Kokainmålet – en ny stor rättsskandal

Det är den 1 juni 2010 och den så kallade "ensamseglaren" Mauritz Andersson befinner sig ute på Atlanten i sin segelbåt Solero. Vindförhållandena är bra och han ligger på akterdäck och halvsover när han tycker sig höra ett motorljud. När han sätter sig upp ser han en gummibåt med vad som ser ut att vara soldater som är på väg mot honom. Bakom dem syns ett större fartyg.

 

Vi har bevakat det stora kokainmålet under drygt två år. Vi har häckat i omgångar på såväl tingsrätts- som hovrättsförhandlingarna och läst det mesta av vad som funnits att läsa i målet.

Det har resulterat närmare 50 artiklar och krönikor här på Para§raf. I den här artikeln redogör vi för ett antal av de grova övertramp, bevisförvanskningar och fabricerande av bevis som har förekommit i målet.

Det visar sig vara den franska kustbevakningen som närmar sig. De lägger till mot segelbåten och begär att få se Anderssons papper. Han är van vid situationen efter att under många år ha seglat på världshaven, dels som anställd på olika fartyg och dels som ensamseglare.

Dock finns det ett litet problem den här gången – han har 1,2 ton kokain i båten (i olika medier har angivits 1,4 ton men det är inklusive emballage). Andersson hade trott att han skulle kunna stuva undan kokainet här och där i båten men inte insett hur stort utrymme den mängden kokain kräver, så nu ligger en del balar helt öppet i bland annat förpiken. Se bilden nedan.

Andersson visar sina papper och allt går lugnt och artigt till. Men när han tror att det är klart och att kustbevakningen ska ge sig av, bestämmer sig befälet för att de även ska ta en snabbtitt inuti båten.

– Och därmed var det ju kört, säger Mauritz Andersson när jag träffar honom på Sollentunahäktet utanför Stockholm.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/1. Kokain i forpiken.jpg

Ytterligare nio kilo kokain

Andersson greps på bar gärning av fransmän på franskt territorialvatten i en franskregistrerad båt. Han skulle alltså dömas i Frankrike. Enligt jurister som kan fransk lagstiftning skulle han sannolikt ha dömts till åtta års fängelse och släppts efter att ha avtjänat halva tiden.

Målet förbereds och inga andra personer är aktuella för åtal, när den franska förundersökningsdomaren två veckor efter gripandet klargör för Andersson att det kommit en framställning från Sverige om att han ska utlämnas dit. Andersson förstår ingenting men okunnig som han är om att Sverige har bland de hårdaste straffen i Europa när det gäller narkotikabrott, så är han först försiktigt positiv. Men när förundersökningsdomaren klargör att svensk polis och åklagare hävdar att de har hittat nio kilo kokain ombord på Anderssons båt Gloria i Göteborgs hamn, slår han kraftigt ifrån sig. Kokainet ska ha funnits där sedan 2008 enligt de svenska åklagarna. I och med att det brottet därmed ligger före i tid så hävdar de svenska åklagarna att han ska utlämnas till Sverige.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/2. Baten_Gloria.png

Mauritz Andersson protesterar kraftfullt och menar att det där är helt fel. Han har inte haft några nio kilo kokain i båten Gloria i Göteborg, se bilden ovan. Den franska förundersökningsdomaren blir förvånad och påpekar att nio kilo hit och dit knappast har någon betydelse när han har gripits med 1,2 ton.

Men det blir dessa påstådda nio kilo som resulterar i att Andersson blir utlämnad till Sverige och att även Jonas Falk och många andra blir åtalade. Därmed börjar den rättsprocess som med tiden ska leda till Sveriges största narkotikamål någonsin. Hur man än räknar så är den i särklass störst då det ska komma att handla om flera ton kokain, miljoner euro och domar i tingsrätten på både 14 och 18 års fängelse.

Men det mesta ska med tiden visa sig vara fel – så fel att det blir en stor rättsskandal.

Någonstans på världshaven

Själv kom jag i kontakt med målet genom att en av advokaterna ringde och var upprörd över att en del av gärningsbeskrivningarna var så luddiga.

– Ja, men det är ju tyvärr inte helt ovanligt, svarade jag.

– Men det här slår alla rekord, sa han. Lyssna på det här.

Han läste högt ur en av gärningsbeskrivningarna om att en okänd mängd narkotika av okänd sort skulle ha överlämnats någonstans på Atlanten eller något annat av världshaven, av okända personer till okända personer vid okänt datum.

Jag blev tyst. Försökte smälta vad han hade läst upp.

– Hallå, är du kvar? frågade han.

– Ja, men… det där kan man ju inte försvara sig mot.

– Precis, det är för jävligt. Du måste titta närmare på det här.

Det här var i april 2012. Därmed skrev jag den första artikeln om det som skulle komma att benämnas det stora kokainmålet. Någon månad senare pratade jag om målet med advokat Johan Eriksson. I förbigående sa han:

– Du kanske skulle titta lite närmare på det där beslaget av nio kilo kokain på båten i Göteborg.

– Varför det?

– Det är något underligt med det där.

Han menade att det var något skumt med att svensk polis två veckor efter gripandet av Mauritz Andersson, skulle råka hitta de där nio kilona. Tids nog började jag och Para§rafs researchchef Nina Silventoinen gräva i det där beslaget. Det ska mycket till innan man bestämt hävdar att svensk polis har fabricerat bevis, men det var precis vad vi kom fram till efter några månaders arbete. Låt mig återkomma till det.

Idag arbetar jag fortfarande med efterdyningarna i målet eftersom ”ligaledaren” Jonas Falk nu har begärts utlämnad till Spanien på mycket tveksamma grunder.

Brott mot Europakonventionen

Ska här redogöra för några av de grövsta felen som har begåtts i det här målet. Samtliga är medvetna fel och i många fall brott mot Europakonventionen.

1. Jonas Falk greps i Colombia och utlämnades felaktigt till Sverige. Hade det gått korrekt till hade han inte kunnat lämnas vidare till något annat land, efter att han frikänts i Sverige.

2. Försvaret har inte haft tillgång till samma information som polis och åklagare.

3. Förundersökningen har pågått under förhandlingarnas gång.

4. Bevisning har ”råkat” förstöras genom att det material som funnits i datorer har raderats och samma material i utskriven form har körts i papperstuggen.

5. Väsentlig bevisning har undanhållits försvaret med hänvisning till sekretess.

6. I tingsrätten dömdes flera personer för ett brott som redan var utrett och avklarat i USA av FBI och DEA. Och i den utredningen fanns inte någon svensk medborgare med.

7. Minst en olaglig brottsprovokation har genomförts.

8. Bevisning har förvanskats.

9. Bevisning har fabricerats.

10. Målet skulle överhuvudtaget inte ha avhandlats i Sverige.

Det här är hårda anklagelser, och när det ställs upp så här kan man bli misstänkt för att vara en totalt fnoskig rättshaverist. Men på punkt efter punkt går det att påvisa. Och på avgörande punkter bekräftas det, om än i milda ordalag, av Svea hovrätts dom där de helt frikänner Jonas Falk och de flesta andra åtalade.

