Debatt

Min mamma är blind på ena örat och pappa odlar bomber

Jag har tillbringat sommaren framför datorn där jag läst protokoll, utredningar, domar, och mejl från arga och förtvivlade svenskar som delat med sig av sina skrämmande och bitvis rent hemska erfarenheter av den svenska asylprocessen för ensamkommande barn och ungdomar.

   De utgörs av vanliga, hederliga, ansvarstagande och skattebetalande människor. De är lärare, läkare, kuratorer, gode män, jurister, psykologer och socionomer etcetera.  

   De hör regeringen upprepa som ett mantra: ”Sverige har ett av världens rättssäkraste asylprövningssystem och vi har full tilltro till Migrationsverket”. Samtidigt ser de som arbetar nära barnen och ungdomarna dagligen beviset på motsatsen.

   Ser hur handläggare systematiskt ignorerar asylskäl och fokuserar alla frågor runt ålder. Ser hur överlastade, okunniga eller oengagerade ombud inte förmår föra sina klienters talan. Ser hur dålig tolkning vid ett enda samtal förändrar livet för en ung människa för alltid. Ser hur lillebror blir storebror, hur släktingar som begått övergrepp blir ordnat mottagande i hemlandet, eller hur en statlig myndighet inte verkar ta hänsyn till sitt eget regelverk när det gäller att kunna utvisa de här barnen och ungdomarna.

   Hur ska jag kunna välja en av alla dessa historier? Kanske historien om flickan som flytt tvångsgifte, som utsätter sig för direkt livsfara om hon avslöjar var hon finns, men som anmodas av Migrationsverket att kontakta familjen för att skaffa bevis på sin identitet? Och som sen godtyckligt skrivs upp i ålder av två tjänstemän på verket som aldrig har träffat henne?

   Eller om den som blev betalning för en skuld fadern hade till byns mulla. Som flydde från slavliknande förhållanden i moskén, som blev övertygad ateist redan som barn. Som här i Sverige är en aktiv ateist, är medlem i ateistiska forum på nätet och som bytt klass flera gånger då hen blir trakasserad för sin brist på tro.

   Som Migrationsverket sedan utvisar då de inte tycker hen bevisat sin ateism. Trots ett överväldigande antal intyg från insatta på området väljer man att sända denna människa till ett land som i sin brottsbalk har dödsstraff för avsteg från islam.

   Det blir den här jag väljer, fall 37 i avdelningen åldersuppskrivningar i vår rapport om rättsosäkerhet. Så här ser den ut i rapporten som biläggs i sin helhet nedan:

  1. Asylsökande syskon uppfattas inledningsvis som ”uppenbart minderåriga” av Migrationsverket. I enlighet med Advokatsamfundets rekommendationer vid denna tid avråder ombud från medicinsk åldersbedömning. När beslut kommer nio månader efter utredningssamtal är de godtyckligt åldersuppskrivna med avslagsbeslut.

   Torrt och sakligt. Som det ska vara i en rapport där utgångspunkten har varit att visa att Migrationsverket bryter mot UNHCR:s, EU:s och Migrationsverkets egna direktiv för asylprocess för ensamkommande barn.

   Men bakom de torra raderna finns historien om en far som mördas av talibaner 2001 och en gravid mor som flyr till Iran med sina två söner. Den äldsta brodern träffar efter några år en kvinna och får en son. De skiljs åt men sonen stannar med bröderna.

   Livet i Teheran är hårt för afghaner och storebror får sina yngre bröder att lova att ta hand om brorsonen. År 2015 mördas storebrodern och familjen hotas. De flyr från Teheran. Modern som är sjuklig stannar i Iran men förmår sina söner att fortsätta flykten med den lille brorsonen.

   När de kommer till Sverige blir de välkomnade. De är nu sjutton, fjorton och sju år gamla. Brorsonen blir placerad i familjehem och bröderna går i skolan. Två dagar efter den äldsta broderns 18-årsdag fattar Migrationsverket utvisningsbeslut för alla tre. Nu har de två yngre som det kallas ”ordnat mottagande” i Afghanistan hävdar man, nämligen i form av den nu 18-åriga storebrodern – som alltså flydde därifrån som treåring. För säkerhets skull skrivs även lillebror upp från 15 till 18 år och blir därmed jämnårig med sin storebror. Alltså blir det dubbelt upp av ”ordnat mottagande”.

   Av rädsla för att hamna i Afghanistan tar de två bröderna med sig sin snart nioårige brorson och flyr ut i Europa. De lever hellre på gatan i Hamburg eller Paris än att riskera att skickas till det som aldrig varit deras hemland.

   Så behandlar vi barn och unga i Sverige idag. Hur kan vi kalla det rättssäkerhet?

   Ett argument som ofta framförs är att vi har tre instanser där asylskälen prövas. Men det är en sanning med modifikation.

  • En asylutredning som saknar god tolkning, kunniga engagerade ombud som förklarar processen för den sökande, samt kunniga professionella handläggare resulterar i ett bristfälligt protokoll.
  • Ett ombud som underlåter att gå igenom och rätta protokollet med kunnig tolk och den asylsökande ger ett bristfälligt protokoll.
  • Ett Migrationsverk som inte besvärar sig med att korrigera protokollet utifrån de yttranden som skickats in ger ett bristfälligt protokoll.

   Utifrån det här bristfälliga protokollet fattas sedan beslut. Oftast av någon annan än handläggaren som gjort intervjun. Alltså av någon som inte mött den asylsökande.

   Ett negativt beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen. Domstolen tittar efter om något nytt kommit till som kan stärka asylskälet – men tittar i princip aldrig på bristfälligheter i utredningar och beslut. Procenten som återförvisas till Migrationsverket är därmed mycket låg. 2016 låg den på 5%. Januari till augusti 2017 ligger den på 8%.

   Men hej – det går ju att överklaga en gång till säger den påläste. Ja, i Migrationsöverdomstolen ansöker du om att få ditt fall prövat än en gång. Men det är en försvinnande liten del som får denna möjlighet.

   För de allra flesta hänger alltså framtiden på det första och ofta enda samtalet på 2-4 timmar under lysrören på Migrationsverket. Nu när du vet det, tycker jag du ska titta närmare på vår rapport som biläggs nedan.

Av Stina Berge

 

   Nedan biläggs hela rapporten med ett antal skrämmande konkreta fall. Den är skickad till bland andra regeringen, Migrationsverket, JO, JK, Svenska Kyrkan, Röda Korset, Stadsmissionen och Advokatsamfundet.

Rapport om rättosäkerhet i asylprocessen för ensamkommande barn och unga VSIU

 

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.