Hög tid att förhöra Assange

Nu är det dags för polis och åklagare att åka till London och förhöra Assange. De senaste turerna gör det helt nödvändigt. Om man inte gör det så visar man att alltihop bara varit ett spel med syftet att smutskasta Assange och WikiLeaks.

Låt mig klargöra att jag naturligtvis inte anser att Assange har rätt att begå någon som helst form av sexbrott, om han nu har gjort det, hur fantastiska avslöjanden han än har gjort.

Med det sagt: När nu Julian Assange fått politisk asyl och därmed har hamnat i någon slags självvald husarrest på Ecuadors ambassad i London, har ett helt nytt läge uppstått. Det svenska rättsväsendet kan inte längre få hit Assange.

Alltså finns bara två alternativ om man från åklagarsidan menar allvar med sina anklagelser:

Åka till London tillsammans med poliser och förhöra Assange på ambassaden.

Eller förhöra honom via videolänk.

Aldrig motsatt sig förhör

Det är inget konstigt i ett sådant förfarande, utan tvärtom något som svenska åklagare och poliser till och från gör, när människor är misstänka för att ha begått brott i Sverige.

Därtill – och det är att observera – Julian Assange har aldrig någonsin motsatt sig att förhöras av svensk polis. Han gjorde det inte när han var kvar i Sverige under hela fem veckor efter anklagelserna mot honom. Och han har aldrig motsatt sig förhör av svensk polis under sin tid i England.

När han fyra veckor efter att han förhörts i Sverige och funnits tillgänglig för nya förhör, flög till England – var det efter att han fått klartecken från åklagarmyndighetens att det inte var några problem med att han lämnade Sverige. Men när han anlänt till England utfärdade åklagarmyndigheten i Sverige en europeisk arresteringsorder för honom.

Assange är rädd för att han blir utlämnad till USA om han åker till Sverige. Och i USA skulle han kunna bli dömd till livstid eller till och med avrättas för att han och WikiLeaks avslöjat USA:s krigsbrott. Och därtill avslöjat det förakt, som framgår av olika publicerade dokument, som amerikanska ambassadörer och högt uppsatta politiker gett uttryck för gentemot andra länders ministrar och ambassadörer.

CIA har vunnit

De stora vinnarna i den här historien är CIA och USA:s regering. Hade Assange snabbt blivit förpassad till USA och där blivit dömd som spion, hade det kostat USA oerhört mycket i internationell prestige. Att därefter komma med brösttoner om brister i yttrandefriheten i andra länder, hade skorrat falskt.

Någon gång i framtiden kommer det förhoppningsvis att avslöjas vad som pågick under de veckor som man i Ecuador har funderat på om Assange skulle få asyl eller inte. Historien har lärt oss att USA i sådana här fall agerar med både morot och piska. Är beredda att bistå med hundratals miljoner dollar och hotar med militära ingrepp, om de inte får som de vill. Säkerligen har det pågått någon form av förmenta förhandlingar men där USA inte önskade något högre än att Assange skulle få asyl i Ecuador, där yttrandefriheten i princip inte existerar. För det skulle ju vara en oerhörd PR-vinst.

För Assange och hans rådgivare i England och Sverige måste det här desperata steget vara det värsta som kunde hända – vilket de inte tycks förstå fullt ut. I kampen för yttrandefriheten bor Assange först på ett lyxigt gods för att därefter skyddas av Ecuador som inhyser honom i sin ambassad.

Om jag vore CIA-chef skulle jag i det läget bjuda medarbetarna på tårta – eller betydligt mer.

Tillfälligheter?

Finns det någon som tror att de olika turerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att fallet tas ifrån en mycket respekterad och ansedd chefsåklagare som Eva Finné?

Den Eva Finné som tvärtom brukar få ta över komplicerade känsliga utredningar från andra åklagare. Den Eva Finné som efter att ha granskat fallet hävde anhållningsbeslutet avseende Assange och skriftligt meddelade att:

– Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt.

För att några dagar senare gå ut med nästa skriftliga meddelande, där hon även avskriver anklagelserna om sexuellt ofredande:

– Innehållet i förhöret ger inte stöd för att något brott begåtts, säger hon i det meddelandet från åklagarmyndigheten.

Kvar fanns sedan bara en anmälan om ofredande – vilket är ett bötesbrott i nivå med fortkörning.

Någon som tror att det är rena tillfälligheter att fallet då tas ifrån Eva Finné och hamnar hos överåklagare Marianne Ny? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet? Någon som tror att det är en tillfällighet att de två kvinnorna som gick till polisen för att de var oroliga för att ha smittats, har landets just nu minst trovärdiga advokat, Claes Borgström, som målsägarbiträde?

Borgström kontaktade kvinnorna

De två kvinnorna kontaktade inte Claes Borgström, för att be honom om hjälp. Utan det var tvärtom han som kontaktade dem och erbjöd sin hjälp. Och – han kontaktade sedan sin gamla vän Marianne Ny och fick henne att agera för att kunna ta över fallet.

Därefter har Marianne Ny gjort sig oåtkomlig medan Borgström framträder i olika medier några gånger i veckan som extra åklagare och med högt tonläge och förakt häver ur sig sina anklagelser mot Assange. Det framstår i Borgströms uttalanden som om det här vore det värsta som har hänt i svensk rättshistoria. (Sannolikt värre än ett visst fall som rör åtta morddomar mot Thomas Quick, där Borgström också tycktes assistera som extra åklagare.)

”Assange visade sig vara ett fegt kräk”

Rubriken ovan är från Aftonbladet för några dagar sedan, och syftar på att Assange sökt asyl i Ecuador. Så långt har det alltså gått.

