Därför togs Bergwalls erkännanden på allvar

Av Gubb Jan Stigson

Patetiska småbrott, svårslagna i sin enfald, påstår Leif GW Persson. Han är så in i helvete tafflig, säger psykologen Ulf Åsgård. Så hur kunde då Sture Bergwalls erkännanden tas på allvar? 

Hur kunde denne tafflige, patetiske småbrottsling förvandla sig till Thomas Quick och bli seriemördare?

I den nu pågående debatten om Quick-utredningarna har justitierådet Göran Lambertz använt uttrycket ”ursprungssannolikhet”. Alltså vad Bergwalls bakgrund och diagnos säger om sannolikheten att det kan vara som han påstått. Och Lambertz hävdar att det hade varit tjänstefel att inte utreda erkännandena.

Hannes Råstam producerade tre timmar SVT-dokumentär utan att ens snudda vid den bakgrund som fick utredarna av Quick-morden att inse att det var raka motsatsen till vad GW Persson och Åsgård påstått – att en person med Bergwalls bakgrund inte utan vidare kan avfärdas. Jan Guillou har överhuvudtaget aldrig nämnt den.

Och när Hannes Råstam och hans bokmakare för skams skull inte kan underlåta att nämna bakgrunden, börjar den med de brott Bergwall dömdes för att ha begått under 1969.

Två 13-åringar och en 10-åring

Att utredningen om dessa brott avslöjade att Bergwall omhändertagits för sexövergrepp mot yngre barn redan flera år dessförinnan undanhålls läsarna. Inte heller berättas att Bergwall själv sökt vård för sin drift att förgripa sig sexuellt mot yngre pojkar, långt före gripandet 1969 och domen 1970.

Bergwall greps på morgonen den 29 oktober 1969. Då hade Falupolisen placerat tre unga pojkar, 10, 13 och 13 år gamla i var sin bil vid lasarettsentrén i Falun. Alla pekade de ut 19-årige Sture Bergwall som den person som förgripit sig sexuellt på dem.

Tioåringen blev på kvällen den 16 mars insläpad på en bakgård, avtagen sina byxor medan gärningsmannen ”förde sin manslem in i gossens analöppning” och pojken fick finna sig i att förövaren sysslat med att ”draga i hans manslem”.

Är detta ett ”patetiskt småbrott”?

För detta åtalades Bergwall för grov otukt med barn (idag grov våldtäkt mot barn) men fälldes enbart för otukt med barn.

Av intresse är att notera att offret beskrev den 18-årige förövaren som en man i 30-årsåldern. Bergwall var heller inte taffligare än att han undgick att gripas trots allvaret i brottet. Intressant att spekulera i hur överfallet och polisens oförmåga att gripa den skyldige skulle beskrivas i pressen idag.

Sexuella böjelser för småpojkar

Sedan han gripits berättade Bergwall i personundersökningen hur har ofta ”känt sina sexuella böjelser för mindre pojkar” besvärande och under hösten 1969 ”till och med övermäktiga”.

23 oktober brast det. 19-årigen antastade en 13-åring på Östra skolans gård, höll fast honom och ”tog handen i As byxor framtill” så pojken ”kände att expl vidrört hans penis utanpå byxorna”. Pojken slet sig loss och flydde. Bergwall dömdes sedermera för otuktigt beteende.

Bara två dagar senare överfölls 13-årige L på Svärdsjögatan. Med ett grepp om halsen försökte våldsverkaren slita ner 13-åringen i ett dike. Bergwall erkände i förhör försök till otukt med barn men nekade i rätten och dömdes för misshandelsbrottet ofredande.

Nu var polisen mer alert vilket ledde till den informella konfrontationen med de tre pojkarna i var sin bil vid lasarettsentrén.

Kom aldrig till förhöret

Det 19-åriga sjukvårdsbiträdet Bergwall erkände genast men bad att få gå hem och sova ut då han jobbat hela natten. De ansvariga sa ja.

Tänkt tanken att det hade skett idag, att en för våldtäkt mot barn gripen man skulle tillåtas gå efter förhör och erkännande av brotten.

Bergwall kom aldrig till något nytt förhör. I stället drack han sig berusad, ringde upp en kvinnlig kollega på lasarettet och släpptes av henne på kvällen in på avdelningen där båda jobbade. Där bjöds han på smörgås av kollegan.

