Jag är the national target

Jag heter Jonas Falk. Efter ett långt fängelsestraff där jag beslutade mig för att de sista åren i fängelse skulle ägnas åt studier, betalade jag mina skulder och flyttade från Sverige 2005. Det hjälpte föga. Jag benämndes på internationella åklagarkammaren och rikskriminalen som ”the national target”. Jag skulle sättas dit. Kosta vad det kosta vill. 

Jonas Falk, tidigare Oredsson, dömdes för 20 år sedan för bankrån. Efter ett långt fängelsestraff hamnade han på den så kallade Novalistan. Vilket innebar att han blev stämplad som en grovt kriminell person som polisen skulle spana på.

Han försökte börja studera på Stockholms universitet men det gick inte då polisens intensiva intresse för honom omöjliggjorde studierna. Det resulterade i att Falk 2005 beslutade sig för att flytta från Sverige.

Okej. Klarspråk. Det kommer att kosta er skattebetalare minst 550 miljoner kronor när det här är klart. Jag släpptes den 27 maj av hovrätten efter tre och ett halvt år i isolering. Jag kommer förmodligen att friges. Men det passade inte internationella åklagarkammaren och huvudåklagaren, tillika förundersöknings-ledaren, Karin Bergstrand.

   Hon har en allierad i en förundersökningsdomare i en liten by som heter Villanova, fem mil utanför Barcelona. Det är inte många som besöker den byn, som inte är större än Waxholm. Men efter att Karin Bergstrand har varit där så är tydligen byns undersökningsdomare mycket världsvan och internationell.

   Så här inledde Karin Bergstrand sin sakframställan i tingsrätten:

     [-]– I normala fall vill länder inte ta kostsamma mål utan ser helst att andra tar det men i det här fallet fick jag slåss med Spanien för att få hit målet.

   I protokollen från mötena i Haag kan man läsa om denna fajt som renderade i att man delade upp ”bytet” så rättvist man kunde. ”Bytet” var chansen att få åtala mig. Någon på mötet resonerar om att Sverige ”ju” var de som startade detta och därför borde de få ynnesten att köra i vart fall narkotikamisstankarna. Ett beslut som kom att kosta er skattebetalare flera hundra miljoner.

   När man diskuterade hur man skall dela upp bytet och dessutom få ut maximal effekt, det vill säga så långa straff som möjligt, förs diskussion om möjligheten att gömma bevisning. Spanien förklarar att de inte kan gömma bevisning som man kan i Sverige. Ett citat från mötet:

In ES an investigation is secret as long as the judge so decides. The entire investigation is open only to the investigators. Once the investigation becomes public the person who is investigated can take part of all evidence and other material gathered during the investigation.

   Detta gillade inte Karin Bergstrand och rikskriminalen. Bevisning måste gömmas från försvaret. Det blir också ett argument för att Sverige skall få åtala för narkotikamisstankarna, och från samma möte antecknas följande:

In order not to be forced to render secret Swedish information public — by handling it over to ES in a possible drug smuggling court procedure- it would be better for SE to handle the drug smuggling part of the case, and for ES to press charges concerning the money laundering.

   Åtalet delades därmed upp och min rätt att få allt prövat vid ett och samma tillfälle fick ge vika för att två olika åklagare skall få varsin del av bytet och att bevis enklast göms i Sverige…

   Det enda som nu saknades var Mauritz Andersson. Där stötte man på ett oväntat problem. Domaren på Martinique ville inte lämna ut honom. Efter att åklagare Karin Bergstrand och poliserna Göran Wall och Ulrika Jansson kommit hem från en vecka på Martinique med det negativa beskedet att hela JITén (Joint Investigation Team) och dess målsättning att få åtala mig gått i stöpet, så åker Göran Wall ner till Mauritz båt i Göteborg och fiskar fram nio kilo kokain. Paragraf har beskrivit omständigheterna så kommentarer känns överflödiga. Se länkar nedan.

