”Staten och riksdagen har övergivit grundläggande rättsstatliga principer”

– Att jag tagit i mer kraftfullt de senaste åren beror på att jag ser en negativ utveckling när det gäller rättssäkerheten och rättssamhället. Jag tycker att staten och riksdagen har övergivit grundläggande rättsstatliga principer de senaste åren, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Anne Ramberg är förutom generalsekreterare för Advokatsamfundet:

Ledamot i Domarnämnden

Ad hoc-domare i Europadomstolen

Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut, ersättare

Ekobrottsmyndighetens insynsråd, ledamot

Värdegrundsdelegationen, (Forum för främjande av värdegrundsarbetet i statsförvaltningen) ledamot

Utredningen om ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten, expert

Svenska styrelsen för de nordiska juristmötena, styrelseledamot

Föreningen för lagstiftningslära, styrelseledamot

Nätverket Hilda, sammankallande

Barnrättscentrum vid Stockholms universitet, ordförande

Stiftelsen Skogssällskapet, styrelseledamot

Micael Bindefeldts stiftelse till minnet av förintelsen, styrelseledamot

Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskaplig forskning, styrelseledamot

ILAC (International Legal Assistance Consortium) styrelseledamot och treasurer

IBA (International Bar Association)Council, ledamot

IBAHRI (International Bar Association Human Rights Institute), styrelseledamot

IBA Human Rights Trust, styrelseledamot

CCBE, Council of Bars and Law Societies of Europé, delegationsmedlen

CEELI Institute, styrelseledamot

 

För några år sedan satt Anne Ramberg och jag tillsammans med en åklagare i TV4:s morgonsoffa och diskuterade något som jag nu har glömt vad det handlade om. Kommer ihåg att jag tyckte att Ramberg var väl försiktig i sina uttalanden, även om vi var helt överens. Men tänkte att det måste man kanske vara i hennes position.

När jag nu kontaktade henne för en intervju hade det sin grund i att jag uppfattar det som att hon de senaste åren tagit i betydligt mer kraftfullt i olika frågor. Så i en längre intervju betade vi av ett antal rättssäkerhetsfrågor, där Ramberg inte skräder inte orden.

Datalagring och avlyssning

Som ett exempel på vad hon avser med att ”staten och riksdagen har övergivit grundläggande rättsstatliga principer”, tar hon datalagring och massavlyssning:

– För 10-15 år sedan var det helt otänkbart med den här massavlyssningen, där man övervakar människor som överhuvudtaget inte är misstänkta för brott. Men nu har det blivit kutym och är accepterat, säger Anne Ramberg. Det där har bidragit till att jag har tagit i, och därtill att hela utvecklingen inom det här området är bekymmersam.

– Handlar det också om att du har varit generalsekreterare i många år nu, och därmed tycker att du kan säga ifrån skarpare?

– Ja, det ligger nog något i det. Man är inte lika ängslig efter alla år på den här posten. Och det är väldigt skönt att inte behöva vara ängslig, säger Anne Ramberg och skrattar.

I Advokatsamfundets stadgar framhävs att advokater ska se till att deras kunskaper och erfarenheter kommer rättssamhället till godo. Och det gör samfundet genom att delta i lagstiftningsarbete, delta som experter i olika utredningar som avger mer än hundra remissvar varje år:

– Men vi deltar också i den rättspolitiska debatten, vilket jag tycker är oerhört viktigt, säger Ramberg. Den debatten förs ju på många olika plan, inte minst i sociala medier av olika slag. Och där ska vi vara med.

– Men varför är det då så förhållandevis få advokater i Sverige som blir riksdagsmän när man jämför med andra länder?

– Jag kan inte riktigt svara på det. Det är väl tradition, eller rättare sagt avsaknad av tradition. Till i varje fall en del har det nog att göra med att juristutbildningen inte uppmuntrar till aktivism och ifrågasättande.

Pro bono

Anne Ramberg skriver i sin blogg om att advokater borde arbeta mer pro bono, alltså utan ersättning. Hon skriver bland annat:

Jag är dock fast övertygad att vi härutöver måste vidareutveckla advokatyrkets pro bono engagemang. Detta kan göras på många olika sätt. Den närmare utformningen kräver vidare analys. Men, det är min innerliga förhoppning att inom kort kunna etablera ett frivilligt institutionaliserat pro bono system inom ramen för Advokatsamfundets verksamhet. Det är ett sätt att ytterligare ta det samhällsansvar som åvilar advokatyrket.