De var ute efter Jonas Falk

Mauritz Andersson berättade för mig att under de fyra år han har suttit häktad så har han inte en enda gång fått några frågor om vem eller vilka som levererade kokainet till honom, eller vilka det skulle levereras till.

– Inte för att jag skulle ha svarat på det, men nog är det lite konstigt, sa han. Istället har dom från dag ett frågat om Jonas. Helt klart var det honom dom i första hand var ute efter.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/4. Jonas Falk Huddingshaktet.jpg

För 20 år sedan dömdes Jonas Falk, då Oredsson, för ett antal bankrån. Sedan dess har han inte dömts för något. Och han har aldrig dömts för narkotikabrott. Men efter att han muckat har han funnits på den så kallade Nova-listan. Polisen har alltså spanat på honom. När svensk polis för åtta år sedan fick uppfattningen att Falk rörde sig med stora pengar började man mer intensivt att försöka få fram vad han höll på med.

Den första tesen var att han sålde rånarplaner. Men det gick inte att få någonting i den vägen bekräftat.

Då fick man för sig att han handlade med stulna diamanter. Bland annat utsatte man en helt ostraffad vän till Falk för en olaglig brottsprovokation i sina försök att komma åt Jonas Falk. Men inte heller det gav något.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/6. Mauritz Andersson.jpgMen så greps Mauritz Andersson, bilden till höger, med 1,2 ton kokain i båten. Bevisligen kände Andersson och Falk varandra eftersom Falk i likhet med många andra utlandssvenskar hade anlitat Andersson för att köra stora båtar, eftersom han hade den kaptensgrad som erfordrades för sådana.

Från den dagen har rikskriminalen och internationella åklagarkommaren gjort allt, och lite till, för att sätta dit Jonas Falk som huvudman bakom det här och flera andra grova narkotikabrott. Att Falk hade en flickvän i Colombia och nu bodde med henne där, ansågs vara ett av många indicier som pekade ut Falk som den ”knarkbaron” han med tiden skulle komma att benämnas i olika medier.

Den ökända säkerhetspolisen DAS

Därmed började de svenska åklagarna försöka få Falk överförd till Sverige. Det var inte helt enkelt. Men man anlitade den i Sydamerika ökända colombianska polisstyrkan DAS, som var kända för att göra det mesta mot rätt betalning. Numer är den nedlagd efter att bland annat ha avlyssnat åklagare, ministrar, journalister och liknande och sålt avlyssningen till olika knarkkarteller. Avgörande blev att chefen för DAS dömdes för att ha mördat en folkrättsaktivist.

Men hösten 2010 ställde de sig till förfogande för de svenska åklagarna och därmed fick de i samarbete med den svenska ambassaden Jonas Falk utvisad från Colombia. Utvisningen var olaglig enligt colombiansk lag eftersom Falk hade en flickvän som han bodde ihop med i Colombia.

Hade han istället för att utvisas ha överlämnats till Sverige efter ett colombianskt domstolsbeslut hade det varit lagligt – men då hade det inneburit att han idag inte hade kunnat skickas vidare från Sverige till något annat land.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/7. Jonas_gripenDAS.jpg

Det här tyder på att åklagarna redan i det här skedet hade börjat gardera med att om de inte kunde få Falk dömd i Sverige så kunde de skicka honom vidare till Spanien och försöka få honom dömd där. Det är sedan precis vad som händer när Falk frikänns av Svea hovrätt. Huvudåklagaren Karin Bergstrand kontaktar sin spanska kollega och snabbt anländer en internationell arresteringsorder till Sverige. Det resulterar i att Jonas Falk grips igen, ett drygt dygn efter att han frigivits.

Så nu sitter han återigen isolerad, i avvaktan på Högsta domstolens besked på den överklagan av den spanska arresteringsordern som går in i dagarna.

Inte sådana summor

Säkerhetssalen i Stockholm är under det här målet bemannad med fler poliser än jag varit med om någon gång tidigare. Jag räknar till 17 stycken, som jag kan se, utanför och inne i byggnaden. Sannolikt finns det något tiotal till i och runt säkerhetssalen, som jag inte kan se. Jag blir kroppsvisiterad innan jag kan gå in.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/8. UtanforSakerhetssalen.JPG

När jag hade suttit av ett antal rättegångsdagar i tingsrätten började jag inse hur de olika åtalspunkterna var upplagda. Åklagarnas tes såg ut så här:

Jonas Falk hade disponerat hundratals miljoner kronor som han bland annat hade tvättat genom husköp i Spanien. Dessa stora summor kunde rimligen bara komma från grova narkotikabrott.

Men dels räknade man bruttosumman för ett husköp när huset belånades högt i bank vid köpet. Och dels kom man inte alls upp i de summor som hade behövts för att köpa kokain i mängder av flera ton.

Hela tesen sviktar betänkligt, för hur skulle det ha gått till:

Skulle den mediekända bankrånaren Jonas Oredsson Falk, som hade polisens blickar på sig, en dag ha knallat in hos colombiansk knarkmaffia och försökt köpa kokain i mängder av ton – på kredit – för att sedan försöka sälja det vartefter i Europa? Dels har colombianerna redan ett fungerande distributionsnät i Europa och dels skulle han rimligen inte ha kommit levande ut ur det rummet – om han mot all förmodan hade lyckats ta sig in.

Inga bevis

Dag efter dag lyssnar jag på någon av de fem åklagarnas malande i tingsrätten. Ibland sitter jag där och funderar på om jag blivit totalt dum i huvudet, för de presenterar inga som helst bevis som jag kan uppfatta. Inte ens indicier av någon kaliber. Istället kan de till exempel ägna timmar åt att Falk har ett företag med ett fornnordiskt namn, vilket enligt åklagarsidan verkar skumt. Det fortsätter så med nya påståenden som kan tyckas lite skumma.

I tingsrätten fick det här fortgå men året därpå, i hovrätten, ledsnade till slut rättens ordförande. Han införde ordningen att när det var en timme kvar av dagens förhandling och åklagarsidan höll på med en sakframställning för någon av åtalspunkterna, så skulle försvaret släppas in med frågor även om inte sakframställningen var avslutad.

Därmed utspelade sig dag efter dag samma sak: Någon av advokaterna, oftast flera, frågade vad bevistemat var i det någon av åklagarna hade framfört den dagen. Och – ofta instämde rättens ordförande och frågade samma sak.

Skönt, tänkte jag, då är det inte bara jag som suttit här och undrat vad i det som framförts som på minsta lilla sätt kunde liknas vid bevis.

Huvudåklagaren vägrar svara på frågor

Tillbaka till tingsrätten: Dag efter dag ifrågasatte försvaret att de inte fått ta del av material som åklagarna hade. När de fick ut något var det ofta kraftigt maskat.

Jag sitter där och inser att det är något underligt med hela den här rättegången. När advokaterna ställer lite känsliga frågor så begär åklagarna att få frågorna skriftligt så att de kan återkomma. Och det även när det är ganska raka enkla frågor att besvara. Till saken hör att i den här mycket stora rättegången som pågår månad efter månad i säkerhetssalen så är samtliga åklagare kammaråklagare. Rimligen borde minst en av dem ha varit chefsåklagare eller överåklagare.