När kollegan larmades till en sjuksal tog Bergwall på sig en vit rock och gick in i en sal där han visste att tre pojkar i tioårsåldern låg. Han hade själv tagit tempen på dem samma morgon.

En åttaårig pojke utsattes för vad som kom att dömas som grov otukt med barn då förövaren under tvång kommit ”att suga på gossens manslem” och då han gjort motstånd ”med ett kraftigt strupgrepp försökt att döda honom”. Strupgreppet ledde till åtal också för dråpförsök vilket dock ogillades av rätten.

Även detta intressant att omsätta till modern tid: En anställd vid ett sjukhus kommer nattetid berusad till arbetsplatsen där han grovt våldför sig sexuellt på en minderårig patient.

Dömdes till rättspsykvård

Bergwall dömdes till sluten psykiatrisk vård. Här börjar den bakgrund som redovisas av Råstam och hans bokmakare. Om man sätter upp deras redovisning som en tidsaxel, blir det så här (ogillat åtal har jag satt inom parentes):

1964:—

1965:—

1966:—

1967:—

1968:–

1969: Otukt med barn, nioårig pojke, otuktigt beteende, 13-årig pojke, ofredande, 13-årig pojke, grov otukt med barn (dråpförsök), åttaårig pojke.

1970:—

1971:—

1972:—

1973:—

1974:—

1975:–

1976:—

1977:—

1978:—

1979:—

1980:—

1981:—

1982:—

1983:—

1984:—

1985:—

1986:—

1987:—

1988:—

1989:—

1990: Grov stöld, stöld, arbetsgivare, grovt rån, 50-årig man, 48-årig kvinna, nioårig pojke. (mordbrand, grovt bedrägeri).

1991:—

1992:—

1993:—

1994:—

1995:—

Tidigare övergrepp

Gripandet innebar rättspsykiatrisk undersökning och en ordentlig utredning av den 19-årige Bergwalls bakgrund och tidigare beteende. I personundersökningen berättas om hur han vårterminen 1966 ertappats med att förgripa sig på en yngre elev i grundskolan. Hur det avslöjat ytterligare övergrepp i skolan.

Själv berättar han om ”strypleken”. Hur han passat yngre pojkar på skolans toalett och attackerat dem med stryp- och skamgrepp när de öppnat kläderna.

Det framkommer att han polisanmälts för ett sexuellt övergrepp i ett blankettförråd när han våren 1967 arbetade som ”distributionstjänsteman” på Handelsbanken. Hur han tvingats sluta på Fjellstedtska skolan i Uppsala samma höst på grund av ”hög frånvaro, missbruk och upprepade försök till sexuella kontakter med skolkamrater”.

Det senare ledde till vård på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala där han vårdades i flera perioder mellan 11 oktober 1967 till och med januari 1968. Även på sjukhuset ertappades han med sexuella närmanden mot en yngre medpatient.

Kompletterad tidsaxel

Det finns uppgifter om flera övergrepp även under tiden på banken men det kan inte beläggas. Om man försiktigtvis godtar två övergrepp i vardera skolan med rubricering sexuellt ofredande liksom övergreppet på Ulleråker ger det en faktisk bakgrund med nedan redovisat utseende på den inledande delen av tidsaxeln:

(Det kan vara av intresse att notera att Bergwall den 20 januari skrevs ut från tvångsvård på grund av sexuellt perverterat beteende, för att 1 februari börja som vårdbiträde på Falu lasarett.)

1964:—

1965: Sexuellt ofredande, skolpojke.

1966: Sexuellt ofredande, skolpojke.

1967: Otukt med barn, skolpojke, sexuellt ofredande, skolpojke, sexuellt ofredande, skolpojke.

1968:—

1969: Otukt med barn, nioårig pojke, otuktigt beteende, 13-årig pojke, ofredande, 13-årig pojke, grov otukt med barn (dråpförsök) åttaårig pojke.

1970:—

1971:—

Pedofil sadism

Den rättspsykiatriska undersökningen resulterade i en diagnos om pedofil sadism och att den 19-årige patienten Bergwall var:

inte bara farlig utan under vissa omständigheter utomordentligt farlig för andras säkerhet till liv och lem.

