Knutby del 6: Mordscenario

Saras Svenssons sökande efter ett skjutvapen började två månader före mordet. Det går också en tid från det att hon köper en revolver – tills mordet och mordförsöket utförs.

Av Dick Sundevall

files/content/knutbybilagan/revolvern2.jpeg

Den här artikeln utgår ifrån att man har läst tidigare artiklar i vår serie om rättsskandalen Knutby.

I min artikel, 22 punkter som friar Sara, klargörs alla punkter som talar mot att barnflickan Sara Svensson skulle vara mördaren. En del av dessa punkter utgörs av tekniska bevis.

Men om det inte var Sara som sköt, vem var det då? Utifrån fakta från såväl förundersökningen som från spaningsmaterialet och samtal med ett antal personer som kan den här sekten inifrån – är det här vad jag kommit fram till som det mest sannolika mordscenariot:

Förberedda

Mycket tyder på att en del av sektens medlemmar var förberedda på att Alexandra Fossmo och Daniel Linde skulle mördas den 10 januari 2004. Om inte alla, så i varje fall ledningen och några ytterligare förtrogna.

Daniel Lindes hustru Anette och hennes mamma vaknar under mordnatten och ser genom fönstret att det är ambulans och polisbilar utanför Daniels hus. Men de går inte dit. Istället går de och lägger sig igen.

Daniel får störtblödande med sönderskjuten käke och ett skott i bröstet, själv ringa till SOS-alarm – medan några i sekten står i bakgrunden och pratar och ringer till andra i sekten.

Poliserna som bar ut Helge Fossmos barn från villan där Alexandra hade mördats, uppfattade det som att barnen var drogade.

Dagen före mordet grät en av sektmedlemmarna otröstligt i skolan, där hon är lärare. När kollegorna frågade hur det var med henne, svarade hon inte.

Hörde inte smällarna

Sektens medlemmar ”hörde inte” smällarna av skotten, som grannarna hörde. Sannolikt hade files/content/knutbybilagan/pistol_ljuddamp3.jpgsektmedlemmarna fått information om att skytten skulle använda en ljuddämpare.

Deras referens till skjutande med ljuddämpare är rimligen när man i tv-serier och filmer skjuter med en pistol med en professionell ljuddämpare, som här på bilden till vänster. Då kommer det bara ut ett svagt metalliskt ljud (i varje fall på film).

Med med den revolver, med en hemmagjord ljuddämpare som användes i Knutby, smällde det högt.

Ur en revolver kommer en mycket stor del av ljudet ut runt magasinet/trumman, se bilden nedan, och det påverkas inte av hur bra ljuddämpare man än har fäst på revolverns pipa.

 

files/content/knutbybilagan/Revolver-38-Special-7.jpg

Med ovanstående som bakgrund har jag markerat om olika utsagor kommer från personer som är sektmedlemmar eller inte. De som inte är med i sekten kan rimligen antas vara betydligt mer trovärdiga än sektmedlemmarna.

Kartan

En granne, som inte är sektmedlem, hittar en ihopknycklad karta morgonen efter mordet, se nedan, med en pil inringad i anslutning till busstationen vid byn Gränsta i Knutby, där mordattentaten sker.

files/content/knutbybilagan/Upphittadkarta2.jpg

Kartan är i ett sådant skick att man kan utgå ifrån att den bara legat där några timmar i snön. Pilen pekar mot den plats där kartan hittades vid busshållplatsen. Se bild nedan.

Vem har behövt en sådan karta? Inte Sara som kan området utan och innan. Den kartan kan rimligen bara en utomstående ha behövt.

files/content/knutbybilagan/dickbusshallplats2.JPG

Den här killen

Sara försäger sig ibland vid de första förhören om mordnatten och pratar om ”vi”, och ”den här killen”, efter att först ha varit övertydlig med att hon var ensam. Och hon uppger att för att hon ”ska få nåd” så ska hon ”ordna” med hemgången för Alexandra och Daniel – inte att hon själv nödvändigtvis ska utföra det hela.

I ett annat förhör med Sara nämns en man som ska utföra skjutningen. Och Sara återger en diskussion med Helge som handlar om hon ska behöva gå in i husen eller inte.

