Debatt

E-post istället för närvaro – så ska poliskrisen avhjälpas

Den 30 september kom det första delresultatet av Statskontorets granskning av svensk polis. Kritiken var mer än svårläst. Diplomati och kanslisvenska har en förmåga att släta ut och det är svårt att konkretisera kritiken. Det ser nästan ut som om de polisiära cheferna haft ett finger med i spelet när kritiken presenteras...

   Det finns dock kritik vars styrka kan, för en oinvigd som mig, vara svår att validera. Statskontoret anser dock att allt inte ska skyllas på omorganisationen och räknar därefter upp ett antal faktorer som måste förbättras. Allt som de tar upp har sin grund i en torftigt genomförd omorganisation. De har köpt samma förföriska locktoner som politikerna i Sveriges riksdag gjorde när de 2012 fattade beslut om den nya organisationen. Statskontoret har intervjuat 120 personer varav de flesta är frälsta genom att deras roll i framtida polisverksamhet synes klar.

   Ärligt talat tror jag att utredarna på Statskontoret inte förstår en fungerande polisverksamhets fundamentala krav på närhet och tillgänglighet. De har köpt bilden av medborgarlöften och kommunpolis och tycks tro att avstånden till medborgaren inte kommer att bli några problem.

   Att omorganisera till en myndighet är inte fel men det mesta i övrigt med stora regioner och ännu större telefoniområden kommer inte att fungera såsom det är tänkt, eftersom det drabbar polisen som någon form av elefantiasis. Det drabbar framförallt medborgaren.

   För att föregripa den väntade kritiken hade inrikesminister Ygeman redan i början av september beslutat att Eliasson och polisen genast måste se till att få en förändring till stånd. Här synes det mig som om vissa delar av kritiken sipprat ut till berörda befattningshavare…

   Vad betyder detta? Det betyder, enligt min tolkning, att följande regionala chefer ska utgöra Nationella strategiska ledningsgruppen (NSLG). De ska klara polisen ur krisen och resultatet ska dessutom till vissa delar synas inom fyra månader, alltså någon gång i januari 2017. Men i övrigt gör man som vanligt, man sätter ett mål långt fram i tiden och hoppas att utvecklingen då vänt.

   Här följer frälsarna: Genomgående för alla är att de har liten eller ringa erfarenhet av den polisiära vardagen på gräsrotsnivå. Däremot beskriver alla sig i sina CV:n som starka, modiga, drivande och djupt engagerade i den nya myndighet som håller på att skapas. De anser sig raka och kunniga med goda ledarerfarenheter och de har alla genomfört rent fantastiska förändringar på sin väg. De är vänsälla och vill sina medarbetare väl men medger att de vågar ta också obekväma beslut. De beskriver sig som helyllemänniskor utan brister som genom sin breda erfarenhet (förr skulle de ha kallats hoppjerkor) är väl skickade att leda en polisiär region.

   Deras mål för den framtida polisen och regionen är mer än luddiga och kan möjligen bero på osäkerhet på vart utvecklingen är på väg. Inte i någon ansökan framgår konkret vad de vill med svensk polis.

   Stephen Jerard. Visade sin kompetens genom sitt uttalande att kvinnor ska försöka hålla sig inomhus eftersom en våldtäktsman härjar i Östersund. Har även gjort sig hörd i debatten som kritisk till genomförandeprocessen i omorganisationen av polismyndigheten. Nu skall han tydligen medverka till ”förändringar och förbättringar” som strider mot hans övertygelse.

   Dan Persson. Jurist och polis. I mars 2010 fick han av rikspolischefen i uppdrag att ta fram förslag på hur polisen kan förstärka arbetet mot mängdbrott i hela landet och få polismyndigheterna att samarbeta bättre för att kunna bekämpa så kallad seriebrottslighet. Det enda resultat jag sett är en något luddig delrapport om en rörlig polisstyrka på ungefär 50 man som ska kunna sättas in i hela landet. Vad detta resulterat i övrigt är för mig okänt.

   Klas Friberg. Lättstörd och frustrerad, pratar ibland fortare än han kan. Mjuk i ryggen och säger sig ha sett att ”Den gamla polisorganisationen utgjorde ett hinder för ett effektivt polisarbete. Vi har redan nu, drygt ett och ett halvt år efter införandet av den nya polisen, sett ett positivt resultat.” Det är inte många utöver Friberg som sett något positivt i den nya organisationen men det kan ju också bero på var i karriären man befinner sig.

