Vassare knivar

Dick Sundevall skriver i sitt debattinlägg, Bra snutar eller dåliga jurister, att inom polisen finns inte alltid de vassaste knivarna i lådan.

De rättsvårdande myndigheterna har ett gyllene läge att ändra på det genom att börja anställa fler civila utredare med doktorsexamen inom olika ämnen. 

Av riskanalytikern Henrik Jakobsson

Inom bland annat de naturvetenskapliga fakulteterna finns det ett ganska stort antal forskarutbildade, som genom sina erfarenheter och kompetens skulle kunna utreda komplicerade och kvalificerade ärenden.

Man behöver inte vara utbildad polis för att göra kvalificerade utredningar och ibland så kan faktiskt rättegångsförloppet och hela prövningen av fall bli totalt annorlunda om man utreder detta ur ett vetenskapligt perspektiv. Leif GW Persson har i flera fall påpekat vikten av att man utreder händelseförlopp mer naturvetenskapligt.

Flera av oss som är strax över 40 år fyllda och med en gedigen utredningserfarenhet som forskningsbakgrund skulle kunna agera bollplank i allehanda utredningar, genom att söka orsakssamband, konsekvenser eller bara beskrivning av händelseförlopp.

 Arbogamorden

För ett halvår sedan läste jag igenom hela förundersökningen till Arbogamorden, där en tysk kvinna är dömd för att ha mördat två barn, och fann till min förvåning flera fatala misstag i utredningen. Misstag som byggde på bristande kompetens inom naturvetenskap. Tider och sträckor kan sättas i samband med hastigheter och då kan man se att den åtalade till mordet torde ha en ganska så avancerad hastighet för att hinna utföra dådet utifrån de tidsangivelser som redovisats.

Men det fanns även andra fysikaliska aspekter som borde ha lagts fram i utredningen. En av de stående frågorna som aldrig besvarades logiskt var varför den misstänkte tyska kvinnan befann sig i Arboga så många gånger i tiden kring mordet, och även på själva morddagen. Jag frågade några före detta kolleger i den akademiska världen om Arboga hade så intressanta historiska platser, så att en student inom svensk och skandinavisk historia skulle kunna anse dessa vara värda att besöka flera gånger. Svaret blev ett tydligt: Ja.

Detta kontrollerades aldrig. Om polisen hade ett större kontaktnät inom den akademiska världen, kunde en sådan fråga förklara mycket av de indicier som man sedermera dömde den tyska kvinnan på.

 Lag och ordning

Men det är inte så enkelt att bara plocka in forskare i den polisiära världen. Vetenskapen bygger mycket på akademiska diskussioner och att det är högt till tak. Skulle polisledningar klara av att ha sådana medarbetare? Troligen skulle de juridiska kontroverserna bli stora till en början. Men successivt skulle man sannolikt inse att den kompetens som på det här sättet tillförs polisorganisationen, skulle resultera i att fler polisutbildade kunde gå ut på gator och torg och göra det de är utbildade för – förebygga brott och upprätthålla lag och ordning.

Men även andra problem kan uppstå där det i den vetenskapliga världen inte är lika enkelt att ge entydiga svar på komplicerade frågor. Det har vi kunnat se illustreras i bland annat den amerikanska deckarserien ”Numbers” där matematiker och fysiker utarbetar stora algoritmer som för den oinvigde är oförståeliga men som sedan på ett pedagogiskt sätt förklaras för utomstående. Nu är exemplet ”Numbers” taget från fiktionen, men problemställningen skulle vara densamma även i den reella världen.

 Matematik som språk

Vi kan idag utifrån biologi, fysik, kemi men även till viss del psykologi, förklara många händelser. Problemet uppstår när vi sedan på ett pedagogiskt sätt försöker implementera resultaten juridiskt. Juridik är ingen vetenskap, på samma sätt som exempelvis biologin.

Doktor Paul Parson från Storbritannien menar på att fysiken är det mest fundamentala inom naturvetenskapen. Fysik kan både beskrivas och beräknas matematiskt – således har man inom naturvetenskapen ett eget logiskt språk i form av matematik, som kanske många minns med fasa från sin egen skolgång. Och då kanske speciellt jurister.