Allt tyder på att de måste gå tillbaka till en åklagare i högre chefsställning på Internationella åklagarkammaren med frågeställningarna. Därtill framgick det vissa dagar att såväl rikskriminalen som justitiedepartementet fanns med i bakgrunden. Det här tillsammans med att rättens ordförande, Sakari Alander, agerar passivt och osäkert får till följd att det bitvis blir en rörig, bråkig och milt uttryckt annorlunda rättegång.

Irritationen och misstänksamheten blir inte mindre när advokat Johan Erikson ställer känsliga frågor till huvudåklagaren Karin Bergstrand, utifrån information som hon menar att det är sekretess på.

Vad är det då som är så känsligt som Johan Eriksson tar upp? Det handlar om svensk och utländsk polis som arbetat undercover och utredningsmaterial som advokaterna inte har fått ta del av. Därtill vittnen som försvaret inte har fått kalla.

Hemliga polisen

Advokaterna har inte fått ta del av SSI:s undercoverrapporter, annat än i väldigt maskat skick. Och åklagarna påstår att de själva antingen inte läst dessa rapporter eller bara sett dem i maskat skick.

När Johan Eriksson pressar åklagarna framgår följande av huvudåklagaren Karin Bergstrands svar:

Hon har fattat beslutet som förundersökningsledare om att SSI ska agera i det här fallet. Men det är inte hon som har beslutat om vad som ska maskas. Och hon hävdar bestämt att hon inte har läst rapporterna i omaskat skick.

Hon skulle alltså som förundersökningsledare som har beordrat att arbetet ska utföras, inte ha läst rapporterna innan någon har strukit över sida efter sida av text. Den som tror på det kan räcka upp en hand nu. En av rapporterna är på 47 sidor. Det framgår att av dessa är 27 sidor helt maskade och övriga 20 till stora delar maskade.

Slutligen hävdar åklagaren att det som är maskat inte har någon betydelse för målet. Men – hur kan hon veta det? undrar Johan Eriksson. Hon säger ju att hon inte har läst rapporterna omaskade.

I juridiska sammanhang brukar man beskriva sådana här uttalanden med orden: Det bär inte sannolikhetens prägel. På vanlig enkel svenska betyder det: Hon ljuger.

Försatte en medborgare i livsfara

Enligt Jonas Falk har svenska undercoveragenter närmat sig en bekant till Jonas Falk i Spanien, Mathias Johansson, och det har inte förnekas från polisens eller åklagarnas sida. UC-agenterna har bjudit både Johansson och hans familj på fina middagar på lyxkrogar, med syftet att han skulle introducera dem för Jonas Falk.

Jonas Falk har JO-anmält det här och skriver i sin anmälan:

Enligt min mening har man i samband med aktuell händelse brutit mot polislagen då man istället för att skydda medborgare försätter dem i livsfara. Man har hänsynslöst utnyttjat en ovetande medborgare och i de fall man haft rätt i sina misstankar skulle man på förhand kunnat räkna ut att man försatt Mathias J i en situation där han sannolikt kunnat mista livet. Händelsen i sig har inte förnekats av polisen.

Vad Jonas Falk syftar på är att om en ovetande person introducerar undercoveragenter för en internationell grovt kriminell liga, inser den ligan sannolikt ganska snabbt att det är poliser som via den här personen har närmat sig dem. Fler än en har blivit mördade för ett sådant agerande.

– Mathias Johansson är en helt ostraffad person som säljer kopiatorer, berättade Jonas Falk över en avlyssnad telefon från Kronobergshäktet. Polisens syfte med att försöka närma sig Mathias var att via honom kunna närma sig den här inbillade stora internationella brottsorganisationen.

Bilköpet som blev knarkpengar

Åklagarsidan hävdade bland mycket annat, att Jonas Falk har fört över 110 000 US dollar till Colombia, som ett förskott i en narkotikaaffär. Falk hävdar att åklagarna har vetat, sedan 2011, att pengarna avsåg ett bilköp som också genomfördes. Därför JO-anmälde han två åklagare för grovt tjänstefel, för bland annat det här. JO-anmälan som är daterad den 4 mars 2014, inleds med:

Anmäler härmed kammaråklagare Karin Bergstrand och kammaråklagare Hans Jörgen Hanström för grova tjänstefel i samband med en förundersökning som bedrivits där Karin Bergstrand varit förundersökningsledare. Tjänstefelen som denna anmälan riktar in sig på är händelser där man undanhållit försvaret väsentlig information och därmed brutit mot 23 kap. 4 §. Agerandet har också medfört att man brutit mot artikel 6 i EKMR då man agerat för att de tilltalade inte skall få en rättvis rättegång.

– Det har funnits fullständig bevisning hela tiden om att pengarna jag skickade gick till köp av den där Audin, säger Jonas Falk. Det finns kvitto på inköpet och avlyssnade telefonsamtal som bekräftar det här. Och när colombianska polisen spanar på mig under hösten 2010 så fotograferar dom mig i den här bilen. Det finns foton i utredningen med bilfirmans namn på bagageluckan.

– Men då borde väl saken vara klar?

– Nej, för det här har mörkats för försvaret och domstolen. Och åklagarsidan har påstått att de här pengarna är förskott för en narkotikaaffär. Foton och kvitton på bilen gömdes i slasken och fanns inte med i förundersökningen.

När åklagarna i en sakframställning hävdade att pengarna avsåg ett narkotikaköp begärde försvaret att få ut handlingarna som avsåg bilköpet.

– Min advokat frågade om det inte fanns någon dokumentation på den här bilen, och fick svaret att det inte fanns någon dokumentation i mitt namn, säger Falk. Vilket stämmer, för den var skriven på min colombianska flickvän. Men det gick ju att följa mina pengar och se att de gick till det här bilköpet.

Falk skriver vidare i sin JO-anmälan angående åklagarnas agerande:

Under vistelsen i Colombia valde man att inte besöka bilfirman trots kunskap om var den fanns. På bilfirman hade man kunnat inhämta köpekontraktet på bilen. Man avstod här från en utredningsåtgärd som kunde bevisa att en Audi köpts för de pengar som sändes till Colombia. 

Jonas Falk skriver vidare om ett förhör som åklagare Hans Jörgen Hanström genomförde med Falks flickvän Lorena Tobon:

Under hösten 2011 förhördes Lorena Tobon i Miami av Hans Jörgen Hanström. Ingen fråga ställdes om bilen trots att man visste att hon var registrerad ägare. Man avstod också här från att utföra en utredningsåtgärd som kunde bevisa att en Audi köptes för de pengar som sändes till Colombia. Förundersökningen delgavs de åtalade första veckan i december 2011. Inga dokument om bilköpet redovisades.

Längre fram i sin JO-anmälan skriver Jonas Falk:

Vid sakframställan under våren 2012 påstod Hans Jörgen Hanström i Stockholms tingsrätt att transfern från DRC till Colombia var en förskottsbetalning för ett narkotikaparti som Mauritz Andersson greps med i juni 2010 i Västindien. När detta påstående lanserades hade Hans Jörgen Hanström fullständig kunskap om att försändelsen avsåg ett bilköp och inte ett narkotikaköp.

Häktades Harriette Broman på falska grunder?