   Annika Stenberg. Tidigare Skatteverket och begriper inte ett skvatt om polisverksamhet. Polisfacket i region Syd rasade över hennes beslut att i mars 2016 anställa ett bollplank till cheferna inom organisationen. Hon ville förstärka sin ledarstab med en verksamhetsutvecklare från Skatteverket. Som de flesta regionala cheferna vill hon omge sig med lojala ja-sägare. Facket har även riktat skarp kritik mot henne och rikspolischefen i ett öppet brev 21 aug 2015. Bakgrunden var ett debattinlägg hon skrivit om polisens effektivitet, när verkligheten är precis tvärtom, menar facket. En ledare som, i egna ögon, tydligen efter en kort stund på jobbet lärt sig så mycket att hon vill detaljstyra rutinerade poliser.

   Ulrika Herbst. Mest berömd för sitt försvar av poliser som omhändertog, visiterade och förde bort en journalist som bevakade en demonstration av SD:s ungdomsförbund. Herbst ansåg att journalisten var på ”fel plats vid fel tillfälle” trots att ett flertal andra journalister fanns på plats och trots att han kunde visa leg att han var där på en dagstidnings uppdrag. Herbst har haft tjänst som länspolismästare i tre län, Kronoberg, Värmland och Östergötland, varvid alla tre under hennes styre har gått kräftgång.

   Ulf Johansson. Säger sig vilja bygga en stark lokalpolisverksamhet för att komma närmare medborgarna i deras vardag, vara tillgängliga men också lyssnande. Vill stärka polisens förmåga att utreda mängdbrott. Så här långt har han inte lyckats med varken det ena eller andra. Han understryker också polisens fortsatta fokus på att skydda utsatta kvinnor och stärka utredningsmetodiken av brott i nära relationer. Men inte heller här kan några framgångar skönjas, här finns också frågetecken om hans kvinnosyn och hans agerande när en vuxen polisman sexchattade med en 14-åring.

   Carin Götblad. Mest berömd för att som polischef varit inblandad i tvivelaktiga utredningar om narkotikabrott där tydlig brottsprovokation förekommit. Har också låtit ändamålen helgat medlen vid infiltrationsärenden. Borde nog ha gjort sitt inom polisen för ganska länge sedan.

   Mats Löfving. Som tycker det mesta är trams och larv när han konfronteras med den kris som polisen genomgår.

   I NSLG ingår förutom ovanstående ett antal icke polisiära chefer. Här har vi nu alltså de medlemmarna i NSLG som nu skall leda polisen ur krisen. Samma personer som i nästan två år misslyckats med detta men som nu blivit kvalificerade att bli den Nationella strategiska ledningsgruppen – NSLG.

   Dessa polischefer är således vad svensk polis kan krysta fram, för att ta fram riktlinjer till hur den nuvarande polisiära krisen skall omvandlas till något bra. En del av dem har ingen som helst polisiär bakgrund och av de sju som har ”polisiär” bakgrund skapar i varje fall sex av dem ingen våg av glädje.

   Det här är utgångsläget enligt denna grupp:

”Läget för svensk polis är allvarligt” så långt är de överens med de flesta.
För att komma till rätta med problemen måste man bland annat få styrning på resursbristen som präglar svensk polis och anställa fler.
• Utöver de redan beslutade 700 nya civilanställda rekrytera ytterligare 600 personer under kommande år.
• Öka antalet utbildningsplatser på polisutbildningen – så att 1 500 nya poliser kan anställas fram till 2020.

 

   Deras lösning på den så kallade resursbristen är alltså att anställa 1 300 civila och anställa 1 500 nya poliser fram till år 2020. Jag kan inte se någon resursbrist (men det kan bli) som präglar svensk polis. Det finns bara en massa felplacerade och felanvända poliser och en massa ledningsproblem och strukturella brister som inte avhjälps med mer resurser. (Möjligen finns resurser till högre löner åt polisen och här finns ett överskott som skulle räcka till 3-5 tusenlappar per månad åt de sämst betalda poliserna).

 

   Enligt polisfacket säger tre poliser upp sig varje dag. Fram till år 2020 kommer således drygt 4 000 poliser att säga upp sig om trenden håller i sig. Utöver dessa tillkommer de poliser som under perioden fyller 65 år. I värsta fall kan det handla om ytterligare 2 000 poliser som slutar.

   Vad förslår då 1 500 nya orutinerade poliser (med ett förmodligen förhållandevis lågt IQ), plus de redan planerade cirka 1 500 under utbildning, mot 4 000 eller 6 000 rutinerade poliser som sagt upp sig? Enda lösningen är att höja lönerna, ändra ledningsstruktur och inriktning och därigenom sätta stopp för fortsatt dränering – och locka tillbaka de som sagt upp sig.

   Brottsuppklarningen är sämre än någonsin och på väg mot ännu lägre siffror. Så här anser NSLG:s att man ska lösa det problemet.

