Om inte nu – så när?

Jonas Falk skriver från häktet i Spanien om sin situation: 
För tio dagar sedan ”firade” jag att jag har varit utsatt för rättsövergrepp i fyra år. Så länge har jag varit häktad, förutom de 36 timmar jag fick tillbringa i frihet då hovrätten frisläppte mig eftersom de bestämt sig för att alla åtalspunkter gentemot mig i det stora kokainmålet, det så kallade Playamålet, skulle ogillas. 

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Artikel 50. Nes bin in idem:
Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott.

Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en laga kraft vunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.

Europakonventions artikel 6:
Rätt till en rättvis rättegång

1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse.

2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:

a)  att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,

b)  att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,

c)  att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,

d)  att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,

e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som används i domstolen.

Sveriges dyraste narkotikamål genom tiderna är det stora kokainmålet Playa. Målet som fick sin upprinnelse i och med att den så kallade ensamseglaren Mauritz Andersson greps i sin segelbåt av den franska kustbevakningen med 1,2 ton kokain.

Det här målet kommer förmodligen att gå till historien som Sveriges smutsigaste rättegång och som fick åklagare och polis att släppa alla spärrar. Eftersom huvudåklagare Karin Bergstrand ogillade Hovrättens beslut kände hon sig nödgad att meddela hennes allierade, undersökningsdomaren i byn Villanova i Spanien, Jose Villodre Lopez, eftersom hon tyckte, som hon själv uttryckte det ordagrant i medierna:

– Det var inte bra att Jonas frikändes.

Anklagades för samma brott

Därtill hjälpte hon denna undersökningsdomare att snabbt få ihop en arresteringsorder så att jag kunder gripas igen, skickas ner till Spanien, och anklagas för samma brott som jag i Sverige blivit frikänd från.

Jag kan skriva spaltmeter om oegentligheterna i Playamålet men det är redan gjort. Så nu fokuserar jag på hur lagarna i Europa-konventionen fungerar i verkligheten utifrån mina erfarenheter och utifrån vad som framkommit under denna process.

Europakonventionens artikel 6 är till för att skydda människor från rättsövergrepp. Lagen har malts fram och tillbaka i EU och i faktarutan kan ni se vad som är lagstadgat och vad de länder som tillhör EU har att förhålla sig till. Ovillkorligen.

Så hur, var och när skyddas man från rättsövergrepp?

På frågan HUR bör svaret vara; Genom EU-kommissionen och EUs stadgar om de grundläggande mänskliga rättigheterna.

På frågan VAR bör svaret vara; I den domstol som får frågan på sitt bord.

På frågan NÄR bör svaret vara; Så fort man identifierat övergreppet.

Så hur fungerar det då i verkligheten?

Joint Investigation Team

Av alla rättsövergrepp i målet Playa ska jag plocka ut ett för att beskriva verkligheten.

Först en kort bakgrundsbeskrivning för er som inte är insatt i Playa-ärendet.

2009 gick Spanien och Sverige (och även Frankrike och Schweiz som dock hoppade av rätt snabbt) ihop i ett Joint Investigation Team, en så kallad JIT, där man hade som arbetshypotes att en del tillgångar som tillhör andra egentligen tillhörde mig, och att de härrörde från vissa påstådda narkotikabrott och rån.

JIT:en startades enbart på svensk begäran och alla anklagelser kom från Sverige, som ville få andra länder med på tåget. Sverige representerades av åklagaren, tillika förundersökningsledaren, Karin Bergstrand med kollegor från internationella åklagarmyndigheten, och några poliser från Rikskriminalen med kriminalaren Göran Wall i spetsen. En polis som försökte sätta dit mig redan 2004 med smutsiga metoder. Men där en vaken domare förstod vad som hänt och ogillade åtalet. Man kan tänka sig att han var rätt sur för att han inte fått som han velat den gången. Så här står det i ett protokoll efter första mötet med de spanska representanterna:

De brott som denna brottsliga organisation misstänkt begå är allt ifrån rån med våld och hot där eldvapen och sprängmedel använts. Kapitalflykt till skatteparadis som Schweiz och finansiering av brottsliga aktiviteter som genomförs av andra organisationer och med vinsterna från dessa finansierar, leder och utför de operationer med införsel av kokain från Colombia till Sverige och troligen även till Spanien.