Jonas Falk hävdar också i sin JO-anmälan att hans moster Harriette Broman suttit häktad misstänkt för: Medhjälp till försök till grovt narkotikabrott samt medhjälp till grovt narkotikabrott – på falska grunder.

Hon var häktad i 18 månader men släpptes från häktet redan innan de aktuella punkterna om narkotikabrott avhandlades. Hon frikändes också från dessa i tingsrätten.

– Det man nu har henne åtalad för är att man påstår att hennes pengar egentligen är mina pengar. Och att det är pengar från knarkaffärer, säger Jonas Falk. Men det är ju glasklart att det inte är så. Vilket vi på punkt efter punkt har visat, bland annat genom telefonsamtal som polisen har spelat in.

Falk avslutar sin JO-anmälan med några sammanfattande rader avseende vad Harriette Broman varit utsatt för:

Åtalet är enligt min mening uppenbarligen ett obefogat åtal. Det förtjänas att påpeka att åklagarna inte överklagade tingsrättens frikännande dom.
 Harriette Broman är den kvinna som varit häktad längst i Sveriges historia. De obefogade brottsmisstankarna avsåg misstankar om medhjälp till anskaffande av sammanlagt runt 2000 kilo kokain vilket alltså är ett allvarligt brott. Detta skall naturligtvis vägas in i bedömningen hur allvarligt åklagarnas agerande är, precis som häktestiden bör vägas in.

Efter många turer (försvaret fick begära edition) beslutade hovrätten att försvaret skulle få tillgång till mejlkonversationen mellan kammaråklagare Karin Bergstrand, och undersökningsdomaren i Spanien som hon samarbetat med. Där framkom det att hon redan 2011 fått ta del av informationen om att det fanns bevis i form av telefonavlyssning som visade att Falks moster inte alls var inblandad i något narkotikabrott. I mejlen beskriver åklagare Bergstrand detta till sin spanska kollega som ”ett problem” eftersom Bergstrand ville ha henne häktad långt in i rättegången.

Denna mejlkonversation sker alltså nio månader innan Falks moster släpps. Det här kommer sannolikt att anmälas som olaga frihetsberövande. Att polisen även hade tillgång till denna information redan 2009 och lyckats gömma informationen i slasken genom att lägga den i fel tidsperiod, är också en besvärande omständighet som framkommit.

I hovrätten blev Jonas Falks moster även frikänd för penninghäleri precis som övriga i Jonas familj som var medåtalade för penninghäleri.

Jonas Falks JO-anmälan biläggs nedan i sin helhet.

Hämtade material i Spanien

I omgångar åker en del av advokaterna i målet ner till Spanien för att hämta material som har belagts med sekretess i Sverige. I Spanien tycks nämligen rättsväsendet ha samma uppfattning som Europakonventionen, att parterna i en rättegång ska ha tillgång till samma underlag. Advokat Johan Eriksson uttryckte det så här:

– Kanske beror det här på att Spanien var en diktatur för inte så länge sedan och därför är mer noga med rättssäkerhetsfrågorna.

Dock är det ett omfattande material och när försvaret vill få det översatt får de avslag av tingsrätten. Den enda inblandade som kan spanska är Jonas Falk. Då han sitter helt isolerad år efter år ägnar han all vaken tid, sju dagar i veckan, åt att i detalj gå igenom de närmare 20 000 sidorna förundersökningsmaterial. Han lyssnar därtill på tusentals timmar telefonavlyssning och översätter delar av det spanska materialet.

Av bara farten hittar Falk underligheter i det spanska material som åklagarna låtit översätta. Det kan vara något ord som är fel översatt, alltid till åklagarsidans fördel, men också en hel mening som inte finns med i översättningen. Där den skulle ha stått finns istället en blankrad.

Det handlade om en av Mauritz Anderssons båtar där åklagarsidan hade anlitat en expert som gav ett skriftligt utlåtande avseende den målade vattenlinjen på båten. Den var målad en bra bit ovanför vattnet och åklagarna var ute efter att det hade gjorts för att båten skulle komma att ha, eller ha haft, en tung last av narkotika och då skulle den målade vattenlinjen ha hamnat rätt.

Den här tesen bekräftades av experten ifråga. Men i hans originalutlåtande fanns därunder en rad där han hade skrivit att förklaringen också kan vara att båten använts i vatten med stor växtlighet, som till exempel i Västindien. Och precis så hade båten ifråga använts. Men den rad där det här framgick hade alltså någon tagit bort i det dokument som lades fram för domstolen.

Tingsrätten gick helt på åklagarnas linje

När tingsrättsförhandlingarna var klara tänkte jag att den enda som kunde dömas var rimligen Mauritz Andersson. Och då endast för de 1,2 ton kokain han gripits med. Något annat hade inte bevisats. Det fanns dock en faktor som talade mot det, rättens ordförande Sakari Alander. Han är välkänd som en ”åklagardomare”. I ett antal mål har han dömt åtalade på ytterst tunn bevisning till långa fängelsestraff, däribland livstid, men där hovrätten senare har kommit att frikänna de dömda.

Under tingsrättsförhandlingarna blev hans inställning till åklagarsidan kontra försvaret stundtals rent löjeväckande. Han kunde inte ens besluta om en paus eller lunchuppehåll utan att se efter om huvudåklagaren behagade nicka instämmande åt hans förslag.

Om man läser tingsrättens dom på 761 sidor och inte har närvarat i rättssalen så frågar man sig rimligen om det har varit några försvarare närvarande. För i domen lyser de med sin frånvaro. Domen är i princip en sammanfattning av åklagarnas sakframställning.

Jonas Falk döms till 18 års fängelse som ”ligaledaren” och 50 miljoner kronor i skadestånd. Mauritz Andersson får 14 år och ska betala 3,5 miljoner i skadestånd. Falks moster döms till 5 år och 6 månader. En annan av de åtalade får 8 år och så där fortsätter det sedan i en fallande skala.

Kokainet som ingen har sett

Hur var det då med de nio kilona kokain som polisen påstår sig ha hittat i Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborgs hamn?

De nio kilo som innebar att målet hamnade i Sverige och Jonas Falk och ett antal andra därmed blev åtalade.

Som innebar att Mauritz Andersson fått sitta häktad i över fyra år och nu ska avtjäna resten av sitt 14-åriga fängelsestraff.

Som har inneburit att Jonas Falk suttit häktad med fulla restriktioner, och några restriktioner till, i drygt tre och ett halvt år – och fortfarande sitter där.

Som innebar att Falks moster, en medelålders kvinna som inte ens haft en fortkörning på sig, fick sitta häktad i ett och ett halvt år.

Och som innebar att ett antal andra personer suttit häktade under olika perioder.

Det handlar om nio kilo kokain som ingen annan har sett än de två poliserna som gjorde husrannsakan på båten Gloria den 15 juni 2010 klockan 21.30 – innan polisen lämnade in det till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) för analys.

Många faktorer som resulterar i rimligt tvivel

Flera av advokaterna i målet hävdade att det var något konstigt med det här beslaget på båten i Göteborg.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/9. TreKokainforpStor.png

Tre av de nio förpackningarna kokain på cirka ett kilo kokain vardera. Foto: SKL.

