Den osynlige mördaren

Tre personer dömdes för det blodiga rånmordet i Gnesta 2005. Två av dem erkände att de varit på mordplatsen, efter att de överbevisats om det. Men de skyllde på en tredje person, Mohamed Hadjab. Av honom fanns inte ett spår på mordplatsen. Ändå dömdes även han till livstids fängelse.

Mordoffret, som vi kan kalla Leif, hade hunnit fylla 40 år när han mördades, och hade alltid betalat hyran i tid. Så när det hade gått fyra månader utan att någon hyra hade kommit in, knackade hyresvärden på dörren den 6 juli 2005. När ingen öppnade låste han upp med sin huvudnyckel. Han steg in i hallen och tittade in i badrummet. Där såg han en kropp i badkaret. En kropp som var i viss upplösning. Så han kontaktade polis och ambulans.

Sexuella övergrepp

Leif hade drivit olika företag. Nu hade han sålt dem och hade några hundra tusen på sina bankkonton. Han hade haft ett förhållande med en 15 år yngre ryska under en tid, som nu var avslutat. Men när hon under våren 2005 kontaktade honom så träffade han henne gärna.

Ryskan hade lärt känna en farbror till Mohamed Hadjab. För honom berättade hon att Leif hade gott om pengar och påstod att Leif hade blivit dömd för sexuella övergrepp mot barn.

Hon ordnade ett möte med Leif på en krog där farbrodern satt några bord bort. Tanken var att farbrodern därmed skulle kunna se vem Leif var. Hadjab var inte med vid detta möte.

Skurits i halsen

Polisutredningen kom fram till att Leif har mördats genom flera slag i huvudet. Troligen med en hammare. Därtill har han skurits i halsen. Både skadorna i huvudet och skärsåren i halsen kunde i sig varit dödande men obducenten anser att det troligen var en av skärskadorna i halsen som dödat Leif. Därefter har han lagts i badkaret som har fyllts med vatten. Men han har alltså inte drunknat i badkaret eftersom han redan varit död när kroppen placerades där.

På grund av att kroppen legat i vattnet så länge gick det inte att fastställa när han hade blivit dödad. Men att döma av den äldsta postförsändelsen som låg innanför dörren och hans användande av telefon etcetera, bedömde man att han sannolikt hade mördats under eftermiddagen/kvällen den 23 februari 2005. Det antagandet skulle sedan bekräftas när ryskan och farbrodern började berätta om sin närvaro på mordplatsen.

Ryskans version

Ryskan som Leif hade haft ett förhållande med togs in för att höras. Hon grips dock inte i samband med detta första förhör. Direkt efter förhöret är det en intensiv telefonkontakt mellan henne och farbrodern. Men inte från någon av dem är det några telefonkontakter med Hadjab.

Efter en tid grips ryskan och farbrodern. När de blivit överbevisade om att de varit på mordplatsen och tillstår det, grips även Hadjab efter att de påstått att han var med på mordplatsen.

Ryskan säger att hon hade bjudits hem till Leif och att när de satt sig ner för att äta så rusade farbrodern och Hadjab in i lägenheten och började misshandla Leif. Själv blev hon nedslagen av Hadjab och medvetslös inlåst i tvårumslägenhetens sovrum. Och när hon släpptes ut var Leif död.

Det här motbevisas genom att hon under den här tiden har använt sin mobil, för att svara på sms från en vän. Hon påstår därtill att hon försökt få upp sovrumsdörren men att den var låst. När hon försökte göra det hade hon inga handskar på sig berättar hon. Men det finns inga fingeravtryck på eller runt sovrumsdörrens handtag. Och – det fanns ingen nyckel att låsa dörren med.

Farbroderns version

Farbrodern säger att det är ryskan som tagit initiativ till alltihop och att det är hon som slår ner Leif. Han hävdar också att han efter diverse tumult lämnar platsen och tar pendeltåget tillbaka till Stockholm, medan ryskan och Hadjab är kvar i lägenheten. Farbrodern säger att Leif levde när han lämnade platsen. Att farbrodern lämnat mordplatsen i förväg, cirka klockan 15.15 har gått att få bekräftat. Och likaså att han därmed befunnit sig cirka 45 minuter i lägenheten. Men det har inte gått att fastställa vid vilken tidpunkt Leif dog, inte ens på timmen när. Eftersom liket legat i vatten i fyra månader, kan obduktionen inte bekräfta uppgiften om att Leif levde när farbrodern lämnade lägenheten.