I ett senare dokument beskriver man själva syftet med JIT:en på följande sätt:

 I maj 2009 skapades en JIT inom ramen av Eurojust mellan Sverige och Spanien för att samordna arbetet med att beslagta en kokaintransport från Jonas Falks organisation avsedd för att föras in i Europa från Sydamerika samt lokalisera alla tillgångar och egendomar som de misstänkta förfogade över i Spanien genom penningtvätt av pengar som härrör från brott vilket de utreds för i Sverige.

Kunna dömas i två länder

En och samma utredning mellan två länder där man senare kom fram till att dela upp åtalet, för att brotten som ska ha genererat pengarna i ärendet kan prövas först i Sverige. Tanken var att få en fällande dom och sedan fälla för penningtvätt i Spanien för att få ytterligare straff.

2010 greps jag med flera, se bilden ovan, men åtal väcktes först 2012 för narkotikabrott. Då försvaret frågade åklagare Karin Bergstrand om vad som hänt med påståendet om rån, svarade hon skriftligt:

Handlingarna innehåller uppslag som fanns i ett inledningsskede av spaningarna och det finns därefter inga faktaunderlag som visar att till exempel Jonas Falk skulle varit inblandad i några rån under tiden efter frigivningen 2003.

Rån var alltså bara något som lät bra i början när man skulle få Spanien att hjälpa till. Efter tre och ett halvt år i häkte och efter två maratonrättegångar blev jag till slut frikänd från alla påstådda narkotikabrott. Nu var alltså alla brottspåståenden borta.

Här föds då en rättighet enligt Europakonventionen artikel 6.

Den logiska följden borde nu blivit att åtalet i Spanien om penningtvätt per automatik skulle läggas ner. Playas hypotes om brottsligt ursprung var prövat och i det spanska åtalet påstås det att kapital kommer från de prövade brotten, och all bevisning som åberopas för penningtvätt avser detta ursprung. Det som alltså ogillades.

Ne bis in idem

Det är nu vi får se hur den rättighet som föddes med frikännandet behandlas. ”Ne bis in idem”. Det vill säga, du ska inte kunna åtalas, dömas eller ens anklagas för samma brott två gånger.

Den svenska representanten för Playa – åklagare Karin Bergstrand ringer alltså vid mitt frisläppande direkt till den spanska undersökningsdomaren Jose Villodre Lopez och säger till honom att han måste utfärda en europeisk arresteringsorder. I en utdragen utlämningsprocess påpekar mitt försvar att jag redan prövats för det Spanien nu anklagar mig för, att det här är ett brott mot artikel 6 i Europakonventionen och att oskyldighetspresumtionen nu kommer att kränkas. Sverige borde stoppa utlämningen på grund av att mina grundläggande rättigheter nu kränks.

De svenska domarna slingrar sig och vill påstå att jag inte alls anklagas på nytt för samma sak. Åklagarna på Ekobrottsmyndigheten, som nu tagit över ärendet, erkänner däremot att de visst åberopar samma bevisning men påpekar att Spanien måste lösa frågan om kränkningarna. De tillstår också en kränkning som åklagare Karin Bergstrand redan begått i Sverige. Men även den bör Spanien rätta till enligt chefsåklagare Katarina Ringertz på Ekobrottsmyndigheten.

Som en het sten kastas nu målet ner till Spanien. Inte en enda rättighet vill man behandla i Sverige men man kostar på sig att stryka gärningen ”medlemskap i kriminell organisation”. Detta medförde att en ny rättighet föddes. Att jag i Spanien inte kan anklagas eller dömas för den gärningen.

Så på frågan NÄR man ska skyddas, så blev det i vart fall inte när man först fick möjlighet, det vill säga då man först förstod att en kränkning kommer att äga rum.

Madrids jourdomstol

Så vad hände då på natten på Madrids jourdomstol, där jag efter åtta timmars transport från Sverige till slut hamnade i början av september?

Jourdomaren fick se bevis för att jag var frikänd och inte var skattesubjekt i Spanien. Han såg uppriktigt chockad ut. Där stod en svensk med handbojor och tio poliser runtomkring sig. Dessutom hade han, svensken, blivit hämtad i ett privatplan från Sverige, som om han vore Hannibal Lecter. Och han var alltså helt frikänd!

