Tänk att det kan bli så fel

Återigen har en dödsskjutning inträffat där polisen gått ut med felaktiga uppgifter om vad som inträffat. Jag har svårt att förstå polisernas agerande och deras snabbhet att lämna ut felaktiga uppgifter. Tror de att anfall är bästa försvar även när sanningen skall fram? De borde ha lärt sig att sanningen alltid kommer fram vid händelser som dessa.

   Jag har lite svårt att klandra skytten för han är nog barn av sin tid och utbildning och har nog hamnat i en situation som varit besvärlig. Skytten är nog ett offer för den polisiära skjututbildningen.

   Utan att göra några andra liknelser mellan vapen så var övergången från Walther till ZigZauer inte bara övergång till ett nytt vapen utan också till ett nytt synsätt, handlingssätt och en ny utbildning.

   Historiskt sett så handlade utbildningen i Walther-skolan mer om vapnet, dess funktion och handhavandet av pistolen. Handhavandet handlade om att höja beredskapen i olika steg. Skjutövningarna handlade oftast om precision mot tavla eller mot framsvängande duell-figurer för att framkalla viss stress. Sporadiskt förekom undervisning om hur vapnet fick användas vid laga befogenhet och vid nödvärn.

   När ZigZauern kom blev plötsligt utbildningen betydligt omfattande och utöver snabbdrag, där mantelrörelse skedde med automatik, var det betydligt mer skjutövningar mot olika typer av människoliknande mål. Ofta handlade det om att bedöma målet och vem målet föreställde, skyddsperson eller misstänkt, och därefter snabbast komma till skott mot rätt figur. Skjutningen kunde bestå av att polisen stod med ryggen mot målen. När dessa svängdes fram skulle polismannen sno runt, avgöra vilka som skulle nedläggas och därefter komma till skott så snabbt som möjligt.

   Skillnaden mellan vapnen är att när ZigZauern är dragen, med automatisk mantelrörelse, är den skjutklar och då finns således inga ytterligare trösklar för att komma till skott.

   När Walthern dragits ur hölstret gjordes mantelrörelsen med säkrat eller osäkrat vapen. Med osäkrat vapen var nu denna pistol skjutklar och hanen var spänd. Mantelrörelse med säkrat vapen gjorde att vapnet hade en kula i loppet men det var inte skjutklart förrän det osäkrats. Efter osäkring kunde vapnet avlossas utan att hanen spändes med ett förhållandevis tungt avtryck. Om hanen spändes manuellt så kunde vapnet avfyras med betydligt mindre kraft. Dessa extra handgrepp gav möjlighet till viss eftertanke.

   Användandet av Walthern var väldigt rigoröst och vapnet fick inte ens dras om inte skäl till verkanseld förelåg. När Walthern dragits så återstod ytterligare handgrepp innan vapnet var skjutklart. Varningsskott fick inte heller avlossas om inte verkanseld kunde ske.

   Med ZigZauern höjs beredskapen genom att dra vapen med mantelrörelse (och då är vapnet skjutklart) allt oftare och av någon anledning verkar frekvensen av dragna vapen att tillta. Idag ser det ut som om det är okey att dra vapen för att använda detta som hot i ett antal olika situationer även om inte skäl till verkanseld föreligger.

   Med vapnet i handen har nog alla andra alternativ, för att lösa situationen, uteslutits och vad som än inträffar är nog ett skott lösningen.

   Polisen av idag utbildas med för mycket snabba och tekniska lösningar när lite eftertänksamhet och taktiskt polisarbete vore bättre.

   När har polisens snabba skott haft någon avgörande betydelse för polisens säkerhet? Jag menar att här är det läge för viss återhållsamhet. Ett skott löser inga problem. Det kanske är förmätet av mig att ha synpunkter på polisens vapenhantering men polisens sanningar efter skjutningar vill jag definitivt ha synpunkter på.

 

Dick Sundevall har skrift en krönika om samma fall: När poliser ljuger

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.