När vi började gräva i det här hittade vi ett antal faktorer som bekräftade advokaternas misstankar:

  • Mauritz Andersson hade under den här perioden ont om pengar och lånade bevisligen stora som små summor, från vänner och bekanta. Varför skulle han göra det om han hade kokain gömt i båten, som på gatan var värt drygt 30 miljoner kronor? Och som han snabbt hade kunnat sälja till en eller flera mellanhänder för 15-20 miljoner.
  • Under de här åren hade båten varit till uthyrning och försäljning. Mauritz Andersson hade själv ordnat med visningar och även anlitat andra för att göra det.
  • Två svenska undercoverpoliser hyrde i perioder båten under 2009 och 2010, som en del i spaningen mot Mauritz Andersson, och bodde då i den.
  • Varför beordrade huvudåklagaren i målet, Karin Bergstrand, två kriminalare från Stockholm att undersöka båten i Göteborg två veckor efter att Mauritz Andersson gripits av fransk polis? Två av hennes undercoveragenter hade ju bott i båten.
  • Det hade dessutom, den 13 januari 2009, varit ett av polisen dokumenterat inbrott i båten. Inbrottstjuvarna hade då rotat runt och slitit ut olika föremål ur skåp och lådor.
  • /wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/11. UtrymmetOppet.pngKokainet var inte gömt nere i skrovet, utan låg öppet under Mauritz Anderssons sovplats. Det var bara att lyfta på en lucka under kojen i förpiken så ska kokainet ha legat där i ett väl synligt utrymme, enligt polisernas rapport.
  • Nio kilo kokain innebär att det är ett av de största enskilda kokainbeslagen någonsin i Sverige. Men det var inga knarkhundar som nosade upp kokainet. Och det finns ingen utförlig dokumentation om varför undersökningen av båten gjordes just den här kvällen.
  • Inga tekniker undersökte båten när beslaget gjordes. De kom först dagen därpå, liksom en narkotikahund från tullen, men de hittade då ingenting av värde enligt förundersökningsprotokollet.
  • Det finns inte ett enda foto av kokainet när det fortfarande skulle ha funnits i båten! Inte ens från en mobilkamera.
  • Mauritz Andersson tycktes vara mer upprörd över dessa nio kilo än över de 1,2 ton han ertappades med i en annan båt.
  • Senare i Sverige svarar Andersson hånfullt i förhören att ”det är ju jävligt logiskt”, att det där kokainet skulle ha legat i hans båt sedan 2008.

Var kom kokainet ifrån?

En invändning mot antagandet att de nio kilona kokain skulle ha placerats som ”bevis” i båten Gloria, har varit att svensk polis inte har tillgång till sådana mängder kokain. Bland annat anför tingsrätten i sin dom just detta. Det kan nog stämma. Men fransk polis hade i och med beslaget tillgång till i runda tal 1,2 ton kokain.

Svensk polis har därtill samarbetat i det här fallet med amerikanska DEA, som är USA:s federala narkotikapolis. Via den organisationen och deras kontor i Köpenhamn är det inte svårt att få fram nio kilo kokain. Att DEA inte är främmande för ”kontroversiella” arbetsmetoder finns det gott om internationella exempel på.

Hade kokainet lämnats tillbaka?

Ovanstående om var kokainet kom ifrån är antaganden, eller om man så vill spekulationer. Skulle Para§rafs researchchef Nina Silventoinen och jag kunna ta reda på om det verkligen var så? Vi började med att pröva ett antagande: Om det nu var så att svensk polis hade fått tillgång till nio kilo kokain från fransk eller amerikansk polis, så måste väl kokainet rimligen lämnas tillbaka efter att det hade fyllt sitt syfte? Som sagt, det hade ju ett värde på gatan på drygt 30 miljoner kronor.

Enligt förundersökningsprotokollet skulle kokainet förstöras sex månader efter att det hade undersökts på Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL), så vi mejlade SKL och frågade om det var destruerat. De svarade att det på direktiv från uppdragsgivaren rikskriminalen inte hade destruerats.

Fick inte fotografera kokainet

Då mejlade vi och frågade om vi fick komma ner till SKL i Linköping och fotografera kokainet. Till saken hör att polisen och SKL mer än gärna brukar vara villiga att visa upp olika beslag, och därmed brukar det aldrig vara några problem med att få ta bilder. Vi fick till svar att kokainet förts över till säckar och att förpackningsmaterialet skickats tillbaka till rikskriminalen. Då frågade vi om vi fick komma ner och fotografera kokainet i de nuvarande förpackningarna. Det fick vi inte.

Fick inte fotografera förpackningsmaterialet

Då mejlade vi rikskriminalen och frågade om vi fick komma och fotografera förpackningsmaterialet som kokainet hade funnits i. Vi fick till svar att huvudåklagaren i målet Karin Bergstrand hade beslutat att vi inte fick göra det. Vi överklagade det beslutet och fick då till svar att Karin Bergstrand inte hade befogenhet att fatta ett sånt beslut i det här skedet, utan att det nu var en fråga som rikskriminalen hade att avgöra. Alltså mejlade vi rikskrim och frågade om vi fick komma och fotografera förpackningarna. Det fick vi inte.

Därför ville vi fotografera

Varför allt detta tjat med olika instanser om att få fotografera det här, kanske man kan fråga sig? Var det så viktigt när det i förundersökningsmaterialet finns massor av bilder på kokainet, i sina förpackningar? Nej, det var inte alls viktigt för oss att få fram nya bilder av kokainet och förpackningarna – utan det här vara bara vår metod för att pröva vårt antagande: Fanns det dokumenterat att kokainet var förstört enligt normal praxis? Eller hade man fått låna kokainet av fransk eller amerikansk narkotikapolis och nu lämnat tillbaka det? Om det inte hade förstörts och vi inte skulle få komma och fotografera beslaget så skulle det rimligen bero på att kokainet var återlämnat. Det är svårt att se någon annan förklaring.

Narkotikahund med dåligt luktsinne

Hur var det då med tullens hundförare och dennes narkotikahund som förmiddagen efter kokainbeslaget kom för att söka igenom båten?

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/12. InteriorRuffen.png

Interiör från båten Gloria. Pilen pekar mot förpiken där kokainet ska ha hittats. Foto: Polisen

Vi tyckte att det var underligt att en narkotikahund inte skulle ha markerat mot den trälåda där nio kilo kokain skulle ha legat i två år. Därtill i en båt som legat i vattnet under höst, vinter, vår och sommar, med allt vad det innebär av olika temperaturer och luftfuktighet. Alla som har fritidsbåtar vet ju hur svårt det är att få bort lukten om man glömt något kvar som kan avge lukt i ett utrymme av trä under vintern. Därtill ska en av poliserna, enligt förundersökningsprotokollet, ha stuckit hål på en av kokainförpackningarna och undersökt innehållet.

Narkotikahunden ska ha genomsökt båten cirka tolv timmar efter att kokainet hittades. Skulle hunden då inte ha reagerat på kvarlämnad lukt i trälådan där kokainet ska ha legat i två år? Och inte heller markerat på den plats där en polis stuckit hål på en av förpackningarna?

Skrattande svar

Vi kontaktade några av polisens och tullens hundförare som var vana att hantera narkotikahundar. De gick med på att svara på våra frågor om de fick källskydd – alltså att de fick vara anonyma. Utan att förklara vad det konkret handlade om för fall, beskrev vi förutsättningarna och frågade om lukt av kokain var speciellt svårt för narkotikahundar att lokalisera? Svaret blev att det var det inte alls. Snarare tvärtom.

