Att göra sig svensk

I avvaktan på att flera artiklar eventuellt ska komma in från de politiska partierna, sticker vi emellan med en artikel av Jonas Falk, och hans syn på rättsläget i Sverige:

   Harcerse el sueco  är ett skällsord  på spanska när någon försöker ”komma undan och säger att ”det där är inte mitt bord” eller ”Jag har inte med detta att göra” och sedan låtsas att det regnar. Om någon på ett arbete försöker komma undan sitt ansvar så används detta uttryck ofta av chefen och betyder ordagrant. ”Göra sig svensk...”

Jonas Falk, har nu efter att han helt frikändes av hovrätten i det stora så kallade Playamålet, transporterats ner till Spanien.
Där har han häktats men i motsatts till i Sverige, helt utan restriktioner. Han får därmed umgås med andra häktade och han får ringa vem han vill.
Här redogör han för de sista turerna med det svenska domstolsväsendet.
Vi återkommer när vi vet mer om vad som händer med honom där nere.

   Om det finns någon situation där svenska staten borde vara väldigt noga med inte göra fel så borde det väl vara när man ska lämna ut en medborgare till ett annat land? Det är väl i alla fall vad medborgarna själva kanske tror? Och hoppas på…

   Efter den erfarenhet jag nu blivit berikad med så kan jag säga att så är det inte. Det är precis tvärtom. Ivern att lämna ut mig till Spanien har varit så stor så att en hovrättsdomare begått grova misstag. När misstagen redovisas för Högsta domstolen vill de inte ens skicka tillbaka målet till hovrätten så att misstagen kan repareras. En process som hade tagit två timmar. Den bistra sanningen kan inte vara annan än att man helt enkelt inte vill reparera den. Avslagen på överklagan till Högsta domstolen tog rekordsnabba tre dagar. Man kan undra om de ens läst den?

   Syftet med den europeiska arresteringsordern är att underlätta för åklagare runt om i EU att få misstänkta utlämnade. Man har kommit överens om att alla stater skall lita på varandra och därmed inte heller ifrågasätta något när någon åklagare vill ha vilken medborgare från vilket EU-land som helst utlämnad. I detta finns naturligtvis inga rättssäkerhetsvinster utan den enda vinsten är att åklagarna flyttar fram sina positioner och domstolarna får mindre att säga till om.

   Medborgarna i de olika EU-länderna har naturligtvis aldrig blivit tillfrågade om de litar på alla andra EU-länders rättssystem och jag tror nog inte ens de vet att politikerna, utan någon som helst kunskap om andra länders rättsystem och rättssäkerhet, helt sonika kommit överens om att det vore fint om vi inte ifrågasätter varandra.

   Jag tycker detta system i sig är lite ”läskigt”. Men den erfarenheten jag nu fått, visar på något som är ännu läskigare. Svenska staten lämnar inte bara ut sina medborgare genom att vara passiva och inte ifrågasätta något. Svenska staten kan till och med tänka sig att bryta mot svensk lagstiftning för att få möjlighet att skicka iväg en medborgare till ett land som dessutom bevisligen har för avsikt att kränka medborgarens rättigheter.

   Trots den fina överenskommelsen att inte ifrågasätta varandra finns det ju nämligen vissa vägransgrunder. Ett skäl att vägra utlämning är om en gärning helt eller delvis är begången i Sverige medan den inte utgör en straffbar gärning i Sverige. Då skall Sverige enligt lag inte lämna ut dig.

   I det aktuella utlämningsärendet finns det två gärningar där denna vägransgrund åberopades. Det ena var penningtvätt och det andra var medlemskap i kriminell organisation. I arresteringsordern framgår att man yrkar på 12 års fängelse för tre skattebrott och 8 år för penningtvätt. Man har kryssat i gärningen medlemskap i kriminell organisation men där står inget enskilt yrkande. Åklagarna och domstolen trodde därmed att det inte fanns något egentligt straff där. Av det skälet kostade åklagarna på sig att vara objektiva och sa i tingsrätten att gärningen måste strykas då den delvis var begången i Sverige. Man hade alltså ”råd” att hålla sig till lagen ansåg man.

