Gift med döden

Det finns äktenskap som är som en lång solskensdag, det finns de som tar sig fram likt en berg- och dalbana, och så finns det andra som redan från början är dömda att sluta i katastrof. Precis ett sådant var det Gunvor och Bengt ingick hösten 1961.

De bägge ambulansmännen knackade på dörren till lägenheten en trappa upp på Nytorget 45 på Södermalm. Klockan var 18:47 måndagen den 25 oktober 1965, och de hade en stund tidigare fått larm om ett olycksfall. När dörren öppnas möter dem en man och en kvinna som släpper in dem i köket och pekar på en livlös kropp på golvet i rummet innanför. Den ligger i en pöl av blod, och även väggarna är dränkta i blod liksom om de blivit spraymålade.

Den döde är en man i 35-årsåldern. Han ligger framstupa med händerna längs sidorna och verkar inte ha gjort ens en ansats att ta emot sig då han föll, och det är helt uppenbart att talet om olycksfall är ren lögn. Efter en snabb blick på varandra lägger ambulansmännen kroppen på båren och bär ner den de fjorton vingliga trappstegen till gården innan de kontaktar polisen.

Olycksfall?

Några minuter därefter anländer radiobil 334 med två poliser, som dock tar tid på sig innan de dyker upp i lägenheten. Ingen har nämligen talat om för dem vilken lägenhet det rör sig om, och inte heller vilket namn det står på dörren, vilket gör att de tvingas knacka sig genom hela fastigheten innan de hamnar rätt. Återigen öppnar mannen och kvinnan, vilka visar sig vara 45-åriga Gunvor och hennes älskare, 52-årige Henning. De luktar sprit, och berättar hur Gunvors man ramlat och skadat sig på fyllan, och därefter förts bort med ambulans.

En titt in i den nerblodade lägenheten övertygar poliserna om att någon helt klart blivit skadad. Blodiga handdukar ligger på golvet, de har enligt Henning använts till att försöka stilla blodflödet, och poliserna lyssnar en stund på den tragiska historien innan de tackar för sig, och åker iväg till Serafimerlasarettet för att eventuell kunna förhöra den skadade. Uppenbart är att det var mer information än bara den exakta lägenheten som gick förlorad i kontakten mellan brandkåren, vilka var de som ansvarade för ambulanstransporterna, och polisen.

Nära ögat

Det behövs inte många minuter efter ankomsten till Serafen för att de bägge poliserna ska inse sitt misstag. Liket har bara en enda skada, ett knivhugg i halsen gjort bakifrån, och jourhavande läkare stirrar misstroget på dem då de frågar om den döde möjligen kunnat tillfoga sig själv skadan. Springande tar de sig tillbaka till bilen, och larmar stationen vilka skickar en ny polisbil till Nytorget samtidigt som den gamla åter sätter fart.

/wp-content/uploads/content/historiskt/gift-med-doden/Nytorget 45.JPG

De bägge polispatrullerna anländer samtidigt utanför porten till Nytorget 45, idag Nytorget 7 bilden ovan, och går för andra gången in genom mittenporten till den norra lägenheten en trappa upp. I hallen möter de Gunvor och Henning med ytterkläderna på. De är på väg ut, och de av poliserna som tidigare varit inne i lägenhet behöver bara kasta en blick för att konstatera att den blivit städad sedan de sist varit där. Någon har gjort valhänta försök att torka bort blodet, och en spritflaska som stått på ett bord är försvunnen.

Offer för sitt eget våld?

Det är en sorglig historia Gunvor och Henning gemensamt berättar. De har helt fredligt suttit och småpratat över ett glas vin då Gunvors våldsamme och grovt svartsjuke man kommit hem. Han är stupfull och verkar ha varit i slagsmål då han har blodfläckar på kavajen. I ett anfall av ursinne slänger han en blomsterkvast i ansiktet på sin fru, och måttar en spark mot henne när han plötsligt tappar balansen och faller omkull. I fallet går spritflaskan han haft i handen sönder, och han skär sig så olyckligt på glasbitarna att blodet forsar.

Hemmet har ingen telefon, så det skärrade paret springer ner till portvakten för att ringa ambulans, efter att ha gjort fruktlösa försök att stoppa blodflödet. Allt är förgäves. Hustrumisshandlaren och hustyrannen Bengt dör, och ambulanspersonalen kan bara konstatera faktum. Det hela är naturligtvis djupt tragiskt, men samtidigt även ett bevis på gudomlig rättvisa att mannens våldsherravälde till sist mynnade i hans egen död.

