Börge Hellström

Öppet brev till Kriminalvårdens chef

Hej Nils Öberg! Anledningen till att jag skriver det här öppna brevet till dig är dels för att påtala en del felaktigheter som jag anser att jag och andra människor blivit utsatta för av Kriminalvården (KV) och dels för att jag vill få veta hur mycket du, i egenskap av högsta chef på Kriminalvården, i själva verket känner till om din personals skiftande sätt att arbeta vid KV:s Kriminalvårdsanstalter runtom i Sverige. KRIMINALVÅRDENS GENERALDIREKTÖR NILS ÖBERGS SVAR OCH BÖRGE HELLSTRÖMS REPLIK ÄR PUBLICERAT DIREKT EFTER HELLSTRÖMS ÖPPNA BREV.

    Jag är sedan ett antal månader av frivården utsedd kontaktman/lekmannaövervakare till en livstidsdömd person som avtjänar sitt straff på anstalten Kumla. För mig är det ett ansvarsfullt och mycket givande uppdrag. Mitt ”jobb” med denne livstidsdömde (kallar honom för X hädanefter) är, som jag ser det, dels att förbereda honom för frigivningen som kommer att ske om ett antal år (han har inte fått livstidsstraffet tidsbestämt ännu) och dels berätta lite för honom om vad som händer ute i Sverige, Europa och världen. Och även att samtala med honom om andra problem som han kan ha.

    Jag försöker att besöka X så ofta jag kan och det är nu jag kommer till ett av problemen som jag vill veta om du känner till.

Enligt lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. kan personer, till exempel anhöriga, som besöker häkten eller kriminalvårdsanstalter tvingas att genomgå kroppsvisitation innan de får tillträde. 

   Första gången jag besökte X var innan jag blivit hans kontaktman. Då skrev jag på ett avtal där jag gav KV:s personal vid Kumla rätt till slumpmässig kroppsvisitation av mig. Det innebar att de via stickprov (ordvalet enligt Kumla) kunde välja ut mig vid något av mina besök hos X. Det innebar att jag kunde få följa med in i ett separat rum för att de skulle se på när jag klär av mig naken och lyfter på mina armar för att de ska se i armhålorna. Sedan visar mina handflator och handryggar och därefter får jag, fortfarande naken, ställa mig på tå för att de ska kunna se under mina fötter.

   Slutligen går de igenom alla mina avtagna kläder. Därefter får jag klä på mig. Detta har man på Kumla valt att presentera som enutökad säkerhetskontroll”. Man har aldrig förklarat varför det bara är alla besökare till X som råkar ut för denna så kallade stickprovskontroll och man har aldrig förklarat varför den stickprovskontrollen har utförts varje gång någon besöker X.

   För mig och de andra som blivit utsatta för den ”utökade säkerhetskontrollen” på det här sättet upplevs det som rena trakasserier av Kumla. Jag/vi hade utan större problem accepterat att vi blivit kontrollerade ibland vid besöken, men jag/vi accepterar inte att Kumla har satt sina så kallade slumpmässiga kroppsvisitationer i ett system där man kontinuerligt utför dem.

   Enligt 2 kap 6 § regeringsformen är det en grundläggande fri- och rättighet för svenska medborgare att vara skyddade mot kroppsliga ingrepp som kroppsvisitation.

   Kroppsvisitation är ett tvångsmedel enligt svensk rätt. Det innebär att användande av detta tvångsmedel regleras i Rättegångsbalken.

   KV är inte skyldiga att föra protokoll, som Rättegångsbalken föreskriver, för när och hur man utför en kroppsvisitation. Det här är en fråga om anständighet Nils Öberg: Varför ska KV:s personal slippa föra protokoll när de utför kränkande kroppsvisitationer av besökarna. Det upplevs knappast som mindre kränkande bara för att kroppsvisitationen sker ”frivilligt”.

   Det måste ju vara lika viktigt för KV att föra protokoll över sina kroppsvistationer som det är för polisen, som dessutom är skyldig att göra det.

   Ett protokoll vid en kroppsvisitation görs, som jag ser det, av två anledningar:

  1. För att skydda de som utför kroppsvisitation från falska anklagelser, protokollet visar då att kroppsvisitationen utförts på ett riktigt och korrekt sätt.
  2. För att skydda de som utsätts för kroppsvisitationen från att bli utsatta för någon form av övergrepp som stöld eller förnedrande omdömen av de som utför kroppsvisitationen.

