Har vi ett trovärdigt rättssystem?

Av Pelle Svensson

Debatten om Quick-ärendet fortsätter. Idag med en debattartikel av advokat Pelle Svensson, som bland annat skriver: JK:s avslag innebär att de verkliga mördarna fortfarande går fria. Preskription föreligger också vad gäller de ansvariga ”fuskarna”.

Under min långa tid som brottmålsadvokat (40 år) har jag haft många och svåra mål. Till exempel: ”Bombmannen”, Åmselemorden, Johanmålet, Lindomemordet, kidnappningsförsöket mot Peter Wallenberg. Det sistnämnda var mycket spektakulärt eftersom bortrövandet skulle utföras med hjälp av en rysk miniubåt.

På barrikaderna i 40 år

Jag har under dessa 40 år hela tiden stått på barrikaderna och alltid varit en nagel i ögat på makthavarna. I början av 1990-talet medverkade jag i ett demonstrationståg som gick från Sergelstorg till Högsta Domstolen. Resultatet av denna demonstration ledde fram till att dåvarande JK tog budskapet på allvar. Demonstrationen ledde fram till att oskyldigt dömda män, dömda för incest fick nya rättegångar och friades från brottsmisstankarna.

Det var här som debatten mynnade ut i följande viktiga uttalande från mig: ”En domstol skall döma på det som man vet har hänt och inte på vad man tror har hänt”. Alltså skall man alltid fria när ord står mot ord.

Högsta Domstolen har i ett flertal fall markerat att om det finns motiv för att ljuga, t ex en inflammerad vårdnadstvist, bodelning eller ren hämnd mot en bedrövlig sambo/make, som under deras tid tillsammans hotat, misshandlat eller på annat sätt trakasserat henne. Då skall friande dom ändå meddelas. Målsäganden/kvinnan skall inte kunna ljuga och den vägen utfå sin hämnd med hjälp av rättsväsendet.

Johan Asplund

När den incestpanik som rådde på 1990-talet var som mest intensiv då påbörjades också de s.k. Quickmorden i våra domstolar. Quicks första morderkännande gällde den sedan 1980 försvunna pojken Johan Asplund. En av de första Quickrättegångarna gällde de s.k. tältmorden i Appojaure. Jag och Leif GW Persson var de första som slog larm. Domstolarna måste enligt vår mening ha säker bevisning för att kunna döma någon för mord. Det räcker inte med ett erkännande. Det minsta som kan begäras är bevis om att den misstänkte mördaren varit på brottsplatsen vid tidpunkten för mordet.

Jag ifrågasatte således tidigt de fällande domarna mot Quick.

Johanfallet hade jag själv haft i ett s.k. enskilt åtal på 80-talet. Att väcka enskilt åtal har alltid fört med sig en s.k. rättshaveriststämpel. Många är de som försökt tejpa fast en sådan stämpel på min rygg. Det gäller också för samtliga fällande Quickdomar.

År 2006 kom Johan Asplunds föräldrar till mig och det för andra gången. De ville ha bort den förskräcklige massmördaren Thomas Quick från att ha något med Johans försvinnande att göra. Jag antog utmaningen. När det gällde Johans försvinnande så hade jag ju allt processmaterial i mitt arkiv.

Samtliga mord

Jag ansåg till att börja med att samtliga påstådda Quickmord borde utredas.

I cirka 6 månader jobbade jag med fallet och genomförde en s.k. rättsutredning. Utredningen var på 69 sidor och utmynnade i mitt krav på att alla morddomar borde rivas upp. Jag gjorde då en anmälan till dåvarande JK Göran Lambertz, som efter cirka 10 dagar avslog min begäran om att inleda förundersökning mot förhörsledaren och den ansvarige åklagaren Christer van der Kwast gällande grovt tjänstefel och grovt menedsbrott.

JK:s avslag innebär att de verkliga mördarna fortfarande går fria. Preskription föreligger också vad gäller de ansvariga ”fuskarna”.

Min rättsutredning tystades nu ner, locket lades på. Jag påbörjade därför mitt arbete som 2009 utmynnande i en bok med titeln ”Quick den stora rättsskandalen”. Boken fick ett stort erkännande ifrån den läsekrets som ännu inte ledsnat på alla turer runt den av oss utpekade falske seriemördaren.

Makthavarna, bl a Göran Lambertz gjorde allt för att misskreditera min rättsutredning och nu också min nyutgivna bok.

Vann kapplöpningen

Bokskrivandet skyndades på eftersom Leif GW Persson också arbetade med ett bokmanus på samma tema, det vill säga den stora rättsskandalen. Jag vann den kapplöpningen.

När jag märkte att man också försökte misstänkliggöra boken – inte bara rättsutredningen, så tog jag kontakt med Hannes Råstam. Vi träffades i Stockholm. I två dagar gjorde jag mitt bästa för att övertyga honom. TV-media behövdes för att nå fram till det näst intill obegripliga – vi hade en dömd men falsk seriemördare. Vi hade helt uppenbart ett rättssystem med stora brister.

Hannes Råstam var mycket intresserad och jag lämnade över hela Quickutredningen till honom. Vi hade åtskilliga telefonsamtal och ett bra samarbete, bl a flera möten i Stockholm.

Resultatet vet vi idag – Quick kommer att frias ifrån samtliga mord.

