Från tanke till död på sju dagar

2019-03-18

Att brottslingar lätt kan ordna vapen är allmänt känt. Men hur är det för helt vanliga hederliga medborgare utan kriminella kontakter? Kan en ostraffad, medelålders man ordna fram ett skjutvapen? En bekant till mig bestämde sig för att testa.

   Erik – som egentligen heter något annat – är en familjefar och vän till en av mina bekanta, som är journalist. Han försörjer sig som bonde. Det förekommer ingenting i belastningsregister, han har inte ens fått fortkörningsböter. Någon anknytning till kriminella kretsar finns inte och har aldrig funnits.

   Som ett experiment bad min bekante, på eget initiativ, honom att försöka skaffa ett illegalt skjutvapen, helst en pistol eller revolver. De kontaktade mig för att ha någon att skriva om experimentet och bad mig att försöka få det publicerat. Jag har aldrig träffat Erik eller ens pratat med honom.

Anstiftan till vapenbrott?

   Efter en initial tveksamhet från Eriks sida, med tanke på att det var illegalt, så kom man fram till att ett eventuellt vapen direkt skulle överlämnas till en poliskälla som journalisten har. Ja, det utgör rent formellt ett vapenbrott.

   Men eftersom det hela kommer från en bekant till mig som jag i egenskap av journalist har utlovat källskydd, så bedömde en advokat vi rådfrågade, att det skulle vara högst osannolikt att en åklagare inledde en förundersökning, än mindre väckte åtal. Mest med hänvisning till att det inte går bevisa något.

   Jag skulle i alla fall inte kunna bedömas ha gjort något fel, i synnerhet eftersom jag inte ens vet vem Erik är.

Kontaktar en granne med jaktvapen

   Erik har en granne med vapenlicens som brukar jaga. Han kontaktar honom och förklarar upplägget, med hopp om att någon som redan har rätt att äga vapen skulle ha kontakter. Men grannen har naturligtvis skaffat sitt jaktgevär på laglig väg och kunde inte ge något förslag på hur man bäst skulle kunna gå vidare. Eller så ville han inte vara behjälplig.

   Som ett andra försök åker Erik till en person i byn som säljer hembränt. De är inte direkt vänner, men brukar hälsa på varandra. Deras barn går även i samma klass. En som säljer hembränt på landsbygden är det närmaste Erik någonsin kommit ett kriminellt element.

   Själv är han helnykterist, men tänker ändå att detta är en möjlig väg till en lösning. Men inte heller hos hembrännaren finns någon kontakt som går att använda sig av.

Sonen grips

   Efter ett par fruktlösa förfrågningar inom bekantskapskretsen, är Erik redo att ge upp. Samtidigt har han gått från att ha varit tveksam, till att engagera sig allt mer.

– Jag har tänkt mycket på detta på sistone. Det skrivs mycket i tidningar om hur lätt det är att skaffa vapen för vem som helst och hur de används överallt. En massa ungdomar sägs springa runt med vapen. Jag blev nyfiken om allt detta stämde. Jag visste att det hela inte var helt moraliskt rätt, troligen olagligt, men något lockade. Min vardag är annars väldigt monoton, älskar att sköta om gården, men ibland vill jag ha något mer. Jag vet att en del som kommer läsa om mig kommer tycka jag är korkad som riskerar att dömas, men jag har liksom inget ont uppsåt och kände att jag litade på min vän som genom sitt journalistiska arbete kunde skydda mig som källa.

   Erik förlikar sig med att det lilla experimentet skulle misslyckas. En hederlig bonde på landet kan helt enkelt inte skaffa ett vapen. Men så grips hans son för misstanke om ringa narkotikabrott. Polisen griper sonen tillsammans några kompisar för att de verkar påverkade.

   Efter urinprov visar det att endast en av vännerna hade rökt på. Men händelsen föranleder ett långt samtal mellan far och son om umgänget, om han testat droger med mera. Ur det hela framkommer att det finns en langare i stan, något som naturligtvis förargar Erik. Samtidigt som det väcker en idé.

   Erik frestas att tala med langaren, men tvekar. Det börjar bli för verkligt. Han diskuterar det hela med min bekant och de kommer fram till att det kan bli för farligt för att inte tala om den brottsliga aspekten. Detta är inte en realistiskt framkomlig väg.

Ett TV-reportage ger lösningen

   När Erik får se ett TV-inslag om the dark web, så börjar han där leta efter vapen och inser att det faktiskt går att beställa relativt lätt. Problemet är leverans, betalning kan ske med hjälp av bitcoin. En av sajterna visar sig ha ett ”ombud” i närheten av den by Erik bor i. En beställning på en .22 kalibers revolver görs, pris: 5400 kr. Dock väljer min journalist-bekant att själv möta upp leveransen. Erik ska inte behöva riskera något mer.

   Man kanske förväntar sig en muskelpumpad, tatuerad kille med rakat huvud eller någon annan kriminell stereotyp, men istället möter en ung kille upp som mer verkar vara datanörd än någon vapenförsäljare. Vapnet – en Colt av en gammal modell – plockas fram. Den kollas igenom och godkänns. De skiljs åt och direkt efter träffar journalisten sin poliskälla och överlämnar revolvern ”anonymt”. Uppdrag slutfört.

Vem som helst kan köpa vapen

   En vanlig ”Svensson” kanske inte känner till den snabbaste vägen att skaffa ett vapen. En kille från förorten eller jag själv för den delen, kan sannolikt ordna ett vapen inom en timme genom ett enda telefonsamtal.

   Men med utvecklingen av Internet, så är det uppenbarligen ingen omöjlighet för i princip vem som helst med lite grundläggande datakunskap att beställa ett skjutvapen. Det tog Erik en knapp vecka från att han kom på idén med Internet till dess att vapnet var betalt och levererat. Hela processen i sig – med testande fram och tillbaka, tog cirka en månad. Om någon vill ta livet av en annan med en revolver, så tar det alltså bara sju dagar innan ett fullbordat mord kan vara ett faktum.

 

Artikeln publiceras även i Kris magasin Vägen ut.

 


   Ricard A R Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år och avtjänar nu sista året på ett halvvägshus. Under åren i olika fängelser har han betat av nio universitetsexamina och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

   Ricard har släppt flera böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. Följ honom i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg  
instagram.com/nilsson_ricard
twitter.com/ricardnilsson

   Ricard har medarbetat på Para§raf sedan vi startade magasinet. Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard har rapporterat inifrån fängelsevärlden. Nu fortsätter han att skriva utifrån sina insikter om fängelser och den undre världen.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.