 Två hänvisningar nedan:
Den som en intagen vill ta emot besök av eller kommunicera elektroniskt med ska tillfrågas om han eller hon samtycker till att kontakten ska äga rum. I samband med det ska den som kontakten ska äga rum med informeras om att han eller hon, om samtycke till kontakt lämnas, kan komma att registreras i Kriminalvårdens datasystem, att Kriminalvården, om samtycke till kontakt lämnas, kan komma att undersöka om han eller hon är dömd eller misstänkt för brott eller för att utöva brottslig verksamhet och inhämta upplysningar om hans eller hennes personliga förhållanden i övrigt, samt att han eller hon kan komma att bli föremål för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning vid ett besök.

 I samma text framgår också:
Om det behövs för att kunna bedöma om besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas enligt 1eller 4 § eller ska kontrolleras enligt 2 eller 5 §, ska det i förväg undersökas om den som kontakten ska äga rum med är dömd eller misstänkt för brott eller för att utöva brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs får upplysningar också inhämtas om hans eller hennes personliga förhållanden i övrigt.

    Jag har inga problem med ovanstående, tycker det är helt ok, har gått igenom det ganska många gånger, både genom KV:s försorg men även av Migrationsdomstolen, Förvaltningsdomstolen, Nacka Tingsrätt samt Svea Hovrätt i samband med att jag godkändes som lekmannadomare/nämndeman i dessa domstolar, där jag för övrigt också svor domareden.

   Sista gången man gjorde en sådan bakgrundskontroll av mig var när jag av KV blev utsedd till kontaktman åt X. Enligt den information som jag då fick, hade jag rätt att ringa in till X genom att lämna ett meddelande till den på Kumla som svarar när jag ringer, och be denne att lämna ett meddelande till den avdelning som X finns på. Och då framföra att X:s kontaktman/övervakare vill att X ska ringa honom.

   Jag har nu ringt ett antal gånger till Kumla under året och framfört önskemål om att X ska ringa upp enligt ovan.

   Men X har aldrig fått något av mina meddelanden!

   Tydligen är detta ett problem som fler kontaktmän/ lekmannaövervakare upplevt, med just Kumla.

   Nils Öberg, kan det vara så att jag och de andra kontaktmännen/lekmannaövervakarna medvetet motarbetas av Kumlas anställda?

   Jag vill inte tro att det är så men efter allt som har hänt mig på just Kumla, tycker jag att frågan är befogad. Som en liten påpekan kan jag berätta att de samtal till mig som X fått tillstånd till alltid har varit avlyssnade.

   Ska det verkligen behöva vara så? Varför? Vem är det Kumla inte litar på? Är det mig eller är det X?

   Redan innan jag blev utsedd till kontaktman åt X så fick jag, efter KV:s bakgrundskontroll av mig, tillstånd att besöka honom och redan då började de – vid varje besök till X – att göra sin så kallade slumpmässiga kroppsvisitation/utökad säkerhetskontroll.

   Nils Öberg! Jag vill verkligen veta varför jag och anhöriga till X måste behandlas så illa av Kumla varje gång vi ska besöka X.

   Jag störs av att jag, som frivilligt har valt att försöka stötta X genom ett långt livstidsstraff, ska behöva utstå Kumlas konsekventa vägran att meddela X avdelning att jag ringt. Jag störs också av det ständiga misstänkliggörandet av mig och den förnedande behandlingen som jag alltid får utstå när jag besöker X. Jag uppfattar det som att Kumla inte vill ha mig och X:s anhöriga där och därför gör vad de kan för att sätta käppar i hjulet för oss. Den enda rimliga förklaringen till det här beteendet är att de försöker få oss att tappa lusten att besöka X. Jag vet att det låter hårt men du får gärna påvisa motsatsen Nils Öberg.

   Tilläggas bör i det här sammanhanget att för ett antal år sen var jag en ganska frekvent besökare på Kumla, men behövde då aldrig vara med om det ovan beskrivna.

   Jag har även tidigare varit lekmannaövervakare till några av våra tyngst kriminella (av KV ansedda som mycket farliga) och besökt dessa på andra så kallade säkerhetsanstalter. Samma sak där, blev aldrig misstänkliggjord. Fick aldrig genomgå några förnedringsritualer där eller att någon KV-anställd lät bli att förmedla att jag hade ringt till den jag var övervakare för inne på anstalten.

   För att Du inte ska missförstå mig så anser jag att det alltid måste vara ett bra, högt och ändamålsenligt ”säkerhetstänk” inne på KV:s alla anstalter i Sverige. Det innebär att kroppsvisitationer bör kunna tas till men att de – i sådana fall – måste ske under någonting som åtminstone liknar ett frivilligt deltagande från besökande. Jag har ett förslag nedan på hur man kan lösa detta på ett bra och för alla humant sätt.

