När staten smiter undan sitt ansvar Jag läser domen mot Daniel Nyqvist där han döms för dubbelmordet i Linköping. Domen i sig är helt följdriktig trots att försök gjordes att brotten skulle anses vara dråp. Detta gick dock tingsrätten inte med på utan han dömdes för mord. Det intressanta i domen är de utdömda skadeståndsanspråken på ett 16 år gammalt brott.
Mord som aldrig resulterar i mordutredningar Polisen har en låg uppklarningsprocent på upptäckta och anmälda mord. Men det handlar inte bara om dåliga utredningsresultat utan också om inträffade mord som inte ens upptäcks eller avslöjas. Och därför aldrig leder till varken anmälan om mord eller någon mordutredning och som därför aldrig överhuvudtaget registreras som mord.
Fakta är det enda som gäller – våldet har minskat i Sverige Idén att våldet ständigt ökar i Sverige är en myt som lever ett eget liv. Denna myt har satt sig så starkt att den ganska allmänt omfattas som en grundläggande sanning. Detta gäller bland folk i allmänhet, men också på ledande medieredaktioner, bland politiska beslutsfattare och opinionsbildare.
Det får inte vara så Det får uppenbarligen inte vara så att grovt våld till den grad att det innebär att brottsoffren måste uppsöka sjukhus – har minskat. Och det får absolut inte vara så att människor inte dödas i större utsträckning nu än tidigare i vårt land, för då brinner det till i huvudet på en del. Men så är det.
Om dråp och vem som äger rätten till döden Kalle Karlsson har berövat sin hustru Eva livet genom att injicera henne med en dödlig dos av morfin och oxikodon. Det hände den 6 mars 2019 i den gemensamma bostaden på fastigheten Tolånga 3, Osby kommun. Brottet bör beskrivas som mindre grovt eftersom Eva sedan många år var sjuklig och själv hade uttalat att hon önskade ett avslut på sitt liv. Kalle Karlsson begick gärningen med uppsåt.
Det får inte vara så! ”Det får inte vara så att innerstaden är farligare än de förorter där det bor en massa invandrare”. Så kan man sammanfatta mängder av mejl och kommentarer till vår artikel om de farligaste stadsdelarna i Stockholm (se länk nedan). Men så är det. Statistiken är glasklar. ”Men ni tog inte med stenkastningen mot blåljuspersonalen”, skrev en. Men visst gjorde vi det. Och så där fortsatte det.
Hedersvåld och hedersmord kontra övrigt våld Ofta ser vi rubriker om hedersvåld eller till och med hedersmord. Är det så vanligt som det framstår, eller är det tvärtom ytterst ovanligt? Och vad står begreppen egentligen för? Det står definitivt inte för våld och mord där någons heder i största allmänhet har blivit kränkt.