Ur förhöret med Sara (understrykningen har jag gjort):

Sara: Jag ville helst inte gå in i huset där, jag tyckte det var svårt så jag tyckte det var jättesvårt och veta hur jag skulle göra med Daniel till exempel för att jag vet inte om det var, om vi hade någon slags tanke att Alexandra skulle vara, det var nog min tanke att Alexandra skulle kanske vara i vardagsrummet och jag stå utanför eller den här killen då och att man kunde skjuta genom fönstret och att Daniel kanske skulle komma hem någon viss tid och, ja, att hon blev skjuten ute men på något sätt så var det så här att tankarna kring detta då, jag tror också att Helge sa att bara jag fick tag på ett vapen då kunde man planera resten sen, alltså, så jag kommer inte ihåg så mycket av just, men jag tror att det var ungefär så som jag sa nu, det var min liksom planering men för Helge började prata om att jag behövde gå in i huset och det tyckte jag var jättesvårt för jag ville verkligen inte möta Alexandra …

Polisen provsköt

När polisen provsköt med ljuddämparen på revolvern i Alexandras sovrum, där hon mördades, så mätte de upp över 110 decibel i ett sovrum i andra ändan av huset, där Helge Fossmo påstod att han sov den natten – och inte vaknade av skotten. Mellan dessa sovrum är det ett allrum. När båda sovrumsdörrarna stängdes mättes det ändå upp närmare 100 decibel, med ljuddämparen fasttejpad på revolvern.

Betald mördare?

Enligt förhören med Sara så var det tre män som var med och sålde pistolen till henne och lät henne provskjuta. Sara ”bröt ihop” av att hon tyckte att det smällde så högt när hon provsköt både med och utan ljuddämparen. Sannolikt bad Sara någon av männen eller någon de kände till, att följa med till Knutby och skjuta – mot betalning. Hon hade redan i mitten av december 2003 pratat med en man i Stockholm som påstod sig ha en pistol att sälja, om att hon ville att han mot betalning skulle följa med och skjuta.

Har gjort det tidigare

Då mördaren sannolikt hade uppfattningen att han inte skulle möta några beväpnade kriminella, utan två sovande ”religiösa knäppskallar” av samma lilla rädda typ som Sara, så torde priset ligga på max 100 000 kronor. Kanske betydligt lägre.

Ett erfaret proffs skulle ta mer betalt, eller sannolikt helt backa ur då han inte kunde lita på att Sara skulle täcka honom i förhören. Men de här herrarna är inte av den professionella kalibern, även om de inte är helt bortkomna:

De får fram ett vapen som inte är hett. De vet hur man fixar till en provisorisk, om än dålig, ljuddämpare. Den som skjuter skotten i huvudet på Alexandra har med största sannolikt gjort något liknande tidigare. Han sätter sig troligen över henne och skjuter två påsittande skott. Därefter skjuter han, utan att tveka, ett skott i bröstet och ett i huvudet på Daniel när denne öppnar dörren.

Kort sagt, den som skjuter är allt annat än bortkommen. Och han är nu, åtta år efter mordet, inte ens misstänkt för sitt grova brott.

Får pengar till heroin

Men det konstiga är att han och hans eventuella medhjälpare ställer upp för att hjälpa Sara, då han på goda grunder kan anta att hon pratar om polisen griper henne.

– Troligen går han på heroin och då ser han bara en möjlighet till en hög pengar och skiter i resten, sa en erfaren torped, mördare och före detta heroinist som jag drog fallet för.

En sådan person kan nog utföra mordet för så lite som 20-30 000, hävdade han:

– Han ser en hög pengar som han kan omsätta i heroin och skiter i resten.

Sara hade pengar i form av det arv hon fått. Därmed hade hon inga problem med att plocka fram nya pengar efter att hon blivit lurad på 15 000 kronor när hon första gången försökte köpa ett skjutvapen. Alternativt var fler i sekten med och betalade.

Därtill framgår det av förhören med Sara att mördaren, eller folket runt honom, hotat Sara med att de skulle skada eller döda hennes pappa om hon tjallade.