Har aldrig varit i Gnesta

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Hadjab 3 mindre farg.JPG

Hadjab, på bilden ovan, ljuger först om att han inte var i Sverige när Leif skulle ha mördats. Hadjab är algerier och han kan vid det här tillfället inte prata eller förstå svenska, däremot franska. Att han ljuger beror på att han vistades i Sverige utan uppehållstillstånd, och han tror att det kan innebära att han döms till ett fängelsestraff.

När han överbevisats om att han var i Sverige under den här tiden, säger han att han var i Stockholm under den aktuella dagen och att han aldrig varit i Gnesta. Han kan dock inte vid det här förhöret drygt fem månader senare, redogöra för något han gjort i Stockholm som är kontrollerbart och bevisar att han varit där under eftermiddagen den 23 april 2005. Men senare ska det, enligt Hadjab, ha framkommit att hans mobil används i Stockholm under den tid som Leif skulle ha mördats.

Till saken hör att ryskan och farbrodern kan bindas till brottsplatsen med teknisk bevisning som bland annat flera fotavtryck och DNA. Men av Hadjab finns inga spår på mordplatsen.

En tid efter mordet börjar pengar tas ut från Leifs ena konto med hjälp av ett av hans kontokort. Pengarna tas ut i den stad i Ryssland där ryskan är uppväxt. Pengar tas också ut från ett annat av Leifs konton, denna gång i Belgien. De uttagen knyts till farbrodern, vilket han med tiden erkänner. Det rör sig sammanlagt om drygt 200 000 kronor som tagits ut i omgångar i form av mindre summor. Sammanlagt är det 104 uttag. Ingenting framkommer som tyder på att Hadjab tagit ut några pengar eller fått några av de pengar farbrodern och ryskan har kommit åt.

Samtliga tre åtalas för mord

När rättegången börjar i Nyköpings tingsrätt åtalas samtliga tre för mord, närmare bestämt rånmord. Då det är ett rått utdraget mord med de försvårande omständigheterna att motivet är rån, yrkar åklagaren på livstid för samtliga tre. Åklagaren menar också att det faktum att ingen varit maskerad och att Leif naturligtvis känner igen ryskan så var det ett planerat mord, och ingen misshandel som gick över styr eller något liknande.

Någon eller några har också försökt torka bort blod och städa lägenheten efter mordet.

Två är alltså bundna till brottsplatsen och har erkänt att de varit där. Men både ryskan och farbrodern försöker tona ner sin roll i det hela och pekar ut Hadjab som den store busen. I ryskans version pekar hon indirekt ut Hadjab som den som mördade Leif. Medan Hadjab förnekar all medverkan.

Blodigt tumult

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Brottsplats 3.jpg

Efter att ha bevakat hundratals rättegångar så vet jag, liksom alla erfarna advokater och åklagare, att på den här grunden kommer ryskan och farbrodern att dömas – men inte Hadjab. Enkelt uttryckt så stöds hans förnekande av den tekniska utredningen. Efter ett omfattande tumult och brottande på golvet med mycket blodutgjutelse blir Leif dödad i en liten tvårumslägenhet. Antingen har han under grov misshandel tvingats lämna ut sina koder till bankkorten eller också har de gått att finna i lägenheten efter hans död. Det finns gott om spår efter ryskan och farbrodern på mordplatsen, men det finns inga fingeravtryck, inget DNA, inte minsta lilla hårstrå eller fotavtryck efter Hadjab i den nedblodade lägenheten. Ändå döms han!

Han döms på vad de två andra påstår. Två personer som bevisligen varit på mordplatsen och som i helt olika versioner försöker lasta så mycket som möjligt på Hadjab, för att därmed tona ner sin egen inblandning i mordet.

Han döms trots att tingsrätten skriver i sin dom, efter att ha påpekat några småsaker som inte har något större bevisvärde:

Mer besvärande för Mohamed Hadjab är dock R (ryskans) och framförallt F (farbroderns) uppgifter. De förhållandena att båda är medtilltalade och därtill befunnits mindre trovärdiga manar dock till stor försiktighet vid bedömningen av deras uppgifter i nu berört hänseende.

 

Den tredje mannen

Farbrodern har i de första förhören hävdat att det var en tredje man med i lägenheten. Men att han inte vet vem den mannen ”med stenansiktet” är och inte har hört honom säga något. Efter en tid ändrar farbrodern sig och påstår att den tredje mannen är hans brorson Muhamed Hadjab. Men sista dagen i tingsrätten tar han tillbaka det och hävdar åter att det var den för honom okända personen som var med på mordplatsen, och att Mohamed Hadjab inte på något sätt varit inblandad i det hela. Han berättar också att han och ryskan har kommit överens om att skylla på Hadjab.

