Förebygga och förhindra brott

Gunno Gunnmo

Vi tror inte på hårdare tag

2018-04-04

Före detta länspolismästaren i Stockholm Gunno Gunnmo kandiderar till riksdagen för Feministiskt initiativ. Han är en av talespersonerna för F! vad gäller rättspolitiska frågor. Här redogör Gunno Gunnmo för hur han ser på frågan som den här debattserien handlar om – hur att förebygga och förhindra brott.

   Jag har tidigare medverkat som krönikör i Magasinet Para§raf och då skrivit kring ämnen som rör landets inre säkerhet och människors trygghet. När jag nu återkommer är ämnesområdet i stort detsamma men jag tar till orda utifrån en ny position. Jag är nu kandidat i årets riksdagsval och återfinns på plats 10 på Feministiskt initiativs riksdagslista.

   Till saken – hur förebygga och förhindra brott? Vi tror inte på hårdare tag. Dels för att det strider mot våra grundläggande värderingar, men främst för att det saknas stöd för att hårdare tag ger färre brott.

   Det finns inget stöd för att hotet om långa straff förhindrar brott eller avhåller någon från att begå brott. Däremot är det tyvärr så att kraven på hårdare tag ger illusionen av politisk handlingskraft.

   Det värsta jag hört – hittills, är det kanske säkrast att tillägga – var tankarna om att sätta in militär i våra förorter. Förslaget möttes från politiskt håll av allt från ängsliga hummanden till återhållen entusiasm.

   Militär mot den egna befolkningen! Det är svårt att ta till sig att någon kan lägga och komma undan med ett sådant förslag. Jag har svårt att komma på ett tydligare budskap till ”förorten” med innebörden NI HÖR INTE TILL!

   Vi tror att vetskapen om och känslan av att höra till, att räknas, att vara lika mycket värd och att inte diskrimineras är fundament i ett demokratiskt samhälle och viktiga brottsförebyggande och brottsavhållande faktorer.

   Det är bekvämt att beskriva kriminaliteten som polisens problem, men det är ett förenklat och trångsynt förhållningssätt. Det är riktigt att följderna av kriminalitet i huvudsak är polisens och rättsväsendets ansvar. Ansvaret för orsakerna däremot vilar tungt på samhället som helhet och inte minst på kommunerna.

   Det finns ett visst stöd för talesättet – tillfället gör tjuven. Ser en bakåt blir det tydligt att polisen och andra med brottsförebyggande ambitioner lagt ansvaret för att minska tillfällen för tjuven på den enskilde. Det är inget fel i att påminna om vikten av att låsa om sig och sina tillhörigheter men de mer avgörande insatserna handlar om samhällsplanering och samhällsgemenskap.

   Om en renodlar samhällsproblemet kriminalitet blir det tydligt att en förhållandevis liten grupp människor – varav en överväldigande majoritet är män – står för en stor del av brottsligheten. Med den analysen som grund blir det uppenbart att brottskurvan kan brytas om rekryteringen till den brottsaktiva gruppen upphör.

   Rekryteringsbasen till gruppen brottsaktiva är unga pojkar, barn, som mycket tidigt i livet inser att de inte tillhör eller att de inte kommer kunna eller tillåtas tillhöra.

   Kommunen är huvudman för de insatser som är avgörande för om en ung pojke ska bli en del av det etablerade samhällets gemenskap eller rekryteras till kriminalitet.

   Det handlar om skolan där den lägsta ambitionsnivån måste vara gymnasiebehörighet för alla barn.

   Det kan gälla att föräldrar ibland behöver samhällets stöd för att behålla sin aktoritet och utveckla sitt vuxenansvar.

   Familjer kan behöva stöd för att ge barnen förutsättningar att klara de krav skolan och samhällsgemenskapen ställer.

   Jag vill än en gång slå fast att vi inte tror på hårdare tag. Däremot tror vi på en fast, målmedveten och långsiktig politik som genomsyrar och tydligt signalerar samhällets vilja att förebygga och förhindra brott.

   De krav på hårdare tag som nu synes dominera politikens samhällssyn signalerar hjälplöshet och uppgivenhet. En kapitulation inför samhällsproblemet kriminalitet. Vår övertygelse är att det finns en mängd åtgärder som i samverkan kan bli en framgångsrik strategi mot kriminaliteten och dess bakomliggande orsaker.

   En del av dessa åtgärder kräver långsiktighet för att genomföras och för att ge resultat, men en del kan genomföras nu. Jag ska ge en provkarta med exempel från Feministiskt initiativs omfattande program.

