70 fel och brister i Råstams bok

Gubb Jan Stigson redovisar här i en debattartikel 70 fel och brister som han hävdar att han funnit i Hannes Råstams bok. Det är en del punkter där han menar att det får direkta följder för olika fall, och andra där han påvisar brister i researcharbetet och faktakontrollen.

Av Gubb Jan Stigson

Längst ner på sidan 102 i sin bok ”Fallet Thomas Quick” (Ordfront) beskriver Hannes Råstam hur viktigt det är att inte kunna beslås med några fel. Så här skriver han:

Tiden efter Stures helomvändning talar vi ofta om de förödande konsekvenser det skulle få om han ljuger för mig, att minsta lögn skulle störta oss i olycka.

Bara 32 rader upp på samma sida finns påståenden som i så fall inte borde finnas. Från sidans andra rad och neråt citeras följande konversation mellan Sture Bergwall och Råstam:

– Dessutom, fortsätter Sture och ser förväntansfullt på mig. Dessutom har jag alibi för mordet på Thomas Blomgren! Ett väldigt starkt alibi!

Jag har fortfarande inte hunnit smälta det han sagt om biblioteket.


– Jag och min tvillingsyster konfirmerades pingsthelgen 1964, berättar Sture ivrigt. Konfirmation i två dagar! Hemma i Falun! I folkdräkt! Vi var med i ett folkdanslag och vi konfirmerades tillsammans allihop.


– Är du verkligen säker på det här? Är det rätt datum och rätt år?


– Jaaa, säger han med eftertryck. Och jag var hela tiden orolig för att det skulle upptäcka det här med konfirmationen. Det hade ju inte varit så svårt att ta reda på!

Är det sant?

Avslöjar Sture Bergwall här en tidigare okänd omständighet? Har Hannes Råstam och hans medhjälpare innan boken går i tryck kontrollerat sanningshalten i påståendet?

Att Bergwall konfirmerades vid tiden för mordet var utredarna väl medvetna om. I själva verket hade de konfirmationen att utgå ifrån när de skulle börja leta efter ett lämpligt mord. Redan i det första förhör som överhuvudtaget hålls med Bergwall, den 1 mars 1993, fäster han själv i tid det mord som skulle visa sig gälla Thomas Blomgren i Växjö till just sin egen konfirmation.

För att det inte ska råda någon tvekan om vad som sagts tar vi det ordagrant. På sidan 46 i förhöret får Bergwall frågan om han kan säga vilket år mordet begåtts. Han svarar:

”– Nej, i samband med min egen konfirmation, och kring där alltså, så det kan röra sig från -64 till -66 nånstans då. Det är preciseringen jag kan göra.”

Kan en erfaren journalist som Hannes Råstam ha missat det här? Om han gjort det har då även de i boken angivna faktagranskarna Jenny Küttim och Thomas Olsson, den senare med sin advokatbyrå bakom sig, och den ansvarige redaktören Mattias Göransson ha missat det?

Är det enbart ett misstag?

Frågan är viktig. Det finns nämligen en fortsättning som ger anledning att ifrågasätta om det enbart kan vara ett misstag.

På sidorna 125 till 134 går bokmakarna igenom samma förhör nära nog mening för mening. De två sista sidorna handlar enbart om Blomgren-mordet.

Inte med ett ord nämns i den genomgången att Sture ska ha sagt något om att mordet ska ha begåtts ”i samband med” hans konfirmation. Är det ens möjligt att det kan vara ett misstag?

En påläst Hannes Råstams reaktion på påståendet på sidan 102 borde alltså ha varit att påpeka för Bergwall att vad han säger inte stämmer. Att visa Bergwall att han själv i förhör redan berättat för polisen om konfirmationen. Vad hade reaktionen då blivit? Vad hade det betytt för trovärdigheten? Och vad betyder det för bokens trovärdighet?

Finns det motiv för bokmakarna att försöka dölja det här misstaget? Redan i sin prisbelönta – och av Granskningsnämnden för osaklighet kritiserade – film ”Att skapa en seriemördare” påstår Hannes Råstam att Bergwall i konfirmationen har alibi för Blomgren-mordet. Råstam hävdar i filmen att detta kunde vara skäl att lägga ner all utredning om Quick. Bergwalls försvarare, advokaten Thomas Olsson gör i tre resningsansökningar av fyra gällande att alibit dessutom ligger i lägret som föregick konfirmationen.

I sista ansökan har alibit plötsligt flyttat till att bli ”deltagande i två dagars konfirmation”. Kan Olsson ha kommit till insikt om att deltagande i lägret inte kan vara något alibi? En insikt som i så fall bör ha kommit i mitten av 2011.

Möjlighet under 25 timmar

För den som inte är insatt kan upplysas att konfirmanderna deltog i läger som avslutades fredagen före konfirmationen (Mordet inträffade kring midnatt, lördag mot söndag).

Själva konfirmationen var sedan uppdelad i två dagar. Så kallat förhör på lördagsförmiddagen och avslutning med nattvardsgång i samband med söndagens högmässa. Det här är en ritual som varit standard i Falun i årtionden.

