Förundersökningen mot Fredrik Virtanen avseende eventuell våldtäkt

Av de allt fler som hängs ut och dömts av folk- och mediedomstolen den senaste tiden är Aftonbladets tidigare medarbetare Fredrik Virtanen den som hitintills fått betala det högsta priset. Jag har läst förundersökningen där han anklagas för att ha drogat och våldtagit Cissi Wallin. Åklagarens slutsats att brott inte är styrkt, är resultatet av en utförlig och seriöst genomförd polisutredning.

   Men först: I går meddelades att de fem män som varit åtalade i det uppmärksammade våldtäktsmålet i Fittja frikändes.

   Då det varit stor uppmärksamhet i medierna hade Södertörns tingsrätt sett till att chefsrådmannen själv, Erica Hemtke, satt ordförande i målet.

   När hon meddelade den friande domen förklarade hon att polisens utredning och vad åklagaren lagt fram hade sådana brister att ingen kunnat dömas. Därtill hade kvinnan lämnat ”motstridiga uppgifter”, enligt chefsrådmannen.

   Advokat Hanna Lindblom som företrätt en av de åtalade männen, säger:

– Vi är inte förvånade och domen är rättvis och bra. Jag tycker att det var bra att tingsrätten höll en presskonferens och förklarade domen. Framför allt i ljuset av att det hålls manifestationer i dag.

   Vad som egentligen hänt, om det handlade om en otäck grov gruppvåldtäkt eller som det också påståtts, en narkoman som betalade för narkotika med sex – det vet jag inte. Har varken läst förundersökningen eller domen. Men det som idag framkommit på presskonferensen visar att det inte räcker med att någon eller några påstår något, för att det ska räcka för en fällande dom.

   I folk- och mediedomstolen tycks det dock räcka. Antingen det handlar om någon som från början hängs ut med namn och bild, eller att beskrivningen av personen är så detaljerad och omfattande att en normalbegåvad tioåring via nätet snabbt kan lista ut vem det handlar om.

   Vad de här uthängningarna kan leda till rent rättsligt återstår att se. I många fall är det som påstås preskriberat sedan flera år tillbaka. Och därmed är den misstänkliggjordes enda möjlighet till upprättelse, om han är oskyldig, att stämma för förtal. Ett antal sådana mål förbereds nu på olika advokatbyråer.

   Men när det gäller påståendena och misstänkliggörandet av Fredrik Virtanen för att han skulle ha drogat och våldtagit Cissi Wallin, har det faktiskt gjorts en omfattande polisutredning.

   Under närmare 40 år som rättsjournalist och författare har jag läst hundratals förundersökningar. En del har resulterat i åtal, som i sin tur har resulterat i att en eller flera blivit dömda – eller frikända. Medan andra lagts ner för att brott inte har kunnat styrkas.

   För det mesta har jag tyckt att det man kommit fram till i olika fall har varit riktigt och rimligt. Andra gånger har jag ifrågasatt om den som dömts varit skyldig. Och vid några tillfällen har jag, efter att ha gått igenom utredningsmaterialet, ansett att polisutredningen och åklagarens arbete haft sådana brister att en person som sannolikt gjort sig skyldig till ett grovt brott har frikänts.

   Det är att observera att jag inte har sett det som att juristdomare och nämndemän dragit felaktiga slutsatser. Tvärtom har det varit fullt begripligt att man inte kunnat fälla personen ifråga på det underlag åklagaren lagt fram för rätten.

   Det kan inte nog ofta understrykas att i en rättsstat ska ingen som blivit misstänkt för ett brott behöva bevisa att han eller hon är oskyldig – annars hamnar vi i något som kan liknas vid de gamla häxprocesserna. Det är upp till åklagaren att bevisa för rätten att den åtalade är skyldig. Det här gäller i såväl Sverige som i andra rättsstater. Det räcker alltså inte med att någon påstår något.

   Men hur blir det då när polisen gör en utredning och beslutar att lägga ner ärendet? Eller att en åklagare gör det efter att ha gått igenom förundersökningen?

   Idag har vi uppenbara problem med att polisen här och där i landet snabbt lägger ner utredningar i den så kallade ”pinnjakten”. Alltså att man snabbt ska klara av olika ärenden så att man dels kan redovisa att man inte har fall liggande länge utan att utredas och dels få det att se ut som om man arbetat effektivt och klarat upp en massa anmälningar.

   Men – att polis eller åklagare lägger ner ett ärende behöver inte innebära att man inte gjort en seriös och omfattande utredning. En åklagare ska inte åtala någon om han eller hon inte anser att det finns en grund för det. Dock kan åklagare ibland ändå åtala i fall där det är tveksamt, för att man vill att det ska avgöras i en domstol. Jag vet inte – men kanske var det så i det omtalade Fittjamålet.

   Men jag vet att det var på goda grunder som åklagaren beslutade att inte åtala Fredrik Virtanen. Polisen har gjort en ordentlig utredning utifrån den polisanmälan man fått in. Jag kan inte se att man på någon punkt kunde ha gjort mer. De personer som Cissi Wallin eller Fredrik Virtanen, eller deras advokater, önskat få hörda av polisen har blivit hörda. Bland andra Cissi Wallins dåvarande pojkvän och den väninna som Wallin gick till på morgonen efter natten hos Virtanen.

   Så här långt överensstämmer Wallins och Virtanens berättelser: Efter att ha träffats på en krog i Stockholm följer Cissi Wallin med Fredrik Virtanen hem till honom. De sitter och pratar, lyssnar på musik och dricker vin. Och efter den här natten har de i perioder haft sms-kontakt då och då.

