Expressen ljög mer än nazisterna

I februari 2015 inledde Expressen en så kallad granskning av den svenska naziströrelsen, och då särskilt organisationen SMR (Svenska Motståndsrörelsen). Efter granskningen åkte tre personer från SMR:s nättidning Nordfront till Expressens redaktion. Dessa tre greps efter detta av polis. 

Expressen, tillsammans med flera andra etablerade medier, rapporterade stort om händelsen om en påstådd nazistattack mot Expressen. Problemet med denna mediala historia är att Expressen ljög mer än nazisterna.

Detta påstår jag då jag företrädde en av personerna som greps av polisen och som nu avskrivits från de misstankar som Expressen rapporterat om. Jag tar händelserna i kronologisk ordning.

1. Expressens så kallade granskning

Expressens så kallade granskning av den Svenska naziströrelsen innehöll ett delikat, men knappast unikt, inslag. Nämligen att Expressen lät hänga ut personer med namn och bild.

Bland de som hängs ut med namn och bild under rubriken ”De svenska nazistkvinnorna” finns en 19-årig tjej. Hennes största merit synes vara att hon haft någon del i att kasta tårta på Irene Matkowitzc, kvinnan som blev kändis genom att kasta tårta på Jimmy Åkesson.

Denna unga tjej är mig veterligen inte medlem i SMR, men har efter tillbakatårtningen intervjuats av nättidningen Nordfront, som alltså drivs av SMR.

Expressens uthängning av henne är enligt min mening omdömeslös och direkt oetisk.

2. Nordfront tar sig till Expressens redaktion

Efter Expressens publicering beger sig ett par medarbetare på Nordfront till Expressens redaktion. Med sig har de kamera, diktafon och anteckningsblock.

Syftet var att intervjua Expressens medarbetare för att därefter göra samma sak som Expressen, nämligen hänga ut journalisterna med namn och bild.

Efter en stunds väntan utanför Expressens reception vänder Nordfronts medarbetare tillbaka till den bil de färdats i till platsen.

Emellertid har bilen fått batteritorsk, så de blir stående på en parkeringsplats cirka 100 meter från Expressens redaktion, i avvaktan på hjälp med startkablar. Innan hjälpen anländer kommer polis till platsen. Polisen ska inledningsvis hjälpa Nordfronts medarbetare med bilen, men ändrar sig senare till att gripa samtliga på plats.

I bilen har det nämligen påträffats ett par gamla moraknivar på golvet. Med utgångspunkt för beslaget av knivarna så konstrueras misstanken Förberedelse till grov misshandel. Detta toppar sedan Expressens nyhetsrapportering.  Nu hängs även min klient ut med namn och bild i Expressen.

3. Expressen ljuger

Nu till mitt påstående om att Expressens ljuger. I rapporteringen om min klient så lyder Expressens rubrik ”Nazister bar kniv utanför Expressen”. Detta är en regelrätt lögn. Först efter att detta påtalats, så justeras rubriken till halvlögnen ”Nazister hade knivar utanför Expressen”.

Expressen intervjuar mig under tiden som min klient sitter anhållen. Jag förklarar att anklagelsen mot min klient är obefogad, för att inte säga befängd, att han kommer att släppas inom kort och att misstankarna kommer att avskrivas.

4. Misstankarna avskrivs fort

Dagen efter mitt uttalande släpps mycket riktigt min klient och misstanken om Förberedelse till grov misshandel läggs ner.

Genom Expressens massiva rapportering på den korta tid som min klient satt anhållen lyckades tidningen hänga ut honom med namn och bild, utmåla honom som brottsling och ljuga om omständigheter i sak.

Nästan lika illa är, nu när misstanken är avskriven, att Expressen endast i en liten artikel på nätsidan rapporterar om saken.

Att granska och rapportera om nazismen i Sverige är en hedervärd sak. Men då ska man använda sig av hedervärda metoder. I min värld har Expressen begått pressetiska övertramp, ljugit under förtalsliknande former, bjudit på halvlögner och en kraftigt missvisande bild av händelseförloppet.

Ska man utge sig för att ha en djupare journalistisk ambition, som Expressen gör när de basunerar ut att de ”granskar” nazister, så ska tidningen inte bedriva kampanj. Man ska möta nazister, liksom andra ideologianhängare, med sanning och inte med lögn.

Jag har inga förhoppningar om att Expressen ska vidta rättelse eller bättra sig. Men jag ställer följande frågor till övriga mediesverige.

Vilka pressetiska regler gäller för en misstänkt rasist eller för den del en uttalad nazist? Vad gäller för den 19-åriga tjejen som nu är ”Den svenska nazistkvinnan” med hela folket?

Jag bryr mig för att jag vill leva i en värld där precis alla har samma rättigheter och skydd mot pressetiska övertramp. Denna typ av publiceringar skadar enskilda individer, men som kollektiv är jag övertygat om att den nazistiska rörelsen i Sverige stärks av tidningar som Expressens agerande. Det tål att tänkas på när mediesverige gör sina journalistiska överväganden.

 

Artikeln är även publicerad på Sargon De Bassos hemsida. www.advokatdebasso.se

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.