Kan man skylla på varandra?

Av Mattias Edvardsson

18-åriga Julia hade 300 meter till macken. Hon gick för att köpa bröd men kom aldrig tillbaka. Inte förrän åtta år senare skulle två män ställas inför rätta för mordet. 

Problemet var bara att domstolen inte kunde fastställa vem av männen som hållit i den träpåk som Julia slogs ihjäl med. Båda friades.

Slogs ihjäl med en stekpanna

89-årige Ernst blev ihjälslagen med sin egen stekpanna. Två missbrukare trängde sig in i hans hem. Minst en av dem dödade Ernst. Tingsrätten dömde en av männen för mord, men han friades senare i hovrätten, då det inte kunde uteslutas att mordet begåtts av båda männen i samförstånd.

Inbrottet blev hennes död

Juliamordet i Höganäs 1998 anses ”polisiärt uppklarat”. Julia ertappade två killar i färd med att göra inbrott och det blev hennes död. I tingsrättsdomen konstateras att ”de tilltalades uppgifter utesluter annan än de två som gärningsmän”. Men åklagarens bevisning är svag på flera punkter och det går inte att bestämma vem av de båda männen som mördat Julia eller om de handlat i samförstånd. Att de båda befann sig på platsen när Julia dog är inte skäl nog för att de ska dömas.

Lindomefallet

Mordet på 89-årige Ernst har blivit modern svensk rättshistoria. Man brukar tala om Lindomefallet, själva symbolen för när två misstänkta skyller på varandra och kommer undan. Men var det verkligen så enkelt? Granskar man domstolsprotokollen inser man snart att den allmänna bilden av fallet är mycket förenklad. I själva verket åtalades aldrig båda männen för mordet. I tingsrätten åtalades en av männen för mord och den andre för medhjälp. I hovrätten åtalades enbart en av männen för att ensam ha gjort sig skyldig till mordet på Ernst. Hovrätten ansåg emellertid att det inte gick att utesluta att båda männen i samråd mördat Ernst, en möjlighet som inte ingick i åklagarens gärningsbeskrivning och som domstolen därmed inte hade rätt att pröva.

Folk är rasande

När jag snokar runt på olika nätforum inser jag snabbt att många är upprörda, för att inte säga rasande. Kan människor som uppenbarligen varit på plats då ett mord begåtts komma undan straff genom att skylla på varandra? Det är inte svårt att förstå ilskan. Jag har också känt den. Men innebär detta att allmänheten förespråkar lindrigare beviskrav i svenska domstolar? Det tror jag knappast.

Jag vänder mig till Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet. Han menar att situationen som uppstått i fall som Lindome och Juliamordet är ytterst olycklig, men att den är svår att göra någonting åt genom lagändringar.

– Man måste istället försöka komma längre genom teknisk bevisning och förhör med misstänkta, säger Diesen.

Medgärningsmannaskap

I svensk lagstiftning finns något som kallas ”medgärningsmannaskap”. Det innebär att en domstol kan döma flera personer för en gärning då det anses bevisat att dessa begått handlingen gemensamt och i samråd.

– Det krävs att de varit del av samma ”brottsplan” samt befunnit sig i så nära anslutning till brottsplatsen att de kunnat inverka på skeendet, säger professor Christian Diesen.

Dock kan ingen dömas utan att haft uppsåt till brott, vilket innebär att de måste ha varit medvetna om eller likgiltiga inför följderna av sina handlingar.

Men finns det ändå ingen möjlighet att komma runt denna ”olyckliga situation” genom att ändra i lagstiftningen? Jag köper definitivt att man inte ska kunna dömas för ett mord enbart för att man befunnit sig på brottsplatsen, oavsett om man varit där i aldrig så ohederliga avsikter. Men om man underlåter att agera även i efterhand? Varken i Lindomefallet eller Juliafallet vände sig någon av de fyra aktuella männen självmant till polisen.

Petter Asp är professor i straffrätt vid Stockholms universitet. Jag frågar honom om det inte skulle vara möjligt att ålägga en person som var på plats då ett mord begicks att anmäla detta.

– Jodå, men det vore inte särskilt mycket till lösning, eftersom straffvärdet för ett sådant brott, att inte göra en anmälan, skulle vara väldigt lågt, säger Petter Asp. Ingen skulle bli nöjd med att någon dömdes för en sådan överträdelse.

Felony murder

I ett antal amerikanska delstater finns en lagregel som benämns felony murder. Den som begår brott som resulterar i att någon annan avlider kan dömas för mord oavsett uppsåt. Har man till exempel deltagit i ett rån behöver man inte ens ha varit beväpnad för att dömas för mord om en av kumpanerna dödar någon under rånet. I princip kan du ha suttit och väntat i en flyktbil utanför då en av dina kamrater fått frispel och haft ihjäl någon. Kanske kan man hävda att man aldrig borde ha gett sig in i leken över huvud taget, men var ska man dra gränsen? Ska man kunna dömas till långa fängelsestraff för att man haft dåligt omdöme i sitt val av socialt umgänge?

Malexander

I Sverige kan man inte dömas för ett brott som man saknar uppsåt till. Däremot kan man absolut dömas för mord även när det inte går att bevisa exakt vem av flera personer som utövat det dödande våldet. Vid polismorden i Malexander fann till exempel både tingsrätt och hovrätt det bevisat att alla tre gärningsmännen deltagit i skottlossningen och då hade det mindre betydelse exakt vem av dem som avlossat de dödliga skotten. Hade åklagaren i Lindomefallet eller Juliamordet kunnat bevisa att båda de aktuella personerna deltagit aktivt i misshandeln hade man alltså kunnat döma båda för mord.

De flesta verkar överens om att situationen är olycklig. Man kan faktiskt komma undan genom att skylla på varandra. Men – och det är ett stort men – endast om bevisningen i övrigt är bristfällig. Åklagaren måste kunna bevisa antingen vem av personerna som gjort sig skyldig till brott eller att de båda gjort sig skyldiga till brottet. Risken finns alltså att vi får uppleva ännu ett Lindome eller Juliafall. Folk kommer att bli förbannade igen. Även jag.

Men hur fruktansvärt det än är, inte minst för de anhöriga, får vi aldrig riskera vårt rättssamhälle genom att inskränka åklagarens bevisbörda. Aldrig en oskyldig i fängelse.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.