Debatt
Sasha Matic

Kriminalpolitiken utgör ett hot mot individens rättigheter

Av Para§rafs Redaktion 2020-09-16

I en tid när gängkriminalitet drar till sig ett allt större intresse i den offentliga debatten är det inte i första hand satsningar på skola, socialtjänst och andra förebyggande åtgärder som föreslås som lösningar. I stället präglas nyhetsuppslagen av förslag om skärpta straff, ökad övervakning och utökade möjligheter att använda tvångsmedel mot enskilda.

Inte endast de politiska partierna, utan även polisen och åklagarna, tävlar om att framställa sig som mest handlingskraftiga mot gängkriminaliteten.

Moderaterna har senast föreslagit att polis och åklagare ska kunna tvångsomhänderta barn till gängkriminella. Samtidigt har regeringen öppnat upp för att slopa preskriptionstiderna för flera brott.

Polisen vill få utökade möjligheter att avlyssna personer som inte ingår i brottsutredningar och åklagare vill luckra upp omedelbarhetsprincipen i svenska rättegångar.

Även idéer om anonyma vittnen, visitationszoner och dubbla straff för gängkriminella har på senare tid erhållit stöd i den kriminalpolitiska debatten.

Den utstakade riktningen är tydlig. Den enskildes rätt att inte utsättas för godtycklig maktutövning av staten utgör inte en prioriterad fråga i tider då hårdare tag mot gängkriminalitet prioriteras.

Som en följd av detta är det inte förvånande att analyser av förslagens effektivitet, proportionalitet och dess inverkan på individens liv helt saknas.

Medborgarna måste kunna lita på att mänskliga fri- och rättigheter respekteras oavsett vilket eller vilka partier som har makten. Den rådande onyanserade debatten om brott och straff riskerar att leda till en försämring av efterlevnaden av dessa rättigheter och i grunden förändra maktförhållandet mellan staten och individen.

Självklart måste svensk lagstiftning förändras med tiden för att möta de nya utmaningar som uppstår, men dessa förändringar måste vara produkten av en sansad debatt och noggrann utredning.

En väl genomtänkt och utarbetad lagstiftning ökar dessutom sannolikheten för att lagstiftningen får den effekt som vi önskar att den ska få.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tillfrågades i en intervju i Dagens Nyheter den 12 september 2020 om hur långt han är beredd att gå när det gäller inskränkningar i rättsprinciper och integritet. Hans svar, ”så långt som krävs för att laglydiga medborgare ska känna sig trygga”, är ett bevis på de skadliga strömningar som idag får utrymme inom den kriminalpolitiska debatten.

Vi får aldrig nedmontera rättsstaten i vår strävan att ge polis och åklagare verktyg att arbeta mot kriminalitet. Det finns många exempel på länder som valt en sådan utveckling. Idag ser vi i dessa länder tydliga konsekvenser i form av inskränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna.

Av  Sasha Matic

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Sasha Matic arbetar som biträdande jurist på Advokatfirman De Basso. Han har dessförinnan under flera år arbetat inom domstolsvärlden, både på den allmänna och förvaltningsrättsliga sidan, och var senast verksam som assessor på Hovrätten för Nedre Norrland.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.