Om det här med förhud

Av Michael Pålsson 2019-10-14

Som svår agnostiker med grava ateistiska personlighetsdrag är det givetvis med viss bävan jag på detta sätt delar med mig av några av mina tankar avseende pojkars förhud. Jag är dessutom själv lycklig innehavare av en intakt förhud, och kan därför svårligen uttala mig om för- och nackdelar för den enskilde pojken eller mannen i det ena eller andra avseendet.

   Då jag emellertid är en stark anhängare av den fria åsiktsbildningen liksom religionsfrihet och människors lika värde, kan jag inte låta min personliga feghet att stå i vägen för att möjligen kasta ytterligare lite ved i elden men såklart helst gjuta olja på vågorna.

   Bakgrunden är den att Centerpartiet för några veckor sedan beslutade att Centerpartiet ska verka för att omskärelse av pojkar som inte sker av medicinska skäl ska förbjudas i Sverige. På ett litet märkligt vis varnade emellertid partiledningen för att beslutet kommer att uppfattas som att partiet vill förbjuda judendomen och islam och partiledare Lööf beklagade sorgesamt beslutet.

   Föga förvånande kom också kritik från det judiska samfundet som genom ordföranden i Judiska centralrådet, Aron Verständig, menade att om beslutet blev verklighet så blir det helt omöjligt att leva både som jude och som muslim i Sverige.

   Mohamed Temsamani, ordförande för Förenade islamiska föreningar i Sverige, menade att ett förbud vore en inskränkning i religionsfriheten. Enligt Mohamed Temsamani är manlig omskärelse en av de viktigare praktikerna i de båda världsreligionerna islam och judendom.

   Vid en civiliserad diskussion om för eller emot ett förbud mot manlig omskärelse är det enligt min uppfattning viktigt att slå fast vissa utgångspunkter. Inledningsvis noteras därför att ingen bebis någonsin har fötts som vare sig muslim, jude, kristen, hindu eller till någon annan religion eller för den delen annan filosofi eller politisk ideologi.

   I den stund vi föds är vi alla fria. Det är inte förrän våra föräldrar eller övrig omgivning börjar påverka oss, som vi blir det ena eller det andra eller som för egen del, det tredje.

   Låt oss vidare slå fast att i Sverige råder religionsfrihet på det sättet att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad rätten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. En reflektion, möjligen värd en helt egen krönika, är att vi inte är tillförsäkrade rätten att slippa påtryckningar i religiösa avseenden från vår omgivning.

   Dessutom måste vi konstatera att FN:s barnkonvention som den 1 januari 2020 blir svensk lag, stadgar att barn ska ha rätt till yttrandefrihet, att Konventionsstaterna (inte föräldrarna) ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, att friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter, att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende och att barn har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

   Låt oss också konstatera att manlig omskärelse troligen har flertusenåriga traditioner. Redan i första Moseboken kan vi läsa om hur det judiska folkets stamfader, Abraham, ingick ett avtal med Gud varvid Abraham lovade att han, och alla hans efterkommande skulle leva efter de levnadsregler Gud skulle ge det judiska folket.

   Gud å sin sida lovade att det alltid ska finnas judar och att det judiska folket skulle få landet Israel till sitt eget land. Beviset på detta kontrakt mellan Abraham och Gud är omskärelsen. Därför omskärs varje judisk pojke på sin åttonde levnadsdag.

   Dessutom måste noteras att stora delar av den manliga befolkningen i olika delar av världen är omskurna, och att manlig omskärelse i stora delen av världen förmodligen betraktas som helt okontroversiellt.

   Vidare kan konstateras att vi i Sverige, idag av vissa betraktat som en extremt sekulär stat, fortfarande har en mängd kristna traditioner såsom att fira jul och påsk, att många döper sina barn i kyrkan m.m.

   Till sist måste noteras att i Sverige är barnaga förbjudet sedan 1966, att det finns medicinska risker med omskärelse och att religionsfrihet i grundlag (regeringsformen) har företräde före förbud mot misshandel (brottsbalken).

   Som synes finns det alltså en minst sagt rik flora av både lagar och konventioner att ta hänsyn till, liksom traditioner och medicinska risker. Att finna rätt i denna snårskog av värderingar, traditioner, hälsoskäl, religiös kränkthet, historiska oförrätter och den enskilda människans rätt till autonomi är följaktligen inte lätt.

   En av de starkaste och obehagligaste resor jag gjort var när jag för några år sedan besökte Auschwitz. Ingen film, bok eller annan resa har på samma sätt lyckats göra mig så nedstämd. Fortfarande får jag ont i magen vid tanken på de vidrigheter nazisterna utsatte romer, kommunister, oliktänkande, människor med funktionshinder och det judiska folket för.

   Det hindrar mig emellertid inte från att kritisera Israels palestinapolitik och undfallenhet för ortodoxa bosättare. Det hindrar mig heller inte från att kunna diskutera omskärelsens vara eller inte vara.

   Hade det kommit en för oss okänd religion till Sverige idag, där traditionen bjöd att flickebarnets ena öronsnibb skulle klippas på flickans åttonde levnadsdag, då är jag ganska säker på att detta inte hade godtagits utan förbjudits, trots öronsnibbars kroppsliga funktion mest synes vara att besmycka med olika hängen.

   Jag påminner också om att traditionell kosherslakt (dödande utan bedövning) inte längre är tillåten i Sverige. Uppenbarligen menar vi alltså att religionsfriheten ibland måste få vika för andra hänsyn.

   Med detta som argument menar jag inte att vi utan vidare ska förbjuda manlig omskärelse, men däremot att vi bör röra oss i den riktningen och att en öppen diskussion i ämnet är viktig. Helst skulle jag se att de judiska och muslimska befolkningarna själva började diskutera det lämpliga i manlig omskärelse och alla barns egen rätt att bestämma sin tro.

   Förvisso ska vi ha stor respekt för människors traditioner och religionsfrihet. Men när religionsfriheten inkräktar på andra tungt vägande frihetsintressen, såsom friheten från barnaga och rätten till sin egen kropp, då menar i vart fall jag det finns goda skäl att åtminstone diskutera det berättigade i traditionen.

   I annat fall fjärmar vi oss från Upplysningens idéer om förnuft och vetenskap, och ger frivilligt makten till män som hänvisar till tusentals år gamla skrifter och en osynlig Gud. Som i Iran och Saudiarabien. Som de ortodoxa bosättarna. Som katolska kyrkans försvar av pedofiler.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.