Vad jourdomaren än tyckte om arresteringsorderns kvalité och häktningsgrunderna ville inte han vara den som tjafsade. Han såg ut som han helst ville hem och sova, så han skrev att han inte kan ifrågasätta åtalet i Spanien. Alltså det åtalet där jag anklagas för det jag friats från. Undersökningsdomaren Jose Villodre Lopez hade lärt sig av den svenska åklagaren Karin Bergstrand – spela på stora trumman så vågar ingen domare ta ansvar och gå emot. Det hade fungerat bra i Sverige. Och det fungerade uppenbart bra här i Spanien också.

Han skrev även att jag är ledare av en ”kriminell organisation som smugglar narkotika” med hänvisning till svenska tingsrättens fällande dom. Tingsrättens dom på 600 sidor hade Spanien fått av Karin Bergstrand översatt till spanska. Den domen tyckte hon svenska staten skulle betala översättning på.  Alltså den som aldrig vunnit laga kraft.  Hovrättsdomen på 200 sidor som vunnit laga kraft tyckte däremot inte Karin Bergstrand skulle översättas och skickas till Spanien. Därför satt alltså den här jourdomaren med ett spanskt åtal där det står att jag är skyldig till de narkotikabrott som jag är frikänd från. Domaren ansåg att han inte kunde ifrågasätta det åtal som innehöll tingsrättens dom som bevisning. Om rättigheter hade haft något värde så skulle han naturligtvis istället ifrågasätta om åtalet kan ligga till grund för en häktning när åtalet uppenbart strider mot nes bin in idem, det vill säga rätten att inte anklagas för samma brott två gånger.

Att Sverige även strukit medlem i kriminell organisation och hade som krav för överlämnandet att jag inte fick åtalas för detta i Spanien valde han att bortse från. Det här var nu den tredje domaren som ansåg att rättigheterna i vart fall inte skulle prövas av honom.

Ömsesidigt förtroende

/wp-content/uploads/content/avslojanden/om-inte-nu-sa-nar/Jomnas Huddingshaktet.jpgSverige var mån om att inte ifrågasätta om Spanien höll sig till reglerna vid ett överlämnande. Ömsesidigt förtroende var en återkommande mening i överlämnings-förhandlingarna. Det var viktigt för Sverige och chefsåklagare Katarina Ringertz att inte ifrågasätta Spanien och misstro dem.

Bilden till höger: Jonas Falk på Huddingehäktet.

Spanien däremot visade sig fullständigt nonchalanta gentemot Sveriges krav. Sen blev det lite rabalder i medierna och chefsåklagare Katarina Ringertz hamnade i en pinsam situation. Hon fick efter påtryckningar skriva till Spanien och ifrågasätta deras handlande. Hon sträckte sig så långt att hon skrev med fet text att, de inte fick anklaga mig för att vara medlem i kriminell organisation. En textrad med fet text, så tuffa var Sverige…

Spanien tog inte hennes ”varning” på så stort allvar utan svarade henne bara med, ”Don’t worry”. De var ju vana med det informella samförståndet som de haft med åklagare Karin Bergstrand. Där var det inte lika noga med regler. Det var ju på samma sida tyckte förmodligen undersökningsdomaren. Det där var väl inget Sverige behövde bry sig om. I och för sig hade han rätt, för Sverige har inte brytt sig om att jag är häktad här i Spanien på felaktiga grunder.

När, var och hur kastas vidare

Frågan VAR hänger alltså fortfarande i luften. Liksom NÄR och HUR. Advokaterna i Spanien överklagade sedan häktningen till avdelning 9 i Barcelona. Även den domaren ansåg att han hade rätt att påstå att jag är ledare för en kriminell organisation som smugglar narkotika, och han menade att inget ska prövas nu utan det får vänta till rättegången. Den heta stenen och frågorna NÄR, VAR, och HUR kastas nu vidare.