   Karin Bergstrand har i mail ibland beskrivit sina manipulationer av utländska myndigheter som att hon ”får skrapa lite med foten” men här blir det en rättshjälp till domaren på Martinique där hon ömsom skäller ömsom fjäskar. Hon skriver att hade de vetat att det skulle bli problem att få Mauritz till Sverige hade de minsann inte bett franska tullen gripa Mauritz, utan då hade man bett DEA om detta. DEA hade hjälpt dem, påpekade hon, med att placera en GPS som för att visa att storebror USA är med i Karins korståg. Senare i skriften kommer så det tyngsta argumentet. Man har nu hittat nio kilo kokain och målet måste behandlas i Sverige. I Sverige är nio kilo mycket, skriver hon. (Om någon undrar varför man planterade så mycket…).

   Med detta beslag förflyttades Mauritz genast till Sverige och man var med i matchen igen. Nu skall bara ”the main target” komma till Sverige också. Man reser till Colombia och via ambassadrisen Lena Nordström i Bogota får man träffa representanter från den fruktade säkerhetspolisen DAS. Lena Nordström vet naturligtvis om att DAS är involverad i narkotikahantering, mord, utpressningar och hot, likaså olaglig avlyssning av domare, journalister och politiker. Men det spelar väl ingen roll? Lite problem blev det ändå. Frankrike och Spanien tyckte inte alls att det var en lysande idé att kringgå utlämning och iscensätta en utvisning. Ja, inte för att värna om mina rättigheter utan det som man tänkte på var att i en rättsstat borde det få konsekvensen att man sedan inte kan lämna någon till ytterligare ett land.

   Men Karin Bergstrand bryr sig inte, hon kör vidare och skickar någon att övertala Spanien. Nästa problem. Colombia får inte utvisa någon som har flickvän i landet, vilket alla visste att jag hade. Karin Bergstrand bryr sig inte, bara att köra vidare. Gör det snabbt och delge inte denna rättighet så lyckas vi!

   UD maskade först bort mina rättigheter i ett mejl då vi första gången begärde ut mejlen, men efter hovrätten fick vi det omaskat. Efter att Karin haft möte med DAS skrev hon i mejl att utvisning är perfekt för då slipper hon de juridiska problemen. De juridiska problemen är alltså mina rättigheter…

   Jag grips den 26 december 2010, tolv mil från Bogota. En stridshelikopter kommer och hämtar mig så vi snabbt kommer till Bogota och slipper köra de tidskrävande slingriga vägarna upp för berget. Under flygresan passar colombianska polisen på att stjäla 4000 euro av mig. På militärbasen kommer sedan Erik Wollin från den svenska ambassaden i Bogota och bugar djupt inför DAS och de andra poliserna. Han tackar och säger:

   – Ni har gjort Sverige en stor tjänst.

   Jag sitter bredvid och hör allt. Han förstår inte att jag behärskar spanska både i tal och skrift. Asch då…

   Så vad skulle han ha gjort i det läget? En svensk var tagen av en polisorganisation som var känd för sin grova kriminalitet och korruption. Meddelade han den svenska medborgaren, mig, vilka rättigheter jag hade? Att jag inte kan utvisas om jag har flickvän där? Nej han blev röd i ansiktet då han såg mig sitta där och frågade stressat en av poliserna om jag hört vad han sa. Sedan backade han fort ut ur lokalen. Ett par timmar senare satt jag på ett plan till Europa. Kuppen blev en succé och mina rättigheter försvann i ett rökmoln – som planerat.

   Karin Bergstrand hade tur genom att detta hände just då, för sex månader senare beslutade Colombias president Manuel Santos att lägga ner DAS.

   – Colombia vet varför, sa han.

   Under 58 år hade de begått så mycket brott så att sommaren 2011 fick det vara nog även i Colombia. Chefen för DAS dömdes till 25 års fängelse för bland annat mord på en människorättsaktivist. Det är alltså samma människor som Erik Wohlin på svenska ambassaden bugade djupt inför och tackade för en olaglig utvisning…

   Karin Bergstrand ville sedan också få yachten Bona Fide beslagtagen. ”You ask, we deliver” var colombianska kollegornas motto, vilket framgår i mejl vi fått ta del av, som sänt från just DAS till åklagare Karin Bergstrand. Hur löste man det? Man hittade på en story om att båten skulle avsegla till Panama tio dagar efter mitt gripande med ett ton kokain. En colombiansk domare gav då colombianska åklagaren tillåtelse att beslagta båten i sex månader. Karin Bergstrand skriver sedan till Colombia och frågar om inte Colombia kan sälja båten och behålla pengarna!

