med ledningen var det dödläge, dom vägrade diskutera med oss.

En kriminalvårdare, ”Sara”, som arbetar kvar vid Tidaholm bekräftar i stora drag Jespers syn.

– Som jag kommer ihåg så stämmer det att den fjärde intagne som isolerades bodde på en annan paviljong. Efteråt har jag fått reda på att hans förflyttning var bestämd sedan en tid tillbaka eftersom anstaltsledningen tyckte han var en negativ ledare.

Hur såg personalen på protesten från fångarna?

– Ingen av oss som arbetade på banan såg det som något egentligt problem. Alla var lugna, det var en strejk helt enkelt och såna har jag sett många av genom åren.

Blev oroliga för en stormning

Den utlösande faktorn enligt Jesper var när vakterna på banan fick instruktioner om att ta sig därifrån på grund av rädsla för en gisslantagningssituation.

– Vi sitter ute och tar det lugnt, när vi helt plötsligt ser plitarna komma ut från alla paviljongerna och ta armkrok med varandra för att sedan så fort de kan lämna området. Vi bara skrattade, det såg så roligt ut när alla sprang i armkrok.

Sara var en av dem som lämnade området med sina kollegor.

– Order från ledningen var att vi omgående skulle lämna området, eftersom de var rädda för vår säkerhet. Vi var inte oroliga men följde våra instruktioner. Vem som kom på att vi skulle ta armkrok kommer jag inte ihåg, kanske var det vi själva, kanske var det ledningen. Men det var ett sätt att se till så att alla hängde med.

Nu blev fångarna oroliga för att polisen skulle storma. Jesper berättar hur de diskuterade vad de skulle göra och bestämde sig då för att klättra upp på verkstadens tak, eftersom det var lättare att försvara sig därifrån. Dessutom ville man ta sig in i verkstaden för att förstöra maskinerna inför en kommande strejk. Samtidigt fick man tag i verktyg så att man kunde ta sig in på andra ställer inom anstalten. Det var även då man kom på att det fanns mäsk. Nu började allt urarta.

Flera bränder

/wp-content/uploads/content/historiskt/tidaholmsupproret/Tidaholm2.jpgEfter att fångarna började bli fulla bröt de sig även in i medicinförrådet på sjukavdelningen och länsade dess innehåll. Nu fanns alltså ett flertal interner som var berusade på alkohol eller påverkade av narkotikaklassade mediciner. Det första som sattes i brand var det objekt som de intagna tyckte mest illa om, vilket var en liten friggebod som användes som vaktkur ute på promenadgården.

– Det vi kallade för ”Baggeboden” var det första som eldades upp, berättar Jesper. I den satt ofta säkerhetschefen som kallades för Baggen och höll koll när vi hade promenad.

Därefter fick upploppet ett eget liv. Allt fler bränder startas och brandkåren arbetade hårt med att försöka hålla tillbaka lågorna, vilket försvårades av att de inte hade fritt tillträde till anstaltsområdet. Under hela natten hade fångarna fri tillgång till nästan hela fängelset. Det blev väldigt tumultartat och många interner började bli trötta och vill ge upp. De intagna ges instruktioner om att de ska sätta sig utanför sin respektive paviljong och invänta polisen. Och strax innan sex på morgonen tar sig kravallutrustad polis in på området och ser till så att dessa fångar blir inlåsta i sina celler.

/wp-content/uploads/content/historiskt/tidaholmsupproret/Tidaholm1.jpg

Få fysiskt skadade

Även om de materiella skadorna uppgick till omkring 50 miljoner kronor så var det endast några få som skadades fysiskt. Bortsett från ett par fångar som körs till sjukhus på grund av överdosering av mediciner så var den enda som skadades under själva upploppet en intern som försökte slå hål på en kupol på verkstadens tak med ett järnrör. Istället för att splittra kupolen studsade röret tillbaka och träffade den intagne i huvudet så att han svimmade och började blöda ymnigt.

– Vi var tvungna att lägga honom i en skottkärra och köra honom till porten så att han skulle få vård, berättar Jesper.