– Ja, det här är någonting som ligger mig enormt varmt om hjärtat. Nästan alla advokater ägnar sig åt pro bono i sitt dagliga arbete, eftersom de inte får ersättning för all den tid de lägger ner. Och många tar på sig resningsärenden och liknande och lägger ner mycket tid på det.

Anne Ramberg önskar att man kunde ha ett mer institualiserat system för det här:

– Samhället av idag erbjuder inte möjlighet för alla människor att kunna få access to justice. Det är i själva verket omöjligt för rättshjälpen är ju i princip utraderad. Staten har ju tagit sitt ansvar ifrån det här. Och för att människor ska kunna få sin sak prövad så krävs det att någon gör det professionellt och jag skulle önska att man hittade något sätt för detta. Men det är inte så helt enkelt.

– Nej, jag förstår det. För det blir väl lite konstigt om Advokatsamfundet ska gå ut och säga till sina medlemmar att de ska jobba gratis?

– Ja, precis. Det kan vi inte göra, även om man gör det i vissa länder genom att införa ett obligatoriskt pro bono arbete ett visst antal timmar. Men jag sjösatte ett stort sådant projekt i samband med tsunamin. Då fick ett antal advokater sätta in tio timmar var och därmed kunde alla som var berörda av den där katastrofen få ett ombud som hjälpte dom. De frågor som då kom upp omfattades varken av rättshjälp eller rättsskydd. Jag vågar påstå att vi hjälpte nästan alla som var berörda. Och det handlade om hundratals människor över hela Sverige.

Begravd i mörker

Straffrättsanvändningsutredningen som lämnade sitt betänkande förra året kom med förslag på avkriminaliseringar på flera områden. Men den tycks ha försvunnit in i mörkret på Justitiedepartementet:

– Ja, det mesta försvinner in i det mörkret dessvärre, säger Ramberg. Det är ett stort problem idag att många sådana här betänkanden blir hyllvärmare på departementet. Och det gäller faktiskt även stora tunga utredningar.

Under förra året hävdade Anne Ramberg vid minst ett tillfälle att kriminalpolitiken i Sverige är populistisk. Slår man upp ordet ”populism” så finner man förklaringar som till exempel:

Populism används som ett nedsättande uttryck på vissa idéer och ståndpunkter. Idéerna och förslagen är i första hand framlagda för att låta bra och bli populära, inte för att de faktiskt skulle vara genomförbara eller lyckade på lång sikt.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/anne-ramberg/Fredrik Wersaell.jpgNär jag intervjuade Svea hovrätts president Fredrik Wersäll förra året, frågade jag honom om han tyckte att Ramberg hade rätt när hon använde det kraftfulla begreppet populism:

– Ja, framförallt inom kriminalpolitiken finns det ju alldeles klart populism, sa Wersäll. Det är ett stort problem att det är svårt att få straffrättslig lagstiftning att bygga på vetenskaplig erfarenhet. På vad som funkar och vad som inte funkar. På vad som är effektivt när det gäller att få tillbaka personer på den smala vägen.

– Amerikanska politiker brukar hävda att om man agerar så att man kan bli misstänkt för att vara soft on crime, så är det politiskt självmord.

– Ja, så är det ju. Vi försökte så pedagogiskt vi förmådde, när jag var ordförande i påföljdsutredningen, att förmedla bilden av att man kan ha ett nyanserat påföljdssystem utan att man är soft on crime men det förefaller som om vi har misslyckats, eftersom det inte har blivit någonting av utredningen trots att den i det närmaste hyllades av remissinstanserna, sa Fredrik Wersäll. 

Principlösa partier

Anne Ramberg kommenterar det så här, när jag nu tar upp frågan om användandet av begreppet populism:

– De två stora partierna i riksdagen, moderaterna och socialdemokraterna, är ju per definition principlösa vad gäller de här frågorna. Till exempel handlar det om den ökade användningen av tvångsmedel, och då framförallt att man använder sig av tvångsmedel mot människor som inte är misstänkta för brott.