   När hon senare fick höra att de ska försöka göra det skriver hon att en sten föll från hennes bröst. Att vända sig till en svensk domstol är både riskabelt och krångligt, skriver hon. Jag äger inte den båten. Hela rättegången har visat det. Hon försöker alltså ge bort en båt värd cirka tio miljoner till en kriminell polisorganisation i Colombia, innan åtal. Hon hade ingen aning om vem som ägde båten, och inget åtal är väckt vid den tidpunkten.

   Kanske man skall se hennes tankar om pengarna för båten som tack för hjälpen med utvisningen? Båten såldes dock inte utan ligger kvar, så det var troligen en omöjlig deal till och med för Colombia.

   Efter att jag hamnat i svenskt häkte fortsätter Spanien med sin utredning och är färdiga redan våren 2011. Man har hela tiden litat på Karin Bergstrands påståenden om min imaginära brottsorganisation men man är nu trött på att det bara handlar om informatörers rapporter. Man vill nu ha lite bevis. Nedanstående citat är från ett mötesprotokoll. Understrykningen är original:

Spanish investigation is ready to proceed to court in Summer/Autumn 2011. However, Spanish authorities need from Swedish authorities documents that can be used in trial: not intelligence reports, but evidence proving FALKS’S prior criminal activity in 2007. Info of other prior criminal activity is also welcome (as the drug deliveries of 2004 and 2006 mentioned during the Swedish presentation). The predicate crime does not need a conviction, but any judgments on FALK, even if he was acquitted (indictment, police report, giving details of his activity) could help.

   Detta låter väl nästan lite desperat? ”Ge oss vad som helst som vi kan smutskasta honom med, till och med sådant han frikänts för…”. Finns det i den texten utrymme för en objektiv utredning där man är ute efter att klara upp ett brott? Nej, man har en målsättning som skall uppnås, att jag ska ”nitas”, och hur spelar ingen som helst roll. När man läser det kan man ställa sig frågan om de kommer att respektera Svea hovrätts dom om den går emot deras påståenden?

   Någon bevisning kom naturligtvis inte fram men Karin Bergstrand skriver sedan i ett mejl att hon tillsammans med åklagarkollegan Hans Jörgen Hanström beslutat sig för att pröva att åtala mig för grovt narkotikabrott 2006 med argumentet att jag hade väldigt god ekonomi det året. Hon skriver då till Spanien att bevisläget inte alls är bra, ”rättare sagt vi har ingen bevisning alls”.

   Gärningsbeskrivningen för åtalspunkten blir att jag på okänd tid och på okänd plats tillsammans med andra okända personer anskaffat eller förvärvat okänd sort och okänd mängd narkotika. Stockholms tingsrätt konstaterar att gärningsbeskrivningarna är kontroversiella och att det är problematiskt att döma utan spår av narkotika. Det blir en ”bevismässig utmaning”, skrev domaren Sakari Alander i domen. Advokat Cullberg sa i sin slutplädering i hovrätten att denna mening kommer han att komma ihåg resten av sitt liv. En domare som ser det som en ”bevismässig utmaning” att döma utan bevisning. Ja det är nog för en jurist en minnesvärd mening.

   När förundersökningen sammanställdes hösten 2011 återfanns ett mejl från Karin Bergstrand till den spanska kollegan där hon vill försäkra sig om att jag inte får tillgång till visst material. För att få anledning att lyfta frågan har hon ett långt utlägg om att jag är en person som anmäler myndighetspersoner och hon är orolig för att bli anmäld eller till och med åtalad.

   Jag skulle inte få se exakt vad det var hon var orolig för eftersom hon, inför att vi begärde ut det mejlet, maskade bort 15 rader där just det framgår. Och jag har ännu inte fått se det. Men de var lite klantiga och maskade inte spanska kollegans svar och där ser man att han lovar att inte publicera Europolrapporter med viss handling. När Karin Bergstrand fick besked om att vi inte skulle få fram rapporterna vågade hon utesluta dem från svenska förundersökningen och de hamnade inte ens i sidomaterialet. Hon lanserade sedan i domstolen ett påstående som motbevisas i den gömda rapporten. Det viktigaste påståendet angående 2006. Planen att gömma bevis i Sverige verkade fungera! Tusentals sidor gömdes och maskades eller kördes i papperstuggen.