Men där refereras också en medvetenhet hos Bergwall om detta. Det beskrivs hur han gång på gång sökt hjälp för sin perversion:

Alltifrån 14 års ålder har expl sexuella dragning till gossar i 11-12-13-års åldern fått sin deciderade utformning. Expl upplever sin pedofila sadistiska dragning på ett ångestfyllt spänningsladdat sätt, varvid han lätt tappar impulskontrollen och gör sig skyldig till sexuell aggressivitet mot gossar. Han har vid upprepade tillfällen sökt hjälp för sin svåra sexuella perversion men hittills inte fått sådan. — Han kände den sexuella dragningen till gossar oerhört deprimerande.

Liknande iakttagelser görs och likande diagnoser ställs även vid den rättspsykiatriska undersökningen efter brotten 1990. Vid de institutioner som vårdat Bergwall noteras hos patienten en strävan efter att bli botad. Positiva reaktioner inför den vård han får och hoppas få. I ett yttrande 1997 till det så kallade Rörshytte-målet skriver Säteröverläkaren Erik Kall bland annat följande:

Har i flera omgångar varit massivt hjälpsökande och uppsökt psykiatrisk kontakt utan att de bakomliggande faktorerna dock kunde avtäckas. Vid en värdering av fakta idag ses således vid en tidig tidpunkt en grav personlighetsstörning och i tidig ålder även mordförsök som kunde föranlett att pat vid en långt tidigare tidspunkt hade fått adekvat hjälp för sina problem.

Det bör kanske påpekas att Bergwall flera gånger vårdats efter att ha försökt ta sitt eget liv. Bland annat sommaren 1969, mitt i serien övergrepp i Falun.

Försöksutskriven

Någon hjälp fick han alltså inte. Efter domen 1970 placerades Bergwall på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. Där blev han snart försöksutskriven för att åren 1971-72 kunna studera vid folkhögskolan i Jokkmokk. Mordutredningar har visat att Bergwall där attackerade en skolkamrat som utsattes för strypgrepp utan att det anmäldes.

Under en annan försöksutskrivning i mars 1974 knivskar han svårt en tio år äldre man han träffat på en klubb för homosexuella i Uppsala. Han återfördes till Säters sjukhus och åklagaren meddelade åtalsunderlåtelse för försök till dråp.

Under mordutredningarna har en norsk kvinna kontaktat utredarna – och Bergwall själv – och berättat att hon 1971 i Tönsberg i Norge utsattes för vad som, om det är riktigt, rimligen bör ha betecknats som människorov och sexuellt våld av Bergwall. Denne har bekräftat uppgifterna men deras gemensamma berättelse kan inte styrkas objektivt.

Vad som däremot kan styrkas är att kvinnan och hennes dotter befann sig i Jokkmokk vid tiden för Appojaure-morden 1984. Enligt kvinnan hörde hon där sin kidnappares röst och drabbades då av panik. Hennes reaktion bekräftas av dottern.

Ytterligare kvinnoöverfall

Vidare har Bergwall för såväl undertecknad som minnesforskaren Sven Christiansson berättar hur han en höstkväll i slutet av 60-talet inne i stadsparkens mörker följt efter en ung kvinna på väg uppför Svärdsjögatan i Falun och sedan attackerat henne på trappen till ett hyreshus vid Manhemsvägen. Efter idogt letande kunde berättelsen bekräftas av en artikel i Dala-Demokraten den 22 oktober 1966. Där rapporteras om att ”Flicka överfölls av okänd i Falun”.

Den 18-åriga kvinnans berättelse är påtagligt lik Bergwalls men ur motsatt perspektiv. Den då bara 16-årige gärningsmannen beskrivs var i 20-årsåldern och ha mörkbågade glasögon och blå täckjacka. Överfallet klarades aldrig upp.

Ytterligare kompletteringar för tidsaxeln

Det ger skäl att komplettera tidslinjen ytterligare med ett antal överfall som aldrig lagförts. Intressant även i relation till Bergwalls påstådda ”tafflighet”. Listan bör i sammanhanget dessutom förses med vad som inte ens var ett brott när det upptäcktes, nämligen fynd av barnpornografi 1994 i ett utrymme på Säters sjukhus som Bergwall disponerade. Det nämns bland annat i sakkunnigutlåtande av professor Lars Lidberg 1994. Tidsaxeln får då följande utseende:

1964:—

1965: Sexuellt ofredande, skolpojke.

1966: Sexuellt ofredande, skolpojke, /misshandel 18-årig kvinnan/.

1967: Otukt med barn, skolpojke, sexuellt ofredande, skolpojke, sexuellt ofredande, skolpojke.

