Debatt

Rasism handlar om essens

Av Hans Westerlund 2020-02-13

Vad är det egentligen för fel på rasism? (Ja, om vi nu bortser från biologernas protester mot själva begreppet ras.) Frågan behöver ställas, eftersom många i dag anser sig orättfärdigt anklagade för att vara rasister.

 På ett sätt, skulle man kunna förhålla sig till raser med en ryckning på axlarna. Att ha en ras skulle kunna vara som att vara höger- eller vänsterhänt, ha viss hårfärg, blodgrupp, fräknar eller en viss längd: ett faktum man inte behöver bry sig så mycket om. Men redan här börjar vi ana, att det inte är så enkelt.

”Blondin”-skämt är ett bra exempel på det problematiska: poängen med dessa skämt är att personen inte bara är blond, utan därför också kvinna och korkad. Det finns en underförstådd tanke om att personens centrala egenskaper är att vara korkad kvinna.

Det hade inte hjälpt att färga håret, essensen hade varit den samma. Det handlar inte om brist på utbildning – något som kan förändras – utan ”en blondin är alltid en blondin”. Det är inget som hon kan välja och inget hon kan ändra på. Det definierar hennes egenskaper och hennes värde. Och här har vi kärnan i rasismen.

Rasism handlar nämligen inte om ras; det handlar om essens. Det handlar om idén om att varje individ tillhör en grupp med en gemensam essens, som definierar alla individer i gruppen och som avgränsar den gentemot andra.

Denna essens kan kallas olika saker: ras, kultur, folk, blod, börd, religion, nation. Etiketten kvittar. Det viktiga är att du, som individ, inte kan välja. Det kvittar vad du gör i livet. Rasismen handlar om att det inom dig finns en prototypisk arier, jude, svart, kvinna, asiat, muslim, kristen, adel eller något annat, som ses som ditt ”autentiska jag” och som vill komma ut. Lever du inte upp till dessa prototyper, så försöker du bara maskera ditt verkliga jag.

Dessa essenser är inte jämbördiga – vissa ses alltid som bättre än andra – och därför ses alltid vissa människor som bättre än andra.

De, som tänker i rasistiska mönster, ser inte individen. De ser bara de grupper, som de delat in mänskligheten i. De ser inte att människor förändras eller att även grupper förändras. De tänker i stället i termer av statiska paket av egenskaper, som tillskrivs personer utifrån föreställningen om essens.

Och de gillar inte blandningar. Det går inte att upprätthålla dessa grupper av essenser, om gränserna flyter ut genom att individer blandas med varandra. Din lojalitet ska vara till gruppen och försöker du lämna den, ses du som en förrädare.

Varje grupp ska vara på sin plats, geografiskt och socialt, och varje individ ska vara i sin grupp. Avgränsat och tydligt. Du ska veta din plats i världen och där ska du hålla dig. Lagar och regler kan inte ändra din essens: du blir inte svensk genom att få svenskt medborgarskap – du har svenskt medborgarskap därför att du är svensk.

Men får man inte kritisera islam utan att bli kallad rasist i det här jävla PK-landet då??? Går din kritik ut på, eller bygger på, att alla muslimer är likadana, att en gång muslim, alltid muslim och att din föreställning om islam inte behöver ha nyanseringar eller detaljer, så får du räkna med att bli kallad rasist, för då är du rasist.

Du behandlar islam som en essens som definierar alla muslimer. Du ser inte individer, utan grupper. Du ser inte islam som ett individuellt val, utan som en djupt liggande egenskap. Du ser inte människan framför dig.

Det är också på grund av detta, som en nationellt sinnad kulturpolitik, är en rasistisk kulturpolitik. Själva idén om nationen, inte som en stat eller en politisk konstruktion, utan som ett folk, är en rasistisk idé.

Dagens nationalstater föddes i en rasistisk tid och bygger på idéer om nationella essenser. På idén om tyskar, fransmän, engelsmän och svenskar som olika folk, olika släkten, med rätt till olika territorier och med krav på lojalitet till den egna gruppen. Så har det inte alltid varit, men det har varit en kraftfull myt för att skapa lojalitet och lydnad.

Ser vi i historien, är det tydligt hur aktivt man arbetat för att skapa denna myt under de senaste två, tre hundra åren. Och verktyget i detta arbete, har bland annat varit kulturpolitiken: hyllandet av mer eller mindre påhittade hjältar och ett lojalt och troget folk. Med konst, musik, arkitektur och historiska myter, har man skapat föreställningar om nationella essenser.

Men är inte detta med nationella minoriteter, i så fall, också rasism? Det kan vara, om du inte har möjlighet att välja. Om staten bestämmer vilken minoritet du tillhör och definierar dig i termer av denna minoritet. Men läser vi lagarna och konventionerna, så märker vi att det inte är så.

I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, räknas grupper upp utifrån språk, men det står inget om vem som tillhör vilken grupp. Läser vi i stället Sametingslagen, så handlar tillhörighet om språk och att man själv anser sig vara same. Du kan alltså låta bli att vara same, om du vill det. Det är ett individuellt val, inte en essens.

Så problemet med rasism, är att den förnekar dig din individualitet. Den förnekar att det du gör har betydelse, den gör dig till en anonym del av en grupp, som den skapat utifrån fantasier och känslor. Den förnekar dig rätten att välja ditt liv.

Vare sig rasisten höjer dig till skyarna, som ett utmärkt exempel på din ras och din kulturs överlägsenhet eller beskriver dig som ett primitivt exempel på ett underlägset folk, så är du inte en individ. Du är gruppen. Fundera på det, när du säger att du är stolt över att vara svensk.

 

Av Hans Westerlund

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.