   Men allt sprack då spanska kollegan valde att hålla sig till spansk lagstiftning och ändå publicera allt i förundersökningen i Spanien. Då jag är misstänkt i Spanien fick mitt svenska försvar tillgång till delar av förundersökningen via spanska advokater, där bland annat ovan nämnda rapporter återfanns. Det blev krismöten mellan Spanien och Sverige. Man kan i mejlen mellan de två se att vartefter försvaret i Sverige får fram gömd bevisning från Spanien, så blir det möten ”face to face” om saker som inte går att ta per telefon.

   När det påstods att jag inte talade i klartext per telefon, sa åklagarna i slutpläderingen att det betyder att vi ägnat oss åt ljusskygg verksamhet. De talade naturligtvis av egen erfarenhet. I domstolen påstod Karin Bergstrand flera gånger att mitt försvar fått fram bevisningen på ett oegentligt sätt. Detta samtidigt som hon via Spanien fick besked att advokaterna och åtalade där har full rätt till allt material. Men Karin var så förbannad på att vi fatt fram gömd bevisning, så hon kunde inte låta bli att påstå att det skett genom oegentligheter.

   Försvaret påpekade att de fått dokumenten av advokater och då sa Bergstrand att advokaterna inte får ge ut det till vem som helst och ”vi ska nog se om det inte blir konsekvenser för advokaterna i Spanien”. Här glömde Karin Bergstrand bort att jag inte är vem som helst, utan en av de åtalade. En av dem som har rätt att se materialet, även om hennes plan var en annan. Vad som än mer oroande är att hon helt uppenbarligen tillsammans med den spanska kollegan diskuterat hur de kan hämnas på de spanska advokaterna. Advokaterna har inte gjort något fel men detta drabbade Karin Bergstrand och då skall de straffas!

   Våren 2014 måste hon ha insett att det ser illa ut för hennes åtal och att hon ville påskynda det spanska åtalet framgår i mejlen. Den spanska kollegan lovar under våren att de ska göra klart allt innan sommaren. Strax innan hovrättsförhandlingen är färdig kommer så ett åtal. Jag kan inte det spanska systemet men dokumenten vi fick kallas åtal och man specificerar vad som yrkas av den spanska kollegan. Grunden för åtalet är domen i Stockholms tingsrätt. Man redogör för alla punkter jag fälldes för och vad jag fick för straff. Man anger även målsnumret. Jag skall i Spanien ha tvättat pengar från dessa påstådda narkotikabrott som jag dömdes för i tingsrätten. Sedan skall jag dömas för skattebrott på samma pengar. Borde man inte vänta med att skriva åtalet efter att målet prövats i alla instanser i Sverige, så domen man refererar till gäller? Nej, vilka ”judgments” som helst var ju välkomna, bara de var misskrediterande.

   Den spanska förundersökningsledaren vände sig också till spanska skattemyndigheten och beordrade dem att göra mig skattepliktig där. I rapporten skriver skattemyndigheten att enligt svenska myndigheterna, läs Karin Bergstrand, så är huset och nattklubben mina. Därmed är jag skattepliktig i Spanien. Jag antar att denna rapport skall åberopas. Känns inte direkt rättssäkert…

   Efter att man i det spanska åtalet hänvisat till den svenska domen skriver man kort att domen inte är fastställd varefter man skriver att de svenska myndigheterna begränsat sitt åtal i Sverige. Egentligen har jag begått många fler transporter än vad som jag åtalats för, påstår spanjoren, och där har jag tjänat ”gigantiska summor” enligt honom. Det uppenbara syftet till detta stycke är att i fall hovrätten frikänner skall man påstå att jag då begått helt andra narkotikabrott. Narkotikabrott han skriver att myndigheterna inte upptäckt, men som tydligen han då ändå känner till? Att han skriver ”gigantiska summor” torde vara för att locka domstolen i Spanien att driva processen. Kanske finns massor av pengar att hämta? Man vill ju ha 250 miljoner i böter av mig.

   När vi läste detta konfronterade vi Karin Bergstrand under de sista dagarna i hovrätten och frågade om det stämmer. Har Sverige begränsat sitt åtal och finns misstankar om andra brott? Frågan är motiverad då hela svenska åtalet byggs på att kapital inte kan komma från annat än Mauritz överseglingar 2006 och 2008. Inte ens annan brottslighet kan ha existerat enligt åklagarna. När vi tidigare funnit mängder av brottsanklagelser i spanska rapporter har Karin Bergstrand bedyrat att det absolut inte finns andra brott. Så hur var det nu då, undrade vi efter att ha läst åtalet i Spanien. Inför Svea hovrätt svarade Karin Bergstrand skrattande:

   – Nej, det finns inga andra misstankar.