1968:—

1969: Otukt med barn, nioårig pojke, otuktigt beteende, 13-årig pojke, ofredande 13-årig pojke, grov otukt med barn, åttaårig pojke (dråpförsök).

1970:—

1971: /människorov, 21-årig kvinna/

1972: /misshandel, 26-årig man/

1973:—

1974: försök till dråp, 31-årig man

1975:—

1976:—

1977:—

1978:—

1979:—

1980:—

1981:—

1982:—

1983:—

1984:—

1985:—

1986:—

1987:—

1988:—

1989:—

1990: Grov stöld, stöld, arbetsgivare, Grovt rån, 50-årig bankman, 48-årig kvinna, 9-årig pojke.

1991:—

1992:—

1993:—

1994: /barnpornografibrott/

1995:—

Betydande upprepningsrisk

Det här är Bergwalls obestridliga bakgrund. Möjligen är beläggen för överfallet på kvinnan i Tönsberg 1971 för svaga. Det här är också i stort sett vad Säteröverläkaren Göran Fransson hade att utgå från när han vintern 1991 fick uppdraget att göra en så kallad p7a på den då för ett ovanligt brutalt bankrån häktade 40-årige Sture Bergwall.

Tillsammans med en kamrat hade 40-åringen trängt sig in hos en bankmans familj och tagit hustru och son som gisslan medan medhjälparen åkte till den bank mannen förestod och där tvingade till sig 236 248 kronor. Mor och son var gisslan under ständigt knivhot i mer än tre timmar.

Rånet brukar av kritiker beskrivas som ”misslyckat”. Värt att notera är att rånarna greps drygt åtta timmar efter rånet. De hade då delat och gömt bytet som till delar aldrig kommit till rätta. Ingen av de rånade föräldrarna återgick i arbetslivet efter händelsen.

Fransson såg ”ursprungssannolikheten”. I sitt intyg skriver han bland annat:

Det brott han tidigare är dömd för visar dock tecken till en grav sexuell perversion där upprepningsrisken vanligtvis är betydande varför det förefaller anmärkningsvärt att han inte åtalats på nytt för sådana brott.

Fransson var mer bekymrad än så. Det framkommer i förhör som hölls med honom av det skälet att Bergwall under deras samtal erkände vad som skulle komma att rubriceras som grov stöld vid rättegången; att han tillsammans med kamraten fingerat ett rån mot sig själv och stulit 145 178 kronor av sin arbetsgivare, Bingon i Falun. I förhöret om stölden säger Fransson spontant så här:

Bergwall är, om det hör hit, men Bergwall är ju tidigare dömd för sexuella övergrepp mot unga pojkar, en ganska otäck historia, och rent psykiatriskt… så skulle det här egentligen, jag säger också det… det är märkligt att han inte begått fler sådana brott.

Fransson nämner dessutom att han tagit upp just det här problemet med lagman Hans Sjöquist som sedemera dömde i målet. Hur han själv sagt att det ”är konstigt att han inte upprepat sexbrotten”. Vilket Sjöquist kommenterat med: ”Ja, så vitt man vet då”.

Nämnas bör att Bergwall själv så sent som 1990 tog kontakt med den öppna psykiatrin i både Falun och Säter, på grund av att han kände dragning till en yngre pojke och var rädd att han inte skulle kunna behärska sig. Sista kontakten togs så sent som tio dagar innan han greps för det bankrånet, som resulterade i dagens slutna vård.

Bekräftade farhågor

Resten är historia. Sture Bergwall blev Thomas Quick och Fransson fick med råge sina farhågor bekräftade. Vilket nu används mot honom då det i exempelvis Råstams bok görs gällande att han som läkare på Säter bidragit till rättsskandalen Quick.

Innan tidslinjen fullständigas med de avdömda morden och Blomgren-mordet 1964 kan det vara relevant att nämna att undertecknad hösten 2008 flög till Oslo för att för den världsberömde gärningsmannaprofileraren Gregg MacCrary berätta just om Sture Bergwalls bakgrund. MacCrary lyssnade i några timmar och fick sen frågan om han trodde att Bergwall kunde vara mördare. Svaret kom snabbt:


– Absolutely. There is no doubt about that. He is a very dangerous man. I am sure he killed several young boys!



Därmed åter till den nu än mer kompletterade tidsaxeln, med tidigare erkända mord inlagda:

1964: /mord, Thomas Blomgren/ Växjö/

1965: sexuellt ofredande, skolpojke, Falun.