   Om man stryker medlemskap i kriminell organisation för att en påstådd medlem är boende i Sverige så vore det kanske logiskt att man också strök penningtvätt då tre av de åtalade är boende i Sverige, och det dessutom är den påstådda organisationen som skall ha tvättat pengarna? Nej, det tyckte inte tingsrätten. Man yrkade ju på 8 år på penningtvätten så den ville man ju absolut inte stryka. Där har man inte råd att hålla sig till lagen. Genom att visa sig så inkonsekvent fick jag min första insikt i att något inte står rätt till.

   Efter tingsrättens beslut kom jag sedan på en sak som mina försvarare hade missat. Kapitalet som påstås ha tvättats är ju sänt från ett svenskt bolag och en svensk bank. Det hade jag läst i den svenska förundersökningen. Bingo! Hovrätten måste därmed stryka gärningen penningtvätt. Hur kan en gärning vara mer ”delvis begången” i Sverige än en penningtvättsgärning där kapitalet sänts från Sverige?

   Ja, det kan väl påpekas att det naturligtvis inte är penningtvätt, utan det är min moster som köpt ett hus, men nu måste vi tala om det som det vore en brottslig gärning, för det har Spanien påstått efter att Sverige lurat i dem en del saker. Spanien påstår nämligen att pengarna kommer från det narkotikabrott som jag frikändes för i Sverige. Men låt oss inte haka upp oss på det absurda i detta – tillbaka till gärningen.

   Inför hovrätten frågade jag mina advokater om åklagarna kan komma med några motargument nu när det finns bevis för att kapitalet är sänt från Sverige. Nej, sa båda advokaterna, det är omöjligt. Åklagarna bemötte inte heller den nya bevisningen i sin svarsskrift till hovrätten. Under hovrättsförhandlingen presenterade vi då ett dokument som åklagarna vid internationella åklagarkammaren själva gjort, vilket visade exakt hur kapitalet transfererats. Vi visade också ett förhör där avsändaren haft två möten i Sverige med min moster där de har diskuterat transfereringen. Dessa möten skulle ensamt räcka för att klassificera ”gärningen” som delvis begången i Sverige.

   Till min och advokatens stora förvåning motsatte sig sedan en av åklagarna under förhandlingen att gärningen delvis var begången i Sverige men vägrade säga varför. Han sa bara ”läs anklagelseakten”. Advokaten försökte då utreda vad han menade, men domaren Sven Jönsson avbröt och sa att parterna framfört sina ståndpunkter. Jag fick alltså aldrig höra några argument och visste inte vad jag hade att försvara mig emot. Det har man normalt sett rätt till i en ”rättvis rättegång” – men man ska inte haka upp sig på detaljer.

   Sedan kom då beslutet från hovrätten:

Jonas Falk har i denna del i hovrätten presenterat utredning som i viss mån tyder på att transaktioner som föregått investeringarna i Spanien skett i Sverige. Den prövning som ska göras är dock om de gärningar som arresteringsordern avser till någon del ägt rum i Sverige. Påståendet i arresteringsordern om penningtvätt avser upprättande och förvaltande m.m. av vissa spanska bolag samt vissa närmare angivna operationer och investeringar i Spanien. Inget av det som läggs Jonas Falk till last i arresteringsordern i denna del har således ägt rum i Sverige.

   Då jag fick beslutet ställde jag mig naturligtvis först och främst frågan, vad är det jag inte lastas för? Menar man på fullaste allvar att jag inte lastas för kapitalet som skall ha tvättas genom åberopade investeringen? Skulle jag inte lastas för att kapitalet har skickats? Ingen av advokaterna förstod heller vad hovrätten menade.

   Efter detta beslut gick jag igenom mötesprotokoll från 2011 och fann ironiskt nog ett citat där den spanska utredningsdomaren beskrev exakt vad penningtvätten baseras på, vad jag lastas för alltså:

*ES: In Spain the accusation for mone laundering for Mr FALK and Ms BROMAN will be based mainly on the facts concerning the time period of 2008-2009 and involving transfers to the accounts of ”Miriam Property Investments Ltd”. It is important to ensure that the facts, on which the accusations in Spain and Switzerland for money laundering are based, are not the same.