Men inom biologi är matematiken ett språk som röner allt större framgångar, och även i ämnen som kemi och teknologi används matematiken flitigt. Den konflikt som uppstår är till största delen den avoga inställningen bland jurister till ämnet matematik. Här får naturvetaren ett stort ansvar i att på enkelt sätt förklara händelser och lagar för juristen. Logiken kan i sig själv vara rättsvårdande.

 Ställs frågorna rätt?

Är det möjligt att en gärningsman har tagit sig från plats A till plats B på den tid han hade på sig? Kan en gevärskula gå rakt fram hur långt som helst eller när påbörjar den sin parabelbana mot sitt mål? Polisen har i och för sig tillgång till experter inom kriminaltekniska laboratoriet i Linköping, men även här uppstår flera frågeställningar som är av stor vikt för rättssamhället; ställs frågorna till kriminallaboratoriet på ett tydligt och rättmätigt sätt?

Låt mig ge ett exempel: När jag i början av 2000-talet inledde mina forskarstudier var jag närvarande vid en brottsplatsundersökning för ett miljöbrott. En stor mängd diesel hade runnit ut från en dieselpump och ner i ett närliggande dike. Den polisman som utförde provtagningar använde sin morakniv för att få loss jordkokor som han sedan stoppade i plastpåsar för vidare transport till laboratoriet i Linköping. Laboratoriet uppmätte ett flertal legeringar med mera i jordproverna, utan att dessa visade några direkta effekter av den utrunna dieseln. Ärendet lades således ner.

 Fel prover

Hade man istället tagit prover på lakvattnet i diket hade man inte bara fått med sig dieselrester utan även kunnat se effekterna av dieselutsläppet direkt i naturen. Att bara ta några prover för att lämna in till ett laboratorium med ett antal generella frågor brukar resultera i vad vi inom vetenskapen kallar för, skit in – skit ut. Man får inga adekvata svar.

I min framtidsvision ser jag naturvetarens roll som en kunskapsstab som alla inom polismyndigheten kan använda sig av. Patruller ute på fältet som hamnar i bryderier hur och vad man ska mäta, skulle enkelt kunna rådfråga myndighetens ”expertpanel” via telefon eller radio. Detta skulle resultera i bättre faktainhämtning i utredningarna, men även en kvalitetskontroll över att man mäter rätt saker och tar rätt prover. Tids nog ökar även kompetensen hos gemene polisman om de har en direkt länk till en expert att använda sig av redan ute på fältet.

 Händelseförloppen förklaras

Den slutliga vinsten för polismyndigheten skulle bli att brottsoffren lättare kan tyda logiska beslut än allmänna rättstolkningar. Istället för att först ställa upp hypoteser kring lagtext med juridiska termer som ingen i allmänheten känner sig bekväm med, får man i alla fall om inte fällande domar – händelseförloppen förklarade för sig.

Eftersom juridiken bygger på texttolkning är det svårare för allmänheten att förstå varför ärenden läggs ned. De flesta människor är logiska av naturen och får de logiska svar på händelseförlopp och skeenden så är det i sig tröstande, även om ärendet senare läggs ned på juridiska grunder. Det är inte alltid som juridiken och naturlagarna är i paritet med varandra –men de juridiska lagarna kan vi ändra på. Värre är det med naturlagarna.

Vässa knivarna

Samtidigt så ökar den tekniska kompetensen både hos allmänheten och hos gärningsmännen, vilket gör att till exempel IT-teknologi är en vetenskap som ständigt utvecklas och det med en enorm hastighet. Polismyndigheterna har i vissa fall tagit fasta på detta och anlitar i dag dataexperter för IT-brott.

Nu är det dags att anlita naturvetare för andra brottsutredningar. Den erfarenhet och kompetens som en disputerad naturvetare har fått under sin utbildning väger minst lika tungt som kompetensen hos en vanlig polisiär utredare, vilket leder till slutsatsen att naturvetaren inte behöver ha någon allmän polisutbildning utan kan börja jobba omedelbart. Vilket skulle bidra till minskade kostnader inom utbildning på polishögskolorna för denna personalkategori.

Kanske att i alla fall vissa av knivarna i lådan kan vässas utifrån ovanstående scenario.

 

Henrik Jacobson

Doktorand Riskanalyser

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.