Mordnatten

Klockan 03.45 under mordnatten ser en granne, som inte är sektmedlem och som bor på andra sidan länsvägen, en bil köra förbi hans hus på den lilla grusväg som finns där. Grannen lägger märke till händelsen för att han vet att bilen bara kommer till en vändplan en bit längre fram i skogen. Det bor ingen mellan den här mannens hus och vändplanen. Den här tidsangivelsen stämmer bra överens med den tid som Sara planerat att komma till Knutby den natten.

Polisen har sedan via däckavtryck kunnat slå fast att det var den Volvo 345 som Sara disponerade, och som hennes pappa ägde, som hade stått parkerad på vändplanen under mordnatten. Det hade snöat två dagar tidigare och det fanns inga spår efter någon annan bil.

Polisen spårar, både med och utan hund, efter mordet och mordförsöket, från Daniels bostad fram till den här vändplatsen på andra sidan väg 282. Fotspåren leder fram till bilen där de tar slut.

files/content/knutbybilagan/Flygbildspar.jpg

 

OBS: Det finns alltså bara fotspår till bilen och det är Saras spår – inga fotspår bort från bilen/vändplatsen.

Polisen är säker på det då de med hund på dagtid, sökte av ett stort område i anslutning till vändplanen. Fotspåren har storlek 38.

Sara erkänner att det är hon som gått där och de skor som hon sedan kastat och säger att hon bar under mordnatten visar sig överensstämma med spåren i snön.

Det här kan endast förklaras med att någon släppt av Sara på annan plats och sedan åkt upp med bilen till vändplanen för att vänta på henne. Det här bekräftas av polisens flygbild där fotspårens är markerade.

Mordscenario

Jag ser det som mest sannolikt att två bilar kommer till Knutby under mordnatten cirka 03.40. I den ena finns mördaren. I den andra, Volvon, ytterligare en man och Sara.

Mördarens bil parkeras där pilen på den upphittade kartan pekar. Här vid busshållplatsen kan man stå, utan att stå i vägen för andra bilar och med släckta lysen syns man inte från närliggande i hus i mörka vinternatten. Bussarna går inte vid den tiden på natten.

files/content/knutbybilagan/Bilplats Knutby 1 19-45-21.jpg

Sara släpps sannolikt av där vid parkeringsplatsen, eller lite längre österut. Där går det in en liten väg till den villa som ligger närmast huvudvägen av villorna på ”sektkullen”. Det är en bit in på denna väg som fotspåren på gärdet startar bredvid vägen. Men Sara kan också ha gått från busshållplatsen och till den här punkten, på länsvägen, utan att lämna spår ute på länsvägen där det är asfalt och is.

Mannen i Saras bil kör sedan upp till vändplatsen i skogen och väntar där. Han går aldrig ut ur bilen. Mördaren tar sig fram gående på bilvägar och lämnar därmed inga spår efter sig.

I förundersökningen finns flera skrivningar av det här slaget:

Vägen utanför huset är hårt frusen varför det normalt inte blir några spår avsatta.

Bilvägarna är därtill den närmaste vägen till såväl Fossmos villa som den villa där Daniel bor. Och när polisbilarna och ambulansen kommer, kör de på dessa vägar och kör därmed sönder eventuella spår innan polishundarna har börjat jobba.

Bilden nedan visar bilvägen i direkt anslutning till busshållplatsen. Efter några hundra meter går den in i Gränsta by med husen där Alexandra och Daniel bodde.

files/content/knutbybilagan/Dickvag.JPG

Tydliga spår i snön

Sara tar sig fram så som spåren efter henne visar, öster om byn, där hon lämnar tydliga spår i snön då det varken är bilväg eller gångväg där, utan ett gärde. Spåren leder först till Fossmos villa och sedan till Daniel Lindes bostad. Hon beskriver i förhör hur tungt det var att gå där i snön.

files/content/knutbybilagan/fossmohus_morker.pngJag tolkar det som att hon är med och visar var mördaren hittar sina offer och hur han kommer in. Hon har med sig en ficklampa som hon kan signalera till mördaren med, eftersom de går olika vägar fram till makarna Fossmos hus. Denna blåa ficklampa hittas sedan av polisen utifrån Saras anvisningar.