Nästa steg blev att skicka en överklagan till den domstol som ska ha rättegången. Mina spanska advokater åberopade mängder av kränkningar och då bland annat det som Sverige ansett att Spanien ska lösa. Åklagare Ana Gil Munoz i Villanova som också sedan start ingått i Playa-nätverket och den enda som officiellt är kvar bakom spakarna ansåg följande i sitt yttrande:

När det gäller begränsningen som utfärdats av den svenska domstolen i EAW beslutet kommer det naturligtvis respekteras, men jag finner inte att det är nödvändigt att frågan diskuteras nu. Och anklagelserna avseende skattebrott och förekomsten av brott (ifall detta är ett spanskt skattesubjekt), kan diskuteras under rättegången. / … /

Så om Sveriges beslut skall respekteras så är frågan; om inte nu, så när?

Skygglappar på

Tillbaka till hur Europakonventionens artikel 6 behandlas i våra domstolar.

Som det är nu skyddas ingen av dessa rättigheter i realtid överhuvudtaget utan det enda som händer är att drabbade i efterhand ska veta att hen har blivit kränkt.

Det är faktiskt det enda resultatet Europakonventionens artikel 6 ger. Att man i bästa fall får sin sak prövad flera år senare och det konstateras att, ”Ja, du hade rätt. Du har blivit kränkt”. Så i praktiken blir den artikeln helt tandlös. Den ger dig inget som helst skydd eftersom domstolarna i Europa sätter på sig skygglappar och skjuter frågan framåt.

Europakonventionens artikel 6 tillkom för att skydda den enskilde och då krävs det av domstolarna runt om i Europa att de tar in denna rättighet, och prövar att den följs just där och då på plats. Vilket alltså inte sker i praktiken. När advokater i domstolar ropar efter ”fair trial, equality of arms, nes bis in idem” och så vidare, så möts de av tystnad av domstolarna. Det märks både i rättssalen och i domsluten.

Många är de advokater som slagit sig blodiga för att få gehör i domstolen men då mest mötts av en stor gäspning av domarna. Om de inte kan förstå innebörden av artikel 6 eller om de inte är intresserade är svårt att veta, men båda alternativen är lika oroväckande för svensk rättssäkerhet. I Playamålet kan det konstateras att ingen domare har varit intresserad att ta ansvar för den frågan. Även när försvaret har haft svårighet att få tillgång till material där åklagare skyllt på sekretess som senare bevisats inte stämma och när det bevisligen har framkommit att åklagare ljuger och även poliser begår mened.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/om-inte-nu-sa-nar/JonasKronobergBakomPansarglas.jpg

Jonas Falk bakom pansarglas på Kronobergshäktet

Nej, nej och åter nej

Hände det någonting i rättssalen som visar på att domstolen tar allvarligt på detta?

Svar nej.

Framkommer det i domslutet att de beaktar att på grund av det här har Europakonventionens paragraf 6 kränkts?

Svar nej.

Advokaterna i Playamålet bad i sina slutpläderingar att domstolen åtminstone skulle skriva en enda rad i sitt domslut om att det råder en obalans och att artikel 6 har kränkts. De var viktigt för rättssäkerheten och en möjlighet för att dessa rättsövergrepp inte skulle upprepa sig. Gjorde domstolen det?

Svar, nej inte i en enda mening.

Att domstolen sedan tycker att, det här är nog fel men endast knyter handen i byxfickan gör inte Sverige mer rättssäkert. Domstolen är det slutliga kontrollorganet som ska skydda svenska medborgare när de andra rättsvårdande myndigheterna brister.

I Playamålet har domare endast vågat erkänna att kränkningar har skett när de vet att de kan skjuta beslutet framåt, det vill säga att nästa instans, eller land, ska ta över bollen. Feghet, ointresse, flathet eller påtryckningar uppifrån? Jag vet inte, men skrämmande är det.

Så var uppmärksam och var rädd. En dag drabbar det dig eller någon i din närhet. Och de fina ord som finns i Europakonventionens stadgar om mänskliga rättigheter kommer inte att hjälpa er. Däremot kan ni få ett beslut många år senare på det ni och er advokat hela tiden visste. Att era rättigheter kränktes. Men vad hjälper det er då? Tur att det inte finns dödstraff i Sverige eller Spanien. Lite svårt då att i efterhand få bekräftat att ens rättigheter kränktes. Om man inte tror på ett liv på andra sidan förstås.

Samtliga artiklar på Para§raf om det stora kokainmålet finns att ta del av här.

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.