När vi frågade om det var sannolikt att en tränad narkotikahund inte skulle ha markerat på någonting, under de här förutsättningarna, svarade en av dem skrattande att:

– I så fall är det dags att pensionera den jycken.

En annan hundförare förklarade att om det hade varit kokain gömt i en vattentank för länge sedan och den sedan hade rengjorts ordentligt, så är det möjligt att hunden hade missat det:

– Men som du beskriver det här så skulle hunden ha markerat på minst tre ställen.

– Vadå minst tre ställen? Något tredje ställe var inte aktuellt här.

– Jodå, förklarade han. Man fotograferar ju knarket där man hittat det. Och sedan tar man upp det och lägger ut det så att man ser hur många förpackningar det är, och fotograferar det igen. Jag har flera gånger varit med om att hunden efteråt även markerat på stället där knarket varit upplagt för fotografering. Och om man stack hål på en av förpackningarna och testade innehållet så skulle hunden även ha markerat där.

– Är det ett problem att det hade gått cirka tolv timmar sedan beslaget gjordes?

– Nej, det klarar hundarna ändå. Har du inte sett på tv hur fantastiskt luktsinne dom här hundarna har och under vilka jobbiga omständigheter dom ändå hittar knark?

Jodå, visst har vi sett det. Och det var just därför vi blev misstänksamma när vi läste att hunden inte hade markerat mot något i båten.

Det som en av hundförarna konstaterade om fotografering av narkotikan, är självklart för alla poliser som varit med om den här typen av beslag. Direktiven är glasklara: Ingen får röra narkotikan innan man fotograferat beslaget ur olika vinklar på den plats där det hittats. Det här är absolut grundläggande. Utan sådana bilder blir det svårt för en åklagare att bevisa att narkotikan hittats på platsen ifråga.

Men i det här fallet med ett rekordbeslag av kokain genomförde man alltså inte någon sådan fotografering. Här finns det inte en enda bild av narkotikan ombord på båten. Eller uttryckt på annat sätt: Inte en enda bild som visar att de där nio kilona kokain någonsin har funnits ombord på båten Gloria. De bilder som finns av kokainet har tagits hos SKL i Linköping.

Inga namn och inga dokument

I förundersökningen beskrivs tullaren och hans narkotikahunds arbete ytterst kortfattat med orden:

Under natten bevakades båten av uniformerad personal och på förmiddagen den 16 juni genomsöktes båten av en tullhund, dock utan resultat.

Vi mejlade tullen i Göteborg och ville veta vem från tullen som gjort den här genomsökningen av båten Gloria med en narkotikahund? De svarade att det ville de inte lämna ut. Då mejlade vi och efterfrågade ett protokoll från genomsökningen och fick till svar att något sådant inte fanns hos tullen, för att i ett sånt här samarbete med polisen är det polisen som för protokoll.

Inget protokoll

Då mejlade vi rikskriminalen och efterfrågade protokollet – och fick till svar att något sådant inte fanns.

Hej,
Angående din begäran att ta del av protokollet från tullens genomsökning av båten Gloria.
 Något sådant protokoll finns inte bland de handlingar rörande ärendet som polisen förfogar över.
Mvh
Ingrid Engström, krinsp
RKP/Utredningssektionen

Ytterligare sju punkter

Till ovanstående elva punkter som gjorde oss misstänksamma, kan utifrån den här genomgången läggas ytterligare sju punkter:

  • Det är praxis, vilket också framgår av förundersökningen, att kokainet ska destrueras, alltså förstöras, sex månader efter att det undersökts. De här nio kilona kokain hade på order av rikskriminalen fortfarande inte destruerats efter tre år.
  • Vi fick inte komma och fotografera kokainet i dess nuvarande förpackningar hos SKL.
  • Vi fick inte komma till rikskriminalen och fotografera förpackningarna som kokainet låg i när det hittades.
  • Erfarna hanterare av narkotikahundar anser att det är självklart att en narkotikahund skulle ha markerat i båten dagen efter det påstådda beslaget.
  • Tullen vill inte lämna ut namnet på den hundförare med narkotikahund som skulle ha undersökt båten Gloria.
  • Tullen har inget protokoll från genomsökningen av båten, utan hänvisar till polisen.
  • Rikskriminalen har lämnat besked om att något protokoll för en sådan sökning med narkotikahund inte finns avseende det här målet.

Reparationer ombord

Vi grävde vidare och fann än mer som talade för att de här nio kilona kokain handlade om fabricerade bevis.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/13. Foerrvaringen med slang.jpgUnder oktober 2008 hade Mauritz Andersson anlitat hantverkare för att dra nya ledningar för värmen ombord på Gloria. På bilden till vänster syns en av de nydragna ledningarna.

Då skulle kokainet ha funnits på Gloria sedan mitten av augusti samma år, enligt åklagarna. Hantverkarna arbetade bland annat i fören på båten, i det utrymme där kokainet senare skulle ha hittats. Men hantverkarna hittade ingenting som överensstämde med de nio förpackningarna med kokain. Varför?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

En hemlig husrannsakan

Under hösten 2009, den 5 november klockan 9.30, gjorde kriminalinspektör Göran Wall och andra från rikskrim en hemlig husrannsakan ombord på Gloria. De beslagtog datorer och ett USB-minne men hittade ingen narkotika ombord. Varför hittade man inget kokain?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

Fyllde på vattentankarna

Lite senare, under vintern 2010, fylldes vattentankarna på i fören på Gloria av en av de svenska undercoveragenterna som hade hyrt båten. För att göra det måste han lyfta på luckan under bingen i fören. Samma lucka som Göran Wall och en annan kriminalare lyfte på den 15 juni 2010, och där påstår sig ha hittat de nio kilona kokain. Varför såg inte undercoveragenten kokainet som skulle ha legat helt öppet där under luckan?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på Gloria vid det tillfället.

Kokain i säckarna?

Under våren 2010 gjorde Mauritz Andersson rent båten och rensade ut alla sina tillhörigheter inför att båten skulle säljas. Han bar ut säck efter säck med tillhörigheter ur båten. Om polisen som då spanade på honom hade misstänkt att han haft kokain i båten, hade de rimligen insett att det här varit ett ypperligt tillfälle för Andersson att i någon av dessa säckar samtidigt ha lyft ut eventuellt kokain. Men man stoppade honom inte för att kontrollera vad som fanns i säckarna. Varför?

Rimligen för att man visste att det inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Ingen husrannsakan direkt efter tillslaget

Den svenska polisen och åklagarna visste att Mauritz Anderssons båt skulle bordas av fransmännen i månadsskiftet maj/juni 2010 och att det sannolikt fanns kokain ombord. De fick bekräftat att så hade skett den 1 juni och att man hittat 1,2 ton kokain. På bilden nedan syns en del av beslaget.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/5. Kokain Balar.JPG .JPG

Varför gjorde man inte samma dag det som är en självklarhet för polis och åklagare i sådana här fall, en husrannsakan i Mauritz Anderssons bostad i Sverige – alltså båten Gloria i Göteborgs hamn?

