Debatt

Vem bor hos mig?

Av Para§rafs Redaktion 2020-05-13

Nu för tiden kan man kolla vad som finns på nätet om ens egen person. I mitt fall lär jag mig saker om mig själv som jag inte hade en aaaning om! Exempelvis att jag är sammanboende. I min etta? Utan att jag märkt det?

Det är Mrkoll, Merinfo och Ratsit som påstår att jag är sammanboende. Jag meddelade samtliga att jag inte är sammanboende: kan ni ändra uppgiften? Men samtliga bad mig att ändra uppgiften hos folkbokföringen.

Nu är det så att i folkbokföringens register är jag inte sammanboende. När jag meddelade kundservice på respektive företag skyllde de på varandra. Exempel från Ratsit: ”jag kan se att personen står skriven på adressen med samma lägenhetsnummer på flera sidor så som till exempel merinfo”.

Jag påpekade att folkbokföringen inte hade denna information – vidarebefordrar de bara löst skvaller? Svar: ”denna info kan inte Ratsit ändra utan den måste komma från Folkbokföringen [ja, med stor bokstav]. Det är endast fastighetsägaren eller de boende som kan göra den ändringen”. Men läser de vad jag skriver? Hos folkbokföringen saknar jag sammanboende, är ett ensamhushåll. Har de kollat med myndigheten?

Nåväl, detta är en bagatell i det stora hela. Men ändå inte.
Det finns mängder med ”tjänster” på nätet där man kan kolla sina vänner och bekanta, grannar och andra intressanta personer i ens värld. LexBase är en sådan. Där kan man söka och finna offentliga handlingar som exempelvis tingsrättsdomar, förundersökningar i mål som gått till åtal och liknande – offentliga handlingar mot betalning. 89 spänn per dokument tror jag är senaste bud.

I fall du är intresserad kan du gå till tingsrätten och läsa gratis (men penna och anteckningsblock är godkänt), vill du ha kopior kostar det. Man kan även maila aktuell tingsrätt och ibland till och med få ut ljudband från huvudförhandlingar – i bland till och med ”slasken”. Mot expeditions- och kopieringskostnad. Enligt offentlighetsprincipen.
Men, i alla fall.

”Sociala medier”, ”Alternativa medier” breder ut sig. Sidor med obekräftat skvaller och rena fördomar breder ut sig – Flashback är ett exempel. De duckar bakom yttrandefriheten.

Citat från en Flashbacktråd där någon reagerat på det skvaller som publicerats: de ”debatterar inte, bara utbyter åsikter”. Och att antalet konton (över 1,2 miljoner) och inlägg (knappt 66 miljoner sedan starten) borgar för att forumet utgör en väsentlig del av den demokratiska processen.  Tja… antal över innehåll – ”4 miljarder flugor kan inte ha fel…” lyder en bildekal jag såg någon gång.

Ett genomgående tema är att det som avhandlas på Flashback är sakligt grundat – källor efterfrågas konstant och uppenbarligen accepteras ett påstående först efter att en källa angetts. Någon diskussion om värdering av angiven källa har jag inte funnit – iband förekommer ett omnämnande av typen ”det är ett trovärdigt vittne, jag känner familjen och det är rekorderliga, normala personer”.

Källor kan även anges som ”det var ett rykte av en grannes kompis kompis som hade hört det” med uppmaningen ”gör inte rykten till trådsanningar”. Min undran blir – men varför posta ett inslag om det hela då? Offentliggöra ovederhäftiga uppgifter? I yttrandefrihetens namn?

Min poäng hittills är bara – kan man legitimera i huvudsak byskvaller, fördomsfulla generaliseringar och snaskig ryktesspridning i yttrandefrihetens namn?

Det är skillnad mellan traditionella medier och de som etablerat sig i den nya sköna internetvärlden. Inte minst juridiskt sett. Det här med ansvarig utgivare som är juridiskt ansvarig för vad som publiceras under olika lagar. Nu har det ju visat sig att det går att få någon bakom uppgifter publicerade på en privat webbsida åtalad för förtal (tänker på det här med Virtanen och Wallin).

Men… Det här med offentlig debatt, mediers och journalistiks betydelse för demokratin? Vart har den lett? Är varje åsikt framförd vid fikabordet, kvällssoffan framför teven – nedtecknad och utsänd i nätetern – av offentlig betydese? Väsentlig för demokratin?

Det hela blir till en möjlig mardröm när man betänker polisens och Säpos spaningar på internet i misstänkta brottsfall – källkritik?
Visst, vi är övervakade, speciellt med hjälp av smartfånen, men all desinformation som finns om oss – vem/vad garanterar att kunskapen om var och en av oss i ett skarpt läge är korrekt och relevant?

Av Carin Åberg

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.