   Penningtvättsåtalet baseras alltså exakt på det som domaren Sven Jönsson helt enkelt hittat på att jag inte lastas för, för att kunna lämna ut mig. Jag lastas för just de transfereringarna som härrör från Sverige. Skulle det kunna vara ett skäl för Högsta domstolen att skicka tillbaka målet till hovrätten eller att själva ta upp det? Man skulle kunna tro det, men det skulle visa sig att så var det inte.

   När jag berättade för min spanska advokat att jag inte lastas för det transfererade kapitalet skrattade hon högt och sa att om det vore så hade hon ju inget att försvara mig emot, för penningtvättanklagelserna handlar endast om kapitalet och dess ursprung. Till mina advokater i Sverige skrev hon ett mail där följande kan citeras:

Mr. Falk is not being accused for any activities of the Spanish companies. The Auto (åtalet) of the judge mentions the companies because the tax offence has a aggravation if it proven that it has been committed using companies to hide the real owner of the money.

   Domaren Sven Jönssons gissning att jag lastas för skapande och förvaltande av spanska bolag i samband med gärningen penningtvätt är alltså helt fel.

   När jag fick hovrättens beslut förstod jag att det inte handlar om rätt eller fel utan man tänker absolut lämna ut mig till Spanien för penningtvätt. Inför överklagan tänkte jag då att det bästa man kan göra är att se på fall där svenska staten haft den motsatta situationen. Där det var staten som ville att en gärning delvis var begången i Sverige så att de kan döma personer. Jag hade ett sådant fall i huvudet och jag hade bett mina advokater ta fram det tidigare, vilket de tyvärr inte gjorde. Men nu fick jag det i alla fall, om än för sent.

   Så här säger svensk lagstiftning, enligt Högsta domstolen:

Enligt den s.k. ubikvitetsprincipen räcker det för att lokalisera ett brott i en viss stat att någon del av brottet förövats där. Om en fysisk handling, som utgör en del av brottet, utförts i Sverige anses brottet ha förövats i Sverige, även om den omedelbara eller medelbara följden av handlingen har inträffat utomlands. Som exempel kan nämnas att djurplågeri kan förövas genom att sända ett djur till utlandet. Även om olaga tvång, eller ärekränkning har förövats genom att från en plats i Sverige skicka ett brev till en person i utlandet anses brottet förövats i Sverige (s.k. distansförbrytelse). Det räcker med att någon del av handlingen utförts i Sverige. Vid medverkan till brott anses den brottsliga gärningens lokalisering bestämmas av både medverkansgärningen och huvudgärningen. (Jareborg, Allmän kriminalrätt 2001, s 243 f.) Det innebär att gärningen anses ha förövats både i det land där den medverkande befann sig och i det land där huvudgärningen förövades.

   Kunde man få ett bättre argument än Högsta domstolens argument ovan? Kapitalet skickas från Sverige, en medverkansgärning, och även om det fullbordas i Spanien så säger svensk lagstiftning att det ändå är delvis begånget i Sverige. När Högsta domstolen tar upp ett fall och skapar en praxis så är det meningen att domstolarna skall följa det. Det är liksom därför Högsta domstolen tar upp fall. Skulle man då kunna tycka att man tar upp det här fallet då Svea hovrätt helt uppenbart går tvärtemot vad Högsta domstolen sagt? Man kan tycka det, men det finns en skillnad. Det finns ingen likhet inför lagen. Nu är det omvända roller, det är svenska staten som inte vill att en gärning delvis är begången i Sverige.

   Dagen innan överklagan skulle in kom jag sedan på något som är ganska häpnadsväckande, om nu inte det ovan redovisade räcker. När jag studerade anklagelseakten upptäckte jag att den är systematiserad på så vis att den är uppdelad i 5 punkter. Punkten 1 avser narkotikabrotten där pengarna skall ha sitt ursprung. Punkten 3 handlar om den kriminella organisationen. Domaren Sven Jönsson har tagit sitt resonemang, och citerat detta om skapande och förvaltande av spanska bolag, från punkten 3. Hans egen bedömning vad jag lastas för, som ledde till den diffusa slutsatsen vad jag inte lastas för, är alltså plockad från helt fel gärning. Det smått ironiska är att det inte bara är fel gärning utan det är också den gärning som tingsrätten har strukit. Enligt lag får jag inte lastas för något av det som han påstår att jag lastas för ens på den andra gärningen.