– När det gäller avlyssningar så får advokater ibland reda på först i efterhand att deras klienter varit avlyssnade, men att inget framkommit som pekar åt någon kriminalitet. Vilket väl rimligen hade varit en viktig omständighet att lägga fram för rätten om försvaret hade känt till det?

– Ja, men åklagarna hävdar ju då att allt som är relevant ska finnas med i förundersökningen men att avlyssningen inte gett något som de bedömt vara relevant. Det där ställer ju krav på advokaterna. Att de tittar i slasken, ställer frågor till åklagarna och granskar förundersökningen. Och utifrån det lägga fram alternativa hypoteser.

TV-sända rättegångar

Under 2014 har frågan om nämndemännens vara eller inte vara, kommit upp på dagordningen igen. Allt fler hävdar att det är dags att vi gör oss av med dessa ”amatördomare”. Men då kvarstår problemet med allmänhetens insyn, som varit ett tungt skäl för att vi ska ha nämndemän. Ett sätt att ordna den frågan vore TV-sända rättegångar:

– Ja, jag tror ju på TV-sända rättegångar, säger Anne Ramberg. Det går nog inte i samtliga rättegångar men det skulle leda till en folkbildning som vore värdefull, och det skulle gagna rättsväsendet. Folk skulle förstå hur svårt det här är och man skulle också bli mindre repressiv, för sitter man med och lyssnar på en rättegång så visar det ju sig att publiken inte alls är så blodtörstig.

Kronvittnen och anonyma vittnen

Sveriges nya justitieminister, Morgan Johansson, har bland annat i en debattartikel på Para§raf framfört att han vill ha kronvittnen, och Kd driver frågan om anonyma vittnen. Det här har Anne Ramberg och Advokatsamfundet reagerat starkt emot:

– Det är ju klart att det är djupt otillfredsställande med till exempel de här skjutningarna i Göteborg, att folk vet vilka det är som håller på men ingen törs säga något. Men man kan inte ha kronvittnen eller anonyma vittnen för då leder det till ett samhälle där man tappar dom mest grundläggande rättssäkerhetskraven. Man måste kunna veta vem som anger en person och man måste kunna korsförhöra den personen och förstå varför den uppger vissa saker.

– Det finns väl också något obehagligt i tanken med att åklagare ska kunna deala med kriminella?

– Ja, och samfundet är väldigt negativt till det här.

Häktningstiderna och isoleringen

Sedan hösten 2014 har de långa häktestiderna varit en het fråga. Inte minst utifrån den internationella kritik som riktats mot Sverige.

– Det är ju helt oacceptabelt och näst intill en skam att Sverige har folk som sitter häktade i fyra år och därtill i långa isoleringar, säger Anne Ramberg upprört. Och det är ju därför som vi årligen kritiseras av både Europarådets och FN:s antitortyrkommittéer, med rätta. Det är ju inte klokt att man kan sitta häktad så länge.

Ramberg understryker att kritiken i första hand ska riktas mot domstolarna:

– Åklagarna yrkar på häktning men det är domstolarna som beslutar om häktning eller inte. Domstolarna skulle kunna vara mycket mer restriktiva med att godta åklagarens yrkande om häktning. Och ställa mycket högre krav än vad man gör, på att åklagarna redogör för grunderna för varför det är så nödvändigt med häktning.

Kraftfulla markeringar

– Rätta mig om du tycker att jag har fel, men jag har uppfattningen att du under de senaste åren har gjort mer kraftfulla markeringar i olika rättsfrågor.

– Ja, du har nog rätt i att jag tagit i mer kraftfullt de senaste åren. Vilket beror på att jag ser en negativ utveckling när det gäller rättssäkerheten och rättssamhället. Jag tycker att staten och riksdagen har övergivit grundläggande rättsstatliga principer de senaste åren. Det handlar om datalagring och andra frågor.

Polisens underrättelsearbete är något som också bekymrar Anne Ramberg:

– Vi har ett system inom rättegångsbalken när det gäller förundersökningar där man noga reglerat det hela. Men sedan har vi ju hela det här med polisens underrättelsearbete där det tycks vara fritt fram. Någon kanske tycker att jag överdriver när jag säger det, men i realiteten påstår jag att det är nästan fritt fram. Det tycker jag är bekymmersamt och bland annat det har bidragit till att jag tagit i lite mer.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.