Hon hade inte en aning om vad Spanien pratade om, hävdade hon.
   Den spanska kollegan har alltså bevisligen hittat på stycket som skall få åtalet att leva vidare vid händelse att hovrätten frikänner. Känns inte heller så rättssäkert. När Svea hovrätt den 27 maj meddelade att jag skall försättas på fri fot hörde någon en annan åklagare på internationella åklagarkammaren säga ”det kan inte vara sant, det kan inte vara sant”. Hur tror man att Karin Bergstrand reagerade? Jag vet via vissa kanaler att Karin Bergstrand kastade sig på telefonen och fick den spanska kollegan att utfärda arresteringsordern. Kanske gav hon honom skulden för allt, då han inte lyckades gömma den bevisning som advokaterna fann där.

   I mejlen mellan Erik Wollin från ambassaden i Bogota och ambassadrisen Lena Nordström ser man att Wollin inte vågar delge Karin Bergstrand att han kanske inte har tid att åka till Venezuela för hennes räkning. Han säger skämtsamt att Karin kommer att få hjärtattack. Alla som stött på henne i ärendet har fått erfara att hon är manisk i detta ärende och agerar som om det vore på liv och död. Ja hon använder faktiskt dessa ord själv när hon beskriver häktesförhandlingarna. Det var på liv och död! Död var att vi skulle bli släppta på fri fot. Den 27 maj 2014 blev det död. Men hon lyckades med återupplivning 36 timmar senare…

   I USA uppmärksammades förra året ett fall där en åklagare hade gömt bevisning som hade betydelse för den åtalade. Bevisningen bestod av ett vittnesmål av den treårige sonen som sagt att pappan inte var hemma den kvällen då mamman mördades. Den åtalade hette Mikael Morton och numera finns något som heter Mikael Morton act som har till syfte att skydda åtalade mot att åklagare undanhåller bevisning. Jag läste en artikel om händelsen där domaren uttalade sig inför gripandet av åklagaren. Domaren sa:

   – Denna domstol kan inte se något allvarligare än en åklagare som undanhåller bevisning som kan vara till förmån för den tilltalade och särskilt då denne riskerar lagens hårdaste straff.

   Åklagaren greps och dömdes till böter och ett fängelsestraff. Han fick också yrkesförbud. Det den åklagaren gömde är ingenting mot vad Karin Bergstrand, Hans Jörgen Hanström och Catrin Rudström gömt i det här målet.

   Om man skulle fråga de svenska åklagarna själva om de kan se något värre än att åklagare gömmer bevisning som har betydelse för försvaret i en rättegång där man yrkar på lagens längsta tidsbestämda straff, som de gjorde med mig, blir svaret uppenbarligen ja. Det som är värre för dem är att en tidigare straffad kör en Bentley och umgås med vackra damer. Det är mycket värre, och då kan tydligen den goda sidan få göra onda saker…

   Det låter som ironi men det är så det är. Hela detta mål grundas på tillgång till pengar. Man kan till exempel se vad som lyftes fram när man ville få Spanien att samarbeta:

Brottsligheten planeras i Spanien och brottspengar redovisas till Spanien där deltagarna efter det att kriminella pengar tvättats lever ett luxuöst Iiv med dyrbara bostäder, bilar och ständiga resor.

   Brottsligheten som då nämndes var bland annat rån. När Karin Bergstrand under rättegången fick en fråga om denna brottslighet kom det skriftliga svaret:

Handlingarna innehåller uppslag som fanns i ett inledningsskede av spaningarna. Det finns därefter inget faktaunderlag som visar att t.ex. Jonas Falk varit inblandad i några rån under tiden efter frigivningen 2003.

   Det fanns inget faktaunderlag då hon påstod det heller, utan hon ljög för Spanien för att få igång en förundersökning. Men det vet Spanien fortfarande inte idag. Det som egentligen fanns var bara det ” luxuösa levernet ” och de ” ständiga resorna”.