Sara stannar utanför rummen när mördaren skjuter. Därför ser hon inte att mördaren skjuter påsittande skott mot Alexandras huvud. Och hamnar sedan helt fel när hon berättar, tecknar och visar vid rekonstruktion hur hon skulle ha skjutit. Likaså när hon ska återge hur Daniel har skjutits. På grund av det här ser aldrig Daniel Linde henne. Och – därför får Sara ytterst få krutfragment på sina kläder.

Mördaren skjuter Alexandra någon gång mellan 04.00 och 04.30. Anna-Greta Jansson, som bor på ”sektkullen”, närmast den stora vägen, men inte är medlem i sekten, vaknar 04:23 av att hennes hundar skäller. Sannolikt är det skotten mot Alexandra som får hundarna att reagera. Alternativt hör hundarna Sara gå förbi huset de befinner sig i, då det är intill det huset som hennes spår börjar.

Omedelbart dödande

files/content/knutbybilagan/Blodigkudde.jpgEnligt obduktionsrapporten är båda skotten i huvudet på Alexandra ”omedelbart dödande”. Bilden till höger visar kudden hon låg på. Med ett kulhål inringat.

Därefter tar det lite tid eftersom Daniels sovrumsdörr är låst, vilket man inte räknat med att den skulle vara.

Sara ringer då Helge Fossmo, klockan 04.32, för att höra hur de ska göra och Helge säger, enligt Sara, att hon ska knacka på dörren. I domstolarna förnekade Helge det här, men tillstår numer samtalet och dess innehåll sedan september 2006. Samtalet varar i 1 minut och 54 sekunder.

Mördaren knackar på och skjuter Daniel cirka 04.40 – 04.41. Det är en antagen tidsangivelse utifrån att det sannolikt går en till två minuter innan Daniel ringer SOS-alarm. Vilket han gör 04.41.54, enligt SOS-alarms logg.

Sedan beger sig mördaren antingen iväg till sin bil eller gömmer sig någonstans i mörkret. Där väntar han på betalningen för jobbet. Alternativt får han pengarna av Sara och/eller någon annan i sekten direkt efter de sista skotten.

Sara är kvar i cirka 15 minuter efter skotten mot Daniel. Varför är hon det? Kanske för att skjuta Alexandra i höften och därmed bli medskyldig. Eventuellt tvingas hon till det av Helge Fossmo eller någon annan i sekten.

Alternativt skjuter hon det skottet när hon, som hon berättar i förhören, går upp igen för att se om Alexandra är död, några minuter efter att hon har skjutits i huvudet.

Det här är det enda skott där Saras redogörelse i förhören och vid rekonstruktionen, överensstämmer med obduktionen. Det blöder inte från såret i höften, då Alexandra redan var död när det skottet sköts.

Det här är dock bara ett antagande från min sida. De ytterst få krutpartiklarna på Saras kläder, kan tyda på att hon inte skjutit något skott alls den aktuella natten.

Betalt efter utfört arbete

Efter att Alexandra och Daniel skjutits ska Sara hämta pengar, egna eller andras, för att betala mördaren direkt eller via mannen som är kvar i hennes bil. Sara har inför det här blivit blåst på pengar vid två tillfällen av kriminella. Rimligen betalar hon inte något i förskott den här gången, utan mördaren får pengarna först efter utfört jobb. Om det är Sara eller någon annan i sekten som överlämnar pengarna, ska vara osagt.

Säkrare med egen bil

Om ovanstående är ett riktigt antagande väntar mördaren i sin bil vid busshållplatsen, eller i anslutning till den. Och mannen i Saras bil flyttar över till den bilen, när de kört dit. Det här är troligt då kriminella inte sällan blåser varandra och såväl mördaren som den andre mannen vill därför ha sina pengar på platsen. Och det så snabbt som möjligt.

Någon av bilarna rivstartar 05.00. Vilket en granne hör som bor alldeles intill busshållplatsen, som alltså är markerad med en pil på den karta som hittas hopknycklad några timmar senare.