Smutskastningen av Assange som nu har ökat till något som liknar orkan har sin grund i oheliga allianser och populism. Från början var det en ohelig allians mellan de som försvarar allt som USA gör, och de är många – och vissa delar av den feministiska rörelsen, i dagligt tal benämda popfeminister. Till dessa anslöt sig de som ser som sin uppgift att till varje pris försvara det som händer i det svenska rättssystemet. De är också många – och välavlönade. Det är dessa som med indignerade röster klargör att Sverige naturligtvis aldrig skulle utlämna Assange till USA och att han därför lugnt kan komma hit och möta den förträffliga svenska rättvisan.

Vartefter de olika turerna redovisats i den här cirkusen har det nu blivit allt fler som tagit ställning mot honom. Och idag är vi framme i ett skede där det gäller att ställa in sig i ledet och ta kraftigt avstånd från Assange, för att bli accepterad.

Framstår som en arrogant lyxlirare

Det är enkelt att smutskasta Assange. Han framstår som överlägset arrogant när han framträder. Är omgiven av dyra advokater och inte sällan av en eller flera vackra damer som tittar beundrande på honom. Därtill av ett gäng blandade förmögna internationella kändisar som tycks vara mer än lovligt förvirrade. Han bor under en längre tid på ett lyxigt gods och fraktas omkring i lyxbilar. För att därefter bli inhyst och skyddad på en utländsk ambassad. Det är inte svårt att tycka illa om en sådan person.

Men det finns också en annan bild. En bild av en person som vägrar prata om källan, Bradley Manning, för att han är just en källa som utlovats källskydd. Och för att det skulle kunna försätta Manning i ett ännu värre läge än vad han redan är i.

De som kommit nära Assange ger en entydig bild, antingen de tycker om honom eller inte: Han är en blyg datanörd och hans blyghet tolkas ofta som arrogans. Han lyssnar mer på sin mamma än på det koppel av advokater och medierådgivare som vill hjälpa honom. Något som kan förklara mycket av olika konstiga turer. Vuxna män som i första hand lyssnar på sina mammor hamnar ofta i problem.

Utlämnas eller inte?

Alla de som nu tycks helt säkra på att Assange aldrig skulle bli utlämnad från Sverige till USA, för att Sverige är en fungerande rättsstat – de skulle sannolikt i konsekvens med sin stora tilltro till det svenska rättssystemet en gång i tiden ha hävdat:

Nej, något sådant som att en helt oskyldig hemvårdare i Stockholms södra förorter skulle dömas till livstid för ett osedvanligt grymt mord på en äldre kvinna, och få tillbringa åtta år i landets hårdaste fängelser – det skulle aldrig kunna hända i Sverige.

Nej, att en länspolismästare, en högsta polischef för ett av landets största polisdistrikt, skulle visa sig vara en person som under tortyrliknande förhållanden våldtog unga tjejer – det skulle aldrig kunna hända i Sverige.

Nej, att en läkare en dag skulle hämtas av polis på sin arbetsplats och bli anklagad för att avsiktligt ha tagit livet av ett litet barn, för att sedan efter att ha fått sitt liv förstört, bli helt frikänd – det skulle aldrig kunna hända i Sverige.

Nej, att någon i sex olika domstolar skulle dömas för åtta sexualsadistiska mord och sedan bli frikänd från det ena efter det andra för att det visat sig att en åklagare och vissa poliser fixat och trixat med förhören och vad de kallar bevis – det skulle aldrig kunna hända i Sverige.

Nej, det är naturligtvis en helt absurd tanke att det en natt skulle landa ett plan med CIA-agenter på Bromma flygplats och hämta Julian Assange. Droga honom och sätta på honom vuxenblöjor för att flyga honom till ett okänt öde – för något sådant skulle definitivt aldrig kunna hända i Sverige.

Sverige har utlämningsavtal med USA och den svenska regeringen har vägrat lämna garantier för att de inte ska utlämna Julian Assange. Ursäken för att inte göra det är att USA ännu inte begärt honom utlämnad. Nej, naturligtvis har de inte begärt att Sverige ska utlämna Asasange till USA så länge han inte finns i Sverige. Regeringen glider alltså och menar att man får ta frågan den dag en begäran om utlämnande kommer.

I det läget är det naturligtvis klokt av Assange att göra allt för att inte komma till Sverige. Att läget blev så desperat att han blev tvungen att spela på en inte helt rumsren stats hat till USA är beklagligt – men vad var alternativet?

Dags att förhöra

Nu kan överåklagare Marianne Ny och de krafter som finns runt henne visa vad det här handlar om, genom att genomföra ett förhör med Assange i London eller via videolänk.

Om det inte bara varit ett spel för att smutskasta Julian Assange och WikiLeaks – så är det hög tid att förhöra honom.

Om man inte beslutar att genomföra förhören, visar man med all tydlighet upp att alltihop varit ett smutsigt spel. Ett spel med flera offer: Julian Assange och WikiLeaks naturligtvis som nu är i det närmaste krossat.

Men även de två kvinnorna är offer. De som gick till polisen för att de var oroliga för att de kunde ha smittats med någon sjukdom. Två kvinnor som politiskt står till vänster och därmed naturligtvis inte avsett att delta i något smutsigt spel som ska kunna gynna USA och olika reaktionära krafter.

Två kvinnor som nu i ett utsatt läge har att förlita sig på Claes Borgström – av alla människor.

Här har vi publicerat den sekretessbelagda förundersökningen mot Assange: Förundersökningen.

 

Publicerad