   Men när det gäller vad som hände hemma hos Virtanen när den här natten började närma sig gryning och morgon, skiljer sig deras berättelser åt. Hon upplever att hon blivit drogad på något sätt och säger att hon minns att han våldtog henne, i varje fall oralt. Han säger att de inte hade sex i någon form utan somnade med kläderna på.

   Båda får med stöd av sina advokater ta den tid de behöver för att ge sin version av vad som hänt. Likaså får de sex personer som i övrigt hörs om vad de kan tillföra utredningen ta den tid de behöver.

   Det är en specialiserad sexualbrottsgrupp som hanterar fallet. Två förundersökningsledare anges i förundersökningen, båda är kammaråklagare, en kvinna och en man. Bland de poliser som förhör olika personer finns också såväl kvinnor som män.

   Polisanmälan görs den 13 december 2011 och Cissi Walin hörs samma dag. Tiden för brottet uppges till någon gång från och med tisdag 30 maj 2006 till och med fredag 2 juni 2006. Och förhöret pågår i en timme och 23 minuter.

   Därefter hörs olika personer i omgångar under 2012. Fredrik Virtanen förhörs den 13 augusti. De flesta förhör redovisas i förundersökningen replik för replik utifrån inspelningen av förhören.

   Den 12 oktober 2012 lägger åklagaren ner ärendet med följande motivering:

Förundersökningen läggs ned
Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.

   Jag vet inte exakt vad som hänt. Det vet bara Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Men jag vet att det gjorts en ordentlig utredning av en enhet som är specialiserad på sexbrott.

   Och, vilket är viktigt, det är inte polisen som lagt ner utredningen utan en åklagare som gått igenom materialet.

   Den rättsprocess man kan kräva i en rättsstat har kort sagt fungerat som den ska. Det går inte att begära mer. Men därefter tog folk- och mediedomstolen vid och dömde Fredrik Virtanen till livstid vid skampålen. Ord som lynchmobb ska inte missbrukas – men här har det definitivt varit på sin plats.

   Vi som arbetar med rätts- och kriminalfrågor får till och från mejl, brev och telefonsamtal från personer, ofta anhöriga, som anser att någon dem närstående är oskyldigt dömd. Andra vill peka ut någon de anser vara skyldig trots att personen blivit frikänd i en rättegång.

   Oftast finns det ingenting att ta på. Rättsprocessen har haft sin gång och allt tycks vara i sin ordning. Det är naturligtvis inte så i Sverige att en väldig massa oskyldiga döms i landets domstolar, även om det händer. Det är inte heller så att skyldiga frikänns om det finns klar bevisning som binder dem till brottet.

   Att sedan rättegångar kan leda till att såväl vittnen som målsägare och tilltalad känner sig överkörda och orättvist behandlade, det får vi leva med. Var och en har rätt till sina minnesbilder av vad de upplevt. Men finns det ingen bevisning i övrigt som stöder dessa minnesbilder kan inte rätten utgå från det.

   I det här fallet med Cissi Wallin och Fredrik Virtanen har rättssamhället gjort vad som kan krävas – en seriös och noggrann polisutredning utifrån en anmälan om ett grovt brott. Och därefter kommit fram till att det inte funnits grund för åtal. Därmed borde frågan varit avslutad.

   Men, kanske nu någon invänder, det handlar ju inte bara om vad Cissi Wallin påstått avseende Fredrik Virtanen. Vad handlar det då om? Är det någon annan som polisanmält något brott som Virtanen ska ha anklagats för? Svar nej. Alltså ingenting som rättsapparaten har kunnat ta itu med och reda ut.

   #metoo-initiativet är något väldigt bra. En del hävdar att det kan bli 2000-talets stora revolution. Låt oss hoppas att det blir så. Men den folk- och mediedomstol som härjar i spalterna kan förstöra alltihop.

   Det finns alltför många kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp men inte orkat anmäla det. Det finns sannolikt också kvinnor som blivit utsatta för sexbrott och anmält det – men där den misstänkte gärningsmannen har blivit frikänd i domstol. Liksom det finns fall där män dömts – men sedan blivit frikända via resning i Högsta domstolen när nya bevis framkommit.

   Sannolikt har det ibland blivit fel. Det är människor som dömer i landets domstolar. Och människor gör ibland fel. Men fel jämnas inte ut, vägs inte upp, av att det blir nya fel i form av att människor döms helt rättslöst av folk- och mediedomstolen.

   Det är naturligtvis inte så att det springer omkring en massa kvinnor på landets polisstationer och gör falska anmälningar om sexbrott. Men det händer. Och kvinnor döms ibland i landets domstolar för det. Bara för att någon påstår något – så är det inte säkert att det har hänt.

   Det finns personer i vissa religiösa sekter som anser att guds lag, alltså bibeln i deras uttolkning, står över svensk lag. Men så är det inte. Det finns också personer som anser att olika lagar ska gälla för svenska medborgare som är infödda kontra svenska medborgare med invandrarbakgrund. Men så är det inte. Och det finns de som anser att genusfrågor står över svensk lag – men så är det inte heller.

   Man har i Sverige rätt att tro och tycka både det ena och det andra. Vi har yttrandefrihet inom vissa gränser – och än mer tankefrihet. Men likafullt är det svensk lag som gäller. Vilket bland mycket annat innebär att ingen ska kunna dömas bara för att någon påstår något om en annan person. Och det oavsett om den som påstår något är kvinna eller man. Och oavsett om den som anklagas är kvinna eller man. Det här kan man tycka vad man vill om men nu är det så – eftersom Sverige är en demokratisk rättsstat.

 


   Dick Sundevall är Magasinet Para§rafs chefredaktör.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.