Debatt

Är mäns liv mindre värda än kvinnors?

Av Carin Åberg 2021-06-30

I tisdags publicerade vi en debattartikel av Ida Dzanovic med rubriken "Mycket prat om mäns våld mot kvinnor – men händer det något?". Det som framfördes där, se länk nedan, ifrågasätter nu Carin Åberg.

Hej Ida!
Varför är ”mäns våld mot kvinnor” värre än våld över huvud taget? Ett ideologiskt ställningstagande? Ett ”feministiskt” ställningstagande? ”Patriarkatet”? En vinklad synpunkt? Kvinnor är alltid offer?

Du skriver att ”under tre veckors tid har fem kvinnor fått betala med sina liv för att en debatt om våld mot kvinnor ska sättas igång”.
Under maj månad fick åtta män sätta till sina liv. Vilken debatt väckte detta? En debatt om ”gängkriminalitet”?

På samma sätt som ”problem” i ”utsatta områden” alltid handlar om arbetslöshet eller integration ser jag det som färgade glasögon att påtala ”mäns våld mot kvinnor” som ett speciellt problem.

Att boende i ”utsatta områden” önskar ett liv utan våld, att polisen utövar sin myndighet i enlighet med sitt uppdrag, att myndigheter utför sitt uppdrag enligt lagar och förordnanden är väl självklart? Att få leva ett liv i ekonomisk trygghet? Att ha samma rättigheter som alla andra?

Är det otänkbart? Lika otänkbart som att våld är det som ska bekämpas – inte speciellt ”mäns våld mot kvinnor”.

Statistik från 2020. (Källa: Rapporten ”Konstaterade fall av dödligt våld”, Brottsförebyggande rådet.)

År 2020 dödades 25 kvinnor och 99 män genom dödligt våld, varav 17 fall där det konstaterades att offer och förövare hade eller hade haft en nära relation: i 13 fall var offret en kvinna och i 4 fall en man. I övriga 12 fall, knappt hälften beträffande kvinnor, fanns ingen sådan relation.

I siffrorna ingår samtliga fall som bedömts som mord, dråp, barnadråp, vållande till annans död och terroristbrott under kalenderåret samt där det kan konstateras att dödligt våld sannolikt är dödsorsaken. Av dessa totalt 124 fall drabbades 112 personer över 18 år (90%).

Betydligt fler än de 13 kvinnor som dödades av en partner eller före detta partner, förra året, misshandlades. Ibland med men för livet som följd och ännu fler lever i rädsla för att bli utsatta för våld. Givetvis är detta ett vansinne som ska åtgärdas.

Men männen då? Det finns män som lever i rädsla för misshandel. Som blivit misshandlade med men för livet. Faktiskt.
Och de citat du anför – observera – talar om ”förälder” inte ”män”.  Könsneutralt. Är misshandlaren alltid en man och offret alltid en kvinna?

Finns det ”manligt våld mot män”, ”kvinnligt våld mot män”, ”kvinnligt våld mot kvinnor”?

Det som jag uppfattar som en lobbygrupp har nu åstadkommit ett förslag där kön avgör vilket straff du får. Nämligen att män som visat våldstendenser mot kvinnor ska ha mindre chans att få träffa sina barn. Varför då?

Jag är orolig och skeptisk till hur lagstiftningen kommer att se ut ifall dessa lobbyister får större utrymme: är vi lika inför lagen eller inte?
Snälla förklara!

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Ida Dzanovics artikel som Carin Åberg bemöter finns att ta del av här.

Ida Dzanovics slutreplik följer här:

Den 28 juni publicerade Magasinet Para§raf min debattartikel under rubriken ”Mycket prat om mäns våld mot kvinnor – men händer det något?” Rubriken sattes av Magasinet Paragraf.

I min text jämförde jag justitieministerns retorik idag med riksdagspropositioner som skrivits ända sedan 1990-talet. Syftet var att diskutera den nya lagstiftning som nyligen har utlovats av alla politiska ledare gällande våld i nära relationer.

Den 30 juli publicerades en replik på mitt inlägg i form av ett öppet brev, författad av Magasinet Para§rafs medarbetare och krönikör Carin Åberg, där hon har radat upp ett antal frågor till mig.

I sin text uppvisade Carin Åberg stark aversion mot begreppen ”mäns våld mot kvinnor” och ”våld i nära relation”, begrepp som är så allmänt etablerade att forskare, politiker, jurister och journalister använder dem, även Magasinet Para§raf i sin rubrik för min text.

Jag vet inte om Carin Åberg har hört talas om ordet kvinnofridskränkning (4 kap. 4 a § BrB) men jag hoppas att hon inte kommer att skriva brev fulla av personangrepp, gränsande till förtal, till personer som hon hör använder ordet.

Hade Carin Åberg skrivit sin text till mig i en kommentar någonstans på nätet, skulle jag aldrig ha besvarat hennes frågor, så befängda är de. Men eftersom hon skrev ett öppet brev till mig i en nättidning, tar jag mig nu tiden att besvara en del av det hon skrev.

Carin Åbergs förvirring och okunskap i denna mycket aktuella samhällsfråga kulminerade när hon undrade varför det är problematiskt att skicka barn till en våldsam man. Hon undrade också varför det bara är synd om kvinnor och inte om män.

Hundratals barn i Sverige har vuxit upp med sin mammas mördare som sin enda vårdnadshavare, och har det så fortfarande. Vilken grad av empatilöshet måste man ha för att inte förstå det förskräckliga med det?

Carin Åberg hänvisade också till statistik som visar att fler män mördas i gängskjutningar än det är kvinnor som mördas av en närstående man. Därför anser Carin Åberg att det är onödigt belysa våld i nära relationer. Det är ett lika relevant argument som att vi inte ska tala om älgjakt i Norrland eftersom det finns färre isbjörnar i Antarktis!

Med sin text ställer Carin Åberg ett orimligt krav på mig, liksom på andra debattörer i ämnet, att sudda bort det faktum att män är överrepresenterade som förövare när det gäller våld i nära relationer. I ett försök att skyla över våldsamma mäns ansvar för våld i nära relationer, skiftade Åberg fokus till våldsamma män i ett annat aktuellt samhällsämne, nämligen gängkriminalitet.

Men det är stor skillnad mellan att bli mördad mitt på gatan i våldet som gäller knark, hämnd och maktkamp inom olika kriminella gäng och att bli mördad framför sina barn, i sitt eget hem som man önskade skapa med kärlek och omtanke.

Att ens försöka ställa dessa två olika samhällsproblem mot varandra vittnar inte bara om en total brist på kunskap utan även om en oroväckande avsaknad av gränser, som varje människa borde ha.

Jag, som inte accepterar våld mot kvinnor och barn i nära relationer, pekas med hela handen ut av Carin Åberg som lobbyist med målet att inskränka mäns rättigheter. Det talar om en problematisk syn på män, eftersom Carin Åberg tydligen ser våldsamma män som representativa för män generellt. Men för var dag som går är det fler och fler av våra bröder, söner, pappor och pojkvänner som ställer upp i fighten mot våldsamma män i nära relationer.

Jag rekommenderar Carin Åberg att ta till sig av det för att dels förbättra sin syn på män och dels för att själv kunna vara med och bidra till ett bättre samhälle för alla.

Visst är det möjligt att bli doktor i filosofi, liksom Carin Åberg, om man bara är tillräckligt envis. Men det är viktigt också att förstå den retoriska grundprincip som sattes upp av Aristoteles, nämligen att säga rätt sak i rätt sammanhang, på rätt plats, till rätt person, på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Åberg har missat varje poäng.

 


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.