1966: sexuellt ofredande, skolpojke, sexuellt ofredande, skolpojke, /misshandel, 18-årig kvinna/, alla Falun.

1967: otukt med barn, skolpojke, Falun, sexuellt ofredande, skolpojke, sexuellt ofredande skolpojke, sexuellt ofredande, medpatient, alla Uppsala.

1968:—

1969: otukt med barn, nioårig pojke, otuktigt beteende, 13-årig pojke, ofredande, 13-årig pojke, grov otukt med barn, (dråpförsök) åttaårig pojke.

1970:—

1971: /människorov, 21-årig kvinna, Tönsberg, Norge/

1972: /misshandel, 26-årig man, Jokkmokk/

1973:—

1974: försök till dråp, 33-årig man, Uppsala.

1975:—

1976: mord, Charles Zelmanovits, Piteå

1977:—

1978:—

1979:—

1980: mord, Johan Asplund, Sundsvall.

1981: mord, Trine Jensen, Svartskog, Norge.

1982:—

1983:—

1984: mord Jannie och Marinus Stegehuis, Appojaure.

1985: mord, Gry Storvik, Kolbotn, Norge.

1986:—

1987:—

1988: mord, Yenon Levy, Rörshyttan, mord, Therese Johannesen, Drammen, Norge.

1989:—

1990: grov stöld, stöld, arbetsgivare, grovt rån, 50-årig bankman, 48-årig kvinna, 9-årig pojke, Falun. 

1991: Omhändertagen på Säter.

1992: Omhändertagen på Säter.

1993: Omhändertagen på Säter.

1994: Omhändertagen på Säter. Barnpornografibrott på Säter.

1995: Omhändertagen på Säter.

Ursprungssannolikheten

Till detta skulle kunna läggas ytterligare ett antal fall som med olika grader av säkerhet borde vara intressanta i förhållande till Bergwalls bakgrund och den av Lambertz åberopade ”ursprungssannolikheten”.

Som Lars Lidberg påpekade i en intervju i Dala-Demokraten i september 1996 borde Bergwall varit en given kandidat vars förehavanden borde ha granskats vid inte minst Johan Asplunds försvinnande. Förutom hans psykiatriska diagnos fanns dessutom en lokalkännedom efter åren på Sidsjön i början av 70-talet.

Anders Eklunds mord

Apropå att det inte gjordes, kan det vara av intresse att jämföra just det med fallet Anders Eklund. När denne greps för mordet på Engla Höglund kunde han snabbt bindas också till det i åtta år ouppklarade mordet på Pernilla Hellgren.

Detta utvecklades till en skandal där utredarna i Falun kritiserades och kom att utredas för eventuellt tjänstefel då en person med Eklunds bakgrund undgått att kontrolleras i jakten på Pernillas mördare.

Det kan därför vara av intresse att göra en motsvarande tidsaxel även vad gäller Anders Eklunds brottslighet. I hans fall saknas helt psykiatriska diagnoser. Eklunds mätbara brottslighet ser ut så här:

1993:—

1994: försök till våldtäkt, misshandel, fängelse, ett år, tio månader. (Dom -95)

1995: fordonslast ej förankrad, böter, hastighetsöverträdelse, böter, misshandel, fängelse sex månader.

1996: fordonslast ej förankrad, böter.

1997:—

1998: sexuellt tvång, fängelse sex månader.

2000: sexuellt ofredande,fängelse fyra månader (mord, Pernilla Hellgren, Falun)

2001: kört för nära framförvarande fordon, böter, ej iakttagit regler om diagramblad, böter.

2002: ej iakttagit regler om diagramblad, böter.

2003: hastighetsöverträdelse, böter.

2004: hastighetsöverträdelse, böter, hastighetsöverträdelse, böter, olovlig anskaffande av alkoholdrycker, dagsböter.

2005: ej iakttagit regler om raster, böter.

2006: hastighetsöverträdelse, böter.

2007:—

Om detta kan påpekas att misshandeln i Strömsund 1995 hade klara sexuella inslag och från början utreddes som våldtäktsförsök.

Givetvis borde en person med Eklunds bakgrund ha kontrollerats i jakten på Pernillas mördare. Men nog är det lite märkligt att hävda det – och samtidigt göra gällande att den obestridde brottslingen Sture Bergwall är en ofarlig, tafflig och patetisk småförbrytare.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.