Flyktförsök

Golvet i rummet där Bengt dött är förutom blodpölen även täckt av glasbitar vilka uppenbarligen kommer från en krossad flaska, glasbitar som underligt nog även återfinns i köket. Vid första anblick verkar de bekräfta de märkliga vittnesmålen, men poliserna, vilka ju sett skadorna på liket, ställer sig ändå tveksamma. Varken Gunvor eller Henning kan närmare beskriva hur Bengt skulle fallit, och deras historier skiljer sig i väsentliga detaljer. Bland annat berättar Henning att Bengt skulle sparkat sin hustru, Gunvor att han skulle slagit henne, slag och sparkar som dock inte lämnat något synligt spår på sitt offer.

Flaskan han haft i handen är enligt den ene en läskflaska, enligt den andre en spritflaska. Att Bengt skulle varit blodig redan då han kom hem förnekar Gunvor nu ihärdigt. Det hela är minst sagt besynnerligt, och klockan 21:20 tas de med till kriminalen för fortsatta förhör. Henning blir ursinnig och försöker slå sig fri, och det krävs tre poliser och handbojor innan de lyckas placera honom i bilen.

Misshandel med hammare

På stationen upprepar de sina berättelser. Gunvor förklarar sitt dåliga minne när det gäller exakta detaljer om hur maken ramlat med att hon varit så rädd för honom att hon fått minnesförlust. Hon bedyrar att hon inte rört honom på minsta vis, men om det skulle visa sig att hon ändå gjort det beror det på att hon varit så rädd att hon inte vet vad hon gjort.

En kontroll med straffregistret visar att talet om misshandel i familjen inte varit någon lögn, men kommer samtidigt med den något överraskande upplysningen att det inte varit Bengt som slagit sin fru, utan tvärtom. Vid samtal med grannar och bekanta till paret kommer steg för steg en helt ny bild av den skräckslagna hustrun fram, en som stämmer exakt med hennes tidigare berättelse om man kastar om rollerna.

Det är en timid, och enligt alla som träffat honom, genomhygglig Bengt som den 18 november 1961 gifter sig med den åtta år äldre Gunvor. Han är kär upp över öronen, men deras äktenskap är trots detta en smula överraskande. Den 6 mars samma år har Gunvor nämligen misshandlat sin blivande make med en hammare, och sedan tillbringat två månader på kronohäktet på Långholmen. Knappt tre månader efter giftermålet döms hon till sex månaders straffarbete för samma brott, hennes andra fängelsedom, men friges villkorligt med tanke på hennes nyligen ingångna äktenskap och det nya liv hon säger sig vilja leva.

Hon är för djävlig

Äktenskapet med Bengt är hennes tredje, bägge de tidigare hade slutat i skilsmässa just på grund av hennes våldsamhet. Hon beskrivs som ”känslomässigt avtrubbad”, ”mycket lättretad” och med ett ”synnerligen häftigt humör”, och hade förutom maken även misshandlat en granne. Förhållandet med Bengt var av sadomasochistisk natur, och hon berättar själv hur hon brukade tvinga honom att dricka hennes urin då de hade sex, och refererar till honom som ”den stora fittan”. Även hennes älskare Henning erkänner att ”hon är för djävlig, men hon har ett bra hugg.”

/wp-content/uploads/content/historiskt/gift-med-doden/Mordvapnet.JPG

Brottsplatsundersökningen avslöjar ingenting nytt med undantag för tre knivar, bilden ovan, som hittas i skafferiet. Två av dem har blodfläckar, och en visar tydliga tecken på att ha blivit avtorkad, men i största hast så att blodrester ännu finns kvar. Den passar exakt in i det endast 12 millimeter breda och fem centimeter djupa såret i Bengt hals. Under de fortsatta förhören håller Gunvor benhårt fast vid sin tidigare version, medan Henning snart börjar vackla. Två dagar efter häktandet inser han sin osäkra situation och öppnar munnen.

Det är slut

Hennings och Gunvors förhållande hade vid tiden för mordet varat flera månader, en sak som Bengt mycket väl kände till, men inte förmådde göra så mycket åt, och Gunvor gjorde inte heller någon större hemlighet av det. Trots det eländiga äktenskapet var han uppenbarligen ännu kär i sin fru, men det kunde ibland gå dagar utan att de träffades då han hade ett dagjobb som lastbilschaufför medan Gunvor jobbade natt som städerska. Han ger henne presenter, bland annat en hund som skulle bli hennes ögonsten och den enda hon grät över i häktescellen på Långholmen, men gåvorna genererar bara nya slag och vredesutbrott.