Det finns alltså en tidslucka om cirka 25 timmar som gör det möjligt att åka till Växjö och tillbaka – om så vore.

Insikten om att inte lägret ger alibi har tvingat bokmakarna att jaga ett nytt. En konfirmationskamrat flyttar ”själva konfirmationen” till lördag eftermiddag. Det stämmer inte med mina egna kontroller men ger inte heller något alibi ens om det vore korrekt.

Finns alibi ligger det utom konfirmationen och har ännu inte presenterats. Fanns ett sådant borde Bergwall rimligen inte säga vad han i boken påstås ha sagt till Råstam. Den intervjuade kamraten, liksom Bergwalls syster, säger sig ”veta” att inte Sture varit i Växjö. Mer exakt hur får inte läsaren veta. I broder Sten-Owes bok ”Min bror Thomas Quick! (Prisma) från 1995 letar denne ända in i faderns dagböcker efter detta alibi – utan att hitta något.

Själv har Sture Bergwall i förhör 1993 gett en förklaring där han med sina föräldrars medgivande kunnat vara borta under mordnatten.

Det ovan inledande citatet följs på sidan 103 av följande tre meningar:

I hjärtat vet jag att han talar sanning. Jag vet det. Men av ren självbevarelsedrift är jag fast besluten att misstro allt han säger.

Så varför misstroddes då inte påståendet om konfirmationen som alibi?

Fler exempel

Redan i sin och broderns bok ”Thomas Quick är död” (Blue publishing) påstår Bergwall att han hämtat de sista detaljerna för att kunna bli fälld för mordet på Johan Asplund ur Göran Elwins bok ”Fallet Johan” (Norstedts, 1986). Liksom att han lånat boken av mig. Samma påstående görs också på sidan 325 i Råstam-boken.

Jag minns inte att jag lånat honom boken, men vill ändå i självkritisk nit inte utesluta att det kan ha skett. Bara själva påståendet i sig är nu en indikation på att det inte är sant. Det finns nämligen inte ett spår av Elwins bok i Johan-domen, vilket Bergwall rimligen borde ha upptäckt om han hade läst den.

Allvarligare är att inte heller bokmakarna varken tycks ha läst den eller försökt kontrollera om vad Bergwall påstår är sant.

Grund för en fällande dom

När det gäller Johan-fallet går det nämligen att exakt fastslå vad som avgjorde åtalsfrågan och när det hände. Vid ett förhör på Säters sjukhus den 18 oktober 2000 klargör åklagaren Christer van der Kwast för Sture Bergwall att vad som dittills framkommit INTE räcker för åtal.

Fyra dagar senare, 22 oktober, skickar Bergwall ett fax till försvararen Sten-Åke Larsson. Han räknar där upp ett antal omständigheter på platsen morgonen när pojken försvann. Bland dem några av de punkter Göran Lambertz i den nu pågående debatten redovisat. Som en grannpojkes speciella tröja, ett karaktäristiskt motorljud vid en fönsterlös vägg vid skolan och ett möte mellan två kvinnor där en av dem ropade den andras namn. Sedan de här uppgifterna kontrollerats väckte van der Kwast åtal. De här detaljerna bidrog direkt till den fällande domen.

Kände till underkläderna

Nu påstår bokmakarna att Bergwall ur Elwins bok hämtat uppgifter om pojkens kläder. För det första har klädseln varit allmänt känd sedan dagen pojken försvann. Vidare lämnar Bergwall redan i det ovan nämnda första förhöret 1 mars 1993 den korrekta uppgiften att Johan haft en blå täckjacka. Just den uppgiften finns dessutom i Råstams bok, närmare bestämt på sidan 127 i den så detaljerade genomgången av det första förhöret. Bergwall lämnar dessutom fram till 1998 i olika förhör flera korrekta uppgifter om klädseln som jag inte lyckats hitta i Elwins bok. Exempelvis om underkläder.

Texten på sidan 103 fortsätter med följande konstaterande:

Jag inser att jag kommer att bli tvungen att granska – och förkasta – vartenda bevis. Om så bara ett av dem inte går att förklara med annat än att Sture är skyldig kommer hela hans berättelse att falla samman som ett korthus.

Då har han och hela hans research- och faktagranskningsteam redan på samma uppslag misslyckats med att granska Bergwalls påståenden ens så pass att de kunnat avslöja hans motsägelser om konfirmationen. Det finns inga tecken på ifrågasättandet heller av uppgifterna om Elwins bok och dess påstådda betydelse för domen. Och det här är bara några av ett otal liknade brister i boken.

I bilagda dokument redovisar jag 70 fel och brister att fundera över.

 

Para§rafs redaktionsledning vill understryka att Hannes Råstam före sin död lämnade över ett råmaterial för boken till Mattias Göransson. Råstam har alltså inte som författare normalt har, haft möjlighet att slutgiltigt gå igenom faktagranskningen och redigeringen av boken.

Såväl advokat Thomas Olsson som Mattias Göransson har sedan några veckor tillbaka en stående inbjudan att på ett i princip obegränsat utrymme, i form av en debattartikel, framför sina synpunkter här på Para§raf.

Dick Sundevall
Chefredaktör


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.