Handläggningstiderna ska kortas ner.
− Vi är självklart inte nöjda med resultatet. Därför arbetar vi bland annat med att öka resurserna till utredningsverksamheten, utveckla arbetsmetoderna och förbättra teknikstödet, säger Mats Löfving, chef för den nationella operativa avdelningen i ett pressmeddelande.
Detta ska nu åtgärdas enligt krisplanen som har ett 20-tal punkter på åtgärder.
• Man ska förbättra utredningsresultaten och utredningsverksamheten.
• På nationell nivå ska man prioritera verksamhet kopplad till migration, terrorhot och 
situationen i de 14 särskilt prioriterade områdena i Sverige, områden där våldshandlingar, upplopp och narkotikahandel drabbar de boende och där polisen attackeras. Tydliga förstärkningar ska ske där enligt åtgärdsplanen.

   Handläggningstiderna ska alltså kortas ner och man ska förbättra utredningsresultat och utredningsverksamhet. Så bra, men hur? Räcker det med att säga det? Vackra ord utan förpliktelse eller ens en metod hur det ska gå till. Ska man sätta alla Sveriges poliser i de 14 prioriterade områdena? Vad händer då? Problemen kommer bara att flytta till andra områden som polisen övergett till problemområdenas fromma.

   NSLG hävdar vidare att:          

Polismyndigheten, som efter omorganisationen är en gemensam myndighet, ska också samordnas bättre vad gäller uppgifts- och ansvarsfördelning samt arbetssätt för brottssamordning – inte minst för att upptäcka och komma åt seriebrottslingar, som kan verka på olika geografiska platser.
• Man ska även förbättra förutsättningarna för att finnas tillgängliga för medborgarna.
• Prioritera utveckling av nya tekniklösningar.

I samma syfte ska man utveckla polisens databas.
Som ytterligare ett led i att bli effektivare, och för att förbättra utredningsresultaten ska ”kvalificerade förundersökningsledare” finnas tillgängliga dygnet runt, sju dagar i veckan.
Man ska också ta fram nationella riktlinjer för när så kallade registertopsningar av dna ska genomföras – för att få upp antalet fällande domar.
Svensk polis skall verka närmare medborgarna.
Bemanning till lokalpolisområdena skall prioriteras.
En medborgarmötesstrategi skall tas fram före utgången av år 2016. Den skall innehålla fler e-tjänster, telefontjänster med hög tillgänglighet samt utvecklad receptionsverksamhet.

   Meningen med ”registertopsningar” är väl vacker? Registertopsningar för att få upp antalet fällande domar. Hela meningen är så urbota infantil att jag nästan börjar gråta. Idag räcker det inte ens med en dna-träff eller träff i fingerspårsregistret för att ett ärende ska utredas. Utan utredning ingen dom, antingen det finns dna och fingerspår eller ej.

   Svensk polis ska verka närmare medborgarna. Hur då? Jo, med fler e-tjänster, bättre telefontjänster och utvecklad receptionstjänst. Närmare medborgaren betyder bara att medborgaren, fortfarande på distans, ska kunna kontakta polisen via e-tjänster, bättre telefonnät och utvecklad receptionstjänst. Är detta verkligen närmare medborgaren? Jag tror att medlemmarna i NSLG har drabbats av ett kollektivt hjärnsläpp. Och deras motto för svensk polis tycks bli: Vi finns bara ett par knapptryckningar bort.

   Mer snömos, mer ordbajseri. Jag tycker meningarna känns igen och det känns nästan som om de kopierats från tidigare utfästelser.

   Var finns de polisiära företrädarna?

   Var finns polisfacket?

   Var finns framförhållningen?

   Hur många gånger ska dessa orakel få misslyckas med att skapa en effektiv polis? De har nu hållit på, flera av den i ett antal år utan att lyckas. Vad talar för att de nu ska lyckas?

   Sveriges poliser av idag är duktigare, bättre utbildade och bättre lämpade än någonsin tidigare (det finns naturligtvis några undantag). Många av dem har mångårig rutin av vanligt praktiskt polisarbete vilket man knappast kan beskylla medlemmarna i NSLG för.

   Vad svensk polis behöver är inte hårdare styrning från de som inget kan om det praktiskt polisiära arbetet. Istället borde man skapa en ny krisgrupp sammansatt av länscheferna/polis-områdescheferna, för här finns kanske gräddan av svensk polis vad det gäller verksamheten och hur denna bör skötas. Knyt Holgersson och polisfack till denna grupp och här finns då räddningen för svensk polis.

   Det ska bli spännande att se hur länge Ygeman ska/kan hålla Dan Eliasson om ryggen. Jag hoppas att Ygeman, som verkar vara en förnuftig karl, inte låter sig dras med när Eliasson faller. Att Eliasson faller är fullständigt självklart, just nu pågår bara en viss förhalningstaktik för att orsak och verkan inte skall bli alltför uppenbar.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.