Tingsrätten tror honom inte. Vilket kanske inte är så konstigt. De ser det som ett utspel i ett läge där farbrodern insett att det är kört för honom själv, men nu ska han försöka rädda sin brorson. Därtill kommer han åter med det föga trovärdiga påståendet om en okänd man med stenansikte som aldrig ska ha yttrat sig under tiden i lägenheten.

Tingsrätten skriver:

Tidpunkten för utspelet framstår också som i viss mån talande. Utspelet har nämligen kommit sedan F (farbrodern) fått brorsonens slutliga version klar för sig. Vad sålunda F i ”elfte timmen” velat ”bekänna” är helt enkelt inte trovärdigt.

Omfattande och noggrann teknisk undersökning

Inför att fallet ska tas upp i hovrätten beordrar åklagaren en ny undersökning av lägenheten. Det är ovanligt att så sker mellan tingsrättens och hovrättens förhandlingar, men här är det fullt begripligt. Åklagaren tvivlar naturligtvis på att han även ska kunna få Hadjab fälld i hovrätten eftersom det inte finns någon stödbevisning, och han vill ha fram något som kan binda Hadjab till mordplatsen. Alltså en helt rimlig och vettig åtgärd från åklagarens sida.

Genom åren har jag läst otaliga tekniska utredningar från brottsplatser. De har milt uttryckt varit av varierande kvalité. När de varit som slappast och slarvigast har jag funderat på om det inte varit att se som grova tjänstefel. Men de här undersökningarna av mordplatsen är föredömligt noggranna. Sällan eller aldrig har jag sett en så utförlig och detaljerad undersökning, vad gäller såväl foton som de skriftliga redogörelserna.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Brottsplats 1.jpg

Att det här arbetet utförts så extremt noggrant beror naturligtvis på att man ansett att Hadjab rimligen borde ha lämnat något spår efter sig, om han hade varit med vid mordets genomförande. Men icke. Inte minsta lilla spår av honom hittas.

Men ändå dömer Svea hovrätt alla tre till livstids fängelse för mord.

Ska inte dömas

Advokat Peter Althin och hans kollega Björn Rothpfeffer, som inte var försvarare för Hadjab när han dömdes, har nu engagerat sig i fallet. Med förvåning kontaktar jag Althin och frågar varför, eftersom Althin nu under några år klargjort att han håller på och trappar ner och inte tar på sig några nya mål:

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Althin.JPG– Jag kunde inte låta bli, säger Peter Althin, bilden till höger. På den här grunden ska man inte kunna dömas. Dom två som vittnar mot honom har ju ingen trovärdighet, eftersom dom försöker tona ner sin egen inblandning genom att peka ut honom. Och det finns ju ingen som helst stödbevisning.

– Men både du och jag har ju fått hundratals påstötningar om att den eller den skulle vara oskyldig, efter att vi arbetade med fallet med hemvårdaren Joy Rahman. Vad är det som gör att du har engagerat dig i just det här fallet?

– Jag tycker att det finns ännu mer att ta på här än i fallet med Rahman. Hadjab nekar till att ha varit på mordplatsen och han nekar till att överhuvudtaget ha varit i Gnesta någon gång i livet. Och polis och åklagare har inte kunnat få fram något som tyder på motsatsen. Dom har ju inte funnit minsta lilla hårstrå efter honom på mordplatsen. Därför avser vi att gå in med en resningsansökan till Högsta domstolen.

– Men det behövs ju nya omständigheter, nya fakta, för att få igenom en resning i HD.

– Ja, och det har vi fått fram. Det är omständigheter som tillsammans med den svagt underbyggda domen bör räcka för att få till en resning och en ny rättegång.

– Men du och jag vet ju att det inte är omöjligt men näst intill omöjligt att få resning i brottmål, så varför skulle det här gå igenom?

– Därför att det finns avgörande nya omständigheter som vi lyfter fram och för att domen är så svag. Det här är ett sånt fall där det ska bli resning. Om jag uttrycker mig försiktigt, så är det mycket anmärkningsvärt att någon på den här grunden blir dömd till livstids fängelse.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Bjorn R.jpgBjörn Rothpfeffer, bilden till höger, understryker att brottsplatsundersökningen har varit väldigt omfattande:

– Polisen har bland annat gjort fingeravtrycks-underökningar på mer än 150 föremål i lägenheten, säger han.