Idiotiskt agerande

Efter upploppet rapporterades det mycket om de bakomliggande orsakerna och hur allt kunde gå så fel. Många har efteråt spekulerat i att det varma vädret bidrog till upploppet eller att det var ett fotbollsbråk som tände gnistan, men allt detta är något Jesper tillbakavisar.

– Det var lite varmare än normalt, men det var inte skälet till allt som hände. Hade det varit mitt i vintern kanske vi inte hade stannat ute, men vi hade ändå protesterat mot isoleringen av vår oskyldiga vän. Det stämmer att där var ett bråk på fotbollsplanen dagen innan, men det hade inget med slagsmålet på C att göra och absolut inget att göra med allt som hände sen. Det blir alltid bråk när grabbarna spelar fotboll, så det är inget nytt med det. Egentligen var isoleringen av en oskyldig person bara sista strået. Allt hade legat och grott under en lång tid. Du måste komma ihåg att Gun Hellsvik var justitieminister och många beslut hade fattats som vi på kåken inte alls tyckte om, det var mycket indragningar. De ville bland annat ta 25 procent av vår lön för att finansiera Brottsoffermyndigheten. Det pratades om att sätta en glasruta i besöksrummen. Allt gjorde att vi redan hade planerat en strejk över hela Sverige. Upploppet hände i slutet av industrisemestern och istället för att gå tillbaka till jobbet så var planen att Tidaholm och flera andra anstalter skulle strejka. Strejken var planerad sedan en lång tid tillbaka, men genomfördes av naturliga skäl aldrig.

Upploppet kunde ha undvikits

Enligt både kriminalvårdare Sara och intagne Jesper så hade troligen upploppet kunnat undvikas. Den fjärde intagne som blev tagen till isoleringsavdelningen, sattes nämligen i en transportbil efter någon timme och kördes till en annan anstalt. Men detta fick fångarna inte reda på förrän flera dagar senare. Något som Jesper är kritisk emot.

– Hade vi vetat att han inte var kvar på anstalten hade allt nog runnit ut i sanden. Vi vet att det är kört att få tillbaka en kille som har knallats. Om någon bara hade berättat det för oss i förtroenderådet, så hade nog allt kunnat undvikas.

/wp-content/uploads/content/historiskt/tidaholmsupproret/Tidaholm4.jpegKriminalvårdare Sara berättar hur handlingsförlamande anstaltsledningen var.

– Det enda som hände var att de frös läget. Jag och ett par kollegor hade bra kontakt med grabbarna och ville prata med dem. Men det blev blankt nej! Så här i efterhand är jag övertygad om att allt hade löst sig om vi hade fått prata med dem. Framförallt borde de ha fått reda på att den som de kämpade för inte längre var kvar. Ledningens agerande var inget annat än idiotiskt.

Många psykopater

Såväl Kriminalvården som Polisen skyllde upploppet till stor del på alla psykopater som satt på Tidaholm. Något som sedermera har visat sig vara en sanning med modifikation. Väldigt få av fångarna hade genomgått någon egentlig diagnostisering och därefter funnits vara psykopater. Istället var det den nästintill fria tillgången till tunga narkotikaklasserade preparat som gjorde att många intagna gick till psykiatern och sa att de mådde psykiskt dåligt. Det var alltså utifrån detta som många sedan hävdade att över 90 procent var psykopater.

Inte heller var det bråk mellan olika grupperingar som låg bakom händelserna, något Jesper är noga med att påpeka.

– Naturligtvis var det lite oroligt mellan olika grupperingar, så är det alltid på kåken, men under upploppet märktes detta aldrig.

Åtta personer dömdes

Efter en omfattande förundersökning dömdes åtta personer för sin delaktighet i upploppet.  De tre som straffades hårdast fick sex år vardera, övriga fick mellan sex månader och tre års fängelse.

Upploppet blev en dyr och uppmärksammad historia, där olika parter skyllde på varandra. Det kan dock konstateras att såväl fångar som anstaltsledning bidrog till händelserna. Även om internerna naturligtvis aldrig skulle ha agerat som de gjorde, så hade en bättre hantering från olika chefer inom fängelset sannolikt kunnat hindra den eskalering som skedde.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.