Det blir en större trygghet för skytten/mördaren om han har en egen bil att tillgå och inte behöver förlita sig på Saras pappas gamla rishög. Det är en Volvo 345 av 1986 års modell, vilket egentligen är en Daf. Den är 15 år gammal och har gått drygt 21 000 mil. Personligen skulle jag aldrig förlita mig på en sådan i ett skede där en bil måste fungera.

Med två bilar kan därtill de två männen försvinna åt ett annat håll. Som kriminell i det skedet skulle man väl rimligen vilja ta sig så långt från Sara som man bara kunde – och så snabbt som möjligt

Polisspärren

Pistolen och ljuddämparen har Sara fått ta hand om. Om polisen hittar däckspår efter en eventuell andra bil som mördaren färdats i så har de inget att jämföra med. Och där den bilen troligen har befunnit sig är det frusen isig vägbana, så några spår av värde blir troligen inte möjliga att hitta.

Daniel ringer SOS-alarm 04.41.54. Luren lämnas över till sektmedlemmen Samuel Frankner och samtalet pågår till 04.47.03.

Klockan 05.07 upprättar polisen den första spärrplatsen i korsningen länsväg 273 och riksväg 77, och Sara stoppas där strax efter. Vägspärren är placerad cirka 2 mil från Knutby. Det tar tio minuter att köra den sträckan.

OBS: När Sara stoppas där har det alltså gått cirka 30 minuter sedan Daniel sköts. Det är därmed en tidsdifferens på cirka 15-20 minuter, då Sara gjort något annat än att direkt springa och gå till bilen efter att Daniel blivit skjuten – vilket hon i förhören påstår att hon gjort. Männen i den andra bilen kan ha kört åt motsatt håll, norrut, för att sedan vika av mot Roslagen och komma tillbaka den vägen mot Stockholm – om de nu skulle dit. Då de inte är helt bortkomna kriminella väljer de sannolikt en annan väg än den där det är mest sannolikt att polisen sätter upp en spärr.

Sara stoppas av polisen, men får åka vidare utan att de skriver upp vem hon är, eller bilens registreringsnummer, eller går igenom bilen.

Inte utrett och klarlagt

Förklaringen till det här är rimligen att poliserna vid vägspärren är där för att stoppa en storväxt man som har skjutit en annan man. Det är vad de fått veta när de stoppar Sara. ”Och den där lilla oskyldiga blondinen kan det naturligtvis inte vara.”

Det är kanske inte så mycket att säga om. Man söker ”en storväxt man”, utifrån Daniels beskrivning av skytten, och släpper igenom en ung späd kvinna som absolut inte har något kriminellt över sig, utan att närmare kontrollera henne och bilen. Alltså förklarligt, om än inte helt försvarligt.

Så här skriver man i ”Rikspolisstyrelsen och åklagarmyndighetens ”Granskning av det s.k. Knutbyärendet”:

Mindre än en halvtimme efter att larmet kommit in till kommunikationscentralen fanns vägspärrar på plats med poliser som hade order att utföra husrannsakan enligt 28 kap. 2 a § rättegångsbalken. Skälet till att en polispatrull vid en av spärrarna lät Sara Svensson passera utan vidare åtgärder är dock inte helt klarlagt. Det får enligt vår mening inte förekomma att en polispatrull inte utför en entydig order. Om en patrull av något skäl inte anser sig ha möjlighet att utföra en order måste detta rapporteras till överordnad.

Den här rapporten är daterad 2005-08-22. Det har alltså gått drygt ett och ett halvt år sedan Sara stoppades och fick åka vidare utan kontroll. Och – man har då ännu inte ”helt klarlagt” det hela. Varför?

Förklaringen är naturligtvis attman inte i detalj vill redovisa att ett befäl eller en polischef sagt åt de här poliserna att man söker en ”storväxt man”.

Sara kör själv

files/content/knutbybilagan/Olandsbron.jpgDet har spekulerats om att Sara kanske inte skulle ha klarat av att själv köra iväg söderut genom Sverige efter mordet. Dumpa ljuddämparen på ett ställe, kläder på ett annat, slänga revolvern från Ölandsbron och sedan köra hem till sin pappa i Småland, under den tid som det skulle ha skett på.