   Schweiz fick vara med på möten i Haag och utifrån deras reflektioner framgår också tydligt att allt bara handlar om pengar:

For the extension of the JIT, it may be suggested that the aspects related to financing of the crime (how the criminal financed purchase of cocaine; whom did they sell it; how did they receive payments from buyers) still have to be established. So far, the investigation mainly focused only on the aspect related to laundering of the crime proceeds.

   Schweiz tyckte alltså att det kanske borde finnas lite bevis om narkotikahantering i ett narkotikamål och inte bara massa prat om pengar och hur de hanteras på olika konton. Karin Bergstrand hade inget sådant intresse, utan kommenterade Schweiz förslag så här:

The Swedish authorities suggest amending the aim of the JIT by indicating that, in respect of the seized assets, confiscation through judgment should be made, in respect of the arrested suspects, convictions should be achieved.

   För att få stopp på mina ständiga resor och mitt luxuösa liv har ni skattebetalare sedan fått betala flera hundra miljoner. En del av kostnaderna består av åklagarnas och rikskrims ständiga resor till Haag, Barcelona, Miami, Colombia, Cypern, Martinique, England, Estland och så vidare. En hel del gick också till polisens undercoveravdelning SSI som köpte in en ny BMW X6 som de fräste runt i, samtidigt som de spenderade stora summor på VIP-avdelningar med champagne och helrör på de bästa nattklubbarna i Barcelona.

   Man kan läsa i den logg som inte är slängd, att de på grund av att de spenderat mycket pengar på VIP-avdelningarna fått bra kontakt med klubbvärdinnorna. Mina ständiga resor och luxuösa liv har jag själv finansierat, polis och åklagares ständiga resor och luxuösa liv fick ni skattebetalare betala. Ni borde i vart fall ha fått kort så ni får VIP-bord om ni semestrar i Barcelona…

   När Svea hovrätt släppte mig på fri fot respekterade inte Bergstrand det beslutet. Man skulle inte ens invänta domen utan det blev plan B direkt. Men det är inte så förvånande då det finns nedtecknat i mötesprotokoll att JIT, joint investigation team, skall fortsätta ända fram tills man uppnått målet att få mig dömd till långt fängelsestraff i sista instans och förverkat mina tillgångar. Det är enligt Karin Bergstrand inte en domstol som bestämmer utan det är hon. Hon har i mejl beskrivit domstolar som krångliga och riskabla. Det är precis så hon tänker. Vid ett av JIT-mötena innan jag greps 2010 framförde USA följande:

The US agrees that it is very important that the main suspect gets arrested and convicted. Presently the only charges that can be brought against the main suspect are money laundering charges, which of course is not sufficient.

   Narkotikaåtalet var det som skulle göra det ”sufficient”. Det framgår som sagt av alla mötesprotokoll att syftet med joint investigation team, ”Playa”, var att få mig dömd till ett långt fängelsestraff och att förverka egendom. Det står också att syftet med att Spanien skall åtala mig egentligen är för att förverka egendom.

   Efter tre och ett halvt år i isoleringscell sitter jag alltså just nu i isoleringscell igen för att man skall försöka förverka egendom. Är det ett skäl för en rättsstat att frihetsberöva folk? Det sägs att rättegången i Spanien tidigast kan starta om nio till tolv månader. Om tolv månader har jag varit häktad i fyra och ett halvt år…

   Om man får studsa runt mellan olika länder och bli häktad under dessa extrema tider behöver visserligen inte åklagarna få någon fällande dom. Jag har snart redan avtjänat samma tid i häkte som vid fällande dom. Det kanske är den nya modellen för att i framtiden kringgå domstolarna?

   Att Svea hovrätt avdelning 1, visade sig vara en synnerligen skicklig och självständig enhet när de frigav mig, måste ha irriterat åklagarna något kopiöst. Jag läste ett mail där Karin Bergstrand hånfullt skrev ”advokater som värnar så om mänskliga rättigheter”. Vad kan det vara för fult som hovrätten värnade om, Karin Bergstrand? Rättssäkerheten och rätten till en rättvis rättegång?

   De artiklar som Jonas Falk hänvisar till angående ”kokainbeslaget” på Mauritz Anderssons båt i Göteborg, finns att ta del av här:

19 faktorer som resulterar i rimligt tvivel

Hemlig husrannsakan

Kokainet som ingen har sett

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.