Valet mellan pest eller kolera

Så var även året 2015 snart till ända… Ja, frid vare med det! Bara det blir 2016 ska ju jag ut till kaoset som tydligen råder ute i stora världen. Härinne är man ju hänvisad till att skåda verkligheten genom Rapport, Uppdrag Granskning och liknande program, eller God morgon världen på söndagsmorgnarna.

   Ibland när jag hör om alla bekymmer eller ser de hemska nyheterna så är jag glad att jag är rätt gammal. Jag är ju inte längre i en ålder, när någon kan begära att jag ska göra något alls åt allt som tycks vara fel, både i Sverige och resten av världen. Fast… Tycker gör jag ändå och dividerar gärna med alla som ids klyva näbb med mig.

   Häromdagen såg jag lite av ett Uppdrag Granskning. Tyvärr såg jag inte hela, men jag uppfattade i alla fall att det var asylsökande, som bodde på Bert Karlssons förläggning. Jag uppfattade inte alla aspekter på hur de boende har det där, men en kvinna som intervjuades fick mig att känna en helt förbjuden tanke.

   ”Va fan! Flytta till Revingehed då!” När det inte finns boendeplatser till alla som kommit, måste väl Bert Karlssons boende vara bättre än inget? Om han så tjänar pengar på det? Varför skulle han inte få det? När man tycker att ”vinster i välfärden” är ok.

   Kvinnans dotter hade inga leksaker, vilket gjorde att hon slog andra barn… Men mamman hade en fin vit halsduk. Den hade inte varit med på någon gummibåt över havet! Några fickpengar har väl även de asylsökande? Det finns billiga små leksaker i varenda mataffär, det kan inte vara omöjligt att fixa till något att leka med. När jag var barn var vi fattiga, men mamma trollade väl med knäna, för nog hade vi saker att leka med, än om det inte var av dyraste sorten.

   Det är så dumt att visa sådana intervjuobjekt, för det triggar folk att känna mindre medlidande med människor som naturligtvis har det väldigt svårt. Själv har jag alltid tyckt att alla människor har rätt att leva och helst ha det bra. Jag blir faktiskt lite skrämd av mina egna tankar, dem jag osökt fick när jag så den där programbiten. Okej, okej, okej! Jag såg inte allt!

   ”Så får man inte säga i det här landet”, sa några personer till mig när jag ville prata om det här. Det får man väl visst det! Man får säga vad man vill, bara man kan stå för det.

   Nästa Uppdrag Granskning handlade om Lugna Gatan. Nej, det är inte rätt att våldtäktsmän och djurplågare ska ha samhällsfunktioner. Inte heller de, som är bevisat fortsatt kriminella i sin hobbyverksamhet. Men, vad trodde ni? Ni, som hittade på det här projektet med Trygghetsvärdarna. Vad trodde ni att de här killarna skulle kunna göra, som inte polisen klarar av, om det inte var för att det är tuffa grabbar, som kidsen känner till. En hel del av de här värdarna har faktiskt fått in sin första fot i samhället, det är väl en hel del värt bara det.

   Myndighetspersoner, på alla plan, verkar inte ha den blekaste aning om hur verkligheten ser ut. Vare sig ute i samhället eller inom murarna. En tjej här är bekymrad för sin boyfriend, som sitter på Kumla. I dagarna ska han försöka få ändrade villkor. Kriminalvårdens huvudkontor ska avgöra om han kan få börja med permissioner. För ett år sedan, när han kom som ny till Kumla, var han inblandad i ett slagsmål. Det ligger honom naturligtvis i fatet. Men, det är faktiskt så, att en kille som kommer ny till ett sådant ställe, måste sätta sig i respekt. Annars lär han bli uppäten av de andra. Det vet personalen, men de kan inte göra något åt den saken. Inte heller kan de ”se mellan fingrarna” för det är deras skyldighet att stävja våld och bråk. Därför är det som det är. ”Du har alltid ett val!” Tja, mellan pest och kolera kanske, men om man nu inte vill ha varken det ena eller det andra?

God jul och gott nytt år!

 

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.
 Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT.
 Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord. Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år. Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.
 Lillemor kan som få andra beskriva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.