Vart tog ni vägen, alla ni föräldrar?

Av Carlos Paulsson 2019-10-03

För fem år sen publicerade vi den här krönikan av Calle Paulsson, som då arbetade som ungdomspolis. Den är lika aktuell idag. Det går inte att bara vänta på att skolan och med tiden kanske polisen, ska ta itu med ungdomar som är för yviga – eller rent kriminella.

   Ni som kom till skolan och kollade läget. Jag minns pappan som kom in i vår klass när ett gäng killar varit elaka mot hans dotter. Pappan var fullständigt vansinnig. Skällde ut allt och alla. Ingen sa halv sju. Hela klassen satt och stirrade ner i bänken. Den där flickan fick vara ifred sen.

   De föräldrar som gick in på fritids och hängde där en halvtimme innan det var dags att åka hem. Tog en kaffe med fritidsledarna. Slängde käft med lite ungar. Jontes farsa liksom. Han kom alltid, vi visste det. Jontes farsa var hård men rättvis. Därför gick han hem hos alla.

   De där morsorna som kom ut på gården och skrek att nu fick vi sluta lira boll. Mörkret hade fallit och det var dags för kvällsmat och sedan ner i bingen. De sa även till andras ungar.

– Gå hem med dig.

   Vi höll truten och gjorde som de vuxna sa. Morsan gick in och ringde polarnas föräldrar. Sa att hon skickat hem dem. Telefonkedjorna var givna. Vissa päron dök upp mer frekvent än andra. Visst suckades det.

– Fan nu kommer Henkes farsa.

   Ibland för att skälla, eller bara för att visa hur man sköt en sträckt vrist. Han avbröt vårt spel. Men vi höll käft. Tittade otåligt på medan Henkes farsa sköt boll efter boll i målet. Sträckt vrist. Bredsida. Henke avled varje gång.

   Föräldrarna var givna under min uppväxt. De fanns där. Kollade läget. Sa ifrån. Ville vara med. Dök upp eller hämtades.

– Jag säger till farsan om ni inte slutar.

   En kille som var syrian brukade säga sådär. Vi retade killen, och hans farsa blev galen. Vi visste vad som gällde. Så fort killen gick för att hämta sin farsa så la vi benen på ryggen. Man ville på nåt sätt visa sig duktig inför vuxenvärlden. Man ville inte att polarnas föräldrar skulle tycka att man var ett dåligt umgänge. Vara ögontjänare och vara överdrivet trevlig. Inte tjafsa emot. Det var melodin.

   Jag minns killen i fotbollslaget. Vi satt i omklädningsrummet. Killen satt på en bänk och sparkade på en dörr som inte gick att stänga ordentligt. Upprepade gånger sparkade han till den. En annan killes farsa kom in. Han sa till killen som satt och sparkade på dörren.

– Sluta sparka på dörren!

– Det gör väl inget, svarade killen nonchalant.

   Gubben blev galen och skrek

– GÖR DET INGET!!!!????

   Han tog killen i kragen och tryckte upp honom mot väggen. Gav honom en utskällning så att hans hår än idag står bakåt. Vi andra satt som förstenade.

   Idag hade väl den där farsan blivit anmäld. En ung kille har väl rätt att få sparka på en dörr utan att bli upptryckt mot väggen? Jag menar att den där farsan är sällsynt idag. Jag menar att de där morsorna som gick ner på gården och kallade in sina ungar inte heller finns i överflöd. Jag menar att vuxenvärlden inte alls på samma sätt rör sig i ungdomarnas värld.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Calle Paulsson är polis. Han presenterar sig så här: 
Adopterad från Colombia vid ett års ålder. Uppväxt i olika delar av Sverige. Bloggar, twittrar och föreläser. Var med och startade upp Områdes & ungdomsgruppen i Helsingborg, vilket var en ungdomsgrupp som jobbar förebyggande i utsatta områden och med ungdomar på individnivå. Det sker i samarbete med socialtjänst, kommun, skola och fritid, och även med andra personer och organisationer som verkar i ungdomsvärlden i Helsingborg.

Calle extraknäcker som skådis och har bland annat kunnat ses som knarklangare i några av Johan Falk-filmerna.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.