Jag tror att hon gjorde det själv. Rimligen vill ingen av de andra vara med i den bil där mordvapnet, ljuddämparen och en förvirrad ung tjej finns. Hon är ung och fysiskt stark och ju längre bort från mordplatsen hon kommer desto bättre mår hon rimligen.

Jag körde Stockholm-Luleå på tio timmar när jag var 23 år. Då var vägen inte så bra som idag och det var drygt 100 mil att köra. Men jag var ung och nyförälskad i en tjej som fanns i Luleå. Ändå körde jag en ännu risigare bil än den Sara färdades i. Så nog går det – om man är motiverad.

Blivit övertygad

Jag har under grävandet i det här fallet blivit mer och mer övertygad om att det var en utomstående som var med och sköt. En del av mina fakta ovan kan definitivt även fungera med en i sekten som skytt/mördare, men det finns också faktorer som talar mot det.

Jag är helt övertygad om att det inte var Sara som sköt och jag tror inte att det var Helge Fossmo. Jag vet naturligtvis inte om det gick till så här. Men det vet inte polis, åklagare och domare heller. För ingen av oss var ju inte där och såg det hända.

Ovanstående är alltså att se som ett tänkbart scenario. Men som är fullt möjligt – eller kanske till och med högst sannolikt.

Tre faktorer

Framförallt är det tre faktorer som talar för en utomstående skytt/mördare:

1. Kartan över området med en pilmarkering som hittades. Och som kuggar in i mitt mordscenario. Ingen i sekten behöver en sådan.

2. Sara var redan i mitten av december inne på att betala en utomstående för att ta hand om skjutandet. Hon klarade inte natten före mordnatten att genomföra det hela, utan vände och åkte tillbaka till Stockholm. Hon var noga med att i de första förhören säga att hon var ensam, utan att ha blivit tillfrågad om det. Men hon försa sig några gånger och pratade om ”vi” och ”de här killarna”. Därtill pratar hon i ett förhör om hur hon förställt sig att ”han” skulle stå utanför och skjuta Alexandra genom fönstret till vardagsrummet.

3. Hur det gick till: Två påsittande skott i huvudet på Alexandra, och ett i bröstet och ett i huvudet på Daniel. Mycket kan man säga om sektens medlemmar, men de är inga erfarna råa våldsmän när det gäller skjutvapen och mord – även om några av dem frekvent agar sina barn.

Sekten införstådd

Däremot är med stor sannolikhet ett antal sektmedlemmar införstådda med vad som skulle ske – och har troligen varit med och planerat upplägget:

Helge Fossmo naturligtvis, därtill Samuel Frankner, som alltid råkar vara först på plats när personer i sekten hittas döda. Och Anette ”Nettan” Linde, alltså Daniels hustru som prasslade med Helge och hade kontakt med honom under mordnatten.

files/content/knutbybilagan/Asarakt framifran.png

 

Därtill självklart Åsa Waldau. Inget väsentligt gjordes i sekten utan hennes godkännande.

Sannolikt var även några andra i sektledningen medvetna om vad som skulle ske. Och de vet troligen, och visste i förväg, att en utomstående skulle försöka utföra de planerade morden. Som i deras tankevärld innebar att Alexandra och Daniel skulle tas hem till Gud.

Poliserna reagerade på Gränstabornas beteende. De har aldrig varit med om något allvarligt våldsbrott där närstående människor betett sig så lugnt och verkat så emotionellt likgiltiga.

Och kanske mest anmärkningsvärt:

I ett samtal som polisen bandat efter mordet ringer Helge Fossmo till Alexander Westman som är
böneledare. Enligt Helge ringer han på uppdrag av Åsa Waldau. Helge ger under samtalet order om ”andlig krigföring”. I sekten tror man att de med gruppböner kan ändra andra människors tankebanor. Vi det här tillfället polisernas tankar och agerande.

Helge säger till Alexander att denne ska se till att alla ber så att det inte ska finnas några spår mot Tirsa, Helge eller Nettan. Sara ska stå ensam skyldig.

(”Tirsa” är Åsa Waldau och ”Nettan” är Anette Linde.)