   Jag visste och jag blev informerad om när jag skrev på pappret om slumpmässig kroppvisitation- att jag kunde, och fick säga nej till dessa frivilliga tvångsmedel.

   Men jag blev också upplyst att om jag sa nej till slumpmässig kroppsvisitation så skulle inte besöket genomföras, utan jag skulle avvisas från Kumla.

   Nils Öberg, det här är inte en frivillig valsituation för en besökande på Kumla. Om jag säger nej och därmed får lämna anstalten med oförrättat ärende, så är det ju inte jag som drabbas. Det är den jag ska besöka som får ett inställt besök och du förstår lika väl som jag att det är han som behöver få besök, inte jag som behöver besöka honom!

   Allt prat om frivillighet vid slumpmässig kroppsvisitation är, som jag ser det, bara dimridåer. För mig handlar det ”frivilliga” kontrakt/avtal som jag skrev på bara om ett KV-försök att komma undan våra grundlagars ganska hårda krav när det gäller myndigheters användande av ett tvångsmedel som kroppsvisitation. För mig är detta en utpressningssituation Nils Öberg! En anomali inom KV som Du inte borde tillåta.

   Dessutom så har det aldrig varit frågan om en slumpmässig kroppsvisitation när man har kallat in mig att klä av mig naken och genomsökas. Jag har blivit slumpmässigt kroppsvisiterad samtliga gånger jag har besökt X.

   OBS: Det här är ingen kritik mot den KV-personal som genomför kroppsvisitationerna inne på Kumla. De är beordrade och gör sitt jobb och försöker oftast att göra det så skonsamt som möjligt för besökarna. Vilket de ska ha en eloge för.

   Men det går inte att komma ifrån att det är extremt förnedrande för mig, för X:s mor, för hans flickvän och andra släktingar och vänner som får besöka honom att först bli misstänkliggjorda, sedan behöva klä av sig naken inför främmande vårdare som man inte känner. Därefter ska dessa vårdare titta igenom allt på den nakna kroppen och i kläderna, trots att man redan gått igenom en så kallad metallbåge som inte gett något utslag. Detta sker alltså vid alla besök till X.

   Det är underligt att KV väljer att misstänkliggöra kontaktmän, vänner och anhöriga till X när de vill besöka honom. Det är ju inte de som begått brott, det är ju inte de som ska betraktas som bovarna/förövarna. De är ju själva i praktiken offer för X:s brottslighet! Men de har aldrig blivit behandlade som offer. Tvärtom har de hela tiden blivit behandlade av Kumla som presumtiva brottslingar.

   Tilläggas bör att Kumla, trots alla kroppsvisitationer av besökande till X, aldrig hittat något förbjudet hos någon av dem!

   Alla som har besökt X under den tiden han varit på Kumla har blivit slumpmässigt kroppsvisiterade samtliga gånger de har besökt honom utom hans advokat. Men advokatens post har istället öppnats av anställda både på anstalten och häktet, vilket också det är i strid mot grundlagen.

   Mina frågor till dig Nils Öberg:

  1. Varför väljer man att misstänkliggöra och förnedra alla som besöker X och vissa andra – av Kumla utvalda och ansedda farliga interner? Och är det ett arbetssätt som Du har gett ditt tillstånd till?
  2. Varför det är så mycket restriktioner runt X på Kumla och varför tillåter KV att både häkten och Kumla öppnar advokatpost till X och andra intagna?
  3.  Om Kumla nu anser att dessa ”slumpmässiga” kroppsvisitationer har ett bra ”utfall” i form av att man har upptäckt droger eller andra smuggelförsök under visitationer, varför kan man då inte fortsättningsvis genomföra kroppsvisitationerna med narkotikahund?

   De narkotikahundar som KV har ute på de olika anstalterna är väldigt effektiva när det gäller att hitta gömda droger på anstalterna. De används ibland till att göra just ovan beskrivna kroppbesiktning och behöver då bara några minuter på sig för att lukta igenom en besökare som är påklädd. Hunden är mycket effektivare än vad två/fyra/sex/åtta vårdare någonsin kommer att bli.

   En bra narkotikahund markerar träff även om drogerna är paketerade och uppstoppade i tarmen hos en besökare!

   Jag vet att narkotikahundar är dyra att utbilda och köpa in för KV – men i längden är de så mycket billigare och effektivare än mänsklig personal. De är ofta trevligare också.