Rimligen för att man visste att det den dagen inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Varför poliser från Stockholm?

Varför beordrar huvudåklagaren i målet Karin Bergstrand två kriminalare från Stockholm, varav en var Göran Wall, att åka ner till Göteborg och göra en husrannsakan ombord på Gloria den 15 juni 2010? Om åklagaren nu hade fått för sig att det ändå fanns kokain i Gloria efter alla tänkbara försök att hitta det, så kunde väl kriminalare från Göteborg ha genomfört undersökningen ombord på Gloria? Åklagaren hade snabbt kunnat ordna det med Göteborgspolisen. Varför gjorde hon inte det?

Rimligen för att hon visste att Göteborgspolisen inte skulle hitta något kokain ombord på Gloria.

Har amerikanska DEA varit inblandat?

– Min personliga uppfattning är att antingen har kokainet aldrig legat i båten, vilket skulle förklara varför inga foton eller annan dokumentation finns som visar det, säger Tobias Enochson, som är en av Jonas Falks försvarare. Det andra alternativet är att det planterats där. Då behöver det ju inte vara svensk polis som gjort det. Med tanke på det nära samarbete som förevarit med bland andra DEA så finns det ju en rad möjligheter till hur kokainet i så fall hamnat i båten.

– Om man samarbetar med DEA som man har gjort i det här målet, så är det ju rimligen inga svårigheter att få tillgång till ett sånt parti från dom och lägga dit det, säger Mauritz Anderssons advokat Martin Cullberg. Jag säger inte att det har gått till så, men att möjligheten finns. Det har ju hänt tidigare i internationella sammanhang.

– Vad säger du om att de två SSI-agenterna som har hyrt och bott i Gloria i omgångar, påstår att dom inte har genomsökt båten?

– Det är ett löjeväckande påstående. Dom bodde ju inte där av rekreationssyfte, säger Martin Cullberg.

Det hade varit möjligt att fotografera kokainet

När de två kriminalarna från Stockholm ska ha hittat de nio kilona på Gloria den 15 juni 2010, togs alltså inga foton av det påstådda kokainet där det hittades i båten. Varför?

Kanske för att teknikerna inte var beredda att åka dit sent på kvällen, utan ville göra det morgonen därpå? Varför lät man i så fall inte kokainet ligga kvar i båten? Enligt förundersökningen kallade man ju dit uniformerade poliser som bevakade båten hela natten.

Poliserna kom dit i en polisbil och i polisbilar finns en kamera för att man ska kunna dokumentera brottsplatser. Varför fotograferades inte kokainet med den kameran av dessa poliser, eller av de två kriminalarna?

Rimligen för att det inte fanns något kokain ombord på båten Gloria.

Göteborgspolisen vill inte kännas vid beslaget

I såväl tingsrätten som hovrätten har kriminalinspektören Göran Wall, som tillhör rikskriminalen, vittnat under ed om att han och en kollega hittat nio kilo kokain i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria, när den varit förtöjd i Göteborgs hamn. Men vilka har då överhuvudtaget sett de här nio kilona? Enligt Göran Wall har han och hans kollega lämnat in det för förvaring hos Göteborgspolisen.

Men tre Göteborgspoliser har vittnat under ed om att de inte sett det här kokainet och att det inte är inregistrerat hos Göteborgspolisen. Samtliga tre har en högre tjänsteställning än Göran Wall, en av dem var då som nu spaningschef för narkotikaroteln, och samtliga har klargjort att kokainet naturligtvis skulle ha dokumenterats i form av ett beslagsprotokoll om man hade tagit emot det. Och likaså hade det dokumenterats om det sedan hade lämnats ut igen till de här två poliserna eller till SKL.

Det här har nu blivit kokainet som ingen har sett, förutom de två poliser som påstår sig ha hittat det. Därtill har det undersökts på Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) men där vet de bara att de fått in nio kilo kokain. Kriminalteknikerna på SKL vet inte var det kommit ifrån.

Vem ljuger?


Det är svårt att övertyga en svensk rätt om att en polis under ed skulle ha lämnat felaktiga uppgifter – eller till och med helt medvetet ha ljugit. I det här fallet är det därtill en kriminalare som tillhörde en av polisens högsta enheter, rikskriminalpolisen.
 Men nu hade hovrätten att ta ställning till om det var han som har lämnat felaktiga eller rent lögnaktiga uppgifter eller om det är tre Göteborgspoliser som har gjort det. Tre poliser som därtill får sin version bekräftad av att den dokumentation som självklart skulle ha funnits om Göran Walls uppgifter om den inlämnade narkotikan varit korrekta – är en dokumentation som uppenbarligen inte existerar.

Det ska mycket till för att få en svensk domstol att hävda att poliser har ljugit under ed. Men här finns det alltså mycket – tre poliser med högre rang som hävdar motsatsen mot vad rikskrims två poliser fört fram. Och som kan stödja sina påståenden på avsaknaden av dokumentation.

Tingsrättens slutsats

Tingsrätten accepterade fullt ut tanken på att Mauritz Andersson skulle ha glömt att han hade nio kilo kokain liggande i båten under två år. I domskrivningen kan man läsa:

Om man ens överväger teorin om att polisen skulle ha planterat knarket på båten måste man i så fall ställa sig frågan varför så mycket? Och hur skulle några poliser kunna ha tillgång till 9 kilo kokain? Det hade räckt med en betydligt mindre mängd för att konstituera ett innehav som skulle rendera ett maxstraff. De beskrivningar som de två vittnena lämnat om paketen de hittade på samma plats där beslaget gjordes utgör ett starkt stöd för påståendet om att kokainet härrör från Mauritz Anderssons Atlantöversegling. Det finns helt enkelt ingen annan rimlig förklaring till att kokainet fanns på Gloria än att man av förbiseende glömt att lasta av dessa kakor vid överlämnandet.

Man skulle alltså ha ”glömt” nio kilo kokain som på gatan var värt drygt 30 miljoner kronor…

Men hovrätten köpte inte den absurda konstruerade förklaringen. Det som framkommit, menar hovrätten i sin dom, kan inte utgöra en grund för att, dra den slutsats som åklagarna hävdat, dvs. att partiet var kvarglömt sedan 2008.

Hovrätten konstaterar också att:

Av utredningen går det inte heller att dra slutsatsen att det var Mauritz Andersson som placerade narkotikan i båten.

Vem eller vilka som skulle ha placerat kokainet i båten, går hovrätten inte in på. Men rimligen tror inte hovrätten att några göteborgslangare ska ha tyckt att det var en bra idé att gömma nio kilo kokain i just den båt som just då var den av polisen mest bevakade i landet.

Skulle inte ha avhandlats i Sverige

Hovrättens slutsats måste rimligen leda till att målet inte skulle ha avhandlats i Sverige. Och den problematiken är hovrätten väl medveten om och därför tar man upp den frågan i domen. Man skriver:

Mauritz Andersson ska utan hinder av att brottet begåtts utom riket dömas enligt svensk lag eftersom brottet begåtts eller skulle ha fullbordats på ett svenskt fartyg.

