Svaga argument, Beatrice Ask

Moderaterna satsar hårt på kriminalpolitik inför det stundande valet 2014. Något som är rimligt eftersom chansen är stor att det blir en avgörande valfråga. Man har därför tillsatt en arbetsgrupp med justitieminister Ask i spetsen för att arbeta med frågorna till valmanifestet. 

I tisdagens Svenska Dagblad öppnade Beatrice Ask för en möjlig lagstiftning om straffrabatt vid ett erkännande. Något som finns lagstiftat i bland annat Norge.

   Det är en bra idé som här lyfts fram av Ask. Men de argument som hon använder sig av får mig att undra var hon har befunnit sig det senaste året. Hon är bekymrad över att allt färre misstänkta lämnar uppgifter till rättsväsendet om sin egen medverkan i kriminella handlingar. Detta leder till ”allt tyngre rättegångar”, där det krävs ”omfattande bevismaterial”.

   Har Ask redan glömt bort debatten om Tomas Quicks falska erkännanden som pågick i över ett halvt år? Ett erkännande i ett brottmål har endast bevisverkan och skall därför prövas av rätten som en del i bevisvärderingen. Ett erkännande kräver precis som allt annat en inhämtning av bevis för att kunna styrka detta erkännande. En minskning av allt ”omfattande bevismaterial” sker endast om alla aktörer i en rättegång agerar lika slarvigt som man gjorde i fallen där Quick var misstänkt. I sådant fall så har vi snart det dubbla antalet oskyldiga fångar i våra fängelser. Ett antal som redan idag är alldeles för stort. För mig låter detta som om Ask fått i uppdrag att spara pengar.

   Förslaget om straffrabatt borde läggas fram med argumentet om att ett kortare straff ger en möjlighet för den dömde att snabbare komma tillbaka till samhället.  En möjlighet att inte fastna alldeles för länge innanför murarna för att till slut identifiera sig med epitetet ”kriminell”. En möjlighet att sona för brottet och sedan försöka gå vidare. För jag tror att det i de flesta fall kommer att handla om människor som inte är renodlat kriminella som frivilligt kommer att erkänna sina brott. Det kommer aldrig att bli accepterat med erkännanden i den kriminella världen. Riskerna är för stora att andra dras in och i och med det så går man en oviss tid till mötes både innan och utanför murarna.

   Kan justitieministern tillsammans med sin arbetsgrupp slipa till både förslaget och argumentet lite grann så är det enligt mig ett mycket bra förslag. Det krävs dock en hel del jobb och en tydlighet i lagstiftningen som inte får brista någonstans. Straffet skall i slutändan stå i proportion till brottet i fråga. Detta är knappast en fråga man vinner folkets röster på. Men garanterat juristernas. 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.