   Vad beträffar dolda metallföremål och även eventuella gömda stickvapen med mera som man kan misstänka att en besökare kan försöka få in på anstalten så har det redan kontrollerats i den metallbåge som alla besökare får gå igenom innan några av dem får klä av sig för den slumpmässiga kroppsvisitationen.

   Som du kan se Nils Öberg så har jag några frågor jag skulle vilja få besvarade av dig. Jag vill verkligen förstå varför Kumla har valt en arbetsmetod som går ut på att betrakta alla anhöriga och övriga besökare till X, och andra intagna i samma situation som X, som tänkbara brottslingar och därför utsätta dem för förnedrande kroppsvisitationer.

   Det jag vill med det här öppna brevet till dig Nils Öberg är, förutom att be dig att svara på frågorna, är att se om det går och om det är genomförbart att ändra sättet som Kumla, och eventuella andra anstalter, idag utför sina frivilliga kroppsvisitationer på, till att låta narkotikahundarna på KV:s anstalter runtom i Sverige göra det istället.

   En sådan arbetsmetodsförädling skulle bli betydligt mindre förnedrande för de som då underkastas en kroppsvisitation men också resultera i ett avsevärt effektivare genomletande. I längden blir det även kostnads-besparande för Kriminalvården.

Vänliga hälsningar
Börge Hellström

Uppdatering 27 juli 2016

Generaldirektör Nils Öbergs svar:

Hej Börge,

   Tack för ditt brev. Jag kommer inte att i sak kunna kommentera alla de uppgifter och upplevelser du redogör för på annat sätt än att jag inte funnit någonting som tyder på att det finns grund för den mycket allvarliga kritik du framför. Noggrann kontroll av såväl intagna och besökare sker och ska ske rutinmässigt på anstalter med höga säkerhetskrav.

   Det är självfallet ett intrång i den personliga integriteten att underkastas kontroller av det slaget och de ska därför utföras med värdighet och respekt. Utifrån den information jag har fått har jag ingen anledning att tro att de befogenheter som Kriminalvårdens personal har missbrukas. Om du fått felaktig information kring rutinerna för visitationer vid besök beklagar jag det. Jag kommer att försäkra mig om att anstalten vid något av dina kommande besök går igenom vad som gäller med dig så att inga missförstånd föreligger framöver.

   När det gäller telefonmeddelanden ska sådana givetvis framföras. Jag kan naturligtvis inte utesluta att några meddelanden inte nått klienten ifråga och vi kommer att göra vad vi kan för att se till att det i så fall inte upprepas.

   Jag vill passa på att beklaga att du genom dina åtaganden fått en så negativ bild av vår verksamhet. Samtidigt hoppas jag på en viss förståelse för de utmaningar vi har att arbeta med. Jag är tacksam att du och många andra är så engagerade i vår verksamhet och stöttar våra intagna. Det betyder mycket för dem, men också för Kriminalvården.

Med vänlig hälsning,
Nils Öberg

 

Replik från Börge Hellström

Nils Öberg

   Tack för ditt svar på mitt Öppna brev. För att du och Kriminalvården (KV) ska förstå fullt ut hur jag tänker kring det här med ytlig kroppsvisitation och regler och rutiner kring det så konstaterar jag att det är inte bara jag som haft problem med detta.

   Jag har gått igenom alla JO och JK-anmälningar av KV under ett antal år och insett att KV är en av de mest anmälda myndigheter. Och – den i särklass av JO mest kritiserade myndigheten. Under 2000-talet har JO riktat kritik eller allvarlig kritik mot Kriminalvården i genomsnitt två gånger i veckan!

   En del av denna kritik handlar om just ytliga kroppsvisitationer (klä av sig naken inför två främmande vårdare) som besökare tvingats gå igenom för att få träffa sina nära och kära.

   Justitiekanslern (JK) har dessutom, i flera ärenden fattat beslut som jag tolkar som att JK har gett mig rätt i min kritik angående ytliga kroppsvisitationer:

   Den 17 december 2008 riktade JK kritik mot Kriminalvården avseende:

Klagomål med anledning av kroppsbesiktningar av besökare till anstalt m.m.
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern anser att ytliga kroppsbesiktningar av besökare vid kriminalvårdsanstalter inte får avse alla som besöker en anstalt eller en avdelning under en inte helt begränsad tid, och inte heller får ske stickprovsvis. Säkerhetsskäl ska föreligga i det enskilda fallet.

   Hela JK-anmälan och JK:s svar går att ta del av här.