Han framhäver också att farbrodern och ryskan har haft gott om tid att prata ihop sig:

– Det går ju drygt fyra månader innan kroppen hittas. Och från att kvinnan hörs första gången tills att både hon och farbrodern tas in går det drygt en månad, så dom har haft gott om tid att prata ihop sig om vad dom ska säga till polisen.

– Jag kommer att träffa Hadjab. Han har ju suttit inne i drygt nio år nu, har han några släktingar eller vänner som besöker honom?

– Han har inga släktingar i Sverige, säger Rothpfeffer. Men en före detta hustru till farbrodern som är svenska, är övertygad om att Hadjab är oskyldig. Och hon besöker honom då och då.

Tre nya omständigheter

Jag får ut kopior av handlingar som påvisar dessa nya omständigheter. Domstolarna menar att Hadjab var i ett sådant beroendeförhållande till sin farbror att han därför var med och genomförde det här rånmordet. Och detta beroendeförhållande berodde på att han dels vistades illegalt i Sverige och bodde hos sin farbror, och dels var ekonomiskt beroende av farbroderns pengar och bostad.

Hela resonemanget om att någon skulle bli mördare på grund av ett sådant beroendeförhållande, haltar naturligtvis betänkligt. Det är säkert någon miljon vuxna medborgare i Sverige som lever i samma beroendeförhållande vad gäller ekonomi och bostad.

De tre nya väsentliga omständigheter som advokaterna tagit fram är:

1. Det har inte framkommit i någon av rättegångarna att Hadjab hade fått arbete på en byggfirma och därmed inte alls var i ett ekonomiskt beroendeförhållande till farbrodern, utan hade egna pengar. Den uppdragsgivaren kan vittna om att Hadjab arbetat för honom och avlönats för ditt arbete. Detta utgör en ny väsentlig omständighet.

2. En annan tungt vägande omständighet är att farbrodern inte alls ändrade sig vad gäller hans utpekande av Hadjab, först under sista dagen i tingsrätten. Utan att han mycket tidigare hade tagit upp det med sin advokat och förklarat att utpekandet av Hadjab var fel, att det var falskt. Men att advokaten hade avrått honom att ta upp det i rätten, för att det negativt skulle kunna påverka farbroderns trovärdighet. Det här har sedan bekräftats i en brevväxling mellan farbrodern och hans advokat. Såväl brevet från farbrodern till advokaten som svaret från hans dåvarande advokat där det bekräftas, har jag kopior av.

3. En tredje omständighet som inte framkom under rättegångarna, är att Hadjab allt oftare bodde hos en annan person under den tidsperiod mordet ägde rum. Denna person kan vittna om att Hadjab inte var i beroendeställning till farbrodern vad gäller boendet.

Domstolens scenario

Hur får då såväl en tingsrätt som en hovrätt ihop det hela när de dömer Hadjab för mord?

Förutom detta med beroendeställningen som i och för sig inte gör en person till mördare, beskrivs i Nyköpings tingsrätts dom något som möjligen kan förklaras med att något måste man ju ha att komma med, om man ska döma en person utan någon form av stödbevisning.

Man skriver i domen att det;

anses tillförlitligen utrett att R (ryskan) och Mohamed Hadjab varit närvarande i lägenheten då L (Leif) dödats och sålunda gemensamt ombesörjt att hans kropp hamnat i badkaret och därefter städat av vardagsrummet.

Denna så kallade tillförlitliga utredning består alltså uteslutande av att ryskan och farbrodern påstår att Hadjab varit närvarande i lägenheten vid mordet.

Samtidigt som såväl tingsrätten som hovrätten på punkt efter punkt påvisar att såväl ryskan som farbrodern ljuger om än det ena och än det andra, och att det inte finns minsta lilla spår efter Hadjab i den nedblodade lägenheten, så utgår man alltså från att ryskan och farbrodern är trovärdiga när de försöker lasta så mycket som möjligt av rånmordet på Hadjab, för att därmed försöka komma undan med att dömas för medhjälp till mord eller liknande.

