Jobbgaranti för frigivna fångar

Många interner friges idag från sina fängelsestraff till ingenting. Varken Kriminalvården eller andra myndigheter tar sitt ansvar. Därför borde en frigivningsmyndighet inrättas med befogenhet att garantera jobb för frigivna fångar.

När en fånge släpps fri finns inget samarbete mellan olika myndigheter för att ge den support som krävs för att undvika återfall. Kriminalvården tar inget ansvar överhuvudtaget från det att fången lämnat deras förvar. Sociala myndigheter kan endast i undantagsfall ordna med bostad och uppehälle. Arbetsförmedlingen har i princip ingen möjlighet att ordna jobb åt interner, för vem vill anställa en före detta fånge? Med andra ord finns det ingen som tar ett statligt ansvar för att ge en intagen som nyss har frigetts det stöd han eller hon behöver.

60 procent återfaller

Naturligtvis ligger ett ansvar hos den frigivne, men hur mycket god vilja som än finns måste man kunna vända sig någonstans. Idag är det i praktiken täta skott mellan Kriminalvården och de instanser som eventuellt kan ge stöd efter frigivning. Kriminalvården vill hålla ryggen fri så att inget händer när de är ansvariga och de som ska ge hjälp efter frigivning har begränsade möjligheter att hjälpa med bostad, jobb och liknande.

Ta som exempel internen som hade en månad kvar av sitt straff. Han placerades på en anstalt med högsta säkerhetsklass och gavs ingen möjlighet till utslussning. Kriminalvården ansåg att risken för misskötsamhet och återfall för honom var för hög. Den 20 december var han alltså för ”farlig” för att ens få en permission, men på frigivningsdagen den 21 december kunde han släppas ut i samhället där han varken hade bostad eller jobb. Det är inte konstigt att återfallen enligt vissa beräkningar ligger på 60 procent.

Myndighetssamarbete krävs

För att lösa dessa problem krävs ett större och bättre samarbete mellan olika instanser. Det behövs en separat frigivningsmyndighet som inte bara kan samordna allt mellan andra myndigheter, utan även har mandat att agera. Någon som kan ordna en bostad, få till ett arbete, erbjuda psykologsamtal, missbruksvård eller annat stöd som behövs.

I god tid innan den villkorliga frigivningen ska den föreslagna frigivningsmyndigheten sammankalla till ett obligatoriskt möte mellan Kriminalvården, socialtjänsten i den intagnes hemkommun samt arbetsförmedlingen – där ska den intagnes akt och situation gås igenom. När vissa grundläggande förslag om bostad, eventuellt missbruksvård, arbete med mera är nedtecknat bestämmer man ett nytt möte där även den intagne närvarar. Innan detta möte ska internen ha fått gå igenom de lagda förslagen och ha kommit med synpunkter. Därefter ska man under det nya mötet fastställa vilken hjälp fången kan få vid frigivningen.

Här ska frigivningsmyndigheten ha möjlighet att fatta ett bindande beslut för samtliga myndigheter och då även ges möjlighet att utdöma vite i det fall någon instans inte lever upp till sina åtaganden. Det är således viktigt att en frigivningsmyndighet har tydliga befogenheter tillika beslutanderätt över andra berörda myndigheter. Framförallt måste man få lagstöd att tvinga fram ett samarbete. Kontaktas exempelvis Kriminalvården och får ordern att transportera en intagen för att träffa en potentiell arbetsgivare, ska Kriminalvården vara skyldig att genomföra en sådan transport.

Inför en jobbgaranti

I samband med att en frigivningsmyndighet inrättas borde även en jobbgaranti för frigivna fångar införas. En sådan garanti måste naturligtvis vara förenad med strikta villkor innefattande bland annat drogfrihet – som testas genom urinprov, ett hederligt leverne, en vilja att betala av sina skulder med mera. Men om en fånge uppfyller kraven ska ett jobb vara garanterat. Rimligen bör det vara frigivningsmyndigheten som har ansvar för jobbgarantin i samarbete med arbetsförmedlingen.

Nu kommer säkert många att protestera mot vårt förslag. En del undrar säkert varför just fångar ska få en jobbgaranti när så många andra går arbetslösa. Varför ska frigivna interner garanteras arbete när vanligt hederligt folk inte får det? Vårt svar är enkelt, för att samhället kommer att tjäna ekonomiskt på det.

Sparar pengar

Genom att en jobbgaranti införs där frigivna fångar kan förtjäna sitt uppehälle istället för att begå brott gynnas de statliga finanserna. För varje före detta intern som inte återfaller sparar samhället nämligen in på kostnader för häktes- och anstaltsplaceringar, advokater, rättegångar, polisutredningar med mera. Dessutom betalar en arbetande före detta fånge skatt till samhället. En frigivningsmyndighet kombinerat med en jobbgaranti skulle alltså innebära att många miljoner kronor skulle kvarstanna i statskassan. Alla dessa pengar skulle kunna läggas på utbildning, bättre äldrevård eller annat som i dagens Sverige är eftersatt. Det krävs inget geni för att inse de enorma fördelarna med vårt förslag.

Problemet som finns är att det krävs lite stake från de beslutande politikerna i Stockholm för en sådan här åtgärd. De måste se förbi sin vilja att skapa ett hårdare och mer repressivt samhälle där förvaring är normen, och istället satsa på rehabilitering samt ett återinträde i samhället för alla som friges från fängelse.

Denna debattartikel är vår utmaning till justitieminister Beatrice Ask och övriga som ingår i statsminister Reinfeldts regering. Våga satsa på en kriminalpolitisk åtgärd som faktiskt kan göra nytta genom att både sänka återfallen och bespara samhället stora summor – eller är ni för fega!

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen har vi fått fart på vårt Nyhetsbrev. Mejlas ut varje måndag och innehåller information om vad som kommer på Para§raf den närmaste tiden. Därtill extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.