Resningsprocesserna har föregåtts av ett utomordentligt grundarbete av advokat Thomas Olsson och Martin Cullberg. Rättssystemet har således visat att det klarar av sin huvuduppgift, nämligen att skipa rätt, men vad händer då. Jo, Göran Lambertz kommer åter in på arenan, förmodligen beroende på att han vill vara den räddande ängeln. Han vill att vi skall glömma och bortse ifrån den stora fadäs/blunder som han själv gjorde sig skyldig till 2006. Det var då han friade alla inblandade – även fuskarna. Jämför hans uttalande, gedigna domar och ett skickligt polis och åklagararbete och betygade att vårt rättssystem inte låter sig luras. Vi kunde därför lita på vårt rättssystem.

Falska utsagor

Ett rättssystem som numera tagit sitt ansvar eftersom man är beredd att rätta till begångna fel. Domstolarna litade på van der Kwast, och på förhörsledarens falska utsagor. Göran Lambertz stora fadäs var att han struntade i att utreda. Han läste enbart domarna och struntade i 50.000 sidor med övertygande innehåll, det fanns inga hållbara bevis för Quicks skuld. Istället är det så att Lambertz inte förstått att domstolarna dömer på det processmaterial som åklagaren lägger fram. Om detta processmaterial är manipulerat och därmed falskt, så kan en oskyldig dömas för brott han inte begått. Det är här som Claes Borgström skulle ha tagit sitt ansvar. I enskilda samtal med Quick borde han ha tagit upp frågan om inte hans erkännanden var felaktiga och att han ljög för att tillfredsställa psykologen Birgitta Ståhle och andra så kallade experter på Säter. De som hade förmågan att ta fram minnen från barndomen, t ex att Quick hade en bror – ännu ej född – och att denne broder sedan skulle ha mördats av sina föräldrar och då med Quick som åskådare när föräldrarna dränkte Simon i en isvak. Föräldrarna skulle ha försökt samma sak med Quick men han tog sig upp till ytan och sprang sedan hem igen. Vart föräldrarna tog vägen får vi inte veta.

Inte trovärdiga och tillförlitliga

Enligt minnesforskaren Sten Åke Christiansson så var berättelserna från Quick trovärdiga och tillförlitliga. Den svåra bandomen var enligt Christiansson och Ståhle orsaken till varför han blev/var en seriemördare. Problematiken med bortträngda minnen får enligt min bestämda uppfattning inte användas som bevis inför våra domstolar. I min rättsutredning och även i min bok har jag kallat Ståhles, Christianssons, Borgströms, Penttinens och van der Kwasts arbete/prestationer som liknande forna tiders häxprocesser, bl a då besöken på Blåkulla.

Slutligen kom så Hannes Råstams bok och cirkeln var därmed fullbordad. Trodde vi ja, men nu kommer Göran Lambertz tillbaka. Han vill ha resning i resningsärendena. Vilket innebär att jag utan att tveka kan överlämna rättshaveriststämpeln till honom.

Mycket av det som jag presterat under min tid som brottmålsadvokat har ifrågasatts, men jag har för det mesta fått rätt, så även nu. När vi nått fram till målet att kunna rätta till allvarliga systemfel i rättssystemet då får vi en mycket förvirrad f.d. JK som går in på arenan för att rädda sig själv eller vad sägs om följande;

  • De som fuskade och manipulerade fritas, de har enligt Lambertz varit skickliga och utfört ett gediget förundersökningsarbete.
  • Lambertz tycker att förhörsledaren och åklagaren skall utreda sig själva, bl a skall all bevisning kvalitetssäkras genom dem. Har inte Lambertz hört talas om ordet jäv?
  • Lambertz har inga betänkligheter när det gäller skyldig eller oskyldig. Den som friats av domstol kan enligt Lambertz fortfarande vara att anse som skyldig.
  • Jag har bevis säger han och radar upp först 5 stycken, sedan 10 stycken och nu hela 17 punkter som skall visa att Quick är seriemördare.

Alla dessa 17 punkter finns i processmaterialet och har utvärderats i sin helhet i resningsärendena. Ovanstående visar att Lambertz ännu inte läst in sig på processmaterialet. Det kan ju också vara så att han tagit del av materialet men inte förstått vad det egentligen innehåller.

Rättshaverist

Under alla mina år i juridikens tjänst har jag aldrig förrän nu stött på en rättshaverist av Lambertz format. Det stora utrymme han fått i media beror uteslutande på hans position idag – det vill säga ledamot av Högsta Domstolen. Man kan undra över hur den tillsättningen gick till.

Var han omöjlig som JK och förflyttades i sidled till Högsta Domstolen? Eftersom ledamöter av HD inte kan avskedas så måste någon annan ta ansvaret att övertala Lambertz. Hans tid är ute. Den skada han vållat Sture Bergwall f.d. Quick, samtliga målsäganden och jag tänker då särskilt på Björn och Anna Clara Asplund. Skall deras lidande aldrig få ta slut. Många sår kan läkas, men bara om f.d. JK Göran Lambertz slutligen hittar den dörr som leder till rättvisans land. Hans förvirrade klavertramp skadar det svenska rättssamhället.

Ett tillförlitligt rättssystem är ett måste för alla medborgare, särskilt i ett demokratiskt samhälle. Därför har vi inte råd med HD-ledamoten Göran Lambertz. Tyvärr så har han gått vilse i juridikens svårgenomträngliga labyrinter. Jag säger nu till Göran Lambertz – avgå – du skadar oss alla.

Jag vill också uttala att debatten om vårt rättssystem, dess fel och brister, inte är betjänt av alla de hårda ord som nu blivit följden, men också det beror på Göran Lambertz irrfärder.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.