Men så var det nu inte alls. Båten ifråga, Solero, var franskregistrerad och har aldrig någonsin befunnit sig på svenskt vatten. Lägg därtill att Andersson greps av fransmän på franskt territorialvatten, och att hovrätten inte tillskriver Andersson de nio kilona i båten Gloria i Göteborg – så finns det ingen som helst grund för att målet skulle ha avhandlats i Sverige.

Det här har kostat svenska skattebetalare hundratals miljoner kronor. De som har försökt räkna på det hävdar att det är mer än 500 miljoner. Europadomstolen lär tids nog få ta ställning till vad det innebär att målet felaktigt avgjordes i Sverige.

Rättsskandalens efterdyningar

En av advokaterna sammanfattade en dag i hovrätten hela det här omfattande målet i en enda mening:

– Jag utgår från att en så kallad knarkbaron har gott om pengar men därmed är det inte sagt att en person som har gott om pengar är en knarkbaron.

Den här cirkusen är långt ifrån uppklarad och avslutad. Det kommer att bli stora skadestånd för de extremt långa häktningstiderna, och inte minst, ersättningen för allt som blivit beslagtaget i form av bilar, båtar, företag och aktier etcetera.

En rättsskandal kan definieras på många sätt: Långa plågsamma häktningstider på flera år som varit en omöjlighet i många andra länder. Gärningsbeskrivningar som varit så luddiga att de i princip varit omöjliga att försvara sig emot, och som i många länder hade avvisats direkt. Undanhållande av bevisningen för försvaret. Utredningar i olika frågor som slagit stopp när man från polis och åklagare insett att nästa steg i utredningen skulle fria den misstänkte från alla misstankar. Det har fått mig att tänka på det gamla cyniska uttrycket bland en del journalister:

– Kolla inte en bra story för noga, för då kanske den spricker.

Men det som framkommit vartefter har varit värre än så: Uppenbar medveten bevisförvanskning i form av väsentlig information som har tagits bort ur olika dokument. Därtill för försvaret väsentlig information som har ”råkat” förstöras, både i skriftlig form och i datorer. Obegripliga felöversättningar från spanska som har gynnat åklagarnas teser. Och inte minst konstruerade falska bevis i form av det påstådda beslaget av nio kilo kokain i en av Mauritz Andersson båtar i Göteborg.

Varför blev det så här?

Varför var det så viktigt att få målet till Sverige? Så viktigt att till och med den svenska ambassaden i Colombia, och därmed UD, blev inblandat och samarbetade med Sydamerikas mest ökända kriminella polisenhet för att få hit Jonas Falk.

Det är naturligtvis en fjäder i hatten för varje åklagarenhet att få hem ett så här stort mål men när jag går igenom allt material så framstår inte det som det primära. Det handlade istället om att sätta dit Jonas Falk.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/kokainmalet-en-ny-stor-rattsskandal/3. JonasPansarglas2.jpg

Först framställa honom som en stor internationell narkotikahandlare, The national target, och läcka uppgifter till utvalda journalister. Listan på dessa nyttiga idioter, varav en återfinns på Dagens Nyheter, finns i materialet.

Därefter döma Falk till ett rekordlångt fängelsestraff. Därmed skulle svenska myndigheter ha lyckats med att i varje fall ha en person i svenska fängelser som de kunde peka ut som en ledare för den grova organiserade brottslighet som man så ofta pratar om – men inte har kunnat visa upp.

Det gick halva vägen, genom att det var precis vad som hände i tingsrätten. Där gick allt som på räls. Tingsrätten satte kraftfullt ner flera advokaters begärda arvoden. Bland annat anförde tingsrätten att advokaterna tagit upp onödig tid med en massa tjafs om svenska undercoveragenter och antydningar om att poliser skulle ha placerat kokain på en båt i Göteborg etcetera, och därför skulle arvodena sättas ner kraftfullt.

Ville tingsrätten möjligen sända en signal till landets advokater om att sånt här ifrågasättande av åklagare och poliser vill man inte veta av:

– Ställ in er i ledet och agera snällt och passivt så som advokater i allmänhet gör.

Men så var det ju det där med hovrätten och alla oegentligheter och lagbrott som kom fram vartefter förhandlingarna rullade på. Då sprack bubblan. Hovrätten tillerkände de flesta advokater vad de hade begärt i tingsrätten. Därtill konstaterade hovrätten att tingsrätten gjort sig skyldig till två rättegångsfel, bland annat genom att vägra försvaret att kalla vissa vittnen.

Blir det några konsekvenser?

Vad får det för konsekvenser? Vad händer med åklagarna som har drivit det här målet utifrån tesen att eftersom Jonas Falk har mycket pengar så måste det handla om narkotikabrott? Och som till varje pris, även med olagliga metoder försökt bevisa det. Kommer kanske huvudåklagaren Karin Bergstrand gå i pension – antingen hon vill eller inte. Sannolikt kommer hon att åtalas för bland annat grova tjänstefel. Blir det inte allmänt åtal så lär det bli civilrättsligt. För några andra åklagare blir det väl mindre mål framöver och stopp i karriären.

Kanske får det också konsekvenser för ledningen av den Internationella åklagarkammaren? Den ledning som åklagarna i målet gång på gång vänt sig till när de ska besvara enkla raka frågor från försvaret eller från rättens ordförande.

Men får det även konsekvenser för hur poliser och åklagare får och ska arbeta i Sverige? Eller för bevisvärderingen i svenska domstolar i största allmänhet och för narkotikamål i synnerhet? Det återstår att se men redan har hela enheter hos rikskriminalen och länskriminalen i Stockholm lagts ner på grund av det här målet.

Blanka vapen

Det blev uppmärksammat för några år sedan när det kom fram att polisen gömde undan utredningsmaterial i så kallade ”hemliga slaskar”, för att dölja infiltratörers medverkan i olika fall. Något som de inte har laglig grund för att göra. I och med det här fallet och den här rättegången har polis och åklagare tagit ytterligare några steg framåt. Man har öppet och tydligt tillstått att det finns material som man undanhållit. Därtill har man fått igenom att försvaret inte har fått kalla ett antal vittnen, som skulle ha kunnat vittna om de uppgifter som åklagarna undanhållit.

Har brottslingar gjort sig skyldiga till grova brott så ska de naturligtvis dömas för det. Men det ska ske med blanka vapen. Ändamålet helger inte medlen – framförallt inte om medlen är olagliga. Det finns ett gammalt uttryck som brukar användas när någon är anklagande och dömande mot en medmänniska:

– Är du så mycket bättre själv då?

Vi, i meningen de hederliga medborgarna och rättsväsendet, måste i någon mening vara bättre. Vara och agera hederligt i enlighet med landets lagar och regler, annars är vi inte bättre själva – och då fråntar vi oss rätten att döma andra.

 

 

Nedan biläggs Jonas Falks JO-anmälan i sin helhet och hovrättsdomen.

En podcast där Dick Sundevall intervjuar Jonas Falk om hans syn på kokainmålet finns att lyssna på här.

På Para§raf finns närmare 50 artiklar om fallet. Många med bilagda dokument och/eller ljudfiler från rättegångarna. Bland annat har Jonas Falk och hans moster Harriette Broman själva skrivit artiklar och lagt fram sin syn på vad som hänt. En uppställning med länkar till samtliga artiklar finns att ta del av här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.