Välkommen Hem – Fragment från Kriminalvården

Teater Fryshuset är aktuella med en ny föreställning på Stockholms Stadsteater. Under flera års tid har de besökt anstalter runt om i landet och träffat människor som tillbringat stora delar av sina liv innanför murarna. Resultatet blev en spännande föreställning med autentiska fängelseberättelser.

   – Det hela började med att vi spelade mycket på anstalter. Vi slogs av att vi inte har någon jävla aning om vad det innebär att sitta i fängelse, på riktigt, säger Ulf Stenberg som medverkar i pjäsen och även har regisserat den tillsammans med Emil Rosén.

Fragment ur verkligheten

Teater Fryshuset vill med sina pjäser alltid uppmana till diskussion och efter att ha lyssnat på timtals med fängelseberättelser blev det tydligt för dem att fokus den här gången skulle ligga på klasskillnader, straff och kriminalvård. Som alltid bygger de sina föreställningar på dokumentära processer. Välkommen hem är den mest dokumentära, med nästan ordagranna berättelser från människor som sitter eller har suttit i fängelse.

   – Vi vill ge dem som sitter på kåkar runt om i Sverige en röst. Vi vill att deras berättelser ska få komma ut, förklarar regissörerna. De flesta har åsikter om fängelse men få har ordentlig kunskap. Tanken med föreställningen är att visa fragment ur verkligheten, många kommer att bli chockade.

Utsålda hus

Inför premiärföreställningen på Stockholms Stadsteater är salongen full, extrastolar har ställts fram för att alla ska få plats. Publiken är en salig blandning. Allt från medelålders kostymklädda män till unga tatuerade killar och tjejer, även en collegetröja med ett tryckt emblem från en 1%-klubb skymtas i vimlet. I bakgrunden hörs autentiska bandinspelningar från fängelserna. Scengolvet är nästintill tomt på rekvisita, bortsett från tre stolar och ett par tofflor med förkortningen KV, alltså Kriminalvårdens tofflor.

/wp-content/uploads/content/positivt/valkommen-hem/Frysen2.jpg

Starka karaktärer

Karaktärerna i pjäsen gestaltas av Ulf Stenberg, en hårding som väntar på muck och ser fram emot att bli pappa, Jonatan Rodriguez, en rymningsbenägen latino som åkt in och ut sen yngre tonår samt Jarmo Mäkinen, en finsk man i 50-års åldern, eller old school, som han själv uttrycker det. Tillsammans samtalar de bland annat om kåkregler, plitar, framtiden, ”kriminalvården”, isoleringen, slentrian-vardagen innanför murarna och om tiden som står still. Det är en naken skildring, där de tre karaktärerna på ett fullkomligt enastående sätt ger röst åt en mängd starka och berörande berättelser. 
En verklighet blandat med statistik från Kriminalvården, efter manus bearbetat av dramatikern Mattias Brunn.

Oväntat inslag

Musiken till föreställningen är gjord av Mack Beats, med starka texter som passar bra in i handlingen. Men även Jarmo Mäkinen sjunger en vacker finsk visa. När jag efter föreställningen frågar honom om den, berättar han att det är en helt outgiven sång skriven av den finska kompositören Heikki Sarmanto.

   – Kompositören är en vän till mig. Vi sågs på en fika i Helsingfors och jag berättade om pjäsen jag skulle medverka i, ja på den vägen är det. Det var mitt förslag att få sjunga, och det gick igenom, förklarar Jarmo med ett skratt.

I Sverige är Jarmo Mäkinen mest känd för att spela hårdför buse, när han inte gör reklam för ett finskt byggföretag. Han har tidigare medverkat i ett 70-tal filmer och TV-serier och även varit programledare för finska Expedition Robinson. I föreställningen Välkommen Hem kliver han för första gången upp på den svenska teaterscenen.

   – Hur kul som helst, jag blev uppringd av Ulf Stenberg och tackade ja av ren nyfikenhet, säger Jarmo. Min son som är polis i Helsingfors skrattade gott när jag berättade om mitt nya projekt.

Jonatan Rodriguez fick via en vän höra talas om pjäsen och tog själv kontakt med Teater Fryshuset och anmälde sitt intresse. 

   – Deras utgångspunkt att försöka nå folk som vanligtvis inte går på teater och det här med att jobba med destruktiva utanförskap rimmar väl med varför jag vill hålla på med teater, förklarar Jonatan. Ju mer direkt en föreställning känns i sitt tilltal, desto mer meningsfull blir den och den här pjäsen har verkligen den kvaliten.

Paneldiskussion med inbjudna gäster

Efter föreställningen är tid avsatt för paneldiskussion. Gästerna varierar och ikväll är det Johan Viktor, tidigare grovt kriminell som nu är i slutet av ett 13-årigt straff, Camila Salazar Atias, kriminolog, forskare och verksamhetsansvarig för CIDES, Ulf Stenberg, regissör och konstnärlig ledare samt Magasinet Paragrafs chefredaktör Dick Sundevall.

Panelen diskuterar bland annat återfall;

   – Åtta av tio ungdomar återfaller i brott, säger Camila Salazar Atias. Fryshuset träffar dem både före och efter straffet. Dock ser vi att de yngsta som avtjänat långa straff är den svåraste gruppen att hjälpa. Statistiken för återfall har under lång tid sett likadan ut.

/wp-content/uploads/content/positivt/valkommen-hem/Frysen3.jpg

Kontraproduktivt beteende

Kriminalvård och framförallt ”eftervård”, alltså livet efter muck är en annan sak som tas upp, där även publiken deltar.

   – Människor som sitter inne far jävligt illa, förklarar Ulf Stenberg. Det handlar inte om att man ska tycka synd om dem. Utan det handlar rent krasst om vilka det är vi vill ha tillbaka till samhället. Vi vet att det är kontraproduktivt att låsa in folk längre och att låsa in folk i yngre åldrar, säger han och menar att förespråkare för hårdare straff i yngre åldrar får ta allt för stor plats i media.

   – Något som märks extra tydligt nu då det är valår, ingen politiker vill framstå som ”soft-on-crime”, det ger inga röster, fyller Dick Sundevall i.

Johan Viktor berättar hur hans liv som grovt kriminell sett ut och om sina egna erfarenheter av ett långt fängelsestraff, med allt vad det innebär.

Paneldiskussionen som kunde ha fortsatt i timmar, ämnena är många och åsikterna ännu fler, bryts efter ett tag av att en vagn med blommor och champagne rullas in. De flesta ur publiken vill växla ett par ord med de inblandade i pjäsen och panelen.

Teater Fryshuset levererar

Jag visste sedan tidigare att Teater Fryshuset alltid levererat starka och gripande pjäser, därför var förväntningar inför pjäsen höga. Det tog inte lång tid innan jag visste att de återigen kommer att infrias. Den här gången hade de toppat det hela med att in en lysande Jonatan Rodriguez och sist men absolut inte minst, min landsman – den karismatiske Jarmo Mäkinen.

 

Pjäsen hade premiär 16 januari på Kulturhuset Stadsteatern och åker sedan ut på rikstäckande turné. Redan innan premiären var biljetterna till samtliga vårens föreställningar slutsålda. Därför har följande extraföreställningar lagts in; 23/4, 24/4, 25/4 och 26/4, samtliga kl. 19.00 och samtliga på Kulturhuset Stadsteatern. Biljetter till extraföreställningarna släpps och kan bokas från och med den 21 januari.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.