Andreas Magnusson

Bara 18% har genomskådat mediernas brottsrapportering

Av Andreas Magnusson 2019-08-02

Det finns inget stöd för teorin om kraftigt ökad brottslighet utifrån vare sig anmälningsstatistik eller rapporterad brottsupplevelse. Enligt senaste NTU (2017-2018) tror trots det 82% av befolkningen att brotten i samhället har ökat kraftigt något av de senaste tre åren. Det innebär att endast 18% av Sveriges befolkning har genomskådat den massmediala myten om utbredd laglöshet.

   När man detaljgranskar kommun för kommun blir det ganska uppenbart att ju längre man är från händelsernas centrum desto värre tror man att det är.

   I Göteborg city är det till exempel 68% som tror att brottsligheten har ökat kraftigt. Detta kan jämföras med 85% i Ale, 87% i Herrjunga, 86% i Ulricehamn eller 86% i Åmål.

   Vissa brott har minskat radikalt såsom bankrån och bilstöld. De flesta brott befinner sig på en ganska konstant nivå.

   Låt oss ta ett exempel. I anmälningsstatistiken som finns samlad hos BRÅ kan man se att det anmäldes 86 281 misshandelsbrott år 2009 att jämföra med 83 220 brott år 2018. Det är alltså färre anmälda misshandelsfall trots att vi blivit nästan en miljon fler människor i landet.

   Skillnaderna mellan olika år är annars ganska små och det kan ju vara så att många som utsätts för brott inte vågar anmäla. Därför har vi nytta av NTU (Nationella trygghetsundersökningen). Här svarar människor anonymt på om de har utsatts för brott. Kartläggningen syftar till att komma åt även brott som inte anmäls.

   Så vad visar då NTU? Jo, de visar att misshandelsbrott i Sverige har legat ganska konstant sedan 2006. År 2006 uppgav 3% av de tillfrågade att de hade utsatts för misshandel. I senaste NTU är motsvarande siffra 3,3%.

   Om man slår samman NTU och anmälningsstatistiken så blir det ganska uppenbart att det inte finns belägg för att prata om vare sig ökning eller minskning av misshandelsbrott. Så ser det ut för de flesta brottstyper.

   Finns det då någon typ av brottslighet som faktiskt ökar markant? Ja, det gör det. Bedrägeribrotten över internet ökar rejält och antalet anmälningar av vållande till kroppsskada genom arbetsplatsolyckor har en klart oroande trend.

   År 2009 gjordes det 881 sådana rapporteringar om arbetsplatsolyckor. År 2018 var det 2145 anmälningar.

   Och värre än så är antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Arbetsmiljöverkets statistik visar att 58 personer dog i arbetsplatsolyckor under 2018. Hittills i år är vi uppe i 30 dödsfall.

   De senaste tio åren har nästan 450 personer gått till jobbet för att aldrig komma hem igen.

   Det som annars tydligt har ökat är bedrägeribrott. 2006 hade ungefär 2,5% av de tillfrågade i NTU utsatts. 2017 var motsvarande siffra drygt 4%.

   Om man ser på anmälda bedrägeribrott blir trenden än mer markant. År 2006 anmäldes ungefär 50 000 bedrägeribrott och år 2017 250 000. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) så beror detta framförallt på ”en kraftig ökning av datorbedrägerier, bluffakturor och bedrägerier med hjälp av internet.”

   Många tror att risken att bli nedslagen på stan är större nu än den var för tio år sedan trots att statistiken visar att det inte stämmer.

   Antalet mord och dråp har visserligen ökat men det handlar till stor del om att uppgörelser i den undre världen har blivit råare.

   Om man skulle ta människors oro på allvar som det så populärt heter så vore det lämpligt att i Stockholm skjuta till störst polisiära resurser till Upplands-bro. Här tror hela 89% av invånarna att brottsligheten har ökat kraftigt de sista åren och 53% är oroade för brottsligheten. Ingen annanstans i Stockholmsområdet är oron större.

   All tillgänglig statistik visar att det är fel. Upplands-bro är inte ett särskilt brottsutsatt område. Den lokala polismannen Magnus Nilsson som intervjuas i tidningen Mitt i Stockholm säger så här:

”Vi som poliser kan objektivt se vilka brott som anmäls i ett område. Och att Upplands-bro skulle ligga i topp stämmer inte överens med verkligheten.”

   Så varför tror så många människor i Sverige att brottsligheten skenar? Det finns flera förklaringar.

   För det första har vi nu för tiden ett helt annat diskussionsklimat i sociala medier med opinionsbildare som livnär sig på att förstärka människors oro för invandring och brottslighet. Ju hemskare de lyckas beskriva verkligheten desto mer pengar swishas in.

   För det andra finns det många lokala Facebookgrupper och liknande där medborgare hetsar upp varandra om lokal brottslighet. Det skapar en föreställning om att det är värre nu än det var tidigare trots att det inte är sant.

   För det tredje har vi minst ett politiskt parti i Sverige som växer av människors rädsla. Rädslan för invandring, rädslan för förändring och rädslan för att utsättas för brott gör att många människor kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. För SD är det livsviktigt att myten om laglöshet hålls vid liv.

   För det fjärde har vi andra politiska partier som försöker möta upp SD:s framgångar genom att själva acceptera den felaktiga verklighetsbeskrivningen. Det leder till en spiral där invandringshat och otrygghet ökar.

   För det femte har såväl etablerad media som alternativmedia ofta valt att lyfta fram negativa förändringar i brottsstatistiken medan man sällan skriver särskilt mycket när till exempel antalet dödsskjutningar minskar i en stad (vilket omväxlande varit fallet i samtliga tre storstäder).

   För det sjätte anammar mediekanalerna på samma sätt myten om ökad brottslighet vid till exempel valdebatter eller politikerintervjuer. Den felaktiga verklighetsbeskrivningen läggs ut på bordet som en förutsättning – ”vad ska ni göra åt den ökade brottsligheten?”

   Allt det här sammantaget gör att många medborgare i onödan går runt och känner sig otrygga. Det hjälper inte att man svart på vitt visar att det är rätt okej ändå och att det visserligen finns en massa skit men att det alltid har gjort det.

   Den här sortens text brukar därför få det att koka över extra mycket hos en annan 18%-kategori: De som har svalt SD:s myter med hull och hår och inte vill få reda på sanningen. De som grundlurats och dagligen förnedrar sig själva genom att häva ur sig klyschor om ”systemkollaps”, ”PK-Sverige” och ”godhetsknarkare” på sociala medier.

   Brottsligheten fanns och såg ungefär likadan ut långt innan ”massinvandringen”. Den såg likadan ut långt innan Hanif Bali, Joakim Lamotte, Ann Heberlein och Katerina Janouch radikaliserades. Det är verkligen illa att så många människor inte inser det.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.