   Polisutbildningen ska göras om till en högskoleutbildning. Med högskoleutbildning följer möjligheten att uppvärdera nyttiggörandet av den samlade kunskap och erfarenhet som finns om brott och brotts orsaker.

   Vi anser att det är viktigt att poliskåren representerar olika grupper i samhället och menar att positiv särbehandling ska kunna användas som ett verktyg för att uppnå bättre representativitet i hela rättsväsendet.

   Vi ska verka för att alla verksamma inom rättsväsendet ska genomgå en obligatorisk utbildning med könsmakts-, antirasistiskt- och hbtq-perspektiv samt att kurser inom dessa områden blir obligatoriska på alla juristutbildningar.

   Vi ska verka för att en utredning tillsätts för att hitta andra lösningar än fängelse och inlåsning. Utredningen bör ta avstamp i forskning kring vad som förhindrar brott och återfall i brott samt titta internationellt på hantering av personer som begått brott.

   Inkludering och förebyggande arbete i socioekonomiskt missgynnade områden är en nyckelfaktor. Det kan ske genom sociala insatsteam, närpolis, mentorsprogram, lokala arbetsförmedlingar och arbete mot droger och kriminalitet. Så skapas den trygghet som är en förutsättning för delaktighet.

   Satsning på byggande av billiga hyresrätter för unga, äldre och socioekonomiskt missgynnade, ”Bostad först” vid hemlöshet och stopp för vräkningar av barnfamiljer är andra åtgärder som signalerar att samhället är till för alla.

   Välfärdsbegreppet måste fyllas med nya värden, baserade på reell solidaritet – mellan människor och i samverkan med miljön. Detta är värden som bygger på pluralism och idén om att människor med skilda grundvärderingar och livsstilar ska kunna leva sida vid sida i ömsesidig respekt för varandra. För att nå dit måste makt och privilegier omfördelas.

   En feministisk syn på välfärd omfattar hela människans liv och den omgivande miljön. Arbetsmarknad, utbildning, miljö, familj, omsorg, kultur, bostad, bistånd och vård är bara några av många komponenter i det som formar vardagens villkor. Insatser på de olika områdena kan därför inte separeras från varandra eller ställas mot varandra för att skapa kortsiktiga politiska poäng eller polera en budget.

   För att nå reell jämställdhet måste istället helheten lyftas fram och ekonomin bli ett verktyg i arbetet med att ge människor möjligheter att leva ett fullödigt liv. Det handlar framförallt om att koppla varje människas rätt att vara ekonomiskt självständig och kunna ta ansvar för sitt liv, sin hälsa och sin miljö, till samhällets ekonomiska och demokratiska utveckling.

   Genom att fler får möjlighet att använda sin fulla potential ökar också utrymmet att skapa ett inkluderande samhälle, där alla får sina behov tillgodosedda – oberoende av kön, sexuell läggning, föreställningar om ras/etnicitet, funktionalitet, klass, religion eller trosuppfattning, könsuttryck, könsidentitet, ålder och medborgarskap.

   Svaret på frågan hur ska vi förebygga och förhindra brott är enkelt uttryckt inkludering. Inte exkludering genom ”hårdare tag”.

   Utanförskap är en destruktiv kraft. Begreppet ”områden som präglas av ett omfattande utanförskap” är en avslöjande beskrivning av samhällets politiska misslyckanden och tillkortakommanden. Det måste bli ett självklart mål att utanförskap ska ersättas av delaktighet. Det är möjligt att verklig delaktighet i den samhälleliga gemenskapen är den enskilt viktigaste faktorn för att förebygga och förhindra brott.

 

Gunno Gunnmo
Feministiskt initiativ

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


Gunno Gunnmo om sitt engagemang i F!:

Mitt främsta intresse är mänskliga rättigheter och inom den ramen rättspolitiken. När Feministiskt initiativ kommit in i riksdagen i höst och under valrörelsen fram till dess är jag en av dem som kommer att föra partiets talan i rättspolitiska frågor. När jag nu säger vi menar jag mitt parti Feministiskt initiativ – F!.

Som en randanmärkning kan jag konstatera att jag som ny i partiet gjort en rad uppmuntrande iakttagelser. F! står för ett nytt perspektiv fast förankrad i mänskliga rättigheter. Partiprogrammet och F!s skuggbudget kan läsas som en fördjupning av grundlagen (Regeringsformens första kapitel).

F! kommer att tillföra nytt syre till den nuvarande ängsligt andfådda partipolitiken.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.