Christer van der Kwast ifrågasätter ”justitieministerns förutfattade mening”

Har Sverige en justitieminister som förlorat fotfästet beträffande fallet Quick (numera Bergwall)? Frågan kan med fog ställas efter lördagsintervjun med justitieminister Beatrice Ask den 1 juni i Sveriges Radio där hon menade att domarna mot Bergwall är en rättsskandal och att det är viktigt att granska varför det blev så fel. 

Hennes tvärsäkra konstaterande är överraskande och omfattar med nödvändighet de tre fall som utretts i samarbete med ett antal norska utredare och åklagare och där den norske riksåklagaren begärde lagföring av Bergwall i Sverige efter noggrann prövning av bevisningens kvalitet. Den norska sidan är nog måttligt road av att få höra från den svenska justitieministern att man medverkat till en rättsskandal.

   Vad har justitieministern egentligen för grund för sina långtgående påståenden? Hon vet rimligen inte mycket om sakförhållandena i utredningen och kan heller inte veta om åklagarna i resningsmålen har fog för sina synpunkter.

   Att döma av justitieministerns svar i intervjun är det mediabilden av utredningen som är den egentliga källan till hennes uppfattning om ”rättsskandalen”.

   Utfrågaren i intervjun utgår från att det numera är klarlagt att Bergwall är oskyldig. Beatrice Ask instämmer närmast entusiastiskt och utan reservationer. Att hon därmed ger stöd åt en felaktig föreställning om innebörden av resningsförfarandet är något som jurister lätt förstår. Det gör tydligen inte landets justitieminister trots att justitierådet Göran Lambertz i debattartiklar klargjort hur det förhåller sig rent juridiskt med de frikännande domarna och dessutom påpekat att det fortfarande finns stark bevisning mot Bergwall. Beatrice Ask valde i intervjun att avfärda Lambertz med den slappa formuleringen att hans åsikter fick stå för honom själv.

   I intervjun klargör Beatrice Ask att en granskning av utredningen ska ske med utgångspunkt från hennes uppfattning att allvarliga fel begåtts i utredningen och att det är en rättsskandal att Bergwall dömts för morden.

Ska uppdraget för en granskningskommission således bara vara att bekräfta justitieministerns förutfattade mening?   

   Om en granskning ska vara trovärdig får man nog i stället ha ett öppet sinne för när och hur det eventuellt har begåtts fel som förtjänar beteckningen rättsskandal. Sex olika domstolar har trots allt dömt Bergwall för åtta mord efter noggrann prövning av bevisningen. Någon ny prövning av skuldfrågan har därefter inte skett i domstol.

   För egen del menar jag att en förutsättningslös granskning av hela den rättsliga hanteringen i fallet Quick är det enda rimliga. En begränsning av granskningen på det sätt som Beatrice Ask flaggat upp för i intervjun ger utrymme för misstanken att hon föredrar att agera opportunistiskt framför att se till att historieskrivningen om fallet Quick blir rättvisande. Det senare borde vara självklart för en justitieminister.

Hela historien behöver vädras ut en gång för alla.

 

Christer van der Kwast
F d överåklagare och åklagare i Quick-målen

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.