   Jag vet inte om Kumla KVA någonsin har sett ovan refererade beslut från JK? Säkerhetsskäl ska föreligga i det enskilda fallet, skriver JK. Givetvis ska det vara så men problemet som jag ser det är att det är ingenting man kommunicerar till besökaren. Överhuvudtaget finns det inga dokument som talar om varför en ytlig kroppsvisitation skall göras, följaktligen finns det heller inga dokument som visar att en kroppsvisitation har genomförts.

   Jag antar att du Nils har fått en muntlig dragning av dina tjänstemän på Kumla KVA i din undersökning angående mina ytliga kroppsvisitationer, eftersom det inte finns några dokument eller skrivna beslutshänvisningar att åberopa i ärendet.

   Detta är inte ett rättssäkert förfarande, eftersom dina tjänstemäns ord står mot mina. De kan ju påstå vad som helst eftersom det ändå inte finns några dokument som visar att det jag påstår ens har skett!

   OBS: Jag har full förståelse för att du som GD måste lita på dina tjänstemän, det är inte det jag kritiserar.

   Jag tror att KV ska kunna få till sina kroppsvisitationer så att de som utsätts för dem ska känna sig hörda och rättvist behandlade. Och för att KV ska slippa en del anmälningar och kritik i framtiden så borde man införa standardiserade protokoll att föras vid varje kroppsvisitation i framtiden. Protokollet skulle naturligtvis gälla för alla KV:s 46 anstalter, och bland annat omfatta följande:

Datum och vid vilken anstalt visitationen utförts.
Namnet på den som beslutat om kroppsvisitationen och likaså namnen på de som genomfört den.
Namnet på den som utsatts för kroppsvisitationen.
Vad som eftersökts och vad man eventuellt hittat.
Varför man beslutat att just den personen ska underkastats en ytlig kroppsvisitation (man kan ändå fortsätta vara hemlig och hänvisa till ”säkerhetsskäl” eftersom det ändå ska finnas ett skriftligt beslut som förklarar vad man menar med ”säkerhetsskäl”).

   När man genomfört den ytliga kroppsvisitationen så får besökaren läsa igenom vad protokollföraren skrivit och sedan skriver vårdarna och besökaren under protokollet. Därefter ger man originalet till besökaren och anstalten behåller en kopia.

   Om man gjorde som jag föreslår skulle man ju helt plötsligt ha en betydligt större rättsäkerhet runt förfarandet med kroppsvisitationer. Det skulle utan tvekan gagna alla. Nu får ni gärna tycka att jag är en pettimeter men det måste ju kännas bättre att gå ut från en sådan kroppsvisitation med ett dokument som beskriver förfarandet i detalj än att gå ut från en genomförd kroppsbesiktning utan dokument med en känsla av att man har blivit utsatt för ett övergrepp.

   Tro mig, det är många som känner så!

   Därtill så måste det ju kännas bra för de anställda att ha ett dokument som visar vad som hänt. Då kan ingen komma med falska anklagelser efteråt.

   Dessutom måste det ju vara bättre både för dig, JO och JK att vid eventuella anmälningar, hela tiden kunna se skrivna dokument som förklarar skeendet. Istället för som nu när man inte ens behöver vidgå att det skett, eftersom det inte finns ett enda dokument som klargör anledningen till visitationen.

   I mitt förra brev föreslog jag att man kunde använda narkotikasökhundarna som arbetar inne på anstalterna i samband med kroppsvisitationerna. I det här svaret framför jag alltså ytterligare ett förslag, som jag tycker att ni kan fundera på.

   Jag har aldrig sagt att man ska upphöra med kroppsvisitationer mot besökare vid de olika anstalterna. Vad jag framfört är att jag anser att man skulle kunna ändra förfarandet vid ytliga kroppsvisitationer, så att det blir mer rättssäkert och mindre kränkande. Jag håller inte med dig Nils att om man nu vill få komma in på våra anstalter så får man ta ett intrång i den personliga integriteten vid en ytlig kroppsvisitation, som du skriver i ditt svar.

   Nej jag tycker inte det, eftersom det skulle gå att – tämligen enkelt – förändra rutinerna vid en ytlig kroppsvisitation, så att man kunde undvika intrång i den personliga integriteten.

Vänliga hälsningar
Börge Hellström

 

   Börge Hellström var en gång i tiden en hårdslående buse. Blev sedan en av de elva som startade KRIS.
Idag är han firad deckarförfattare tillsammans med författarkollegan Anders Roslund. Deras böcker är översatta till 33 språk och har fått de flesta priser som går att få.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.