På kvällen den 25 oktober kommer han hem till lägenheten med en blomsterkvast till sin hustru, men finner henne i sällskap av rivalen Henning. Trots den andres närvaro sätter han sig vid bordet och ställer fram en flaska Ballantines, även det en gåva till hustrun. Hon slänger blommorna i väggen, till makens uppenbara ledsnad, och upplyser honom sedan om att det nu är slut mellan dem. Glansen i Bengts ögon slocknar som om någon vridit om en strömbrytare, och han reser sig upp, men blir stående och stirrar med tom blick ut i rummet.

Är du död ännu?

Utan ett ord springer Gunvor ut i köket, och kommer tillbaka med en 30 centimeter lång kniv. Med ett raskt hugg bakifrån sätter hon den i halsen på maken som fortfarande apatiskt står och stirrar ut i tomma intet. Hugget sitter rätt i halspulsådern, och när Gunvor drar ut kniven kommer en stråle blod som sprutar i en båge rakt ner på golvet. Det är dödstyst i rummet när knäna viker sig på Bengt och han ramlar framstupa över hundkorgen. Blodet står som en fontän genom såret i halsen, och formligen duschar väggar och möbler.

– Jag har aldrig sett något liknande, säger Henning fascinerat när han förhörs.

Bengt dör utan att ha yttrat ett ord, men händerna gör krampaktiga rörelser i dödsögonblicket.

– Han krafsade i golvet, sedan blev han stel, skulle Gunvor senare berätta.

Henning som enligt egna uppgifter inte haft en aning om varför Gunvor plötsligt sprungit ut i köket, hämtar en handduk och försöker stoppa blodflödet, men det hela är över på någon minut. Gunvor letar igenom sin döde makes fickor, och hittar plånboken som hon befriar från pengar. Bytet blir 70 kronor, ungefär 700 i dagens penningvärde.

– Hur är det med dig Bengt? Är du död ännu? frågar hon spydigt, och häller upp två glas whisky som de tömmer stående över liket.

– Jag borde ju få lite pengar nu när jag är änka, reflekterar hon.

Att arrangera en olycka

Om Henning varit passivt vittne till mordet är det dock han som tar kommandot efteråt. Klart inseende att Bengts död inte kommer att passera obemärkt tar han kniven ur handen på Gunvor, och torkar av det blodiga bladet. Gunvor tänker först kasta ut den genom fönstret, men han stoppar henne och lägger tillbaks den på sin plats i skafferiet. En kniv utanför lägenheten där någon dött av skärsår skulle se ytterligt misstänkt ut.

För att förklara hur skärsåret uppkommit ber han henne krossa en flaska så att det ska se ut som om Bengt skurit sig på glasbitarna, och hon hämtar en tom flaska Fanta ur skafferiet och slår sönder den mot spisen. Henning förklarar att glasbitarna måste vara i samma rum som liket för att någon ska tro på historien, och Gunvor hämtar en ny tomflaska och slänger den i kakelugnen så att flisorna yr. Att en hel del av dem hamnar ovanpå liket och därför omöjligen kan ha funnits där innan Bengt dog, är det ingen av dem som reflekterar över.

Tillsammans går de så ner till portvakten och lånar telefonen för att ringa efter ambulans, precis som de skulle gjort om en verklig olycka inträffat. De anar ingen oråd när ambulanspesonalen tar med sig Bengts lik, och kan knappt tro sin tur när även polisen avlägsnar sig utan att ifrågasätta deras berättelse. Allt eftersom minuterna går börjar de dock inse att det kanske ändå är bäst att försvinna, och ska just lämna lägenheten när polisen dyker upp på nytt. Hade de bestämt sig några minuter tidigare hade de troligen klarat sig.

Psykiskt abnorm

Vid rättegången väcks inget åtal mot Henning, utan åklagaren koncentrerar sig på Gunvor, en sak Henning dock inte helt verkar litat på. Trots att han var kallad som vittne var han spårlöst försvunnen när det var dags att visa sig i Rådhusrätten, och hans roll i brottet är ännu idag en smula osäker. Gunvor har till sist erkänt mordet, men utan att en enda gång visa minsta spår av ånger, och enda gången hon överhuvudtaget visar känslor är när hon gråter efter sin hund.

Hon klassas efter sinnesundersökningen som ”psykiskt abnorm” och döms av en enig rätt för mord den 18 augusti 1966, men överlämnas för vård på sinnessjukhus. Hon dör i Simrishamn 1997, 77 år gammal, och gifte aldrig om sig. Troligen var det få som var hågade att bli make nummer fyra sedan de hört berättas om föregångaren.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.