Tramsigt fabulerande

Det här är ett tramsigt fabulerande från tingsrättens sida. Det finns ingenting som påvisar att Leif levde när farbrodern lämnade mordplatsen, mer än hans eget påstående. Och om så vore så kan naturligtvis en frisk 25-årig kvinna som ryskan släpa liket av en ordinärt byggd man på cirka 75 kilo in i ett badrum och stjälpa över honom i ett vanligt lågt badkar. Av utredningen framgår att det har gått till just så. Det återges i tingsrättens dom:

att Leifs blodiga kropp har släpats från området närmast kring hörnsoffan in i badrummet, där hans kropp placerats mot badkarsfronten för att därefter placerats i badkaret.

Den tekniska utredningen visar alltså att Leifs kropp har släpats. Om det nu var två personer kvar i lägenheten, varför bar man då inte in kroppen i badrummet?

Efter att ha släpats har kroppen sedan lutats mot badkarsfronten innan den stjälps över till badkaret. Varför skulle den hamna där om det var två personer som lyft in kroppen i badrummet? Då hade de väl lagt ner kroppen direkt i badkaret.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Brottsplas Badrummet.jpg

För en ensam person skulle det däremot vara naturligt att göra ett omtag där, för att sedan antingen stående i badkaret ha dragit kroppen över kanten, eller stjälpt över den framifrån.

Polisens tekniska utredning bekräftar ett sådant antagande. Man beskriver det så här med utgångspunkt i blodspåren på badkaret:

Kroppen har hasats över badkarskanten och ner i badkaret.

 

Omvänd bevisföring

När jag läste det här tänkte jag att domstolen inte har utgår ifrån vad som framkommit och utifrån det tagit ställning till om Hadjab är skyldig eller inte, utan tvärtom har utgått från att han är skyldig, och försökt få ihop ett scenario där den uppfattningen ska passa in.

Jag vet inte om det här scenariot är något som åklagaren har framfört och domstolen okritiskt tagit till sig, eller om det är rättens eget fabulerande. Men jag vet att tingsrättens dom även i övrigt är mer än lovligt förvirrad. De drar på flera ställen slutsatsen att när farbrodern lämnade lägenheten så levde Leif.

Några sidor längre fram kan man läsa följande motsägande påstående apropå blod från farbrodern som hittats på brottsplatsen:

Genom en påträffad blodbesudling på köksbordet i L (Leifs) lägenhet och de elektroniska spåren kan F (farbrodern) bindas till brottsplatsen under den tid som L troligen blivit dödad.

Att sedan hovrätten instämmer i snart sagt allt som tingsrätten för fram gör inte saken bättre.

Deprimerad under flera år

När jag träffar Mohamed Hadjab på Hallfängelset slås jag av att han håller sig uppe. Ser förvånansvärt stark ut. Efter nio år på de ”hårdaste kåkarna” Kumla, Saltvik, Tidaholm och nu Hall, hade jag föreställt mig att jag skulle träffa en nedbruten man som hade murarnas blågrå färg i ansiktet.

/wp-content/uploads/content/avslojanden/a-hadjab-1/Hadjab 4.JPG– I början var det så, berättar Hadjab. Då kunde jag ju inte prata svenska och jag var väldigt nere. Jag var deprimerad i flera år. Jag förstod inte hur jag hade kunnat dömas. Men man måste försöka överleva. Idag pratar jag svenska. Jag får besök ibland och min ambassad har engagerat sig i mitt fall och jag har fått nya bra advokater. Så nu är det bättre. Men jag förstår fortfarande inte hur dom kunde döma mig.

Han pratar upprört om de dryga hundra personerna som har förhörts, och att det inte funnit några spår av honom på mordplatsen.

– Åklagaren sa att utredningen kostat 1,2 miljoner för att polisen försökte hitta spår efter mig, säger Hadjab. Men dom hittade inget. Det känns helt sjukt att domstolarna sedan gick på vad dom där två sa om mig, för åklagaren sa i rätten att ryskan ljög till 99 procent. Och när min farbror tog tillbaka allt i tingsrätten som han sagt om mig, berättade han att ryskan och han hade kommit överens om att skylla på mig.

Hadjab återkommer gång på gång till upplevelsen när han blev dömd:

– Jag kan inte sätta ord på det Dick. Att här i Sverige bli dömd bara på vad dom där två sa… Det går inte att förstå. Jag har ju aldrig blivit dömd för någonting innan det här. Jag har inte ens fått böter.

