Slogs ihjäl med flaska

En mörk och kylig kväll i januari 1844 spelade slumpen Gustaf Lagerstråle ett hemskt spratt. Hans promenad över Nya Kungsholmsbron just denna afton skulle nämligen sluta med honom ihjälslagen – offer för ett brutalt rånmord.

Gustaf Rudolf Lagerstråle var en gladlynt och omtyckt man trots all den sorg han tvingats uppleva i sitt liv. Många som stod honom nära hade nämligen dött av sjukdomar. Först dog systern efter att dåtidens medicinska vetenskap inte klarade av att bota henne. Därefter gick hans älskade fru, kort efter giftermålet, ett liknande öde tillmötes. Men som den positiva person han var så kämpade Gustaf vidare och trodde innerligt att allt hade en mening. Han köpte ett litet stenhus på toppen av Kungsholmen varifrån utsikten var enastående. Men efter att ha fått lite ordning på sitt liv efter all tragik så skulle fyra berusade personer komma att oåterkalleligt avsluta Gustafs livsresa.

Söp sig fulla

Den 13 januari 1844 var en frostig vinterkväll. Den 21-årige tapetserarlärlingen Axel Lindqvist hade tillsammans med några vänner ägnat sig åt att supa sig rejält berusade. Varför han och kompisarna bestämde sig för att överfalla och råna någon har aldrig riktigt förklarats, inte ens de själva verkade riktigt veta vad som hände.

Unga och osedvanligt dumma begav sig Axel Lindqvist med följe till Nya Kungsholmsbron, bilden nedan, idag känd som Stadshusbron. Deras idé var att ge sig på den första person som kom gåendes. Beväpnade med en klädhängare och en glasflaska begav de sig för att hitta ett offer. Den sena timmen gjorde att de fick vänta ett tag innan någon gick över bron, men till slut kom Gustaf Lagerstråle.

/wp-content/uploads/content/historiskt/NyaKungsholmsbron.jpg

Dömdes till döden

De fyra gärningsmännen omringade offret och började slå honom med tillhyggena. Flera kraftiga slag mot huvudet med glasflaskan gjorde att Gustaf Lagerstråle föll till marken. Fortfarande vid liv rånades han på sina pengar och värdesaker innan de fyra sprang från platsen. En förbipasserande fann det ymnigt blödande offret och tillkallade polis. Gustaf fördes till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda – skadorna mot hans skalle var för allvarliga och han dog några timmar efter överfallet.

Gärningsmännen greps inom kort och ställdes inför rätta. Axel Lindqvist erkände direkt sin delaktighet, men nekade till mord. Visst, syftet hade varit att råna, men att Gustaf Lagerstråle dog menade han var en olycklig omständighet. Vad som exakt hände kvällen ifråga är fortfarande höjt i ett visst dunkel. Vissa framhöll att det var Lindqvist som fick de andra att delta och att det var han som utdelade de slag som ledde till offrets bortgång, något som även domstolen fann. Axel Lindqvist dömdes därför till döden, medan de tre övriga friades från ansvar.

Svimmade vid avrättningen

Vid sjutiden på morgonen den 3 september 1845 fördes den då 22-årige Axel Lindqvist från Stadshushäktet till platsen där halshuggningen skulle verkställas. Även en annan som skulle avrättas vid namn Karl Johan Sjöholm, var med på vandringen. På de dömdas egen begäran gick de båda till stupstocken samtidigt, något som var ovanligt, oftast väntar man nämligen på sin tur bakom en grind.

Med Lindqvist ståendes precis bredvid höjde bödeln sin bila och lät den falla över Sjöholms nacke. Huvudet föll och blodet sprutade tills hjärtat slutade pumpa. Bödeln torkade av sitt blodiga verktyg på den avrättades byxor innan han tecknade åt vakterna att det var dags för näste man. En likblek Lindqvist tvingades inta sin plats, men efter att ha sett en avrättning på nära håll klarade hans nerver inte av det som väntade. Den vanliga publiken av nyfikna fick därför se hur han svimmade efter att ha placerats på stupstocken. Men det hindrade inte straffets genomförande. Strax efter åtta denna höstmorgon separerades hans huvud från kroppen.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.