Iscensatt?

Varför går Sara bakom sektbyn, där hon gör tydliga spår i snön? Det är svårt att gå där i snön och därtill är det inte den närmaste vägen. Är det avsiktligt – iscensatt av någon anledning? Det blir ännu konstigare i ljuset av att hon avsiktligt köpt för stora skor för att användas under mordnatten.

Jag kan bara se en möjlig förklaring:

Tanken var att när sektmedlemmarna vaknade på söndagsmorgonen och ”upptäckte” att Alexandra och Daniel var mördade, så skulle det framstå som att ”en galning” med skonummer 38 tagit sig in i byn och mördat två personer. Därför går Sara omvägen där hon medvetet lämnar tydliga spår.

OBS: Dessa spår är det enda som tyder på att mördaren kommit utifrån.

Det skulle därmed bli en historia om hur satan och hans anhängare naturligtvis gett sig på just den här sekten – de av Gud fader utvalda.

Konspiratoriskt?

Det här kan tyckas konspiratoriskt men är en inte en orimlig förklaring, då det definitivt inte är ett mord som sker i stunden, utan har varit planerat i olika omgångar, under månader. Och det är ett sektrelaterat mord, i en sekt där pastorerna inte kan skilja sig.

Jag tror att det här kunde var plan A. Plan B var då sannolikt att Sara skulle få ta på sig allt ensam om plan A sprack.

files/content/knutbybilagan/helgefangelse.jpgNu sprack även det eftersom Daniel överlevde – och därmed blev de ledande i sekten tvungna att även offra Helge Fossmo, vilket de uppenbarligen inte var beredda att göra i de första förhören.

De vände helt efter att Daniels hustru Anette kommit tillbaka den 11 februari, efter att ha varit gripen och häktad, och då först av allt rapporterade till Åsa Waldau om vad hon visste utifrån polisförhören.

Fem dagar senare, 2004-02-16, inställer sig Anette på eget initiativ hos polisen och vill lämna kompletterande uppgifter. Fram till det här förhöret har hon på alla tänkbara vis försvarat Helge, men nu är det precis tvärtom. Hon har nedtecknade punkter med sig och berättar utifrån dessa hur Helge natten mellan den 9 och 10 januari skickat hem henne tidigt och att han pratat om att det kändes som om något skulle hända den natten.

En annan punkt i hennes anteckningar handlar om att Helge vid ett tillfälle skämtsamt sagt att ”det skulle inte förvåna mig om dom skulle bli skjutna”, syftande på Alexandra och Daniel.

Liknande ”korrigeringar” av sina uttalanden gjorde en del andra framträdande medlemmar i sekten. De kommer med sina anteckningar till polisen och framställer Helge som den onde, tvärt emot hur de i tidigare förhör tidigare framställt honom.

Dock inte den framträdande sektmedlemmen Emma Gembäck. Enligt henne fanns Åsa Waldau i Knutbys omedelbara närhet, såväl dagen före som morgonen efter mordet. Inte i London, som Åsa Waldau själv och några andra sektmedlemmar påstår.

Aldrig ensam

Jag har berättat det centrala i det här fallet för ett antal erfarna våldsmän. Alla, utan undantag, hävdar att en ung helt oerfaren person som Sara inte skulle klara av att agera så som den här skytten har gjort.

– Inte en chans, sa en av dem. Det finns inte på kartan. Att första gången skjuta ihjäl någon är inte enkelt. Den som har gjort det här har varit med förr.

Och han la till:

– Man åker aldrig ensam på såna där jobb.

En erfaren äldre kriminalare, som inte var inblandad i det här fallet sa:

– Jag har aldrig hört talas om att en tidigare ostraffad kvinna har agerat så där iskallt när hon första gången mördar någon… Och när jag tänker efter så har jag under alla mina år, inte ens hört talas om någon svensk kvinna som mördat genom att använda en egen införskaffad pistol eller revolver.

Nej, efter vad jag fått fram är det till och med svårt att i Europa, i modern tid, hitta något av en kvinna välplanerat mord och mordförsök som ens liknar det som hände i Knutby vinternatten den 10 januari 2004.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.