Inget enda spår

Sammanfattningsvis, 12 faktorer som borde ha frikänt Hadjab:

  1. Ryskan och farbrodern är bundna till mordplatsen av teknisk bevisning och efter att ha blivit överbevisade har de erkänt att de varit där under den aktuella eftermiddagen.
  2. Hadjab har nekat till att ha varit på mordplatsen och hävdar att han aldrig någonsin varit Gnesta. Den omfattande polisutredningen bekräftar vad han hävdar, eftersom den inte funnit något enda spår efter honom.
  3. Farbrodern har före mordet inköpt plasthandskar i Gnesta för att dölja eventuella fingeravtryck. Han har betalat dessa med ett kontokort. Det ska han ha gjort när han kommit dit på morddagen tillsammans med Hadjab, påstår han. Men ingen har vid inköpstillfället sett Hadjab.
  4. Det finns flera fotavtryck i lägenheten som kan knytas till ryskan och farbrodern men inget enda som kan knytas till Hadjab.
  5. Det finns blod på mordplatsen som vid DNA-analys visar sig vara farbroderns. Men det finns inget blod efter Hadjab i lägenheten.
  6. Det finns inte heller minsta lilla hårstrå på mordplatsen som kommer från Hadjab trots ett omfattande blodigt tumult och brottande på golvet i samband med mordet.
  7. Helt klart behövde varken Hadjab eller någon annan hjälpa till med att släpa kroppen till badkaret och hasa den över till badkarskanten. Det kunde ryskan klara av själv.
  8. Ryskans mobil har använts i Gnesta under den aktuella eftermiddagen – men inte Hadjabs. 
  9. Förhör hölls med ett hundratal personer. Hadjab pekas inte ut av någon annan i dessa förhör, förutom av ryskan och farbrodern.
  10. Efter det första förhöret med ryskan uppstår en omfattande telefonkontakt mellan ryskan och farbrodern. Men ingen av dem ringer till Hadjab.
  11. Motsvarande drygt 200 000 kronor har med hjälp av den mördades kontokort och koder tagits ut i form av mindre summor, på platser som kunnat knytas till ryskan och farbrodern. Men inget uttag har kunnat knytas till Hadjab.
  12. Ingenting i polisutredningen tyder på att Hadjab mottagit en enda krona av dessa dryga 200 000.

Ett osynligt spöke

Sedan jag på 1990-talet började arbeta med fallet med den för mord oskyldigt dömde hemvårdaren Joy Rahman, har jag fått hundratals påstötningar om att den eller den är oskyldigt dömd. Det har funnits dagar då jag tänkt att för var och en som sitter i fängelse tycks det finnas en mamma, pappa, ett syskon, en hustru eller sambo som är övertygad om att han är oskyldig.

I några få fall under alla dessa år har jag hittat något som tyder på att de kan ha haft rätt, och därmed har jag börjat gräva i det hela.

Men inget fall har varit så klart och tydligt som det här rånmordet i Gnesta. Allt pekar på att det bara var farbrodern och ryskan som utförde det här mordet. Och att det aldrig fanns någon annan än dessa två som var inblandad när Leif mördades.

Om farbrodern var kvar på mordplatsen under mordet och när Leifs kropp placerades i badkaret, eller om det var ryskan själv som ombesörjde det – går inte att få fram av utredningen. Men det finns alltså inga som helst spår av någon tredje person.

Om Hadjab hade varit inblandad i det här taffligt utförda blodiga rånmordet så framstår han som ett osynligt spöke som ingen sett ett enda spår av. Det för tankarna till en del av de mord som Thomas Quick en gång i tiden dömdes för.

Erfarna mordutredare brukar hävda att sådant bara förekommer i slappt skrivna deckare – men aldrig i verkliga livet. Den legendariske brottsplatsutredaren, kommissarie Jan Olsson, beskrev det så här när jag intervjuade honom om varför han hoppade av mordutredningarna mot Quick:

– När någon blir misstänkt så hittar man nästan alltid den personen i utredningen. Han eller hon finns där på något sätt, även om personen då inte alls är misstänkt från början. Och Quick fanns inte någonstans i en enda av dessa utredningar. Han var som en skuggfigur på något sätt.

Jan Olssons avslutande intervjun med orden:

[-]– Rättssamhället är inget som vi får till skänks. Det är ju ingen naturlag, utan något som vi alla måste vårda.

Så sant. Och därför måste en resningsansökan i det här fallet rimligen beviljas, så att Mohamed Hadjab får en ny rättegång.

 

Samtliga bilder från mordplatsen med underliggande bildtexter är från polisens brottsplatsundersökningar.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev
Framöver kommer bara prenumeranter att kunna läsa samtliga artiklar

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.