   När en domare gjort ett sådant allvarligt fel så trodde jag faktiskt att Högsta domstolen skulle bli tvungen att i vart fall skicka tillbaks målet till hovrätten så felen rättas till. En förhandling som skulle ta ett par timmar som sagt. Men det var visst naivt. Inte ens då du har bevis för felaktigheter så får du rätt, om staten inte vill ge dig rätt.

   När Julian Assange varit orolig för att Sverige ska lämna ut honom till USA har många skrattat och sagt att det inte går. Enligt svensk lag kan man inte lämna ut honom till USA om han lämnats ut hit på en europeisk arresteringsorder. Ja, enligt exakt samma lag får man inte lämna ut någon om gärningen helt eller delvis är begången i Sverige heller. Men det gör man.

   Om Sverige så uppenbart kränker mina rättigheter och så uppenbart går tvärtemot svensk lagstiftning, och europeisk, varför skulle de då inte bryta mot lagen i hans fall? Är han mer ”skyddsvärd” än en svensk medborgare? Sverige har en tendens att sälja sina egna medborgare men skydda andra så visst skulle Julian Assange kunna behandlas bättre än mig, men han bör nog lägga sitt hopp till att USA inte begär honom utlämnad…

   Det är inte en vild gissning att svenska rättsystemet gärna vill få bort det smutsiga ”playamålet” från Sverige och därför är lite extra ivriga att lämna ut mig. Detta mål har plågat rättsystemet under snart 4 år och avslöjat att internationella åklagarkammaren, och därmed svenska staten, begår brott för att sätta dit folk. Men tänkte Sven Jönsson på vad det är för stinkbomb som han kastar ner till Spanien, och tänkte han på vilka konsekvenser hans beslut kan få för Sverige i EU-domstolen?

   Är det sannolikt att EU-domstolen kommer anse att gärningen penningtvätt inte skulle vara delvis begången i Sverige om kapitalet skickats från Sverige? Nej, de lär anse att i de fall det vore en gärning skulle det till och med vara fullbordat i Sverige eftersom penningtvätt fullbordas när illegalt kapital hamnar i det legala systemet. Kapitalet skickades från en svensk bank. När Spanien kommer lasta mig för allt som har med kapitalet att göra, vilket de måste om de skall behålla penningtvätt och skatteåtalet, blir frågan om Spanien begår en kränkning eller om det är Sverige som lämnat ut mig på felaktiga påståenden. Fel blir det hur man än vrider och vänder på det.

   Det var Sveriges representanter som åkte ner till Spanien och hittade på att jag tjänat pengar på vissa narkotikabrott och att tillgångar i Spanien härrör från det. Sverige sa till Spanien att de bara ska döma mig för detta och sen kan de skicka ner mig så att jag även kan dömas till lite mer fängelsetid för att ha tvättat dessa påstådda narkotikapengar. Det var så planen såg ut.

   Efter att ha suttit i total isolering i 3,5 år blev jag frikänd för påståendet om narkotikabrott. Här kunde man då tro att Sverige på något vis skulle ta ansvar för vad de gjort och meddela Spanien att de hade visst fel och att de därmed anser att Spanien bör stryka sitt åtal om penningtvätt. Att frihetsberöva någon i 3,5 år under förhållanden som FN klassificerar som psykisk tortyr borde kanske leda till en vilja att ge upprättelse, eller i vart fall att se till så situationen inte förvärras? Skulle man inte kunna kräva det av svenska staten efter vad man utsatts för? Nej, Spanien säger att de minsann tänker fortsätta anklaga mig för just de narkotikabrott som Sverige bevisligen hade fel om och Sverige säger då ”inga problem, vi bryter mot vår egen lag och skickar ner honom så ni kan kränka vår medborgare lite till.” Det känns tryggt att vara svensk medborgare!

Nedan biläggs två jo-anmälningar som Jonas Falk fick iväg innan han flögs ner till Spanien.

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.